Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
VÄLFÄRDENS<br />
FATTIGDOM<br />
MARKUS<br />
KRUNEGÅRD<br />
#175<br />
MARS 2012<br />
ÅRGÅNG 17<br />
PRIS: 50 kronor<br />
SÄLJAREN ERHÅLLER HÄLFTEN<br />
JOSEPHINE<br />
BORNEBUSCH<br />
HUR DOFTAR<br />
STOCKHOLM?<br />
JAN STENMARK<br />
MALIN<br />
”När jag inte filmar kan jag känna mig mycket <strong>mer</strong>a vilsen”<br />
CRÉPIN<br />
CARSTEN JENSEN MESHUGGAH REBECKA BOHLIN STEFAN JARL THERESA ANDERSSON<br />
1 Omslag.indd 1 12-02-23 10.52.05
proudly presents<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Köp dina biljetter på<br />
<br />
<br />
2-3 Inneha ll.indd 2 12-02-22 17.26.05
”Hemligheten har kallats<br />
den bästa bok om personlig<br />
utveckling som skrivits. Nu<br />
kom<strong>mer</strong> uppföljaren, Den<br />
mörka hemligheten, som är<br />
ännu bättre än den första.”<br />
Maria Gerlofson, chefredaktör LevaPS!<br />
En otrygg barndom och uppväxt kan<br />
hindra dig från att leva det liv du önskar<br />
dig som vuxen. I Den mörka hemligheten<br />
förklarar psykologen Egil Linge och<br />
journalisten Dan Josefsson hur det<br />
förflutna påverkar oss – och ger råd<br />
om vad vi kan göra för att lämna det<br />
förflutna bakom oss.<br />
58-68 Svepet.indd 67 12-02-22 17.20.36
Anton Corbijn<br />
Inwards and Onwards<br />
Missa inte utställningen Inwards and Onwards där Corbijn porträtterar konstnärer,<br />
artister och musikgrupper som han beundrar. De dunkla och känslosamma bilderna<br />
har format ett nyskapande och oväntat uttryck inom fotokonsten. Välkommen!<br />
T-bana Slussen, Stadsgårdshamnen 22 | Öppet alla dagar 10–21 | fotografi ska.se<br />
HUVUDSPONSOR PARTNERS<br />
58-68 Svepet.indd 68 12-02-22 17.20.55<br />
PJ Harvey by Anton Corbijn
MARS<br />
12 Markus Krunegård<br />
Nya plattan Mänsklig värme är hans Stockholmsplatta. Efter tio år i stan<br />
14 Hur doftar Stockholm?<br />
Den offentliga miljön i Stockholm – redan <strong>mer</strong> väldoftande än många<br />
andra städer – har börjat doftsättas<br />
30 Stockholm Östra<br />
Bland incidentrapporter, rulltrappor och minnet av Mikael Persbrandt<br />
i grinden mot Roslagen<br />
58 Svepet<br />
Winhill/Losehill, Rebecka Bohlin, Stefan Jarl, Meshuggah,<br />
Theresa Andersson, Carsten Jensen, Jan Stenmark, Lilla Bagis Kafé,<br />
Gata i världen, med <strong>mer</strong>a<br />
Dumstrutar, dofter och Djursholm<br />
Efter att ha spenderat den<br />
senaste månaden med en<br />
dumstrut aningen större än<br />
Globen känns det nu skönt att<br />
skicka num<strong>mer</strong> 175 till tryck – med<br />
korrekt angivet årtal på omslaget.<br />
Utan att gå in i alltför blåögt<br />
frånskyllande eller intrikata tekniska<br />
förklaringar till hur det som hänt<br />
kunde ske, räcker det att konstatera<br />
att vi släppte igenom ett omslag som<br />
var felaktigt daterat.<br />
Dylikt känns skamset och valpigt<br />
klantigt. Men ger oss också en<br />
möjlighet att skärpa rutinerna<br />
ytterligare, täppa igen möjliga luckor<br />
och se till att det inte händer igen.<br />
Under månaden har vi emellanåt<br />
tröstat oss med att det är sexton år<br />
PATRICIA REYES<br />
sedan vi senast hade ett korrekturfel<br />
i tidningshuvudet. Det var i num<strong>mer</strong> 4<br />
1996, då vi som valuta vid betalning<br />
av tidningen angav det talspråkiga<br />
myntslaget kroner.<br />
MALIN CREPIN ÄR nöjd att slippa<br />
spela trasiga karaktärer, något hon<br />
gjort i de senaste rollerna både på<br />
teater och film. Hon har just blivit<br />
nyanställd på Kvällspressen som<br />
Annika Bengtzon.<br />
Att kooperationen blivit kvar med<br />
sin butik i Djursholm har sin naturliga<br />
förklaring. Reporter Jan Lindström<br />
spankulerade runt i området och mellan<br />
hyllorna i butiken och kom hem<br />
med ett reportage om torksrygg, Olof<br />
Palmes farfars bror och drömmen om<br />
en villastad. Där kooperationens butik<br />
under nästan hundra år klarat av att<br />
motstå all konkurrens.<br />
Stockholm Östra är en liten hub i<br />
kollektivtrafiken – den fjärde största<br />
stationen i stan. Det är rulltrappor<br />
och snabba steg under en plafondmålning<br />
i taket och restaurangen på<br />
andra våningen där delar av inredningen<br />
från trettiotalet är k-märkt.<br />
DOFTEN I STAN påverkas tydligen av<br />
att staden ligger vid havet – lukter<br />
blåses bort och ger staden en frisk<br />
doft. Det finns också rent designade<br />
dofter i stan, där företag varit iblandade<br />
i hur en affär eller en galleria<br />
doftar – vilket intryck det är tänkt att<br />
doften ska ge dem som kom<strong>mer</strong> dit.<br />
#175<br />
Omslag:<br />
Patricia Reyes<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
SID18 SKÖNT ATT SPELA ANNIKA BENGTZON SOM<br />
ÄR TVÅBARNSMAMMA OCH BRYTA DEN DÄR NAR-<br />
KOMANERAN Malin Crepin om att slippa spela narkoman eller prostituerad. Eller båda delarna<br />
KERSTIN CARLSSON<br />
SID26 JAG SÄGER ATT JAG REDAN<br />
HAR ÄTIT Så löser ensamstående mamma Nico problemet att inte<br />
ha råd med mat så det räcker om hennes barn tar hem kompisar<br />
MAGNUS SANDBERG<br />
5 I huvudet på läsarna<br />
7 Alice B<br />
Influeras inte av Håkan Hellström<br />
8 Gata fram och tillbaka<br />
<strong>Läs</strong>plattor, blåljus och en melodica<br />
på Götgatan<br />
10 Maria Hagström<br />
Om en skola vi bör lära av<br />
11 <strong>Situation</strong> Waldersten<br />
42 Stolt<br />
Kjartan S. Nixon<br />
44 Min plats i stan<br />
Leo Fredriksson utanför Radisson<br />
47 Jobbet<br />
Ramon Pashang riskerade livet för<br />
sin bokhandel<br />
SID38 DET ÄR VÅRT EGET<br />
KONSUM, DET ÄR DÄR VI<br />
HANDLAR Raoul Wallenbergs syster, Nina<br />
Lagergren, får tala för hela den kooperationstrogna<br />
falangen i Djursholm<br />
48 Med egna ord<br />
Försäljarnas sidor<br />
57 Korsord<br />
66 Cyril<br />
Bikramyoga inget för fattiga veklingar<br />
Josephine<br />
Bornebusch.<br />
Josephine Bornebusch är tillbaka<br />
i Stockholm igen efter att ha bott en<br />
tid i London. Nu spelar hon Treater<br />
på Intiman och väntar på att återigen<br />
stifta bekantskap med Kickan och<br />
flytta ut till Saltsjöbaden.<br />
Och Markus Krunegård har gjort<br />
vad han betecknar som sin ”Stockholmsplatta”.<br />
Ulf Stolt<br />
chefredaktör<br />
& ansvarig utgivare<br />
ulf@situationsthlm.se<br />
2-3 Inneha ll.indd 3 12-02-23 10.58.16<br />
3<br />
MARTINA HOLMBERG
MEDARBETARE<br />
<strong>Situation</strong>ister ”Jag sökte jobbet, fick det inte”<br />
Veronika Åström<br />
GÖR: Journalist, recenserar skiva i<br />
det här numret<br />
”JAG ÄR I grunden ekonom<br />
som på senare år sadlat om till<br />
journalist. Min journalistiska bana<br />
började på Västerbottens-Kuriren,<br />
varvat med frilansuppdrag för andra tidningar. Jag<br />
flyttade från Umeå till Stockholm och Gröndal för<br />
ett år sedan, och har därefter varit på Svenska<br />
Dagbladet och på TT Spektra. Det var på nyhetsbyrån<br />
som jag också i somras började recensera<br />
musik, samtidigt som jag recenserade film, skrev<br />
notiser och gjorde intervjuer. Skrivandet har för<br />
mig alltid varit väldigt viktigt. Det var också det<br />
intresset som slutligen förde mig till journalistiken.<br />
Jag brinner lika mycket för att berätta andras<br />
historier som för att berätta mina egna. Även om<br />
andras ofta ter sig mycket <strong>mer</strong> intressanta.”<br />
ALLA MÄNNISKOR ÄR OLIKA. Så enkelt är<br />
det. Vi har lärt oss det under de 16 år <strong>Situation</strong><br />
<strong>Sthlm</strong> sålts på gatorna i Stockholm. Vissa har<br />
säljet i sig, andra lär sig snabbt, några måste<br />
jobba lite hårdare. När vissa väljer att skrika ut<br />
sin frustration och ilska väljer andra att skriva<br />
av sig i tidningen. Några gör både och.<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> erbjuder hjälp till självhjälp<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> ges ut av<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> AB. Tidningen är<br />
fackligt, partipolitiskt och religiöst<br />
obunden och kom<strong>mer</strong> ut sista onsdagen<br />
i månaden 12 gånger om året.<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> AB ägs i lika delar<br />
av chefredaktör Ulf Stolt, Rainbow<br />
Sweden samt Ideella föreningen<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>.<br />
Aktiebolaget delar inte ut vinst till<br />
aktieägarna, allt eventuellt överskott<br />
återinvesteras i verksamheten.<br />
STYRELSEN<br />
SITUATION STHLM:<br />
Ulf Stolt<br />
ulf@situationsthlm.se<br />
Annika Bäckman<br />
annika.backman@rainbowsweden.se<br />
Alec Carlberg (ordförande)<br />
alecalec@bredband.net<br />
Den sociala verksamheten<br />
är en ideell förening. Försäljarna är<br />
hemlösa eller före detta hemlösa.<br />
Alla försäljare skriver under ett avtal,<br />
får en id-bricka med foto och en<br />
försäljningsplats.<br />
Den sociala verksamheten består<br />
bland annat av distribution av tidningen,<br />
försäljarcafé, skrivarverkstad, försäljarblogg,<br />
datarum och juridisk rådgivning.<br />
4<br />
Värdegrund <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>:<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Målgrupp:<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> är en lågtröskelverksamhet<br />
som riktar sig till hemlösa,<br />
f.d. hemlösa och socialt utsatta människor.<br />
Många ur målgruppen har<br />
missbruksproblem och/eller är<br />
drabbade av psykisk ohälsa.<br />
Syftet med tidningsförsäljningen,<br />
utöver den inkomst den genererar, är<br />
att skapa en struktur i tillvaron, stimulera<br />
till minskat missbruk och genom<br />
verksamheten få hjälp och stöd.<br />
Verksamheten erbjuder också<br />
timanställning, arbetsträning, OSAplacering,<br />
skrivarverkstad, datorstöd,<br />
motiverande samtal, juridisk rådgivning<br />
och diverse aktiviteter.<br />
Personer som inte omfattas av det<br />
sociala stöd som samhället erbjuder<br />
eller inte har några etablerade<br />
kontakter inom t.ex. socialtjänst,<br />
kriminalvård eller psykiatri skrivs inte<br />
in som försäljare av <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>.<br />
Syftet med <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>s<br />
verksamhet är rehabilitering med<br />
arbete som metod. Vår målgrupp<br />
Jonas Laestadius<br />
GÖR: Går i högstadiet i Nacka.<br />
”DE SENASTE TVÅ veckorna har<br />
jag gjort min prao på <strong>Situation</strong><br />
<strong>Sthlm</strong>. Under den tiden har jag<br />
hunnit med allting från att sälja<br />
tidningen till försäljarna i distributionen<br />
till att följa med på – vad jag i alla fall tror<br />
är – majoriteten av de intervjuer som tidningen har<br />
att bjuda på denna månad.<br />
Att jag fått möjlighet att känna på alla olika delar<br />
av verksamheten har gjort att min prao, som kunde<br />
ha blivit ett evigt tumrullande, blivit två mycket<br />
intressanta och lärorika veckor.”<br />
består av de personer vars stöd från<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> kompletteras av<br />
samhällets insatser.<br />
REDAKTION<br />
<br />
<br />
Ulf Stolt<br />
ulf@situationsthlm.se<br />
08-54595390<br />
<br />
Cyril Hellman<br />
cyril@situationsthlm.se<br />
08-54595380<br />
<br />
Jan Lindström<br />
<br />
Jesper Weithz<br />
<br />
Jenny Lindroth<br />
jenny@situationsthlm.se<br />
<br />
Maria Hagström<br />
maria@situationsthlm.se<br />
<br />
Hanna Hård<br />
<br />
Henrik Emilson, Ditte Lundberg,<br />
Veronika Åström, Alexandra Sundqvist,<br />
Anders Sundin, Gerd Erikson,<br />
Maria Lindén, David Bogerius,<br />
Amanda Säfström<br />
<br />
<br />
Julia Wagner, Magnus Sandberg,<br />
Patricia Reyes, Kerstin Carlsson,<br />
Joel Nilsson, Jesper Waldersten,<br />
Tania Marti, Martina Holmberg, Lina<br />
Neidestam<br />
För osignerat material svarar<br />
redaktionen.<br />
Redaktionen ansvarar ej för insänt<br />
icke beställt material.<br />
<br />
www.situationsthlm.se<br />
<br />
red@situationsthlm.se<br />
<br />
Forssa Print 2011<br />
<br />
158000 läsare<br />
(Orvesto konsument 2011:1)<br />
<br />
38300 ex/mån (TS helår)<br />
ISSN: 1400 - 4437<br />
LEDNING & ADMINISTRATION<br />
<br />
Pia Stolt<br />
pia@situationsthlm.se<br />
08-54595387<br />
<br />
Lilian Dahlqvist<br />
lilian@situationsthlm.se<br />
08-54595386<br />
Nanni Johansson<br />
GÖR: Ljudtekniker, RadioSkugga<br />
”JAG ÄR MUSIKER, spelar gitarr,<br />
så det är den vägen jag blivit<br />
intresserad av inspelningsteknik.<br />
Jag är uppvuxen på en bondgård<br />
på landet, där mitt intresse för<br />
musik och teknik uppstod. Jag har studerat till<br />
ljudtekniker i Piteå under tre år, flyttade ner till<br />
Stockholm i somras och fick in en fot på Polarstudion<br />
där jag jobbar nu.<br />
Jobbet som tekniker på RadioSkugga fick<br />
jag tips om av en annan ljudteknikerstudent på<br />
utbildningen. Jag sökte jobbet, fick det inte, den<br />
som fick det hoppade av efter ett program och<br />
frågan gick till mig.”<br />
genom meningsfull sysselsättning med tidningsförsäljningen<br />
utifrån varje individs villkor.<br />
Utöver möjligheten att tjäna egna pengar erbjuder<br />
vi också juridisk hjälp och stöd i kontakten<br />
med bland annat myndigheter.<br />
När du köper <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> ger du säljaren<br />
inte bara reda pengar utan mycket, mycket<br />
<strong>mer</strong>a. Tack.<br />
<br />
Krukmakargatan 34A<br />
118 51 Stockholm<br />
<br />
08 -54595391<br />
<br />
08 -6687909<br />
<br />
556649-1071<br />
<br />
pg. 255989-6<br />
bg. 5774 -9327<br />
SOCIAL VERKSAMHET<br />
<br />
Jenny Lindroth<br />
jenny@situationsthlm.se<br />
08-54595388<br />
<br />
Ingmari Olofsson<br />
ingmari@situationsthlm.se<br />
08-54595391<br />
Camilo Pardo<br />
camilo@situationsthlm.se<br />
08-54595391<br />
Mariah Jansvik<br />
mariah@situationsthlm.se<br />
08-54595391<br />
<br />
08-54595381<br />
<br />
Måndag till fredag kl. 8–15<br />
Lördag kl. 10–14<br />
<br />
pg. 281918 -3<br />
bg. 5357-3259<br />
<br />
901919-1<br />
<br />
802411-1497<br />
ANNONSERING<br />
& PRENUMERATION<br />
Herman Sundgren<br />
herman@situationsthlm.se<br />
08-54595394<br />
Peter Laursen<br />
peter@situationsthlm.se<br />
08-54595396<br />
<br />
12 num<strong>mer</strong> kostar 660 kronor<br />
<br />
situationsthlm@pressdata.se<br />
4-5 Medarb + brev.indd 4 12-02-22 16.54.07
I huvudet på läsarna ”Att googla lite på Margaret<br />
Thatchers politik skulle nog unna filmskaparna och<br />
skribenten av recensionen”<br />
Fel årtal på<br />
omslaget<br />
Jag köpte en<br />
tidning i går av en<br />
av era försäljare.<br />
Först blev jag<br />
orolig över att jag blivit lurad,<br />
men jag hoppas att numret jag köpte<br />
är för februari 2012 med Özz Nûjen<br />
på framsidan? Det står nämligen<br />
februari 2011 på tidningen.<br />
MARIE<br />
Fel datum<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Köpte tidningen i dag vid T-Centralen.<br />
Upptäckte nu i kväll att tidningen<br />
är daterad februari 2011. Har det<br />
blivit något fel med årtalet?<br />
SIV<br />
SVAR: <br />
<br />
<br />
-<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
ULF STOLT, CHEFRED. & ANSV. UTG<br />
