Vuxna med neuropsykiatriska störningar som har debuterat i ...

omgivning, framför föräldrar och lärare, får lära sig förhållningssätt till barnets svårigheter för
att kunna stödja det på ett optimalt sätt. Från ungdomsåren och uppåt innebär behandling allt
mer att hjälpa individen att själv förstå sitt sätt att fungera och lära sig tackla svåra situationer.
De kan även behöva hjälp med tillrättalägganden i familj, utbildning och arbetsliv.
Behandlingen kan även innebära medicinering kombinerat med andra terapeutiska sinsatser.
Möjligheterna att medicinera barn med ADHD har utvecklats de senaste åren. Få läkare i
regionen har erfarenhet när det gäller behandling av ADHD hos ungdomar och vuxna. Det
saknas rutiner för hur ansvaret för medicinering som initierats till ett barn kan överföras till
vuxenpsykiatrin.
2. Behov av utredning
Med ökande kunskap och medvetenhet om att ADHD också finns hos vuxna söker/remitteras
alltfler personer för utredning med denna frågeställning. En del blir medvetna om sina
problem genom att deras barn har utretts. Möjligheten att komma till ett team med kunskap
för genomföra adekvata utredningar är mycket begränsad inom regionen och väntetiderna är
långa.
ADHD-problem hos vuxna har delvis annan karaktär än vad som beskrivs som typiska
symptom vid ADHD i barnaåren. Ofta döljs ursprungsproblemen av tillkommande
svårigheter. Psykiatriska problem hos en individ som söker kontakt med sjukvården kan i
vissa förklaras av ADHD eller är en följd av ADHD i yngre åldrar. Utan kännedom om
bakomliggande ADHD-problematik är det risk för att behandlingsinsatser har bristande
framgång.
3. Psykiatrins patienter.
Störningar inom ”ADHD-spektrum” finns hos många patienter inom vuxenpsykiatrin.
ADHD-problemen kan ha haft en betydelsefull roll för uppkomsten av eller yttringarna av de
problem som patienten söker för liksom för långvarig psykiatrisk ohälsa (som missbruk,
ångestsymtom, utmattningssyndrom, depression) och sociala problem men är sällan
definierade med en neuropsykiatrisk diagnos. Problemen finns ofta bland högkonsumenter av
psykiatrisk vård och bland patienter som söker allmänmedicin med ospecifika psykiska
symtom eller med svårförståelig problembild. Det är så vanligt med ADHD inom
vuxenpsykiatrin att värdering av eventuell förekomst av sådana problem borde ingå i alla
psykiatriska bedömningar.
Om dessa människors ADHD-relaterade problem inte blir igenkända, förstådda och adekvat
hjälpta nås inte framgång med konventionella behandlingsinsatser. De blir inte sällan
betraktade som ”terapiresistenta” utifrån andra diagnostiska bedömningar och tenderar att bli
högkonsumenter av ineffektiv, ibland kostsam, vård, liksom övermedicinering.
Det är angeläget att man inom vuxenpsykiatrisk verksamhet blir lika förtrogen med de
neuropsykiatriska diagnoserna som med andra psykiatriska diagnoser. För att utveckla
kunskapen och få hjälp att verifiera sin utredning finns fortfarande behov hos psykiatrer av att
få hjälp med en kompletterande bedömning, ”second opinion”.
4. Missbruksvården.
Barn och ungdomar med ADHD och allvarliga sociala problem (vad som kallas
uppförandestörning, på engelska conduct disorder) löper kraftigt förhöjd risk att hamna i
drogmissbruk. Var tredje blandmissbrukare kan uppskattas ha en sådan bakgrund. Denna
7