Vuxna med neuropsykiatriska störningar som har debuterat i ...

More documents

Recommendations

Info

omgivning, framför föräldrar och lärare, får lära sig förhållningssätt till barnets svårigheter för att kunna stödja det på ett optimalt sätt. Från ungdomsåren och uppåt innebär behandling allt mer att hjälpa individen att själv förstå sitt sätt att fungera och lära sig tackla svåra situationer. De kan även behöva hjälp med tillrättalägganden i familj, utbildning och arbetsliv. Behandlingen kan även innebära medicinering kombinerat med andra terapeutiska sinsatser. Möjligheterna att medicinera barn med ADHD har utvecklats de senaste åren. Få läkare i regionen har erfarenhet när det gäller behandling av ADHD hos ungdomar och vuxna. Det saknas rutiner för hur ansvaret för medicinering som initierats till ett barn kan överföras till vuxenpsykiatrin. 2. Behov av utredning Med ökande kunskap och medvetenhet om att ADHD också finns hos vuxna söker/remitteras alltfler personer för utredning med denna frågeställning. En del blir medvetna om sina problem genom att deras barn har utretts. Möjligheten att komma till ett team med kunskap för genomföra adekvata utredningar är mycket begränsad inom regionen och väntetiderna är långa. ADHD-problem hos vuxna har delvis annan karaktär än vad som beskrivs som typiska symptom vid ADHD i barnaåren. Ofta döljs ursprungsproblemen av tillkommande svårigheter. Psykiatriska problem hos en individ som söker kontakt med sjukvården kan i vissa förklaras av ADHD eller är en följd av ADHD i yngre åldrar. Utan kännedom om bakomliggande ADHD-problematik är det risk för att behandlingsinsatser har bristande framgång. 3. Psykiatrins patienter. Störningar inom ”ADHD-spektrum” finns hos många patienter inom vuxenpsykiatrin. ADHD-problemen kan ha haft en betydelsefull roll för uppkomsten av eller yttringarna av de problem som patienten söker för liksom för långvarig psykiatrisk ohälsa (som missbruk, ångestsymtom, utmattningssyndrom, depression) och sociala problem men är sällan definierade med en neuropsykiatrisk diagnos. Problemen finns ofta bland högkonsumenter av psykiatrisk vård och bland patienter som söker allmänmedicin med ospecifika psykiska symtom eller med svårförståelig problembild. Det är så vanligt med ADHD inom vuxenpsykiatrin att värdering av eventuell förekomst av sådana problem borde ingå i alla psykiatriska bedömningar. Om dessa människors ADHD-relaterade problem inte blir igenkända, förstådda och adekvat hjälpta nås inte framgång med konventionella behandlingsinsatser. De blir inte sällan betraktade som ”terapiresistenta” utifrån andra diagnostiska bedömningar och tenderar att bli högkonsumenter av ineffektiv, ibland kostsam, vård, liksom övermedicinering. Det är angeläget att man inom vuxenpsykiatrisk verksamhet blir lika förtrogen med de neuropsykiatriska diagnoserna som med andra psykiatriska diagnoser. För att utveckla kunskapen och få hjälp att verifiera sin utredning finns fortfarande behov hos psykiatrer av att få hjälp med en kompletterande bedömning, ”second opinion”. 4. Missbruksvården. Barn och ungdomar med ADHD och allvarliga sociala problem (vad som kallas uppförandestörning, på engelska conduct disorder) löper kraftigt förhöjd risk att hamna i drogmissbruk. Var tredje blandmissbrukare kan uppskattas ha en sådan bakgrund. Denna 7