Min storebror<br />
Thomas Eriksson<br />
<br />
<br />
<br />
Jag vill ge ett stort tack till alla er<br />
som på ett eller annat sätt visat<br />
er omtanke om min avlidne bror<br />
Thomas. Jag blev oerhört rörd när jag<br />
läste de fina insändare och minnesord<br />
över honom som i de senaste<br />
numren skrivits av både försäljarkollegor<br />
och kunder.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Det ger en stor glädje mitt i<br />
sorgen och saknaden. Jag blir också<br />
väldigt stolt över att min bror haft en<br />
betydelse för så många.<br />
Att ha en familjemedlem som<br />
mår psykiskt dåligt och missbrukar<br />
är svårt på många sätt. Tyvärr har<br />
Thomas nu alldeles för tidigt lämnat<br />
oss (barn, föräldrar, syskon). På<br />
grund av Thomas missbruk och<br />
psykiska hälsa hade vi de senaste<br />
åren allt sämre kontakt. Jag vill<br />
ändå säga: Vi älskade dig Thomas!<br />
Ditt skratt och dina tindrande<br />
ögon kom<strong>mer</strong> att finnas kvar i våra<br />
minnen.<br />
THOMAS SYSTER MARIA<br />
Femtio år av fisk<br />
Kul att ni skriver om Högdalen, jag<br />
växte upp där. Men måste påpeka<br />
att fiskaffären funnits där i 50 år,<br />
Högdalens stolthet, fantastisk fisk,<br />
ostar och annat. Inte bodde vi heller i<br />
funkishus.<br />
Den som startade fiskaffären hette<br />
också Cyril.<br />
SONJA DAHLBÄCK<br />
Lamt om Thatcher<br />
<strong>Läs</strong>te precis recensionen om<br />
filmen Iron Lady i februarinumret.<br />
Att googla lite på Margaret<br />
Thatchers politik skulle nog unna<br />
filmskaparna och skribenten av<br />
recensionen.<br />
Att heroisera en neoliberal<br />
politiker – för hon ska ses som det i<br />
första hand och inte som en dement,<br />
Skriv till I huvudet på läsarna<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>, Krukmakargatan 34A, 11851 Stockholm. Fax: 08-6687909.<br />
E-post: red@situationsthlm.se. Skriv namn och postadress (om du har någon).<br />
Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera insänt material.<br />
skrynklig mormor som man tycker<br />
synd om.<br />
Jag tycker inte att det räcker med<br />
att se den här filmen ur estetiska<br />
synpunkter, speciellt inte i en artikel i<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>. Den borde behandlas<br />
ur ett <strong>mer</strong> kritiskt perspektiv gentemot<br />
hennes (och efterföljarnas) politik, som<br />
grundas på att man med ordet solidaritet<br />
menar att man ska hålla ihop om<br />
man är del av etablissemanget.<br />
BREV<br />
Om ni vill kan jag skriva en bättre<br />
recension åt er.<br />
PJ<br />
SVAR: <br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
ULF STOLT<br />
CHEFRED. & ANSV. UTG.<br />
Vi stödjer <strong>Situation</strong> STHLM<br />
i arbetet med att hjälpa<br />
stadens hemlösa till en<br />
bättre livssituation.<br />
Kungsträdgården Företag<br />
Telefon 0752-48 36 58<br />
www.danskebank.se<br />
4-5 Medarb + brev.indd 5 12-02-22 16.54.10<br />
5
HUVUDSTAN<br />
Dansa och fynda<br />
ANDRAHAND Fynda kläder till en<br />
dj-akt. Det kan man göra på Bargain<br />
Market som är en kombination av<br />
secondhandmarknad och elektroklubb<br />
i Skrapan.<br />
– Mitt på dagen kan man gå ner<br />
i Skrapans källare och få den där<br />
undergroundkänslan, säger Camilla<br />
Zarbell som driver Bargain Market<br />
tillsammans med Adèle Tornberg i<br />
samarbete med Basar Under.<br />
6<br />
De är trötta på kom<strong>mer</strong>siella<br />
klädkedjor och vill skapa en stor<br />
miljövänlig billig klädmarknad.<br />
– Det är roligare när man får<br />
gotta in sig i det människor har i<br />
sina garderober. Vi fokuserar på<br />
privatpersoner som säljer sina egna<br />
plagg och vill att det ska finnas en<br />
blandning av stilar, säger Camilla<br />
Zarbell.<br />
Dj:ar spelar under Bargain Market<br />
som hålls en helg i månaden.<br />
Det är en del av utvecklingen<br />
av Basar Under som en alternativ<br />
marknad och kreativ mötesplats.<br />
Varje månad ordnas ytterligare<br />
tre nischade marknader:<br />
vintagemarknad, konstmarknad<br />
med nya konstnärer och designmarknad<br />
med oetablerade<br />
designer.<br />
MARIA HAGSTRÖM<br />
”Jag har utlovat en belöning på enorma belopp till den<br />
som kan citera tolv rader av Stieg Larsson. Dessutom<br />
är mina meningar intatuerade på sex–sju kvinnor nu.”<br />
En som vanligt anspråkslös och ödmjuk Björn Ranelid intervjuas av TT<br />
Festival speglar afrikansk revolution<br />
FILM När den årliga<br />
afrikanska filmfestivalen<br />
Cinemafrica slår upp portarna<br />
på biograf Skandia<br />
den 21–25 mars är det<br />
efter tumultartade år på<br />
kontinenten, vilket speglas<br />
i programmet. Flera av<br />
årets fil<strong>mer</strong> kom<strong>mer</strong><br />
från Nordafrika, som ½<br />
Revolution och 18 Days om<br />
revolutionen på Tahrirtorget<br />
i Kairo och No More Fear<br />
om rättsaktivister i Tunisien.<br />
Den tunisiska dokumentären<br />
Boxing With Her, om<br />
professionella kvinnliga<br />
boxare, samt kortfilmsserien<br />
Kharabeesh x 8<br />
visar också ett Nordafrika i<br />
förändring. I år kom<strong>mer</strong> ett<br />
stort antal av filmskaparna<br />
att medverka vid festivalen.<br />
Hela programmet finns på<br />
www.cinemafrica.se<br />
HENRIK EMILSON<br />
Två vänner<br />
TEATER 10 mars går pjäsen 127*<br />
upp som gästspel på Stadsteaterns<br />
scen i Skärholmen. Den<br />
utspelas passande<br />
nog i<br />
Skärholmen<br />
och skildrar<br />
hur klass och<br />
bakgrund<br />
påverkar<br />
barns möjligheter<br />
att förverkliga sina mål.<br />
Alejandro Leiva Wenger har skrivit<br />
direkt för sin bror Pablo Leiva<br />
Wenger som ensam på scen<br />
gestaltar ett tiotal karaktärer.<br />
– Temat hittade jag i en av<br />
Pablos gamla låtar som han gjort<br />
under sitt artistnamn Sabo. Den<br />
handlar om två vänner som glider<br />
isär. Vi vill väcka tankar om varför<br />
livet kan bli så olika trots att man<br />
vuxit upp ihop, säger Alejandro<br />
Leiva Wenger.<br />
Bröderna lovar inga tydliga svar<br />
men hoppas att publiken ställer<br />
sig frågor om individens kontra<br />
omständigheternas makt.<br />
DITTE LUNDBERG<br />
Martinas bilder<br />
TEATER Polaroidfilmen Fade<br />
to Black har gått ur tiden, men<br />
fotografen Martina Holmberg<br />
lyckades<br />
komma<br />
över några<br />
gamla fil<strong>mer</strong>.<br />
Hennes foton<br />
visas nu i en<br />
utställning på<br />
Galleri KG52<br />
och i fotoboken med samma<br />
namn – Fade to Black.<br />
– Polaroidfilmen Fade to Black<br />
lever sitt eget liv och fortsätter<br />
att framkallas 24 timmar efter<br />
fotograferingsögonblicket, säger<br />
hon.<br />
Att bildens uttryck går att<br />
påverka men inte styra helt är det<br />
som fascinerat henne.<br />
Utställningen pågår fram till 3<br />
mars. Martina Holmberg är frilansfotograf<br />
och fotar bland annat för<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>.<br />
MARIA HAGSTRÖM<br />
6-11 Huvudstan.indd 6 12-02-22 16.55.21<br />
JONAS JÖRNEBERG MARTINA H0LMBERG
SKIVDEBUT ALICE B INFLUERAS<br />
INTE AV HÅKAN HELLSTRÖM<br />
”Jag fann<br />
trygghet<br />
i musiken”<br />
SKIVDEBUTERANDE ALICE B är bara<br />
22 år, men skriver på blodigt allvar<br />
låtar om utanförskap och sorg. För<br />
två år sedan tog hon hem priset i<br />
GP Scen, framröstad av trettiotusen<br />
lyssnare.<br />
Var det viktigt för skivkontraktet?<br />
– Jag vet inte riktigt om just GP<br />
Scen-vinsten var viktigt för skivkontraktet,<br />
men genom det fick jag nya<br />
kontakter och möjligheter som ledde<br />
till väldigt mycket.<br />
När Alice b var nio år förlorade hon<br />
sin far. Många av låtarna handlar om<br />
utanförskap och uppväxt.<br />
Berätta om din uppväxt.<br />
– Den var idyllisk fram till<br />
nioårsåldern. I tidiga tonåren fann<br />
jag trygghet och identitet i musik.<br />
Men jag kände mig nog aldrig riktigt<br />
hemma nånstans innan jag började<br />
hänga i Vasaparken med andra i<br />
min situation. Då började jag spela<br />
trummor i ett band och även gitarr.<br />
Jag tyckte om att vara ensam och<br />
spenderade den mesta vakna tiden<br />
på mitt rum i min egen värld. Mina<br />
betyg var dåliga och det kvävde mig<br />
att behöva leva, isolerad i Kullavik när<br />
jag visste vad som fanns i Göteborg.<br />
När jag var 16 år flyttade min familj<br />
äntligen dit och det kändes som att<br />
jag hittat hem.<br />
Tänker på röstläge och texten till en<br />
låt som ”Akta lekande barn” – hur<br />
stor influens är Håkan Hellström?<br />
– Jag tycker om Håkan Hellström<br />
men jag har alltid tyckt att ingen<br />
annan kan göra det han gör. Jag<br />
influeras inte av honom men jag kan<br />
förstå att många tror det.<br />
Berätta om ditt namn, Alice b, är det<br />
en referens till Alice B Toklas?<br />
– Haha, nej, jag visste inte ens vem<br />
hon var förrän för ett par år sen. Jag<br />
ville bara inte heta mitt efternamn<br />
och det fanns redan en Alice i skivhyllorna<br />
så därför blev det Alice b.<br />
CYRIL HELLMAN<br />
6-11 Huvudstan.indd 7 12-02-22 16.55.38<br />
7
GATA FRAM OCH TILLBAKA<br />
Götgatan, 12.53 –13.58<br />
En timme på Götgatan. Från sirener och blåljus till Ola<br />
Salos fromma blick eller legenden om blåsten från Åsö-<br />
torget. En melodica hörs. <strong>Läs</strong>plattor på Malmen. I Björns<br />
trädgård har statistiken vänt. TEXT ULF STOLT FOTO MAGNUS SANDBERG<br />
8<br />
MINNS ATT EN före detta arbetskamrat<br />
– i och för sig var hans<br />
gatuadress inte Götgatan, men han<br />
hade båda sina fönster utåt backen<br />
ner mot Slussen – alltid klagade på<br />
att det från slutet av april till mitten av<br />
augusti inte gick att ha dem öppna.<br />
Det berodde, enligt honom, på att<br />
de luspanka bankomatsläntrarna<br />
från krogarna i Götgatsbacken tyckte<br />
att det var roligt att höra sina egna<br />
röster eka mellan fasaderna medan<br />
de väntade på pengarna. Och att det<br />
hela dygnet passerade människor<br />
upp- och nerför Götgatan som, om de<br />
inte talade med varandra, språkade i<br />
sina telefoner.<br />
Han valde att flytta till tystare trakter.<br />
6-11 Huvudstan.indd 8 12-02-22 16.55.47
Kom att tänka på hans lite enfaldiga<br />
och provinsiella klagan när jag<br />
passerade förbi där han brukade bo.<br />
I området runt gatuköket i Björns<br />
trädgård har det skett en markant<br />
statistisk förändring på senare<br />
år. Detta är inte längre den plats i<br />
Stockholm där det sker överlägset<br />
flest misshandlar under ett helgdygn,<br />
Stureplan har i dag det statistiska<br />
övertaget.<br />
På trottoaren, vid foten av trappan<br />
till Medborgarhuset, syns en ensam<br />
man med en melodica på vilken han<br />
spelar ”(What a) Wonderful World”.<br />
Han är barhänt och det är nästan tio<br />
grader kallt. Under de få minuter jag<br />
står på andra sidan gatan och tittar<br />
på honom är det kanske en eller två<br />
förbipasserande som ens tar notis<br />
om att han står där och spelar på sin<br />
melodica. Som en integrationspolitisk<br />
tablå på något sätt.<br />
På hotell Malmen syns fler läsplattor<br />
än fysiska papperstidningar runt<br />
ett av borden i foajén.<br />
I KORSNINGEN FOLKUNGAGATAN är<br />
det blåljus och polisbilar och brandbilar<br />
och sirener och avstängt och<br />
stegbilar och två stora ambulanser<br />
uppkörda på trottoaren. Personer<br />
med olika typer av befattningar<br />
inom räddningstjänst och närliggande<br />
yrkesgrupper minglar runt och<br />
försöker skapa ordning.<br />
Ingen av dem utstrålar någon<br />
större dramatik eller stress. En<br />
brandman vevar ner rutan och vänder<br />
sig till en av poliserna som står<br />
bredvid hans bil.<br />
– Det är nog bara, som det oftast<br />
är, ett automatlarm som löst ut. Men<br />
det måste ju kollas. Vi är nog härifrån<br />
ganska snart.<br />
Från reklamen vid Göta Lejon blickar<br />
Ola Salos fromma ögon. Vi fortsätter.<br />
Fotograf Sandberg berättar en välkänd<br />
Götgatslegend – den om att det alltid<br />
blåser som fan från Åsötorget. Ska<br />
tydligen, enligt legenden, ha något<br />
med hur det arkitektoniskt uppstått ett<br />
utrymme för vinden att pressas ut över<br />
Götgatan från det hållet.<br />
XXXXXXXXXXX<br />
En annan Götgatslegend är att<br />
om Gunnarsons Specialkonditori, vid<br />
trapporna upp mot Allhelgonagatan,<br />
skulle slå igen skulle tre fjärdedelar<br />
av alla Stockholmsmusiker inte<br />
ha någonstans att gå för att äta<br />
frukost eller fika, efter att de snackat<br />
plektrum och rörstärkare inne på<br />
Hellstone eller hos Halkans.<br />
Vi går till gatans slut, till trapporna<br />
ner mot Bohusgatan vid Skandiahuset.<br />
På bron upp mot Gullmarsplan är<br />
det kö i vänsterfilen. En av gondolerna<br />
når toppen på Globen precis som jag<br />
tittar dit och när det slår om till grönt<br />
vid Ringvägen byter vi sida på gatan<br />
och tar Ringensidan, med vinden i<br />
ryggen, tillbaka mot Slussen.<br />
6-11 Huvudstan.indd 9 12-02-22 16.55.56<br />
9
KRÖNIKA<br />
Karl von Heijne var nog en liten<br />
buse. Oskick var ett problem.<br />
Det hände att han lekte med<br />
papperslappar under lektionen<br />
och ritade gubbar i räkneboken. Och,<br />
inte att förglömma, denna upprepade<br />
glömska! Och värst av allt, det var<br />
nog den där smällpulverhistorien.<br />
Den 12 november hördes en smäll<br />
i klassrummet. Hade inte gossen Karl<br />
setts med smällpulver några dagar<br />
innan? Gossen Hel<strong>mer</strong> Boman misstänktes<br />
också vara inblandad. Vid ett<br />
annat tillfälle har man också hört fula<br />
ord sägas mellan honom och Karl<br />
von Heijne. En gång lämnade Hel<strong>mer</strong><br />
inte heller klassrummet i tid när det<br />
blev rast.<br />
10<br />
MARIA HAGSTRÖM ANDRA DUMHETER VAR:<br />
OUPPMÄRKSAMHET, OBETÄNKSAMHET, BRISTANDE<br />
HÅLLNING OCH SKRATT UNDER LEKTION.<br />
SÅ LEVDE ELEVERNA rövare på slutet<br />
av 1800-talet på Nya Elementarskolan.<br />
Men de fick inte stryk, i alla<br />
fall inte i onödan. Här praktiserades<br />
nämligen nya idéer – aga användes<br />
bara efter flera varningar och nedflyttning<br />
till så kallad strykklass.<br />
Hos Stockholmskällan, där<br />
information om stockholmarnas<br />
historia samlas, finns nu en gammal<br />
anmärkningsbok från Nya Elementarskolan.<br />
Där får vi veta att eleverna<br />
Gustafsson och Holmqvist ”Trots<br />
upprepad tillsägelse sträckt upp hela<br />
armen vid handuppräckning”. Andra<br />
dumheter var: ouppmärksamhet,<br />
obetänksamhet, bristande hållning<br />
och skratt under lektion. Eleverna<br />
kom ibland några minuter sent, men<br />
det var inte heller bra när en elev<br />
kom till skolan sex minuter före den<br />
tillåtna tiden. Hujeda mig.<br />
NÄR MIN FARMOR och mormor gick i<br />
skolan fanns skamvrån. Farmor spottade<br />
i smyg i lärarens mjölk, men min<br />
mormor har med stora förnärmade<br />
ögon berättat om hur hon fick stå i<br />
skamvrån en gång. Hon hade pratat<br />
när läraren kom in i klassrummet!<br />
Det hade i och för sig hela klassen<br />
gjort. Och hela klassen fick också stå<br />
i skamvrån.<br />
Trångt blev det.<br />
