Ladda ner numret som PDF - Tidskriften MANA

ler- nga
Många mus
nga slimer muslimer
had
mer de just hade just åter
st eråtervänt från
nt från
Mecka frå
cka från den årlig
n ån årliga den
pilgrimslgrims-
liga
resan och
sanlgrims- och skulle nu
ulle san och nu fira Eid,
06 MANA 3/4 2011
MANA
INGEN RÄTTSSÄKERHET=INGEN DEMOKRATI
”Jag missade någonting för tio år sedan, jag kan
inte låta det ske igen.” Agent Mathison kliver
över en och annan rättssäkerhetsprincip
i jakt på sanningen om den misstänkte
terroristen. TV-serien Homeland lär oss
mycket om hur kriget mot terrorismen
förvandlats till ett krig mot demokratins
viktigaste principer.
Göteborg hösten 2010. Polisen larmar om
terrorhot mot Femman och fyra barnfamiljers
hem stormas av beväpnad polis. Två personer
anhålls men släpps snabbt friade från alla misstankar.
2011 gräver SR Göteborg fram att
polisens larm och övergrepp mot familjerna
byggde på ett nyckelvittne som utanför sin
tvättstuga hörde en man prata om att spränga
Femman på ett språk hon inte behärskade.
Ansvarig åklagare har dock inte läst förhörsprotokollet
som vittnar om motsägelsefulla
uppgifter. Gripandena hade aldrig skett om
uppgifter legat på bordet menar
terroråklagaren. Göteborgspolisen har bett
om ursäkt. Men länspolismästaren tillägger att
gripandet också byggde på andra uppgifter.
Vi vet att telefonavlyssning var en del av det,
någon som pratar om sprängande huvudvärk
… Den slipade länspolismästaren väger
URVATTNAD RASISM FRÅN JACKSON
Som ett efterspel till ”slavauktionen” på
Hallands nation vid Lunds universitet besökte
den amerikanske medborgarrättskämpen Jesse
Jackson Lund och Malmö, där han hade ett
helspäckat schema. Men Jackson skulle tyvärr
visa sig negligera kritiken om institutionell
rasism till förmån för ett urvattnat budskap
om likabehandling.
För oss svarta studenter och aktivister i
Lund är det uppenbart att ”slavauktionen” inte
är någon isolerad händelse, utan en del av
institutionaliserad rasism i Lund och Sverige i
stort.
Därför har det aktivistiska arbetet fokuserat
på att belysa just detta. När Jackson uppmärksammade
händelsen och gjorde kopplingen
till Sveriges historiska delaktighet i den transatlantiska
slavhandeln var detta ett viktigt
bidrag för att lyfta frågan om institutionell
rasism i Sverige.
Jacksons efterföljande Sverigebesök i
oktober var däremot en besvikelse. Istället för
att diskutera grundproblemet kom Jacksons
sina ord, men avslöjar ändå motivet till dramat
när han påminner journalisten om att ”vi måste
ändå konstatera att Sverige är faktiskt en del av
Europa, och det som för oss var nästan osannolikt
skulle inträffa för ett antal år sedan, det har
faktiskt inträffat i Stockholm, det har inträffat i
Oslo och flera platser och det har även varit ett
hot mot centrala Göteborg”.
Han heter Johansson men skulle kunna heta
Mathison. Han skulle kunna heta något israeliskt,
brittiskt, tyskt eller ryskt. Det är ju ett
internationellt fenomen att de som skyddar oss
också begår övergrepp med förevändningen att
de vill oss väl. Kanske rimligt ändå, tänker vi.
Vad ska man annars göra när rädslan är stor och
ansvaret att skydda en tung börda? Journalisten
och aktivisten Gösta Hultén menar dock att
händelsen pekar på ett systemfel i terroristjakten
och kallar den för det grövsta integritetskränkande
rättsövergreppet mot svenska
medborgare. Det är onekligen så att familjerna
utsatts för ett godtyckligt och inkompetent
förfarande och förlorat förtroende för rättssystemet.
Som en av familjepapporna, Abdul,
sa: ”Min upplevelse var att man systematiskt
ville förnedra oss.”
Nazem Tahvilzadeh
budskap att handla om vaga likabehandlingsideal.
Särskilt påtaglig var avsaknaden av kritik
mot institutionell rasism under Jacksons
föreläsningar vid Lunds universitet. Jacksons
nedtoning av den ursprungliga kritiken måste
också ses mot bakgrund av universitetets ytliga
tilltag i form av kampanjen och konceptet ”The
Lund University Experience”, som lanserats i
syfte att motverka den dåliga publicitet som
uppmärksamheten kring slavauktionen skapat.
”The Lund University Experience” ska
beskriva den inkluderande studiemiljön för
studenter med olika nationell och etnisk
bakgrund. Problemet med detta är att man
bortser från problemets kärna, nämligen de
djupt ingrodda rasistiska föreställningar om
afrikaner inom studentkåren som möjliggjorde
”slavauktionen”.
För att diskussionen om rasism vid svenska
högskolor ska bli konstruktiv krävs det att man
tar itu med grundproblemen.
Karin Carlsson Kanyama,
Jämlikhet för afrosvenskar
RASISM I LEKLAND
I november upplevde man i Danmark en form
av rasism som många hade trott och hoppats
var på väg att dö ut. Ett lekland i stadsdelen
Brabrand i Århus, som normalt är en plats fylld
med glädje och lek, visade sig utöva en av de
grövsta former av diskriminering som Danmark
har sett på länge.
Många muslimer hade just återvänt från
Mecka från den årliga pilgrimsresan och skulle
nu fira Eid, som är helig för många. Under
dessa dagar är familjen i fokus, och det är
vanligt att föräldrar tar med sina barn på
utflykter för att fira. En grupp somaliska
föräldrar och deras barn kom till det ovannämnda
leklandet i Århus för att fira dagen.
Strax därefter informerade medierna om att
ägaren hängt upp en skylt på dörren om att
samtliga somaliska familjer nu portats, barn
och vuxna. Ett portförbud hade införts för alla
somalier och dem som ser ut som somalier
fram till maj 2012.
Lyckligtvis gick politiker från båda sidor i
riksdagen ut och tog avstånd från den rasistiska
skylten.
Intresseorganisationer och antirasistiska
organisationer kritiserade det uppenbart
rasistiska och diskriminerande portförbudet i
hårda ordalag. En somalisk ungdomsförening
gick också ut i pressen för att kritisera denna
kränkning mot samtliga somalier i Danmark.
Detta tryck ledde till att portförbudet
hävdes och ägaren av leklandet dömdes till
böter för diskriminering, vilket var glädjande
för alla inblandade. Det var tydligt att
diskriminering av denna karaktär trots allt
kunde engagera människor.
I kampen mot den institutionaliserade
rasismen i Danmark, i form av statsrasism och
indirekt diskriminering på skolor, arbetsplatser
och i sociala sammanhang, kom denna händ
else som en ohygglig överraskning. Jag har
som somalisk kvinna, som nu bott i Danmark i
nästan 20 år, aldrig upplevt en så uppenbar
form av diskriminering mot en
minoritetsgrupp i landet.
Man kan självklart diskutera huruvida den
direkta formen av rasism är lättare att se, och
därmed lättare att bekämpa. Men denna form
av exkludering och hets mot en grupp i
samhället visar tyvärr att föreställningen om
den direkta rasismens död är en villfarelse.
Farhiya Khalid
07
3/4 2011