grupp har en tidig debut av sitt missbruk och missbruksvården blir sällan framgångsrik när den psykiska sårbarheten, som ADHD innebär, inte uppmärksammas. För individer med manifest missbruk innebär igenkännande, stöd och behandling avsevärt bättre möjligheter att ta sig ur missbruket. Möjligheten för ungdomar och vuxna med missbruk och ADHD att få adekvat stöd och behandling inom regionen är i det närmast obefintlig. Det är mycket angeläget att få till stånd en dialog med missbruksvården i regionen angående sambandet mellan ADHD och tidig missbruksutveckling. Psykiatrin bör i förlängningen bli mer delaktig i missbruksvården. 5. Kriminalvården Neuropsykiatriska funktionshinder är kraftigt överrepresenterade bland kriminalvårdens klienter – men sällan uppmärksammade. Detsamma gäller bland ungdomar som omhändertagits inom SiS institutioner eller som på andra sätt är föremål för omfattande sociala insatser från samhällets sida liksom för patienter inom rättspsykiatrin. I dessa verksamheter är de neuropsykiatriska funktionshindren regelmässigt komplicerade av psykosocial marginalisering från tidig barndom, ibland resurssvaga familjer, övergrepp och psykisk ohälsa, inklusive missbruk. Detta ställer särskilda krav på utredare och behandlare. Det finns erfarenhet från kriminalvård, rättspsykiatri och ungdomsvård som visar att igenkännande av de neuropsykiatriska funktionshindren underlättar habilitering och reducerar återfallsrisken. Vetenskapligt baserad kunskap om dem med de tyngsta sociala problemen är mycket otillräcklig varför patientnära forskning och metodutveckling borde prioriteras inom regionen med tanke på de unika förutsättningar som det mångåriga arbete som bedrivits på flera platser erbjuder. 6. Socialtjänsten Sannolikt finns neuropsykiatriska funktionshinder hos många hjälpsökande inom socialtjänsten. Flera undersökningar har visat att människor med dessa problem ofta hamnar i sociala och ekonomiska svårigheter. Många har haft svårt att tillgodogöra sig utbildningar på ett sätt som svarar mot individens grundläggande begåvning. På grund av bristande utbildningsbakgrund och de bestående svårigheterna som funktionshindren medfört har många aldrig fått fotfäste på arbetsmarknaden och har blivit beroende av socialhjälp i längre eller kortare perioder. Det finns stort behov av kunskap om dessa tillstånd inom socialtjänsten samt av upparbetade samverkansformer med psykiatrin. Dessutom finns nästan alltid behov av samverkan med andra aktörer såsom arbetsförmedlingen, försäkringskassan, vuxenutbildningen m fl. kring personer med dessa komplicerade problem. Personer med autismspektrumstörningar Autism definieras av förekomst av funktionsnedsättande svårigheter vad gäller förmåga till samspel och kommunikation och omfattande begränsningar i beteende och handlingsmönster. Autism kan förkomma hos personer på alla utvecklingsnivåer, hos såväl välbegåvade personer som hos personer med utvecklingsstörning och får därigenom många olika uttryckssätt. Därför talar man om autismspektrumstörningar som omfattas av diagnoser som autism, 8
Page 1 and 2: Regional utvecklingsplan för psyki
Page 3 and 4: Sammanfattning Arbetsgruppens uppdr
Page 5 and 6: 3b. Vuxenhabiliteringen. Vuxenhabil
Page 7: 2. personer med autismspektrumstör
Page 11 and 12: ehov och rätt. Det saknas struktur
Page 13 and 14: Behov av insatser på olika samhäl
Page 15 and 16: De team som finns idag har endast s
Page 17 and 18: Bilagor: Bilaga 1.Sammanställning
Page 19 and 20: Bilaga 2. Sammanställning av neuro
Page 21 and 22: Bilaga 3. Neuropsykiatriska resurse
Page 23 and 24: givit tillräckligt underlag för d
Page 25 and 26: Bilaga 6. Rehabiliteringsmedicin, i
Page 27 and 28: Avgörande för vilka vuxna som ska
Page 29 and 30: Bilaga 8. Vuxenprojektet vid BNK, p
Page 31 and 32: För patienter som ingått i projek
Page 33 and 34: försäkringskassa/arbetsvårdande

Vuxna med neuropsykiatriska störningar som har debuterat i ...

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?