Så var det då. När jag var liten<br />
ville lärarna att jag skulle prata <strong>mer</strong><br />
Följ oss på<br />
facebook.com/<strong>Situation</strong><strong>Sthlm</strong><br />
twitter: <strong>Situation</strong><strong>Sthlm</strong>1<br />
situationsthlm.se<br />
på lektionerna. Nu tycker jag mig<br />
mest höra om hur stökigt det är och<br />
att Jan Björklund vill ha fler betyg<br />
och <strong>mer</strong> disciplin. I stället borde det<br />
viktiga vara att lärarna blir fler, får tid<br />
att skapa relationer och se eleverna.<br />
Kanske ville Karl von Heijne få<br />
uppmärksamhet när det small i klassrummet,<br />
precis som killarna på min<br />
skola som la surströmming i ventilationssystemet<br />
och skrev ”Skitskola”<br />
med bajs på skolväggen.<br />
Olydnad behöver inte bara vara<br />
något dåligt. Samhällsförändringar<br />
har inte drivits igenom av lydiga jasägare.<br />
Och den skola där alla formas<br />
till små duktiga fyrkantiga Björklunds<br />
blir just en skitsskola.<br />
6-11 Huvudstan.indd 10 12-02-22 16.56.05
<strong>Situation</strong>Waldersten<br />
6-11 Huvudstan.indd 11 12-02-22 16.56.12
Med nya skivan Mänsklig värme efterlyser Markus Krunegård <strong>mer</strong> medmänsklighet. Sedan det massiva<br />
genombrottet som soloartist för fyra år sedan har han kuskat land och rike runt i turnébuss, tagit en inofficiell<br />
timeout på Kuba och blivit pappa. Här är hans Stockholm. TEXT ALEXANDRA SUNDQVIST FOTO JANERIK HENRIKSSON/SCANPIX<br />
MJUKA VÄRDEN<br />
Markus Krunegård är svårplacerad,<br />
lite såsom artister kan bli efter<br />
några år i offentligheten. Han plirar<br />
under lugg, lägger in en snus,<br />
tittar ner, tittar upp, tittar bort, tar en klunk<br />
öl. Han är tillmötesgående, lite ”söder-tjenis”<br />
så där, men signalerar samtidigt någonting<br />
rastlöst där han sitter i en hotellbar inredd i<br />
dova färger med utsikt över Björns trädgård.<br />
Självmedvetet autentisk är en passande<br />
beskrivning.<br />
Ett epitet som också går att applicera på<br />
hans låttexter, vilka hyllats av bland andra<br />
Annika Norlin (Säkert!, Hello Saferide) för<br />
att de är så självutlämnande. Texter, stöpta<br />
i ett socialrealistiskt skim<strong>mer</strong>, som tar lyssnaren<br />
tillbaka till småstadens skolgårdshierarki<br />
och kyrkogårdsfyllor och vidare mot<br />
romanser som kom av sig och allmän drogromantik.<br />
Och mitt i allt står en återkommande<br />
gestalt – Markus finska mamma.<br />
– En text får inte bli för kladdig, för privat.<br />
Men jag lämnar sällan ute nånting av hänsyn<br />
till mig själv och det spiller över på andra.<br />
Det är lite som passiv rökning – ofrånkomligt,<br />
säger Markus Krunegård och tillägger:<br />
– Det mesta är självupplevt. Jag kan inte<br />
sjunga lögner eller hitta på, då får jag ingen<br />
kontakt med texten och jag är jävligt dålig på<br />
att fejka engagemang. Det finns en sanningshalt<br />
i texterna, samtidigt kan jag inte säga att<br />
de innehåller nån absolut sanning. En sanning<br />
går inte att presentera på fem minuter.<br />
VI PRATAR VIDARE om Karl Ove Knausgård,<br />
den norske succéförfattaren, som i sex<br />
voly<strong>mer</strong> under namnet Min kamp öser<br />
ocensurerat och skoningslöst ur sitt privatliv.<br />
Markus har bara läst halva första boken<br />
och vill inte göra några kopplingar mellan<br />
12<br />
Knausgård och sig själv men erkänner att<br />
han, liksom Knausgård, fått människor i sin<br />
närhet att känna sig uthängda i strävan efter<br />
autenticitet.<br />
– Det har aldrig varit meningen att såra<br />
någon. De flesta ser texterna som ett hommage,<br />
men i efterhand har jag fått höra att<br />
folk tagit illa upp. I synnerhet av en låt men<br />
jag vill inte säga vilken.<br />
Sist vi sågs var Markus Krunegård aktuell<br />
med två skivor samtidigt – Lev som en gris,<br />
dö som en hund och Prinsen av Peking –<br />
producerade av Mauro Scocco. Det var en<br />
kvav, pollenrik dag på en uteservering vid<br />
Nytorget. Texten, som publicerades i Dagens<br />
Nyheter i juli 2009, hade rubriken ”Vilan får<br />
vänta” och handlade om att Markus Krunegård<br />
haft en intensiv period av turnerande,<br />
från att hitten ”Jag är en vampyr” släpptes i<br />
februari 2008 fram till det, då, kommande<br />
skivsläppet. Att han sköt upp en välbehövlig<br />
vila – någonting som han fortsatte med i<br />
drygt ett och ett halvt år till.<br />
Till slut var det inte roligt längre.<br />
– Jag kom på mig själv med att fundera<br />
över vilken sorts tomatkross jag skulle köpa<br />
när jag kom hem. Då stod jag på scen på<br />
Peace & Love-festivalen i Borlänge inför<br />
26000 pers. Det kändes så… otacksamt.<br />
Både mot mig själv och mot dem som var<br />
där. Sedan Laaksotiden har jag alltid varit<br />
på tårna, varit rädd för att säga nej. Rädd<br />
för att missa chansen.<br />
Räddningen blev en två månader lång<br />
resa till Kuba hösten 2010. Och Serenades,<br />
ett kravlöst och lekfullt stämsångsprojekt på<br />
engelska, tillsammans med vännen Adam<br />
Olenius från Shout out Louds.<br />
För att inte tala om att bli pappa till en<br />
liten dotter.<br />
– Att få barn är ju den största omvälvningen<br />
en människa kan vara med om. Jag trodde<br />
aldrig att jag skulle bli en sån förälder<br />
som stolt visar bilder på sitt barn för allt och<br />
alla, säger Markus Krunegård leende.<br />
För en stund sedan gjorde han precis det.<br />
NU ÄR MARKUS Krunegård aktuell med sitt<br />
fjärde soloalbum Mänsklig värme. Det är<br />
en egenproducerad skiva som hyllar mjuka<br />
värden och möten men som också flyttar det<br />
<strong>mer</strong> utpräglade småstadsfokuset mot storstaden.<br />
Markus Krunegård, som nu bott här i tio<br />
år, kallar denna för ”sin Stockholmsskiva”.<br />
– Om första skivan lät <strong>mer</strong> som Norrköping<br />
så osar den här absolut <strong>mer</strong> storstad.<br />
Jag älskar Stockholm och har aldrig känt<br />
mig instängd här. Ju större stad, desto mindre<br />
känner man sig som ett undantag, säger<br />
han. Men det är dubbelt, man kan ju känna<br />
sig både <strong>mer</strong> och mindre ensam.<br />
Låten ”Korallreven & Vintergatan”, där<br />
frasen ”mänsklig värme” hämtats, tycks<br />
vara hans mest politiska hittills. I den blixtrar<br />
regeringskansliet Rosenbad, psykakuten,<br />
Finlandsbåten och Vintergatan förbi i<br />
februarikylan.<br />
– Den handlar om bristen på just mänsklig<br />
värme och om utsatthet. Jag har svårt att<br />
formulera mig politiskt – det blir lätt en massa<br />
känsloargument. Och så står jag där och<br />
vevar som värsta skrikiga 18-åringen. Men<br />
man kan tycka mycket om dagens politik<br />
där allt går av bara farten. Allting säljs ut.<br />
Det är lite som en dålig tribaltatuering – het<br />
först men den sitter där i all evighet. Det går<br />
inte att ångra sig.<br />
Kan man se skivan som en sorts farväl till<br />
dekadens?<br />
– Nej, dekadens är ju kul!<br />
MARKUS KRUNEGÅRD BOR: Södermalm. ÅLDER: 32. AKTUELL MED: Nya skivan Mänsklig värme som släpps 28 mars. Spelar på Södra teatern dagen<br />
efter. Också aktuell med USA-turné med Serenades. BAKGRUND: Frontfigur i Laakso och Hets. Släppte sin första soloskiva Jag är en vampyr 2008. Samarbetade<br />
med Andreas Kleerup på ep:n Lead singer syndrome 2009. Har också skrivit musik till Veronica Maggios och Lena Ph:s senaste skivor.<br />
12-13 Markus Krunega rd.indd 12 12-02-22 16.59.32
12-13 Markus Krunega rd.indd 13 12-02-22 16.59.39
14<br />
14-17 Dofter i stan.indd 14 12-02-22 17.00.35
En stad har sina dofter. För någon kanske Stockholm doftar avgas,<br />
bräckt vatten och balsampoppel, för någon annan varm tunnelbaneskena,<br />
körsbärsblom eller hundbajs. Dofter väcker känslor och det har<br />
blivit trendigt att i olika affärssammanhang blidka luktsinnet.<br />
TEXT GERD ERIKSSON FOTO JULIA WAGNER<br />
HUR DOFTAR<br />
STOCKHOLM?<br />
Snart öppnar i Stockholm en ny galleria<br />
som satsar på att kittla vårt<br />
luktsinne när vi shoppar.<br />
Det utlovas en frisk och fräsch<br />
doft av äpple bland butikerna.<br />
Och på PUB, stans äldsta varuhus, provade<br />
man för första gången doft under det<br />
gångna årets julhandel. Små apparater med<br />
olja placerades vid entréerna och doften<br />
som mötte besökarnas näsor hette Christmas<br />
Joy och innehöll bland annat kardemumma<br />
och kanel.<br />
– Vår tanke var att använda doft för att<br />
förstärka julstämningen. Kanske kom<strong>mer</strong><br />
vi att göra det igen i samband med ett tema,<br />
säger Marianne Perslow som är marknadsansvarig<br />
på PUB.<br />
Luktsinnet har, till skillnad från andra<br />
sinnen, direkt förbindelse med känslocentrum<br />
i våra hjärnor. Därför är den känslomässiga<br />
upplevelsen av ett doftminne ofta<br />
kraftfullare än ett syn- eller hörselminne.<br />
Dessutom är luktsinnet ett av de första sinnen<br />
vi använder när vi kom<strong>mer</strong> till världen.<br />
Det gör att doftminnen från barndomen är<br />
extra starka.<br />
Hur vi uppfattar en doft bygger på erfarenhet,<br />
upplevelser, minnen och associationer.<br />
Men det finns vissa dofter som de<br />
flesta på jorden tycker illa om.<br />
– Avföring och spyor ryggar de flesta<br />
människor tillbaka inför, säger Maria Larsson,<br />
professor i psykologi och luktforskare.<br />
Samtidigt säger hon att frukten durian<br />
är högt rankad i Thailand trots att den<br />
doftar avföring. Det beror på att luktsinnet<br />
övertrumfas av den positiva responsen på<br />
fruktens smak. Samma sak är det med surströmming,<br />
vars doft tilltalar betydligt fler<br />
norrlänningar än skåningar.<br />
Luktsinnet skyddar oss också mot faror i<br />
omgivningen – det har en intuitiv kunskap<br />
om vad som är bra och dåligt för oss och ser<br />
till att vi inte stoppar giftiga ämnen i munnen.<br />
– Sånt som är rent hälsovådligt för oss, till<br />
exempel kemikalier, tycker vi oftast luktar<br />
illa. Men så finns det ju de som tycker att<br />
bensin och avgaser doftar gott, säger Maria<br />
Larsson.<br />
Ett doftrikt inslag i Stockholms luktbild är<br />
butikerna som säljer badbomber och tvålar.<br />
Doften känns långt utanför butiken, men de<br />
som jobbar där känner ingen doft alls.<br />
Hur kan det komma sig?<br />
– För att inte hjärnan ska ligga och trigga<br />
på den speciella lukten så har vi en fiffig<br />
mekanism som ser till att sålla bort bakgrundsinformationen.<br />
Hjärnan adopterar<br />
doften, vilket gör att man till slut inte känner<br />
lukten som man till en början tyckte var så<br />
genomträngande, berättar Maria Larsson.<br />
14-17 Dofter i stan.indd 15 12-02-22 17.00.51<br />
15
HUR DOFTAR STOCKHOLM?<br />
ATT FÅNGA EN stads atmosfär i dofter är inte<br />
lätt. Förhållandena till dofterna är dessutom<br />
högst subjektiva.<br />
Den ungerska konstnären Hilda Kotsari<br />
försökte för några år sedan, tillsammans med<br />
en fransk parfymör, att spegla lukten i tre städer<br />
som låg henne varmt om hjärtat. I utställningen<br />
”The smell of Helsinki” fick besökarna<br />
gå in i stora plastbubblor och sniffa på<br />
hennes barndomsstad Budapest, Helsingfors<br />
där hon bor i dag och så Paris, parfymens<br />
huvudstad. I programförklaringen stod det:<br />
”Doften i en stad handlar inte bara om hav,<br />
vind, parker, byggnader och sopor – utan<br />
16<br />
STOCKHOLM LIGGER VID HAVET SOM<br />
BLÅSER BORT LUKTER OCH SAMTIDIGT<br />
GER EN FRISK LUFT.<br />
också om invånarnas egna emotionella, kulturella<br />
och industriella upplevelser och minnen<br />
av livet i staden. Det är balansen mellan<br />
olika lukter som ger en stad sin doft – precis<br />
som det är med en parfym.”<br />
Om luktforskaren Maria Larsson ska<br />
välja en stad som hon tycker har en speciell<br />
lukt blir det Paris.<br />
– Där doftar det sött och gott, ett stråk av<br />
vanilj och kanske lite banan. I min barndomsstad<br />
Sundsvall däremot tycker jag att<br />
det luktar aluminium.<br />
Vad doftar Stockholm för dig?<br />
– Gott, det doftar mycket hav och salt.<br />
Finns det nån plats där det luktar illa?<br />
– Ja, vid Slussen. Där luktar det lite kloak.<br />
14-17 Dofter i stan.indd 16 12-02-22 17.01.18
LUKTER OCH DOFTER finns överallt. Hotell<br />
och spaanläggningar var tidigt ute med att<br />
doftsätta. Flygbolag satsar på en enhetlig<br />
doft i alltifrån våtservetter till tvålar. Gallerior<br />
och varuhus har doftmanager. Och ett<br />
a<strong>mer</strong>ikanskt surfmärke jobbar med både<br />
syn, ljud, känsel och lukt. I deras butiker i<br />
Stockholm sprids en så kallad signaturdoft,<br />
en egen parfym.<br />
Företaget Nose jobbar med att doftsätta<br />
offentliga miljöer och med att neutralisera<br />
mindre angenäma lukter.<br />
Lars O Holmgren på Nose menar att det<br />
är först de sista tre åren som detta med<br />
doftsatta miljöer börjat ta fart här i stan<br />
på riktigt. Men vad luktar då Stockholm i<br />
sig?<br />
– Stockholm är en renare stad än till<br />
exempel London eller New York. Det gör<br />
att den luktar mindre. Och så ligger den vid<br />
havet som blåser bort lukter och samtidigt<br />
ger en frisk luft.<br />
Vilken doft förknippar du annars Stockholm<br />
med?<br />
– Tunnelbanan. Även om andra städer<br />
har tunnelbana har den här en speciell doft.<br />
Lite industriell, men inte oangenäm på nåt<br />
sätt, säger Lars O Holmgren.<br />
En plats i Stockholm där det doftar extra<br />
gott på fredagar är moskén vid Medborgarplatsen.<br />
Då är det fredagsbön. För att<br />
det ska kännas rent, fräscht, festligt och<br />
välkomnande för besökarna sprejar de som<br />
jobbar där väldoft över skohyllorna och i<br />
hela entrén. De stora flaskorna med väldoft<br />
kom<strong>mer</strong> från Saudiarabien och kan dofta<br />
jasmin, citron eller något annat som näsan<br />
tycker om.<br />
Maria Larsson har sin tanke om varför<br />
dofter blivit så heta de senaste åren.<br />
– Det är väl sista utposten. De andra sinnena<br />
har redan exploaterats.<br />
14-17 Dofter i stan.indd 17 12-02-22 17.01.29<br />
17
18<br />
HÅRD<br />
OCH SVAG<br />
I flera år har det talats om att Malin Crépin står inför det stora genombrottet.<br />
Nu är hon aktuell i huvudrollen i filmatiseringarna av Liza Marklunds<br />
böcker om reportern Annika Bengtzon. TEXT CYRIL HELLMAN FOTO PATRICIA REYES<br />
Malin Crépin är mest känd för sin<br />
tunga huvudroll i I skuggan av värmen,<br />
där hon spelade heroinist,<br />
och huvudrollen i flera tunga pjäser<br />
av Lars Norén. I år är hon aktuell i sex<br />
filmatiseringar av Liza Marklunds böcker<br />
om kvällstidningsreportern Annika Bengtzon.<br />
Jag frågar hur det känns att gå till något<br />
så lättviktigt som att göra massproduktion<br />
av Annika Bengtzon, något av en kvinnlig<br />
Beck, som efter bio snabbt ska prånglas ut<br />
på dvd och sedan i tv.<br />
– Det är mycket roligare att göra en film<br />
som I skuggan av värmen. Men det här är<br />
kul på ett annat sätt. Det som var roligt med<br />
att göra Annika Bengtzon är att hon inte har<br />
haft det så lätt. Hennes pappa söp ihjäl sig.<br />
De här sidorna som hon kämpar med finns<br />
men vi snuddar bara vid det i nån film. Hon<br />
