Vänersborgs Hospital och Asyl " 7

vikt, men ."fick aldrig tillfälle att hämta sig ordentligt, ty de
jagade henne och smidde sina planer", och sedan kom hon in på hos-
pitalet .
För hospi tala vist elsen lcan man ej förmå expl. att närmare redo-
göra»; hon blott angriper förhållandena därstädes och går in på
personligheter. Anstalten hade på henne, utropar hon,"en uteslu-
tande ogynsam inverkan", och hon "blev där utmattad, uttröttad,
utsliten ochförbi". "Poktor 0. hade intet att säga till sina pa-
tienter utom att förolämpa dem". "Han faktiskt njöt.av att se
folk plågas och av att kasta till dem. något giftigt" - "han är
den farligaste männska jag träffat". Bå fråga, varför expl.själv-
mant återvände till 'hospitalet, sedan hon i augusti 19E0 perir.it-
teralts, söger hon: "av den anledning, att jag ej var för klarad
frisk - hade inga pengar oeh orkade ingenting". Om sin rymning i
april 1921 säger hon: "när våren kom, orkade jag inte vara på en
anstalt - måste ut och träffa sunda männskor". Då hon i. juni 1921
kom hem efter utskrivningen "började de (syskonen) genast kriget"
- "de stodo ute på gården och stormskällde".
Hon stannade emellertid heirma över sommaren. Under hösten var
hon hös släktingar här och där och for även till Stockholm, allt i