Vänersborgs Hospital och Asyl " 7

anhöriga synes delvis sammanhänga med tvister, rörande arvskif-
tet efter fadern, men torde huvudsakligen kunna tillskriyaä
den tilltalades sjukdom och de åtgärder för beredande av höspi-
„ iwowuwwWilwiwWIlfW» i»iiw'ii»
talsvärd, som dö anhöriga med anledning därav vidtagit. Angåen-
de förhållandens under senate åren meddelar brodern.,' att sedan
ifrågasatt omhändertagande genom kyrkoherdens försorg "inte blev
av", så har hon "fått gå så". Mågot allvarligt försök frånde an-
hörigas eller hsmortsmyndigheternas sida att bereda den tilltalade
nödig vård, synes sålunda icke ha förekommit. Ku förklarar bro-
dern: "Vi kan intet görs för henne och hon.4ir alldeles omöjlig att
ha i huset här. Det är mer än sorgligt méh det är så."
Kyrkoherden A. Marino meddelar, att den tilltalade aldrig ofre-
dat någon och 8tt ingen last kan förevitas henne. Hon har emeller-
tid vållat bekymmer genom att nattetid taga sig logi i rnladugårder
och då tända tändstickor. Hennes omdöme i allmänhet och hennes tal
vittnar om klarhet oeh tankeskärpa; handlingarna däremot om motsat-
sen. Hon "säges" ha snattat även i hembygden. På fråga om den till-
talade kunde beredas vård i hemorten, har intet svar avgivits. Däre-
mot förklarar kyrkoherden att "det sämsta synes mig vara, att hon får
gå lös, ty hon förefaller nog så ohjälplig."
Seminarielärarinnan Jenny Johansson i Borås erinrar sig den till-