har tagit sig ut på andra sidan och blivit en<br />
18-25 Malin Crepin.indd 18 12-02-22 17.02.26
18-25 Malin Crepin.indd 19 12-02-22 17.02.37<br />
19
MALIN CRÉPIN FÖDD: 22 augusti 1978, Stockholm. BOR: Stockholm. YRKE: Skådespelare. PJÄSER I URVAL: Övervintrare<br />
(2008), A la mémoire d’Anna Politkovskaïa (2008), Jungfruleken (2007), Terminal (2006), Lille Eyolf (2006),<br />
Utsikt från en bro (2002). TV-SERIER: Upp till kamp (2007), Lasermannen (2005). FILMER I URVAL: Oslo, 31 augusti<br />
(2011), Cornelis (2010), I skuggan av värmen (2009), Miffo (2003). AKTUELL: Nobels testamente har premiär 2 mars.<br />
20<br />
18-25 Malin Crepin.indd 20 12-02-22 17.02.43
fungerande journalist och mamma. Man får<br />
se det som att det här är TV4-underhållning.<br />
Då får man gå in och göra det bästa av det.<br />
Däri ligger utmaningen. Man kan inte tro<br />
att det ska bli en ny I skuggan av värmen.<br />
År 2008 fick Malin Crépin utmärkelsen<br />
Rising Star och alltsedan dess har det talats<br />
i media om att ”i år står Malin Crépin inför<br />
det stora genombrottet”.<br />
– Jag är så jävla trött på det snacket, ha ha.<br />
Allvarligt, så är jag det.<br />
Men nu gör du ju det…<br />
– Det här är publikt på ett helt annat sätt.<br />
Jag tycker ju att I skuggan av värmen skulle<br />
ha fått en större publik än vad den fick. Filmen<br />
är värd det. Men Annika Bengtzon är<br />
en helt annan sak. Grejen med deckare är att<br />
man vet att det kom<strong>mer</strong> gå bra, det ligger i<br />
genren, och det är ganska skönt. James Bond<br />
dör ju aldrig. Även när det är risigt är det<br />
spännande för man vet att utgången är bra.<br />
I fråga om en film som I skuggan av värmen<br />
går det inte att förutse och då orkar man inte<br />
alla gånger med att ta sig igenom filmen.<br />
Du kom<strong>mer</strong> att synas överallt i år.<br />
– Jag vet inte. Just nu känner jag inte att<br />
jag gör det. Allt är som vanligt och det är<br />
rätt skönt.<br />
Inför inspelningarna gjorde hon research<br />
genom att praktisera på Expressen och ta<br />
rygg på två reportrar. En av dem kunde hon<br />
dessutom rådfråga under hela inspelningen.<br />
Liza Marklunds bild av kvällstidningarna är<br />
att där råder grabbig för att inte säga macho<br />
atmosfär och att männen trycker ner kvinnorna.<br />
Vad var ditt intryck?<br />
– Redaktionsarbetet är hårt och snabbt.<br />
Men när jag var där var de frustrerade över<br />
att det var så tråkigt, hehe. De ursäktade sig<br />
för att ingenting hände. Det är hierarkiskt<br />
på en dagstidning med alla chefer, mellanchefer,<br />
reportrar och vem som får jobb.<br />
Klart att det är en hård värld. De sliter på<br />
bra.<br />
Kan du se likheter med teater- och filmvärlden?<br />
– Mm, säger Malin Crépin och sippar på<br />
sitt te för att mildra sin förkylning. I den världen<br />
är det också hierarkiskt. Det är svårt att<br />
få tag på jobben. Men på en dagstidning går<br />
det så mycket snabbare, varje dag ska en ny<br />
tidning göras. Man får fler chanser och det<br />
verkar vara <strong>mer</strong> öppet i fråga om konflikter.<br />
Teatern är <strong>mer</strong> långsiktig. Man håller på<br />
med en sak i ett halvår och så börjar nästa<br />
jobb om ett år.<br />
Även i filmatiseringarna med Helena Bergström<br />
försöker männen kuva Annika Bengtzon.<br />
Man tycker att efter Nobels testamente<br />
borde hon vara en stjärnreporter. Kom<strong>mer</strong><br />
männen även i följande fil<strong>mer</strong> att trycka ner<br />
henne?<br />
– De kom<strong>mer</strong> alltid att försöka hålla henne<br />
på mattan och aldrig att lyckas. Det är<br />
standard för de här fil<strong>mer</strong>na, för hon gör<br />
ju faktiskt även en del fel. Hon kör sitt eget<br />
rejs utan att lyssna på sina chefer. När de<br />
säger att hon inte får skriva så gör hon det<br />
i alla fall. Men yrkesmässigt är hon kvar i<br />
samma läge. Hon tar ingen chefsroll och<br />
avancerar inte. Hon är nöjd med att vara<br />
reporter. Däremot händer under fil<strong>mer</strong>nas<br />
gång saker i familjelivet.<br />
Ser du likheter mellan dig själv och Annika<br />
Bengtzon?<br />
– Ja, i det här att tycka det är skönt att<br />
jobba. För när man gör det så vet man vad<br />
man håller på med, det ger en självförtroende.<br />
Även om det är tungt och slitigt mår<br />
jag så himla bra när jag jobbar. Ta I skuggan<br />
av värmen, när man låg mitt i natten<br />
med kanyl i armen på T-Centralen så var<br />
det ändå skönt att jobba. Man vet vad man<br />
håller på med. Men i själva livet, när jag<br />
inte filmar, kan jag känna mig mycket <strong>mer</strong><br />
vilsen. Där känner jag igen mig i Bengtzon.<br />
När hon skriver vet hon vad hon gör och<br />
privat är hon en jättebra mamma men inte<br />
en särskilt bra fru.<br />
Så länge hon levererar får hon bekräftelse.<br />
– Precis. Hon har ett bra självförtroende<br />
rent yrkesmässigt men privat ganska dålig<br />
självkänsla. Då är hon <strong>mer</strong> sårbar. Hon och<br />
jag är hårda och svaga på samma gång.<br />
Malin Crépin hade nyligen fått en dotter<br />
när hon påbörjade de hektiska inspelningarna<br />
som pågick under ett år. Pappan fick<br />
ta huvudansvaret, hämtade och lämnade<br />
på dagis.<br />
– Det var bra att hon fick tid med sin<br />
pappa. Mamman har ju en tendens att ta<br />
över. Det var skönt att han fick ta det som<br />
många kvinnor gör. Men att vara mamma<br />
hjälpte mig också att inte helt gå upp i job-<br />
HÅRD OCH SVAG<br />
bet. Det blev lättare att koppla av när jag<br />
kom hem och var med min dotter. Hon<br />
tvingade mig att vara Malin och inte Annika<br />
Bengtzon. Det har blivit lättare att jobba<br />
sen jag fick barn.<br />
I framtiden hoppas Malin Crépin kunna<br />
kombinera film med teater.<br />
– Jag kan längta tillbaka till teatern, för<br />
där får man vara <strong>mer</strong> i fred. Det är inte så<br />
många som bryr sig om teater som över<br />
I SJÄLVA LIVET, NÄR JAG INTE FILMAR,<br />
KAN JAG KÄNNA MIG MYCKET MER<br />
VILSEN. DÄR KÄNNER JAG IGEN MIG I<br />
ANNIKA BENGTZON.<br />
film. Teater är inte lika medialt, så man får<br />
gå tillbaka några steg och jobba i lugn och<br />
ro. Från premiären och framåt är man med<br />
publiken och har varje kväll chansen att<br />
göra om. I film är det ju redan gjort. När jag<br />
sen ser filmen kan jag tänka ”det där känns<br />
inte riktigt tajmat” men då är det inte alltid<br />
bara mitt fel utan regi, foto och hur man väljer<br />
att berätta historien.<br />
Manuset till Nobels testamente är förutsägbart,<br />
man vet nästan hela tiden vad som ska<br />
komma härnäst. Hur ser du på det?<br />
– Det är på ett sätt en förutsägbar genre.<br />
Det följer en viss dramaturgi. Det ska gå<br />
dåligt och sen bra. Utmaningen var att få<br />
det att svänga i själva scenerna.<br />
MALIN CRÉPIN ÄR född i Stockholm men föräldrarna<br />
flyttade runt. Mestadels är hon<br />
uppvuxen i byn Malmköping i Sörmland.<br />
Gymnasiet gick hon i Eskilstuna. Under nittiotalet<br />
kom indieband som Kent och Yvonne<br />
därifrån, vilka skildrade en grå arbetarstad.<br />
Även Malin Crépin spelade musik.<br />
– Jag spelade trummor i ett coverband på<br />
TBV. Men vi spelade inte för publik, enbart<br />
för oss själva. Det lät förfärligt.<br />
Malmköping är en gammal regementsort.<br />
I grannbyn Hälleforsnäs, där för övrigt<br />
Annika Bengtzon kom<strong>mer</strong> ifrån, försörjde<br />
ett gammalt järnbruk hela byn.<br />
– Malmköping var så litet att man inte<br />
hade råd att vara segregerad. Man var<br />
tvungen att leka med alla. Jag förstod det<br />
inte då men nu tycker jag det är så skönt. I<br />
min klass hade nån miljoner på banken och<br />
var bästis med han som släppte ut tjuren på<br />
morgonen och mjölkade korna innan han<br />
18-25 Malin Crepin.indd 21 12-02-22 17.02.48<br />
21
HÅRD OCH SVAG<br />
22<br />
18-25 Malin Crepin.indd 22 12-02-22 17.03.00
gick till skolan. Alla hade det inte så lätt<br />
men det gömdes i alla fall inte undan.<br />
Malin Crépins pappa var byns läkare och<br />
mamman lärare.<br />
– Jag kunde röra mig mellan klasserna<br />
och befann mig nånstans mitt emellan.<br />
Samtidigt ville hon därifrån. Först till<br />
stan, Eskilstuna. När hon väl var där, till<br />
Stockholm.<br />
– Så jag flyttade hit, läste filmvetenskap<br />
och sökte till Scenskolan. Många som kom<strong>mer</strong><br />
från små orter får den här drivkraften.<br />
Det fanns ju inte mycket aktiviteter. Vi hade<br />
en bra kantor i kyrkan, de enda aktiviteter<br />
som fanns var att sjunga i kören, scouterna<br />
eller spela fotboll. Så det blev kören för mig.<br />
Det tror jag har format mig, att det inte fanns<br />
några kurser utan man fick göra det själv.<br />
– Jag tror att var man än kom<strong>mer</strong> ifrån är det<br />
viktigt att byta miljö, för man fastnar så lätt i<br />
vem man är. Är man från Stockholm kanske<br />
man bör bo i Malmköping ett tag. Jag var så<br />
himla trött på den jag var i Malmköping. Den<br />
folk såg mig som, läkarens dotter. Det är en<br />
sån liten by med två-tretusen invånare att alla<br />
visste det. Man blev aldrig fri från den bilden,<br />
så jag var tvungen att göra nåt annat för att<br />
bli nån annan. Det här tänkte jag mycket på<br />
när jag träffade Lotta Thell som skrev boken<br />
I skuggan av värmen. Det hon fortfarande<br />
tycker är svårast är att folk inte ska se henne<br />
som narkomanen Lotta. Det här gäller vad<br />
det än är. Det är svårt att komma bort ifrån<br />
vad andra tycker att man är.<br />
Hjälpte Lotta Thell dig med rollen som<br />
narkoman?<br />
– Hon var så skeptisk till det hela att vi i<br />
början inte hade nån kontakt. Jag tog kontakt<br />
med Brukarföreningen och de hjälpte<br />
mig på ett fantastiskt sätt och berättade<br />
om processen. Jag fick ett kitt och vi tillverkade<br />
kabbar med bakpulver. De visade<br />
hur man plastar in, skär och delar. Själva<br />
injiceringen lärde jag mig av en sjuksköterska.<br />
Men Lotta var tjurig och trodde inte att<br />
det skulle gå att göra. Hon kom till slut till<br />
en av de sista inspelningsdagarna när Joel<br />
(Kinnaman) och jag hade abstinensscener.<br />
Hon satt bakom en monitor medan vi spelade<br />
och jag hade glömt bort att hon var där.<br />
Mina tårar rann för jag hade spruckna blodkärl<br />
i ögonlocket på grund av att jag tog i så<br />
mycket när jag skrek. Så kom hon gråtande<br />
in och var inte längre tjurig.<br />
Skådespelare utan utbildning brukar tycka<br />
den här typen av scener är mentalt jobbiga för<br />
18-25 Malin Crepin.indd 23 12-02-22 17.03.11<br />
23
HÅRD OCH SVAG<br />
att man ger så mycket av sina egna känslor.<br />
Hur gör du? Har du tricks för att stänga av?<br />
– Nej. Efter den filminspelningen var det<br />
som en psykos. Varje dag satt man och rotade<br />
i de djupaste såren man har. Jag kände<br />
att jag kan inte göra det här på ett snyggt<br />
sätt, liksom halvskrika och tänka på att det<br />
ska se bra ut. Det var bara att gå all in. Jag<br />
var skyldig den här historien och männis-<br />
korna jag hade träffat att ge allt. Jag kände<br />
mig skitig och skakig. Efter den filmen tog<br />
det jättelång tid att komma tillbaka. Och då<br />
gick jag så klart inte och jobbade på att vara<br />
kvar i karaktären, men det stannar ju. Även<br />
om det är en karaktär är det jag som är där.<br />
Det är mina armar och min fot som jag ska<br />
trycka in fotsaltet i.<br />
MALIN CRÉPIN INLEDDE sin skådespelarkarriär<br />
redan ett år efter gymnasiet när hon började<br />
Teaterhögskolan i Malmö. Hon hade<br />
inte gått någon förberedande utbildning,<br />
inte ens estetisk linje på gymnasiet utan<br />
samhällsvetenskapliga programmet. Hon<br />
hade inga baskunskaper annat än sommaroch<br />
barnteater.<br />
– Det gjorde att jag tog utbildningen lite<br />
för allvarligt.<br />
Hur kom du in? Vad läste du för nåt vid<br />
ansökningen?<br />
– Fröken Julie och Romeo och Julia, hehe.<br />
Men dem söker ju alla på… Vad gjorde du då<br />
som var så speciellt?<br />
– Jag tänkte: ”Varför krångla till det, det<br />
är bara att göra det bra”, säger Malin Crépin<br />
och blir eftertänksam. Kanske att jag gjorde<br />
Fröken Julie lite annorlunda. Men jag var så<br />
grön och tror att jag kom in på ren talang<br />
för att jag inte riktigt fattade vad jag sökte.<br />
Jag var rätt avslappnad och på de senare<br />
proverna, när man jobbade en vecka, lärde<br />
jag mig så mycket bara under den tiden att<br />
jag utvecklades enormt. Jag fann en helt<br />
ny röst, så de såg att de kunde lära ut. Det<br />
hände rätt mycket.<br />
– Jag tyckte det var asjobbigt att gå Teaterhögskolan.<br />
Det var inte höjdpunkten i mitt<br />
liv. Jag är jätteglad att jag har gjort det och<br />
24<br />
har lärt mig mycket. Framför allt av att ha<br />
gått igenom hela den processen men samtidigt<br />
mådde jag inte bra då. Jag tappade liksom<br />
bort mig själv och tog för allvarligt på<br />
vad de skulle lära mig. Jag fullkomligt förlorade<br />
självförtroendet. Just för att jag kände<br />
så här: Jag har ju inga förkunskaper, jag kan<br />
ju ingenting medan alla andra här har gått<br />
massor av estetiska utbildningar och pratar<br />
PÅ SÄTT OCH VIS HAR DET VARIT SKÖNT<br />
ATT SPELA ANNIKA BENGTZON SOM ÄR<br />
EN TVÅBARNSMAMMA OCH ATT BRYTA<br />
DEN DÄR NARKOMANERAN.<br />
om olika övningar och grejer som jag inte<br />
vet nånting om. Plus att jag bara var 20 år,<br />
vem mår bra i den åldern? Det är en sårbar<br />
tid. Efter tredje året brakade jag ihop, gick<br />
in i väggen. Jag behövde komma loss och<br />
gick inte sista året. Jag började i stället på<br />
Stockholms Stadsteater och kunde tillgodogöra<br />
mig det i utbildningen.<br />
Hon började där i Arthur Millers klassiker<br />
Utsikt från en bro. Efter ett år på Stadsteatern<br />
fick hon ett telefonsamtal från självaste<br />
Lars Norén. I flera år framöver skulle<br />
hon få tunga roller i hans pjäser.<br />
– Det var då jag hittade tillbaka till vad jag<br />
skulle hålla på med.<br />
Lars Norén är en stor dramatiker men började<br />
sent med regi. Vad var det som gjorde honom<br />
så bra?<br />
– Framför allt är han en mästare på att skriva.<br />
Han är som bäst när han håller på med<br />
realism. Han skriver dels om existentiella<br />
frågor, dels gör han socialrealistiska pjäser.<br />
Han har en sån skönhet i det han gör, det blir<br />
så vackert och den krocken ihop med socialrealism<br />
är briljant. Jag har gjort båda delarna<br />
med honom. Det absolut roligaste jobbet jag<br />
har haft var vår franska föreställning A la<br />
mémoire d’Anna Politkovskaïa som vi gjorde<br />
i Paris och Bryssel. Där får hans estetik och<br />
empati komma fram. Han är regissören som<br />
kan gå in i alla roller. Han bryr sig inte om<br />
huvudroller eller en yttre läsning. Han bara<br />
går in i det och står bredvid en på scenen<br />
medan man jobbar och säger hela tiden<br />
saker han vill ändra på.<br />
Jag tycker att folk bara skriker och bråkar i<br />
Lars Noréns pjäser. Beskriv den här estetiken<br />
du talar om.<br />
– Bråkade gjorde vi också. Fan vad mycket<br />
stryk jag fick, hehe. Jag blev sparkad i magen<br />
och var så trött på det där så andra omgången<br />
tänkte: ”Jag orkar inte längre få stryk.”<br />
– Hans estetik är ren, svartvit, grå och<br />
avskalad. Han tar bort mycket onödigt<br />
krafs, även skådespelarmässigt. Mig har<br />
han hjälpt genom att få mig att lita på min<br />
intuition, att ta bort onödiga uttryck och<br />
tjafs och bara säga texten och lita på att<br />
det bär. Men då måste man ha en bra text,<br />
annars faller det platt.<br />
När hon fick rollen hade hon inga större<br />
kunskaper i franska, enbart skolfranskan.<br />
– Efter läsningen den första dagen på jobbet<br />
var det så vidrigt. Vi i ensemblen satt i<br />
matsalen och skulle småprata. Jag bara kände<br />
hur gråten svällde i halsen och tänkte:<br />
”Vad fan har jag gett mig in på? Varför utsätter<br />
jag mig för det här?” Men jag började<br />
jobba med pjäsens översättare och nu<strong>mer</strong><br />
kan jag tala franska.<br />
Pjäsen som de senare även turnerade<br />
med handlar om kriget i Tjetjenien. En sorglig<br />
historia där hon spelade en kvinna som<br />
levde med sin man/hallick. När kvinnan<br />
berättar att hon är gravid med hans barn<br />
blir hon sparkad i magen och han skaffar<br />
henne ännu fler kunder. Sin son som hon<br />
försummat ber hon mot slutet om förlåtelse<br />
genom att erbjuda en avsugning. Det kan<br />
inte bli svartare.<br />
– Att jobba med pjäsen var att befinna<br />
sig i en mörk värld men samtidigt var det<br />
härligt att vara där. Den handlar om ett krig<br />
som trasat sönder folk.<br />
Även i TV-serien Upp till kamp spelade<br />
Malin Crépin prostituerad. Och så den stora<br />
rollen som heroinist i I skuggan av värmen.<br />
Hon var i ett fack där hon i stället för att bli<br />
uppsminkad som Annika Bengtzon blev<br />
nersminkad.<br />
Vad berodde de här rollerna på? Att du var<br />
ung och smal?<br />
– Jag hade hamnat lite i ett fack, för det<br />
var ganska länge jag fick spela prostituerad,<br />
narkoman eller båda delarna. Det kan ju<br />
ha berott på att man gjorde det bra. På sätt<br />
och vis har det varit skönt att spela Annika<br />
Bengtzon som är tvåbarnsmamma och att<br />
bryta den där narkomaneran.<br />
Det måste vara lättare att spela Annika<br />
Bengtzon än heroinist?<br />
– Ja, men nu kände jag kom<strong>mer</strong>siell press.<br />
Det finns en trygghet i att göra smalare fil<strong>mer</strong><br />
för jag hade inga förväntningar på mig.<br />
Där var jag en underdog.<br />
18-25 Malin Crepin.indd 24 12-02-22 17.03.16
18-25 Malin Crepin.indd 25 12-02-22 17.03.22<br />
25
Stockholm 2012. Staden där somliga barn i grundskolan inte varje dag<br />
kan äta ett mål varm mat hemma – för att deras föräldrar är för fattiga.<br />
Och där familjer tvingas välja mellan att antingen betala pengar till ett<br />
barns skolresa eller att kunna äta sig mätta. TEXT MARIA LINDÉN FOTO KERSTIN CARLSSON<br />
VÄLFÄRDENS<br />
FATTIGDOM<br />
Nico är ensamstående mamma till<br />
två pojkar i lågstadiet, bor i en förort<br />
norr om Stockholm och är deltidsarbetslös.<br />
Hon sparar pengar<br />
genom att bara äta lagad mat en gång om<br />
dagen de veckor pojkarna är hos sin pappa.<br />
Hungern stillas med mackor och varmt<br />
vatten.<br />
Nico konstaterar sakligt att när pojkarna<br />
tar hem kompisar på kvällen får hon avstå<br />
sin middag – hellre det än att låta ungarna<br />
och kompisarna få veta att hon inte har råd<br />
med mat till alla.<br />
– Jag säger att jag redan ätit, berättar hon.<br />
Fasaden utåt är viktig, hon vill inte få en<br />
26<br />
stämpel som fattig. Nico har slutat träffa<br />
kompisar, för hon har inte råd att fika eller<br />
ta en öl och hon vill inte låna pengar.<br />
– Jag köper alltid mat till extrapris och<br />
snor toalettpapper på jobbet. Jag bakar allt<br />
bröd själv och gör billiga grytor. Det enda<br />
kött jag haft råd med de senaste två åren är<br />
köttfärs till extrapris.<br />
Organisationer som Majblomman, Stadsmissionen,<br />
Svenska kyrkan och Frälsningsarmén<br />
blir en sista utväg när välfärdssamhällets<br />
skyddsnät brister. Det är också de här organisationernas<br />
rapporter, berättelser och vittnesmål<br />
som ger en osminkad bild av hur det kan<br />
se ut för dem som i dag lever i fattigdom.<br />
En undersökning gjord av organisationen<br />
Majblomman visar att 8 procent av föräldrarna<br />
till barn i grundskolan inte alltid haft<br />
råd med ett mål varm mat om dagen till sig<br />
och sina barn.<br />
I bidragsansökningar till Majblomman<br />
ansöker föräldrar om bidrag till glasögon,<br />
aktiviteter, semesterresor, kläder och leksaker<br />
– men också till något så grundläggande<br />
och basalt som mat.<br />
I en av Rädda Barnens rapporter kan<br />
man läsa om barn som bara kan äta sig<br />
mätta i skolan och om barn i familjer där<br />
pengarna till klassresan ställs mot mat på<br />
bordet.<br />
26-29 Matfattigdom.indd 26 12-02-22 17.07.08
– Fattigdom är så mycket <strong>mer</strong> än bara mat.<br />
Jag tänker på Zlatan. I sin bok beskriver han<br />
hur han kom<strong>mer</strong> hem och är jättehungrig,<br />
går fram och öppnar kylskåpet och där<br />
finns bara öl. Den där besvikelsen när det<br />
inte finns nåt där. Den här hungern är inte<br />
bara fysisk, den är själslig också – just det<br />
här att man inte får sina mest grundläggande<br />
behov tillfredsställda. Att man står<br />
där med ett skrikande hål i magen, ett längtanshål,<br />
säger Hillevi Wahl, journalist, författare,<br />
krönikör.<br />
NICO KONSTATERAR SAKLIGT ATT NÄR<br />
POJKARNA TAR HEM KOMPISAR PÅ<br />
KVÄLLEN FÅR HON AVSTÅ SIN MIDDAG<br />
MEDAN DEBATTEN PÅGÅR om hur det laddade<br />
begreppet fattigdom i välfärdslandet Sverige<br />
ska definieras och mätas tvingas de<br />
som har det allra svårast att be om hjälp hos<br />
välgörenhetsorganisationer, men också att<br />
konfrontera skam och stigmatisering.<br />
Inkomstklyftorna har ökat i Sverige.<br />
Störst är klyftan i storstäderna.<br />
Medan de flesta hushåll – särskilt den<br />
rikaste tiondelen – fick <strong>mer</strong> att röra sig med<br />
mellan 2005 och 2010 enligt Statistiska<br />
centralbyrån fick tiondelen hushåll med de<br />
lägsta inkomsterna det sämre.<br />
I den här gruppen finns bland annat<br />
arbetslösa, unga, ensamstående föräldrar,<br />
utförsäkrade, och äldre.<br />
Från just dessa grupper kom<strong>mer</strong> också<br />
de som har det allra tuffast, de som tvingas<br />
vända sig till välgörenhets- och hjälporganisationer<br />
för hjälp med det nödvändigaste.<br />
Det kan handla om människor som drab-<br />
26-29 Matfattigdom.indd 27 12-02-22 17.07.15<br />
27
VÄLFÄRDENS FATTIGDOM<br />
bats av a-kassans långa handläggningstider,<br />
blivit utförsäkrade från Försäkringskassan<br />
eller inte uppfyller kraven för socialbidrag.<br />
Det handlar om personer som tvingas be<br />
om hjälp med hyra, kläder, medicin, möbler<br />
och mat.<br />
– Jag kan känna trötthet över den här seglivade<br />
bilden som aldrig vill dö – i Sverige<br />
får man stöd om man sköter sig, vi har världens<br />
bästa välfärdssystem och det går inte<br />
att falla genom maskorna om man inte på<br />
nåt sätt misskött sig. På det sättet stigmatiserar<br />
man alla som inte får hjälp. De känner<br />
att det är pinsamt att de inte fick hjälp, för<br />
de har uppenbarligen inte skött sig. På så<br />
sätt tystas människor som har rätt till hjälp.<br />
Det ligger inte ett spår av sanning i den här<br />
bilden, säger Karin Löfgren, diakon i Hässelby<br />
församling, Svenska kyrkan.<br />
I SITT ARBETE möter hon ensamstående föräldrar,<br />
sjukpensionärer, sjukskrivna och<br />
utförsäkrade i akut kris som söker hjälp hos<br />
kyrkan.<br />
– Det är ju väldigt få personer som planerat<br />
att komma hit. De kom<strong>mer</strong> i uppgivenhet,<br />
förtvivlan och maktlöshet. Efter samtal<br />
kan man enas om att en matkasse är en bra<br />
idé. Men vår första fråga är alltid: ”Har du<br />
sökt hjälp?”<br />
Personerna Karin Löfgren möter kan ha<br />
fallit mellan stolarna, och befinner sig i väntan<br />
på beslut. De kan ha ansökt om socialbidrag<br />
men anses tillhöra Försäkringskassan.<br />
Ett behov av en matkasse är ofta en liten del<br />
av en komplex situation.<br />
– En stor grupp svenskar är inte vana att<br />
slåss för sin sak. När man provar skyddsnäten<br />
för första gången kanske man blir<br />
avvisad, eller upplever att man blir avvisad.<br />
Vi hjälper till med medborgarrätten – att<br />
ta kontakt med socialtjänsten och Försäkringskassan,<br />
och försöker få besked. Vi vill<br />
absolut inte skapa en situation där man från<br />
samhällets sida kan säga att ”folk klarar sig<br />
ju”, och så är det egentligen vi som täcker<br />
upp. Det är superviktigt att vi inte underlättar<br />
för välfärdsnedmontering. Därför följer<br />
vi upp de här matkassesituationerna. Vad<br />
berodde det på? Vad är det som hänt?<br />
RÄDDA BARNENSHAR UPPMÄRKSAMMAT barnfattigdomen<br />
i Sverige sedan 2002, men först<br />
2011 tog debatten om det laddade ämnet<br />
fart i politik och media.<br />
En bitvis ilsken debatt fördes om hur fattig-<br />
28<br />
dom ska definieras, om den verkligen finns i<br />
välfärdslandet Sverige och om mätmetoderna<br />
– allt längre bort från det verkliga problemet,<br />
det utanförskap fattigdom innebär. Enligt<br />
Rädda Barnen lever 220000 svenska barn i<br />
familjer som saknar tillräckliga inkomster för<br />
att täcka sina nödvändiga utgifter.<br />
Rädda Barnens nästa rapport publiceras<br />
den 14 mars.<br />
– För alla med inblick i problematiken<br />
finns inga skäl att tvivla, barnfattigdomen är<br />
reell. Den går att se såväl i statistiken som i<br />
verkliga livet. En del hänger tyvärr upp sig<br />
på hur vi räknar fram siffrorna i stället för<br />
att se själva problemet, det är olyckligt och<br />
jag hoppas under 2012 kunna föra frågan<br />
förbi det stadiet, till att verkligen handla om<br />
vad vi kan göra åt barnfattigdomen, säger<br />
26-29 Matfattigdom.indd 28 12-02-22 17.07.20
Elisabeth Dahlin, generalsekreterare för<br />
Rädda Barnen.<br />
Det var när Rädda Barnens förra rapport<br />
precis släppts för ungefär ett år sedan som<br />
Facebookgruppen och bloggen #fattigsverige<br />
startade.<br />
#fattigsverige är en öppen grupp bestående<br />
av personer som har fattig bakgrund<br />
men inte är fattiga i dag, som vuxit upp med<br />
Diakonen Gunilla<br />
Sjömar Parnell överräcker<br />
en matkasse.<br />
fattigdom och är kvar i fattigdom, men också<br />
sådana som inte befinner sig i fattigdom<br />
men tycker att det är en viktig fråga.<br />
#fattigsverige vill få ett slut på skammen<br />
runt fattigdom. Ett sätt är att på bloggen<br />
publicera berättelser om erfarenheterna av<br />
fattigdom.<br />
– Skam hör ju ihop med tanken att det<br />
är ens individuella ansvar att man är fattig,<br />
FATTIGDOM I SVERIGE Enligt Rädda<br />
Barnen finns stora olikheter i nivåerna av<br />
barnfattigdom, både mellan och inom kommunerna.<br />
Täby kommun har minst barnfattigdom i<br />
landet med 3 procent, Danderyds kommun har 4<br />
procent. STADSDELEN BROMMA har 5 procent<br />
barnfattigdom, stadsdelen Rinkeby har 50 procent.<br />
DE TRE STORA GRUPPERNA i ekonomiskt utsatta<br />
hushåll är barn med utländsk bakgrund, barn i<br />
storstädernas förorter och barn till ensamstående<br />
(källa: Rädda Barnen). NORMEN FÖR FÖRSÖRJ-<br />
NINGSSTÖD till en ensamstående i Stockholms<br />
stad år 2012 är 3840 kronor per månad<br />
(beräknad enligt följande: livsmedel 1692 kronor,<br />
kläder och skor 547 kronor, lek och fritid 413<br />
kronor, förbrukningsvaror 114 kronor, hälsa och<br />
hygien 268 kronor samt dagstidning, telefon,<br />
tv-avgift med <strong>mer</strong>a 806 kronor).<br />
som om det var individen det handlade om.<br />
Därför tycker jag det är viktigt att titta på<br />
barnen. Barn har inget ansvar för sin egen<br />
fattigdom. Jag tycker de flesta vuxna inte<br />
heller har det. De har hamnat i en struktur<br />
de inte råder över. Det är väldigt få som<br />
väljer fattigdom, säger Stefan Villkatt, en av<br />
initiativtagarna till gruppen.<br />
GUNILLA SJÖMAR PARNELL, diakon i Spånga-<br />
Kista församling, bekräftar bilden av hur förlamande<br />
skammen runt fattigdom kan vara.<br />
Den största gruppen i behov av hjälp hon<br />
möter är ensamstående föräldrar och pensionärer.<br />
I församlingen delar man inte ut<br />
matkassar, men man kan söka pengar från<br />
externa fonder så att den hjälpsökande själv<br />
kan gå och handla. I sitt arbete försöker<br />
Gunilla Sjömar Parnell möta människor,<br />
inte skambelägga. Ett sätt att befria människor<br />
från skammen är att lyssna på deras<br />
berättelser.<br />
– När människor får berätta sin historia<br />
märker jag många gånger att de går härifrån<br />
med mycket rakare rygg. Att det finns nån<br />
som tror på en, som tror på att situationen<br />
går att förändra, betyder väldigt mycket.<br />
Debatten om barnfattigdom tog fart förra<br />
året, men har det hänt något konkret i<br />
politiken?<br />
– I budgetpropositionen aviserade regeringen<br />
en höjning av bostadsbidraget för<br />
barnfamiljer. Det är det mest konkreta vi<br />
sett. I övrigt kan man väl, om man vill vara<br />
elak, säga att det var mycket snack men lite<br />
verkstad från alla riksdagspartierna. Men<br />
låt oss se uppmärksamheten frågan fick<br />
under 2011 som ett första steg på vägen. Nu<br />
återstår handling, säger Elisabeth Dahlin.<br />
26-29 Matfattigdom.indd 29 12-02-22 17.07.25<br />
29
Östra station är en relativt liten hubb i Stockholms kollektivtrafiknät – drygt tjugotusen människor passerar<br />
där per dygn. Under en plafondmålning med Roslagsmotiv, mellan ett fik, ett apotek, en kiosk och en gammal<br />
menytavla från trettiotalet. TEXT ULF STOLT FOTO JOEL NILSSON<br />
STOCKHOLM ÖSTRA<br />
30<br />
30-33 O stra station.indd 30 12-02-22 17.15.36
Det är inte många – rättare sagt såg<br />
jag ingen – av de passerande resenärerna<br />
på Roslagsbanan den här<br />
morgonen som lyfter blicken upp<br />
i rotundans tak för att beskåda Ewald Dahlskogs<br />
plafondmålning, målad samma år<br />
som stationen invigdes, 1932.<br />
Människorna passerar morgontidigt<br />
genom vänthallen. Påpälsade årstidsenligt,<br />
glasögon immar, riktningen tydlig, ärendet<br />
uppenbart – som det är vid en knutpunkt i<br />
Stockholmstrafiken när en ny dag randas.<br />
Även om Östra station är en tämligen liten<br />
hubb i systemet – drygt tjugotusen personer<br />
passerar här per dygn.<br />
Jag har inte heller tänkt särskilt mycket på<br />
målningen i taket. Förrän vi sätter oss i restaurangen<br />
när den öppnar klockan nio och<br />
en av gästerna vid bordet intill – han hade<br />
AB Roslagstågs logga på sin jacka – vänder<br />
sin stol mot oss när han hör att vi är där och<br />
gör ett reportage om Östra station, pekar<br />
på målningen och säger ”De ryska motiven<br />
i tavlan, man undrar ju hur de tänkte där<br />
– skulle folk åka till jobbet och sen behöva<br />
kolla på ryska grejer i taket? Märkligt.”<br />
Motiven föreställer olika yrkesmän i<br />
Roslagen. Och konstnärens rätlinjiga influenser<br />
kom mestadels från Tunisien, Italien<br />
och Frankrike, dit han förlagt ett antal studieresor.<br />
FRÅN ÖSTRA STATION avgår linjerna 27, 28 och<br />
29, med slutstationerna Lindholmen, Österskär,<br />
Ormsta, Åkersberga, Näsby Park och<br />
Kårsta.<br />
Spår 2 till 6 används för trafik. Rådande<br />
tidtabell gäller sedan 22 augusti 2011.<br />
Från ingången vid Drottning Kristinas<br />
väg går det tre rulltrappor upp mot de sex<br />
spåren – det beror på tidpunkt under dagen<br />
och flödet av resenärer huruvida två av<br />
dem går upp eller två av dem går ner.<br />
Med jämn puls passerar resenärer mellan<br />
apoteket, fiket, kiosken och trappan upp till<br />
restaurangen, och antingen viker ner direkt<br />
till tunnelbanan, station Tekniska Högskolan,<br />
eller går ner om hörnet på Valhallavägen<br />
och reser vidare med någon av bussarna.<br />
I EN AV FASTIGHETERNA utmed Valhallavägen<br />
– där en liten lägenhet i dag kostar <strong>mer</strong> än<br />
de knappa två miljoner byggnationen av<br />
Östra station kostade – har AB Roslagståg<br />
sitt kontor med utgång mot spåren.<br />
I ett rum direkt till vänster håller tågpersonalen<br />
till. Jag frågar om någon av dem<br />
30-33 O stra station.indd 31 12-02-22 17.15.48<br />
31
STOCKHOLM ÖSTRA<br />
kan berätta lite tekniska data om tågen, om<br />
hur det är att sitta längst fram i ett tåg, resenärerna,<br />
om inte termen dödmansgrepp<br />
bär en viss negativ förväntan som facket<br />
kanske borde titta närmare på. Men jag<br />
hänvisas till informationsdisken mitt emot.<br />
– Men jag tror att bara nån av er som jobbar<br />
med detta kan svara.<br />
Ordningen måste dock hållas. Policybeslut.<br />
– Informationen tar hand om allt sånt.<br />
Prata med nån där så hjälper de dig.<br />
Vid informationsdisken är det kö. Några<br />
tekniker väntar på en arbetsorder och precis<br />
när jag kommit halvvägs med att beskriva<br />
mitt ärende avbryts jag av en synnerligen<br />
irriterad perrongarbetare.<br />
– En av konduktörerna skyltar fel. Hela<br />
tiden. Varje gång.<br />
Perrongarbetaren och kvinnan bakom<br />
informationsdisken tittar på varandra. Jag<br />
får känslan av att de i informella sammanhang<br />
talat om just detta – personen som<br />
skyltar fel – tidigare.<br />
– Fyll i en rapport, en incidentrapport.<br />
Bakom honom sitter en anslagstavla för<br />
personalen med information från säkerhetsavdelningen.<br />
Där står bland annat att<br />
läsa att det sedan 12 oktober förra året gäller<br />
”Ändrade handsignaler för konduktörer:<br />
Vid signalgivning under tågtjänst ska konduktör<br />
använda ’nattsignal’ när det behövs.<br />
Enligt TRI, Jvg 25:4. Undantag medges ej”.<br />
Jag hänvisas till driftchefens mejladress<br />
med mina frågor.<br />
TVÅ STUDENTER – förmodligen från KTH längre<br />
upp i backen – sitter och klickar på en dator,<br />
med huvudena tätt tillsammans, vid ett av de<br />
fem borden på fiket. På apoteket mitt emot<br />
är det tomt. Inga kunder ännu. På namnskylten<br />
på rockfickan på kvinnan bakom kassan<br />
står det Anna. Hon berättar att det inte bara<br />
är resenärer som använder apoteket, även<br />
om många av resenärerna också gör det – de<br />
flesta kunderna kom<strong>mer</strong> från Sophiahemmet,<br />
längre bort på Valhallavägen.<br />
– Det här är det närmsta apoteket för dem,<br />
så de kom<strong>mer</strong> ofta hit med sina recept eller<br />
köper det de behöver, säger hon.<br />
När jag berättar att vi gör ett reportage om<br />
32<br />
Östra station – hon undrar varför jag vill<br />
veta vilka som handlar där – säger hon att<br />
vi ”måste skriva om restaurangen, de har<br />
världens bästa mat där”.<br />
Äter ni era luncher där?<br />
– Ja. Alltid.<br />
OM RESTAURANGEN PÅ andra våningen – från<br />
puben kan man gå direkt ut till spårområdet<br />
– skulle man egentligen kunna skriva<br />
en helt egen artikel: om kopplingen till<br />
Djurgårdens IF, den delvis k-märkta originalinredningen<br />
från NK från trettiotalet,<br />
om Georg från KTH som åt lunch där varje<br />
dag i sjuttio år, om de äldre närboende som<br />
fortfarande ofta äter där eller om att det är<br />
mindre glaskross när det är flera hundra<br />
fotbollssupportrar som dricker sig mot<br />
avspark än det är på luncherna.<br />
Det står fyra Jack Vegas-maskiner precis<br />
när man kom<strong>mer</strong> uppför trapporna, bredvid<br />
dem en gammal läskkyl från femtiotalet.<br />
Och en bongmaskin från samma tid.<br />
Berit Wahlgren har jobbat här sedan<br />
slutet av femtiotalet, 1983 köpte hon restaurangen<br />
av sin moster och har drivit den<br />
sedan dess. Och nu äntligen börjat få lite<br />
ordning på den, lite plus i kassan.<br />
– Vi har alltid haft bra mat, alltid haft<br />
bra råvaror. Det håller inte att jobba på nåt<br />
annat sätt.<br />
Dagen till ära är Berit Wahlgren förbannad.<br />
På polisen. Detta var några dagar efter<br />
derbyt i Globen där polisen inte enbart applåderats<br />
för sitt beteende. Efter att hon fått<br />
ur sig den värsta ilskan fortsätter vi prata<br />
om restaurangen.<br />
– Det är många resenärer som äter här,<br />
när inte tågen går är det inget flöde av människor<br />
och då minskar gästerna. Nittio procent<br />
av pubgästerna är tågresenärer. Plus<br />
att många äldre som bor i närheten kom<strong>mer</strong><br />
hit och äter.<br />
Jag frågar vad det är för mellanvägg som<br />
delar av matsalen.<br />
– Den var de tvungna att bygga på femtiotalet<br />
för att restaurangen skulle få servera<br />
vin – det fick man bara göra i slutna<br />
sällskap då. Och gäster bakom väggen där<br />
räknades som slutet sällskap. Det var där de<br />
filmade med Persbrandt.<br />
STOCKHOLM ÖSTRA Byggnaden invigdes 1932 och ritades av arkitekten Albin Stark (han<br />
ritade även Chinateatern och Ahlströmska skolan). Den tidigare stationen från 1884 var ett trähus som<br />
låg i hörnet Odengatan–Valhallavägen. Efter Centralstationen, Södra station och Älvsjö är Stockholm<br />
östra den största stationen i Stockholm. Närmsta gratis wifi finns på ett kafé 170 meter bort.<br />
30-33 O stra station.indd 32 12-02-22 17.16.01
30-33 O stra station.indd 33 12-02-22 17.16.17<br />
33
Vi känner henne främst som ”Mickan” i humorserien Solsidan. Nu<br />
spelar Josephine Bornebusch i teatertrilogin Treater på Intiman.<br />
Hon gillar att spela sina motsatser men inte att placeras i fack.<br />
TEXT MARIA HAGSTRÖM FOTO MARTINA HOLMBERG<br />
KALLA ROLLER<br />
FÖR JOSEPHINE<br />
Hon är ganska känslokall. Det är<br />
som om hon har ett skal runt sig<br />
som gör att allt rinner av. Hon är<br />
allt det som Josephine Bornebusch<br />
inte är. Karaktären Ruth i föreställningen<br />
Treater är Josephine Bornebuschs motsats.<br />
Precis som Mikaela ”Mickan” Schiller i Solsidan<br />
är.<br />
– Det enda jag har gemensamt med dem<br />
är att vi är tjejer och ser likadana ut, säger<br />
Josephine Bornebusch. Ruth är jättekarriärist<br />
och väldigt avstängd. Hon berörs inte<br />
av mycket. Jag är nog <strong>mer</strong> orolig av mig och<br />
en känslomänniska. Det är roligast att spela<br />
karaktärer som inte är lika mig.<br />
34<br />
Hon har spenderat dagen på Teaterhögskolan<br />
– som hon har sökt till tre gånger<br />
men inte kommit in på. Nu kan man säga<br />
att hon har kommit in från andra hållet, för<br />
här repar de föreställningen Treater som<br />
har premiär på Intiman 24 mars. I scenrum<br />
2 har scenen precis börjat byggas upp.<br />
– Vad fint, men alltså, det här är inte vad<br />
jag jobbat med, säger Josephine Bornebusch<br />
när hon kliver in i scenbygget och<br />
förklarar att de hittills bara repat rummen<br />
markerade med tejp, sedan tillägger hon<br />
högt till alla i rummet: Men jag tycker att<br />
det ser skitfint ut.<br />
Där finns ett blått vardagsrum, en röd<br />
matsal och en halvt utrullad gräsmatta.<br />
Treater är inte bara en pjäs, utan tre, precis<br />
som namnet skvallrar om. Det är en pjäs av<br />
Alan Ayckbourn med det engelska namnet<br />
Everybody loves Norman. Det handlar om<br />
en familjehelg som man kan få se ur olika<br />
vinklar: trädgården, vardagsrummet och<br />
matsalen.<br />
– Man kan välja att se bara en, men upplevelsen<br />
blir maffigare om man ser alla tre.<br />
Förhoppningsvis ska vi vara så himla bra<br />
och så himla roliga att man vill se alla.<br />
I rollerna finns Vanna Rosenberg, Johan<br />
Ulvesson, Maria Kulle, Johan Rheborg och<br />
Erik Johansson. Josephine Bornebusch har<br />
34-37 Josephine Bornebusch.indd 34 12-02-22 17.18.19
jobbat med alla tidigare på ett eller annat<br />
sätt och beskriver det som ett enkelt och<br />
skönt gäng. Ingen är diva, ingen är dryg.<br />
Hon slipper ”bita ihop”.<br />
HENNES KARAKTÄR RUTH är ett av tre syskon<br />
och gift med charmören Norman (Erik<br />
Johansson).<br />
– Han charmar upp både min karaktärs<br />
syster och min brors fru. Han har nåt slags<br />
spel med alla tjejerna. Man ska akta sig för<br />
Norman, liksom, han är livsfarlig. Om man<br />
ska vara gift med honom måste man nog<br />
vara lite som Ruth, lite avstängd, annars<br />
blir det ett jävla helvete, tror jag.<br />
Det handlar om en inte särskilt trevlig familjehelg<br />
och Josephine Bornebusch tror att det<br />
kom<strong>mer</strong> att finnas igenkänningsfaktorer.<br />
– Inte i situationerna, de är så absurda<br />
och uppskruvade, men jag kan känna igen<br />
när alla sitter vid matbordet och pratar i<br />
mun på varandra och alla egentligen pratar<br />
om olika saker. Diskussioner som går<br />
omlott och bråk mellan syskon. Att ha en<br />
stor familj och det blir rörigt och mycket<br />
händer.<br />
Josephine Bornebusch har fyra bröder:<br />
två biologiska småbröder och en styvlillebror<br />
på mammas sida och en styvstorebror<br />
på pappas.<br />
– Jag tycker att alla är samma lika, man<br />
har ju levt med dem i familjen och är lika<br />
mycket släkt oavsett om de är halv-, styveller<br />
hel-, säger hon.<br />
Hennes mamma och pappa separerade<br />
när hon var tre år och hon har vuxit upp<br />
med sin mamma och styvpappa.<br />
– Jag har en bra relation med min pappa<br />
men han har bott mycket utomlands och<br />
därför träffas vi inte ofta. Jag har inte en<br />
saknad efter en pappa, jag har ju snarare<br />
två.<br />
Sin uppväxt i Nacka beskriver hon som<br />
väldigt ”lulllulligt” med ”bullerbykänsla”<br />
där man gick till skolan med sin grannkom-<br />
34-37 Josephine Bornebusch.indd 35 12-02-22 17.18.23<br />
35
KALLA ROLLER FÖR JOSEPHINE<br />
JOSEPHINE BORNEBUSCH FÖDD: 12 september 1981 på Södersjukhuset. GÖR: Skådespelare.<br />
KÄND FRÅN: Solsidan, Hundtricket, Parlamentet och Vingar av glas, bland annat. AKTUELL: Treater<br />
på Intiman 24 mars–12 maj. Fil<strong>mer</strong>na Primetime och Små citroner gula. Huvudrollen i den norska<br />
humorserien NAV2.<br />
pis. Hennes familj har tidigare beskrivits<br />
som en hippiefamilj i media.<br />
– Det var efter att nån menade att det var<br />
väldigt typecastat att jag som heter Bornebusch<br />
ska spela i Solsidan, som att jag var<br />
en överklasstjej och därför skulle det passa<br />
så bra. Då tror jag att jag konfronterade det<br />
och sa att jag kom<strong>mer</strong> från en vänsterfamilj,<br />
typ. Men vi bodde inte i kollektiv, åt linser<br />
och lyssnade på Janis Joplin när vi var små.<br />
Däremot var vi en stor familj med flera hundar,<br />
katter och höns och bodde i ett hus där<br />
folk kom och gick. Det har varit en brokig<br />
och bra uppväxt med liv och rörelse.<br />
Det var ett kreativt hem där man målade<br />
sin konst på köksskåpen och hade keramikverkstad<br />
i källaren. Mamman är scenograf<br />
och styvpappan dekorsnickare. När Josephine<br />
Bornebusch kom hem från skolan<br />
fanns det ofta stora lampor på huset och<br />
kranar utanför och filminspelning pågick.<br />
Och köket kunde hon hitta i vardagsrum-<br />
36<br />
met och vardagsrummet i sovrummet och<br />
hon möttes av mamman som sa ”nej, älskling,<br />
ditt rum ligger inte där längre, det ligger<br />
där borta”.<br />
– Mamma bjöd in folk att filma hos oss.<br />
När de behövde ett blått kök sa hon bara<br />
”jamen måla det blått då”. Jag var van vid<br />
det, men mina vänner tyckte nog att det var<br />
en galen familj.<br />
Josephine Bornebusch kom också med<br />
lite speciella kläder till skolan.<br />
– Mamma sydde gärna likadana kläder<br />
till oss, ofta i något gardintyg. Hon var inte<br />
så jättebra på att sy, ibland visste man inte<br />
om det var en klänning eller en byxa. Jag<br />
hittade faktiskt nyligen en studentbild där<br />
jag är klädd i något slags kostym och det<br />
syns tydligt att den är hemmasydd.<br />
Josephine Bornebusch tog studenten i sin<br />
hemmasydda kostym och med bra betyg.<br />
Hon pluggade mycket, för att hon tyckte att<br />
det var kul.<br />
– Min mamma fattar inte var jag fick det<br />
ifrån. Jag vet inte heller, men kanske beror<br />
det på att jag alltid haft svårt för att ursäkta<br />
mig själv och ställer höga krav. Jag är alltid i<br />
tid och missar inte saker som jag sagt att jag<br />
ska göra. Jag inser ju själv att jag är fröken<br />
duktig.<br />
PÅ GYMNASIET SPELADE hon i tv-serien Rederiet.<br />
2002 fick hon en stor roll i Hundtricket.<br />
Så småningom har det blivit allt <strong>mer</strong> humor<br />
med programmen Fredag hela veckan, Lilla<br />
landet lagom och Parlamentet. Men hon vill<br />
inte hamna i ”humorfacket”. Hon vill inte<br />
hamna i något fack över huvud taget.<br />
– Jag tycker inte att det är så kul när man<br />
ska sätta stämplar på folk, oavsett om det<br />
gäller vad man gör, hur man ser ut eller vilken<br />
stadsdel man bor i, säger hon. Visst kan<br />
man skoja och säga gud vad han såg Södermalm<br />
ut. Och det är klart att det också finns<br />
de som vill visa att de bor på Östermalm<br />
och därför har kråsblus. Men man kan ju<br />
ha kråsblus och bo på Söder också. Och jag<br />
känner massa människor som tjänar jättemycket<br />
pengar men som inte är ”överklass”.<br />
På tal om det kom<strong>mer</strong> hon att tänka på<br />
bussen som tog folk till Saltsjöbaden på<br />
”överklassafari”.<br />
– Det är för mig väldigt konstigt att man<br />
tillåter nåt sånt. Det blir ju samma grej som<br />
att ta en buss och titta på medelklassen<br />
eller underklassen. Jag tycker det är sjukt.<br />
Och blir faktiskt lite ledsen när man blir<br />
ihopkopplad med det, för när Aftonbladet<br />
skriver om det har de satt dit en bild på oss<br />
i Solsidan också. Jag vill inte ha med det att<br />
göra.<br />
Snart är det dags att spela in en ny säsong<br />
av Solsidan, efter en hektisk tid då hon spelat<br />
in en norsk humorserie, en novellfilm,<br />
en roll i Små citroner gula och Primetime,<br />
samt spelar huvudrollen i det psykologiska<br />
dramat Sanningen som är under bearbetning.<br />
Och nu Treater.<br />
I och med allt jobb i Sverige har hon och<br />
hennes man Erik Zetterberg flyttat tillbaka till<br />
Stockholm från London där de bott en tid.<br />
– Jag är lite rastlös och vill få nya intryck<br />
och tycker om att bo utomlands. Men just<br />
nu finns jobben i Stockholm, förhoppningsvis<br />
är det nån annanstans i framtiden. Jag<br />
skulle vilja bo på flera olika ställen innan<br />
jag till slut hamnar här igen. Och det vet jag<br />
att jag kom<strong>mer</strong> att göra. Stockholm är ju<br />
min hemstad.<br />
34-37 Josephine Bornebusch.indd 36 12-02-22 17.18.32
NUTRIGANICS <br />
DROPS OF YOUTH<br />
NY ENERGI OCH NATURLIG LYSTER<br />
NO PARABENS<br />
98%<br />
MINIMUM<br />
INGREDIENTS OF<br />
NATURAL ORIGINS<br />
NO SILICONES<br />
NUTRIGANICS DROPS OF YOUTH är koncentrerade serumdroppar med växtceller som fuktighetsbevarar och ger<br />
extra vitalitet. Droppe för droppe ger de ny energi och frisk lyster till hudens naturliga process. Hela Nutriganics -serien<br />
är ekologiskt certifi erad och är framtagen till hud som börjar visa de första tecknen på åldrande. Pris 30ml 375 kr.<br />
thebodyshop.se<br />
34-37 Josephine Bornebusch.indd 37 12-02-22 17.18.32
Olof Palmes farfars bror, finansmannen Henrik, var en nationalromantiker. Därför skapade han Djursholm.<br />
Han vurmade också för kooperationer. Därför finns Konsum i Djursholm. TEXT JAN LINDSTRÖM FOTO MAGNUS SANDBERG<br />
KOOPERATIVET DJURSHOLM<br />
38<br />
38-41 Konsum Djursholm.indd 38 12-02-22 17.08.30
Om man säger att alla handlar på<br />
Konsum i Djursholm får man troligen<br />
svaret:<br />
– Konsum? I Djursholm?<br />
Men Konsum är den enda livsmedelsbutiken<br />
i Djursholm. För att den konkurrerat<br />
ut alla andra. Förr fanns det ett Ica i andra<br />
änden av Djursholms centrum. Det måste<br />
till slut läggas ner på grund av lönsamhetsbrist.<br />
Det efterträddes av ett Vivo som inte<br />
klarade sig särskilt länge. Till slut öppnade<br />
utbrytarna i Vi en butik – och stängde den<br />
snart igen. Nu är centrums succékrog Monrads<br />
på väg att ta över den lokalen.<br />
Konsum har vunnit den stora matbutikskampen<br />
i de rikas och förnämas reservat.<br />
Konsum Djursholm har legat på samma<br />
adress i 106 år, även om själva huset har<br />
byggts om och moderniserats.<br />
Butiken är bara halvtannat decennium<br />
yngre än själva orten.<br />
Alltihop började med att bankmannen<br />
Henrik Palme hade en dröm om att bygga<br />
en trädgårdsstad, ett samhälle för kulturella<br />
naturälskare eller rätt och slätt svenska<br />
nationalromantiker. Han köpte loss mark<br />
från slottsägarna och fick med sig bebyggare<br />
som Viktor Rydberg, Verner von Heidenstam,<br />
Elsa Beskow och Alice Tegnér.<br />
Till och med August Strindberg lockades<br />
att leva livet bland vackra villor på vida<br />
tomter i Djursholm.<br />
Henrik Palme – som även initierade Östermalmshallen<br />
och Roslagsbanan – var<br />
Olof Palmes farfars bror. Han hade, mitt i<br />
sitt svär<strong>mer</strong>i för det storslagna och elitära,<br />
en vurm för kooperation. Så när Konsumbutiken<br />
öppnade 1906 var det i enlighet<br />
med grundarens planer.<br />
SÅ SMÅNINGOM FICK Konsum en hård medtävlare<br />
i Ica. Fram till sjuttiotalet såg det ut<br />
som om Ica skulle kunna besegra Konsum.<br />
En modernare överklass, ett växande inslag<br />
av penningadel, såg <strong>mer</strong> av frändskap i den<br />
privata handeln än i den av socialdemokratin<br />
omhuldade konsumentkooperationen.<br />
Men vågen vände och Konsum blev en<br />
38-41 Konsum Djursholm.indd 39 12-02-22 17.08.55<br />
39
KOOPERATIVET DJURSHOLM<br />
allt<strong>mer</strong> gynnad butik och till slut den enda<br />
överlevande.<br />
Det uppstod av något skäl en Konsumtrogen<br />
falang i Djursholm. Nina Lagergren,<br />
Raoul Wallenbergs syster, sade en gång till<br />
mig:<br />
– Det är vårt eget Konsum. Det är där vi<br />
handlar.<br />
Butikschefen Anders Eberger betonar<br />
också han en sorts ömsesidig trohet. Kunderna<br />
känner butiken, butiken känner kunderna.<br />
– Våra kunder reser mycket, säger butikschefen.<br />
Vi måste ha varor som passar dem.<br />
Vill de ha citrongräs så ska vi ha det. De vill<br />
ha lammytterfilé och oxfilé även måndag–<br />
tisdag. Då ska det alltid finnas.<br />
Bakom fiskdisken står Nina Pettersson.<br />
Hon har jobbat 18 år i butiken. Just nu betjänar<br />
hon stamkunden Göran Zachrisson (tvmannen,<br />
känd som Mr Golf). Han vill ha<br />
några bitar av den dyra torskryggen. Nina<br />
Pettersson frågar hur många personer det<br />
40<br />
gäller. Han svarar att det är hans två wessies<br />
– west highland-terrier, hans hundar – som<br />
ska ha fisken. Nina Pettersson brister ut i<br />
ett stort, friskt skratt. Men Göran Zachrisson<br />
säger:<br />
– De man älskar, dem unnar man.<br />
Nina Petterssons dotter Catrine har jobbat,<br />
i början av och till, i butiken halva sitt<br />
liv, alltsedan hon var 16 år. Det är fredag<br />
eftermiddag, brådaste tiden i veckan. Kunderna<br />
trängs mellan fruktgondolerna och<br />
grönsaksväggen, går på tvären i gångarna<br />
och samlas framför mejerihyllorna. Det är<br />
ingen stor butik. Men många känner varandra<br />
och får små pratstunder på köpet. Matbutiken<br />
som infotorg, en gammal idé.<br />
DET ÄR MÅNGA kunder i högre ålder. Da<strong>mer</strong><br />
med eleganta hattar, gentlemän med silver-<br />
HAN VILL HA NÅGRA BITAR AV DEN DYRA<br />
TORSKRYGGEN. NINA PETTERSSON<br />
FRÅGAR HUR MÅNGA PERSONER DET<br />
GÄLLER. HAN SVARAR ATT DET ÄR HANS<br />
TVÅ HUNDAR SOM SKA HA FISKEN.<br />
kryckad käpp, gamla par som diskuterar<br />
salladssorter och jordärtskockor.<br />
Men också stiliga unga människor som<br />
inte sällan bebor tjänstebostäder för utländska<br />
beskickningar. Jag talar med en vältrimmad<br />
a<strong>mer</strong>ikanska som tycker att butiken är<br />
liten och trång – men ”cute” och ”warm”.<br />
38-41 Konsum Djursholm.indd 40 12-02-22 17.09.21
Butikens stolthet är bageriet.<br />
Man kan över disken spana in bagarna<br />
och konditorerna i arbete med djursholmsbröd,<br />
levainlimpor, baguetter, bullar,<br />
småkakor, bakelser och tårtor. En fredagseftermiddag<br />
är det många som köper sig lite<br />
lördagsgodis för vuxna vid bageridisken.<br />
En gammal dam vill ha en ”järnväg” (kaka<br />
med sneda syltspår), hennes man väljer en<br />
bakelse. Konditorn Beatrice betjänar dem.<br />
Kvinnan som tagit en tugga av ett franskbröd<br />
vill ha resten i kakpåsen. Beatrice<br />
säger att det inte fungerar i kassan, bättre<br />
att franskbullen får en egen påse.<br />
För något år sedan öppnade prestigebageriet<br />
Gateau en butik snett över gatan.<br />
Men Konsums bagare säger att de inte<br />
känner sig hotade. Dels är det prisskillnaden<br />
som ger dem fördel. Dels har Konsum<br />
ett äkta ”scratchbageri” – brödet bakas på<br />
plats, man kan köpa sig rykande varmt bröd<br />
– medan Gateaus bröd bakas i Enskede<br />
slakthusområde och fraktas till butikerna.<br />
Det är bara baguetterna som är ”bake-off”<br />
i Konsum, eftersom de ofta ska säljas så billigt<br />
att de bara inte kan bakas från scratch<br />
i butiken.<br />
– Vi kan inte göra en äkta baguette för en<br />
tia här, säger Beatrice.<br />
Jag frågar vilket bröd hon är yrkesstolt<br />
över. Hon svarar:<br />
– Det är nog en vaniljbavaroise med<br />
kladdkakebotten, jordgubbskompott och en<br />
skvätt anis och vaniljstång.<br />
BAVAROISE KALLAS OCKSÅ bayersk grädde,<br />
komplicerad att åstadkomma, kräver fyra<br />
timmar i kylen, var ”mycket populär på<br />
herrmiddagar förr i världen”.<br />
Bageriet och fiskdisken är synliga fördelar<br />
med Konsum i Djursholm. Men det<br />
saknas mycket tydligt en manuell kött- och<br />
charkdisk.<br />
Allt kött, all korv, pastej och sylta, ligger<br />
förpackat på hyllor. Det känns märkligt<br />
för en butik vars kunder räknas till den<br />
svenska gräddan. Jag antar att när de vill<br />
ha ett riktigt välhängt guldkött drar de in<br />
till Östermalmshallen, hallarnas drottning,<br />
skapad av Djursholms egen fader Henrik<br />
Palme.<br />
Djursholms centrum ligger på ömse sidor<br />
av den första eller sista biten av Vendevägen.<br />
Där finns bank och apotek, klädbutiker,<br />
handel med exklusiva bilar, tobaksbutik,<br />
flera enklare krogar och en finare, allt<br />
möjligt som begäras kan. Det finns inget<br />
myllrande köpcentrum under ett och samma<br />
tak som i de flesta andra förortscentra.<br />
Det är butik efter butik, de flesta små och<br />
mycket privatägda.<br />
Och så finns där Coop Konsum, undantaget<br />
som bekräftar Djursholms regler.<br />
En annan sak om Djursholm:<br />
Det finns fortfarande invånare som föredrar<br />
att bo ”på” Djursholm i stället för ”i”<br />
Djursholm. Detta beror på att ortsdelen<br />
Gamla Djursholm är en halvö. Men de som<br />
föredrar ”på” verkar bli allt färre.<br />
38-41 Konsum Djursholm.indd 41 12-02-22 17.09.48<br />
41
STOLTKJARTAN<br />
S. NIXON<br />
Kan ha varit första vårdagen. Kändes i alla fall som det när<br />
vi stannade på Hornsgatspuckeln och P tog en bild med sin<br />
telefon av mig och G när jag pussade henne på kinden. Vi<br />
hade precis käkat lunch alla tre på Blå Porten, nu på väg<br />
tillbaka till kontoret, G skulle hem till sin mamma och städa för att<br />
tjäna lite extra inför helgen.<br />
Gick förbi ett skyltfönster. Grafik visades och såldes, bakom<br />
ett skrivbord en ensam gallerist med en telefon mot örat. Stället<br />
såg bra ut – ett inramat svartvitt Dylanmotiv, ganska litet, syntes<br />
genom fönstret och intill det en dämpat färgglad litografi där en<br />
smuggt leende Richard Nixon lite krängigt höjde en kopp kaffe.<br />
Vi gick in.<br />
Jag borde ha vetat det, eller snarare kommit ihåg det, att det var<br />
Kjartan Slettermarks bild av Richard Nixon jag sett från gatan. Jag<br />
berättade historien om passet och Kjartan Slettermarks resa med<br />
det genom USA och Europa för G – hur han som passbild haft ett<br />
fotografi där han klippt in sitt eget skägg över en bild av Nixons<br />
ansikte, vid tiden en av världens mest omtalade personer och ett<br />
medialt synligt ansikte, och hur det funkat som resehandling till<br />
dess konstnären avslöjade hela grejen.<br />
Galleristen kom in i rummet. Jag frågade honom vad som sedan<br />
skedde med passet.<br />
– Han sålde det på auktion. Jag har faktiskt sett det där passet.<br />
Han gick bort till litografin på väggen.<br />
– Det här tillhör det sista Kjartan gjorde. Han hann inte signera<br />
hela serien klart, tror han bara hann med drygt hälften.<br />
Det fanns ett annat grafiskt blad på väggen där, föreställande<br />
den pudelkostym Kjartan Slettermark bar vid invigningen av<br />
Malmö konsthall 1975; han bet då besökarna i benen för att illustrera<br />
att konstnärer behandlas som hundar, pudeldräkten tillhör<br />
i dag Modernas permanenta samling.<br />
42<br />
Vi tittade runt lite till bland bilderna på väggarna, galleristen<br />
återvände till sitt skrivbord, vi rundade av samtalet och gick.<br />
DET SISTA VETTIGA som den krutpundande skriftställaren Hunter<br />
S. Thompson skrev – efter att inte ha skrivit någonting vettigt på<br />
två decennier – var dödsrunan över just Richard Nixon: en man<br />
han hatade ymnigt och rått, dock instrumentell i skapandet av<br />
myten Hunter S. Thompson genom texterna i Rolling Stone från<br />
presidentvalskampanjen 1972.<br />
Dödsrunan inleds med orden: ”He was a liar and a quitter,<br />
and he should have been buried at sea. But he was, after all, the<br />
president.”<br />
Det skulle inte fungera att skriva någonting liknande i Sverige.<br />
Inte för det något syrliga innehållet, svenska politiker har översyn<br />
över för små fögderier för att den typen av piss och vinäger ska<br />
behövas i en framtida sum<strong>mer</strong>ing.<br />
Här räcker betydligt blidare gemener.<br />
I bokhyllan inte någon särskild ordning. Men jag ser några<br />
bokryggar som jag vet är Hunter S. Thompson-böcker – en av dem<br />
DET SLÅR MIG HUR HISTORIER<br />
OCH PERSONER HÄNGER<br />
IHOP OCH VÄVER SIG IN I<br />
VARANDRA, BÅDE I MIN BOK-<br />
HYLLA OCH ANNORSTÄDES,<br />
NÄR JAG NÅGRA KVÄLLAR<br />
SENARE SER ETT TV-PROGRAM<br />
42-43 Stolt.indd 42 12-02-22 17.16.48
ILLUSTRATION: LOTTA SJÖBERG<br />
köpt i en bokhandel i Amsterdam, en på Hedengrens, en från ett<br />
bokbord bakom NYU, en annan beställd via Amazon. Det ska<br />
finnas några till, men jag ser dem inte nu.<br />
När jag nu skriver detta – kollade just datumet, kom på att<br />
det var på senvintern det hände – är det faktiskt på dagen sju<br />
år sedan Hunter S. Thompson sköt sig genom munnen med<br />
sin favoritpistol i köket i sitt ”fortifierade högkvarter” kallat<br />
Owl Farm.<br />
Hans begravning senare var oslagbar. Till tonerna av afrikanska<br />
trummor och Bob Dylans ”Mr. Tambourine Man” på full<br />
spade sköts en behållare med hans aska ett par hundra meter upp<br />
i luften från ett specialbyggt torn, innan den exploderade och<br />
askan drev tillbaka ner över gästerna som ett fint, nästan osynligt<br />
pulver.<br />
DET SLÅR MIG ibland hur historier och personer hänger ihop och<br />
väver sig in i varandra, både i min bokhylla och annorstädes, när<br />
jag några kvällar senare ser ett program på tv om låtar och där<br />
sitter Roger McGuinn – sångaren i The Byrds – med en tolvsträngad<br />
Rickenbacker i knäet och berättar om hur han influerats<br />
av Bach när han pillade ut gitarrintrot till just ”Mr. Tambourine<br />
Man”.<br />
Har en bok med intervjuer från sextiotalet ur tidskriften Rolling<br />
Stone. En av intervjuerna är med Roger McGuinn. Det är precis<br />
efter Woodstock och det röks gräs och sitts på plyschkuddar och<br />
snackas indiska ragor och linsgrytor och Vietnamkrig och Nixon.<br />
Jag minns att de talar om hur farligt det är med kaffe.<br />
Förmodligen lär jag inte ha råd med Kjartan Slettermarks<br />
Nixonlitografi. Kanske inte heller det lilla Dylanmotivet.<br />
Men jag kan ju alltid, om inte annat, kolla upp Hunter S.<br />
Thompsons relation till Bach.<br />
KÖP<br />
SITUATION<br />
STHLM MED<br />
MOBILEN<br />
Att köpa tidningen via SMS<br />
kostar 50 kr – precis som när<br />
du köper den kontant. <strong>Situation</strong><br />
<strong>Sthlm</strong> står för trafikkostnaden.<br />
Gör så här:<br />
1. Ta reda på försäljarens<br />
num<strong>mer</strong>.<br />
2. Sms:a SITXX till 72900.<br />
XX=försäljarens num<strong>mer</strong>.<br />
3. Visa försäljaren ditt<br />
sms-kvitto och senaste<br />
numret är ditt.<br />
42-43 Stolt.indd 43 12-02-22 17.16.55<br />
43
GATUPLANET<br />
44<br />
Leo Fredriksson säljer <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong> utanför Radisson Blu Royal<br />
Viking Hotel vid Centralen. Här träffar han människor från världens<br />
alla hörn. Själv växte han upp i Finland, på tre barnhem och tre fosterhem.<br />
BERÄTTAT FÖR MARIA HAGSTRÖM FOTO MAGNUS SANDBERG<br />
MIN PLATS<br />
Här träffar jag människor från hela<br />
världen: England, USA, Australien,<br />
Ryssland, Kina, alla möjliga platser.<br />
De bor på hotellet. På kvällen kom<strong>mer</strong><br />
flygkaptener och flygvärdinnor och på<br />
morgonen åker de till Arlanda igen. Många<br />
här är chefer som ska på konferens, mässor<br />
och möten. Ibland handlar de med så stora<br />
sedlar att jag inte kan ge dem växel.<br />
Folk stannar ofta och pratar, berättar<br />
var de kom<strong>mer</strong> från och om sina familjer.<br />
Jag brukar berätta om mina barn. Har sex<br />
stycken, men de flyttade till Finland för<br />
några år sedan. Jag saknar dem och besöker<br />
dem några gånger om året. Jag kom<strong>mer</strong><br />
från den finska staden Borgå. Min mamma<br />
var från Sverige och pappa från USA. När<br />
jag var två veckor gammal lämnade de mig<br />
på ett sjukhus. Det enda jag hört från dem<br />
sedan dess var när en polis ringde och sa att<br />
mamma var död.<br />
Jag bodde på tre olika barnhem. Jag hade<br />
hjärtfel så Rädda Barnen satte in en tidningsannons<br />
där de sökte en familj som kunde ta<br />
hand om ett sjukt barn. Jag bodde sedan hos<br />
tre fosterfamiljer innan jag flyttade hemifrån.<br />
När jag var tjugoett år åkte jag till Sverige.<br />
Tänkte stanna i två veckor, men blev kvar<br />
i trettio år. Här hittade jag jobb och bildade<br />
familj.<br />
I det här hotellet, Viking, har jag faktiskt<br />
bott en natt för länge sedan. Det är ett jättefint<br />
hotell med lyxiga rum. Gillar att sälja tidningen<br />
här, det är ganska lugnt men ändå mycket<br />
folk på väg till tunnelbana, taxi, tåg eller flyg<br />
och som vill ha nåt att läsa på vägen.<br />
Dagen innan julafton köpte en kvinna en<br />
tidning, sedan halkade hon omkull på isen<br />
och slog sig. Jag frågade om jag skulle ringa<br />
ambulans och hon svarade att under julen<br />
gör det inte ont. Men tidningen gick sönder<br />
så hon fick en ny.<br />
44-47 Hemlo shet.indd 44 12-02-22 17.24.29
44-47 Hemlo shet.indd 45 12-02-22 17.24.39<br />
45
GATUPLANET<br />
De särskilt<br />
utsatta<br />
HEMLÖSA MÄNNISKOR ÄR särskilt<br />
utsatta för brott, men de ingår inte i<br />
samhällets trygghetsundersökningar.<br />
Därför har Anton Eliasson, student<br />
på Kriminologen vid Stockholms<br />
universitet, gjort en undersökning<br />
med <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>-försäljare om<br />
trygghet och brott.<br />
– Trygghetsundersökningar<br />
används som underlag för diskussioner<br />
inom svensk kriminalpolitik. Det<br />
är ett problem när undersökningarna<br />
inte når en viss del av befolkningen<br />
och man inte får deras upplevelse.<br />
Grupper som är socialt utsatta och<br />
som förmodligen utsätts för mest<br />
brott antas vara en sån grupp som<br />
inte kom<strong>mer</strong> med i dessa undersökningar,<br />
säger Anton Eliasson.<br />
Hans undersökning visar att de<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>-försäljare som fyllt<br />
i enkäten är <strong>mer</strong> utsatta än majoriteten<br />
av befolkningen. Risken att<br />
bli misshandlad är mycket större.<br />
46 procent av försäljarna har blivit<br />
misshandlade, medan nationella<br />
trygghetsundersökningen (NTU)<br />
visar att 2,4 procent av befolkningen<br />
har blivit utsatta för våld.<br />
STÖRST ÄR SKILLNADEN vad gäller<br />
rån. Nästan hälften av försäljarna<br />
uppger att de blivit rånade, medan<br />
bara någon procent av ”hela” befolkningen<br />
har blivit det.<br />
– Det händer brott hela tiden,<br />
säger <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>-försäljaren<br />
Kurt Ehrström. Somna aldrig på fel<br />
ställe, då blir man av med allt. Jag har<br />
blivit av med flera väskor.<br />
Markku Ranta håller med. Han tror<br />
att stöld är det vanligaste brottet att<br />
bli utsatt för. Han har blivit av med<br />
23<br />
månader har gått sedan landstinget<br />
sa ja till sprutbyte. För nio månader<br />
sedan fick de tillslut med sig<br />
Stockholms stad. Fortfarande finns<br />
inga rena sprutor, trots att det<br />
handlar om att rädda liv. Problemet<br />
sägs vara att hitta lokaler att hålla till<br />
i. Ingen vet hur många månader till<br />
det dröjer.<br />
46<br />
Kurt Ehrström, Markku<br />
Ranta och Jan Tingström.<br />
Trygghetsundersökning 21 AV 24 försäljare som ingår i undersökningen har utsatts för brott. 46<br />
PROCENT har utsatts för misshandel. Lika många har blivit rånade. Två har utsatts för rån fler än tio gånger.MER ÄN HÄLFTEN<br />
har blivit lurad på pengar eller andra värdesaker. 13 AV 24 personer har blivit utsatta för trakasserier. MEST OROLIGA var<br />
försäljarna för att utsättas för stöld, därefter misshandel.<br />
saker när han somnat på tunnelbanan.<br />
Det har också hänt att han blivit<br />
utsatt för våld.<br />
Kurt Ehrström och Markku Ranta<br />
tror att hemlösa människor oftareblir<br />
utsatta för brott eftersom de vistas<br />
ute <strong>mer</strong> än andra, samt att det händer<br />
att ”utsatta rånar andra utsatta”.<br />
TROTS ATT FÖRSÄLJARNA i enkäten<br />
utsätts för brott oftare än folk i<br />
allmänhet finns det inte någon stor<br />
oro för att bli utsatt.<br />
– Det är anmärkningsvärt då<br />
tidigare forskning visat att oron ökar<br />
i och med tidigare utsatthet, säger<br />
Anton Eliasson. En försäljare kom<br />
fram till mig och sa att denne inte<br />
fyllde i orofrågorna. Anledningen var<br />
att personen hade lärt sig att det hör<br />
till vardagen att bli utsatt för brott.<br />
Unga fastnar på härbärgen<br />
– det saknas alternativ<br />
Efter att unga vuxna ökat på stadens<br />
härbärgen startade staden två projekt<br />
riktat till unga. Men utvecklingen har<br />
inte gått att stoppa.<br />
Ett av projekten är ”Unga vuxna i<br />
hemlöshet” där man har arbetat med<br />
212 människor mellan 18-25 år.<br />
– De flesta har fått förbättrad boendesituation,<br />
men det kan innebära att<br />
de tidigare sov i en källare och nu på<br />
härbärge, säger projektsamordnaren<br />
Anette Arebo och berättar att de flesta<br />
idag bor på härbärgen, vandrarhem, hotelljourer<br />
eller flyttar runt hos kompisar.<br />
Orsaken är att det saknas boendeal-<br />
Försäljaren menade att man inte<br />
behövde vara orolig, att denne visste<br />
att saker ändå skulle<br />
inträffa och sa ”skulle<br />
jag oroa mig, skulle<br />
jag oroa ihjäl mig”.<br />
Ingen av försäljarna<br />
Kurt Ehrström,<br />
Markku Ranta och<br />
Jan Tingström är<br />
Anton<br />
Eliasson.<br />
heller orolig för att utsättas för brott.<br />
Jan Tingström säger att han inte blivit<br />
utsatt. Markku Ranta säger att han<br />
slutat bry sig.<br />
– Man kan inte gå och noja hela<br />
tiden, då blir man knäpp till slut, säger<br />
han.<br />
– Vanliga människor kanske tänker<br />
på det och oroar sig, jag har nog med<br />
att oroa mig över att klara dagen,<br />
säger Kurt Ehrström.<br />
ternativ för unga. Anette Arebo anser<br />
också att det måste bli en snabbare<br />
och smidigare ingång till socialtjänst.<br />
– Dem vi möter är motiverade till förändring,<br />
men när det drar ut på tiden<br />
tappar de motivationen, säger hon.<br />
Bland de unga som bor på härbärgen<br />
finns både personer med missbruksproblem<br />
och utan. Många har blivit<br />
utkastade hemifrån.<br />
En projektansökan har lämnats in<br />
för att utveckla arbetet. En rådgivningsverksamhet<br />
kallad ”Bo-torg” och<br />
jourboende planeras.<br />
MARIA HAGSTRÖM<br />
Anton Eliasson har kunnat se att<br />
tidningsförsäljarna blir utsatta för<br />
färre brott under den tid de säljer<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>.<br />
– Jag tycker också att det var<br />
intressant att se att tidningen bidrar<br />
med ett slags trygghet för försäljarna,<br />
säger Anton Eliasson.<br />
Han vill vara tydlig med att resultatet<br />
av undersökningen inte ska<br />
användas på samtliga hemlösa människor<br />
eller alla försäljare av <strong>Situation</strong><br />
<strong>Sthlm</strong>, utan att resultatet visar<br />
en bild av ett urval som sannolikt inte<br />
undersökts i tidigare trygghets- och<br />
brottsofferundersökningar.<br />
Enkäten fylldes i av 24 personer.<br />
– Man får se det som en liten<br />
undersökning om ett stort problem,<br />
säger han.<br />
MARIA HAGSTRÖM<br />
Rättelse<br />
I förra månadens<br />
intervju<br />
här med Jan<br />
Muuvila råkade<br />
ett smärre<br />
missförstånd<br />
leta sig in i<br />
texten. Det<br />
skulle inte<br />
<br />
<br />
<br />
stå att han ingår i Subutexteamet<br />
utan att han befinner<br />
sig i väntan på en remiss till en<br />
adhd-utredning.<br />
ULF STOLT,<br />
CHEFRED. & ANSV. UTG.<br />
44-47 Hemlo shet.indd 46 12-02-22 17.24.47<br />
<br />
MARIA HAGSTRÖM
JOBBET RAMON Till hans lilla bokhandel i Iranshahr kom människor för att<br />
diskutera politik. <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>-försäljaren Ramon Pashang var 22 år när han riskerade sitt liv för<br />
demokrati i Iran. TEXT & FOTO MARIA HAGSTRÖM<br />
Det var i södra Iran, i staden Iranshahr.<br />
Det hade varit revolution och<br />
fortfarande var det ett land med<br />
många politiska partier. Men det<br />
förändrades snabbt. Partier förbjöds och<br />
förföljelse började.<br />
Ramon Pashang var då 22 år och engagerad<br />
i en vänsterorganisation.<br />
– Jag tänkte på kvinnors och barns rättigheter<br />
och kämpade för demokrati i Iran. Alla<br />
människor ska vara fria. Rätt skulle vara rätt,<br />
säger han.<br />
– Det var roligt, men det var farligt. Vi riskerade<br />
våra liv för demokratin.<br />
Han jobbade med två politiska tidningar<br />
och startade en bokhandel med politiska<br />
böcker av författare från hela världen. Han<br />
hade också en liten biblioteksverksamhet<br />
hemma där han lånade ut böcker till ungdomar<br />
som hade dåligt med pengar.<br />
Till Ramon Pashangs bokhandel kom<br />
människor för att diskutera politik, men<br />
han visste att det inte kunde pågå för evigt.<br />
När han hade haft öppet i ett år fick han<br />
genom kontakter höra att något skulle hän-<br />
da. Han gömde sig och samma dag krossade<br />
polisen dörren till hans bokhandel.<br />
– De tog alla mina böcker, nästan 10000<br />
stycken, och brände upp dem. Jag blev ledsen,<br />
blev av med allt, men jag visste att det<br />
skulle hända förr eller senare, säger han.<br />
Ramon Pashang gömde sig i olika städer,<br />
stannade inte länge på ett och samma ställe.<br />
– Många av mina kompisar blev gripna<br />
och torterade och fick fängelsestraff utan<br />
rättegång. Det är många som inte lever längre.<br />
Människor flydde, flera miljoner iranier<br />
finns i dag i Europa, Kanada, Australien och<br />
USA. Iran hade behövt alla dessa utbildade<br />
människor. I dag går många av oss arbetslösa<br />
och nästan ingen jobbar med det de är<br />
utbildade till. Vet du hur många tandläkare,<br />
ingenjörer och högt utbildade iranier som<br />
kör taxi och buss i Stockholm?<br />
RAMON PASHANG KOM till Sverige i slutet av<br />
åttiotalet med fru och son. Han fick jobb på<br />
ostavdelningen på Kooperativa förbundet.<br />
– Jag trivdes där. När man har jobb känner<br />
man att man gör nåt positivt i samhället.<br />
Men när det blev ekonomisk kris på nittiotalet<br />
var han tvungen att gå. Sedan dess har<br />
han varit arbetslös, förutom några tillfälliga<br />
jobb på kompisars pizzerior i London. Han<br />
har också gått en kurs i svetsteknik.<br />
– Enligt arbetsförmedlingen skulle vi få<br />
jobb till hundra procent efter kursen. Jag<br />
klarade den med väl godkänt och sökte jobb<br />
hos hundra företag, men fick bara nej. De<br />
ville ha nån med erfarenhet, sa de, men man<br />
måste ge nån en chans, erfarenhet kom<strong>mer</strong><br />
inte från himlen. Tyvärr finns det också<br />
mycket svart arbetskraft som är billigare.<br />
Ramon Pashang tycker att arbetsgivare<br />
borde kontrolleras <strong>mer</strong>. Han anser också att<br />
det finns arbetsgivare som utnyttjar praktikanter<br />
som gratis arbetskraft.<br />
– Jag vill inte jobba svart och jag vill inte<br />
utnyttja samhället. Rätt ska vara rätt, säger<br />
han. Jag är i alla fall glad att jag hittade<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>. Jag gör nåt varje dag, pratar<br />
med folk och säljer tidningen med ett<br />
leende. Vad som händer i framtiden vet jag<br />
inte, kanske händer det mycket, så är livet.<br />
Kanske jobbar jag med politik.<br />
44-47 Hemlo shet.indd 47 12-02-22 17.24.54<br />
47
MED EGNA ORD<br />
KORT SAGT<br />
Till minne av<br />
Peter Lindqvist<br />
Tjena på dig Peter, vart du än<br />
må befinna dig.<br />
I himmelen eller i helvetet så<br />
tror jag inte att det bekymrar ditt<br />
samvete. Tack för den korta tid jag<br />
fick äran att lära känna dig, dessa<br />
sex korta månader. Du blev en<br />
riktigt god vän till mig. Alltid nära<br />
till skratt och med humor i sinnet,<br />
även fast du inte alltid mådde<br />
så jättebra. Du kom<strong>mer</strong> alltid att<br />
finnas i mitt hjärta.<br />
Vila i frid.<br />
MARKKU<br />
Farväl Peter<br />
Tyvärr har Peter Lindqvist<br />
snabbt och olyckligt gått över<br />
till andra sidan. Bland de sista<br />
gångerna jag träffade dig var när<br />
du bad mig om hjälp. Jag kände<br />
dig inte jätteväl men vi träffades<br />
väl tre, fyra gånger per vecka i<br />
alla fall, även om vi inte pratade<br />
med varandra varje gång. Du ville<br />
att jag skulle följa dig till läkaren,<br />
vilket jag gjorde för att du var<br />
rädd för att gå dit. När vi väl var<br />
på vårdcentralen så avvisade<br />
de dig för att de tyckte du varit<br />
där för många gånger. Jag blev<br />
fundersam och tänkte att det är<br />
väl klart att en man måste få hjälp<br />
oavsett hur många gånger han<br />
sökt innan eller att man är i dåligt<br />
psykiskt skick. Det är väl då hjälp<br />
behövs. Men vi i vår grupp hamnar<br />
ofta mellan stolarna eller avvisas<br />
där vi söker hjälp, det gjorde<br />
tyvärr också du denna gång. Jag<br />
vet även att du ville och försökte<br />
komma iväg till Kurön, så fort<br />
som möjligt, men det är ju också<br />
försent.<br />
Du var en godhjärtad kille, stor<br />
och snäll. Du kom<strong>mer</strong> med allra<br />
största säkerhet bli saknad av<br />
oss alla.<br />
J. A. T<br />
48<br />
LÄS MER<br />
hemlos.situationsthlm.se<br />
Kartonglakan och kändistwitter<br />
Kartonglakan och kändistwitter<br />
har endast ett syfte. Att ge uppmärksamhet,<br />
inte till de hemlösa,<br />
utan till etablissemanget. Dessa<br />
två handlingar, NK:s kartonglakan<br />
som ska likna kartonger vi hemlösa<br />
sover på och kändisar som erbjuder<br />
”följarna” att betala tjugofem kronor<br />
som ska gå till hemlöshet, med Petter<br />
med flera i spetsen.<br />
Kändistwittrandet syftar endast till<br />
att göra kändisarna <strong>mer</strong> uppmärksammade.<br />
När debatten började luta åt just<br />
det hållet ropade Stadsmissionen att<br />
”vi släpper fram några hemlösa som<br />
skall få twittra”. Hur gick det med<br />
det då? Jag har inte snappat upp<br />
ett endaste ord från vad hemlösa<br />
twittrar om. Den stora massan har<br />
hemlöshet som en del av sin nöjestid.<br />
När lakansdebatten var som hetast<br />
åkte jag till NK för att göra ett inlägg<br />
på bloggen om detta. Tillfälligheten<br />
eller om det var min magkänsla som<br />
sa att jag skulle till NK just då får<br />
vara osagt.<br />
Till NK kom<strong>mer</strong> nämligen strax<br />
efter mig ett team från SVT. Jag<br />
presenterade mej som en registrerad<br />
hemlös med egen blogg men den<br />
presentationen gick inte fram. Jag<br />
bad i alla fall fotografen ta ett par<br />
bilder. Han tog ett på nåder. Kortet<br />
blev suddigt.<br />
PÅ BLOGGEN SJÄTTE januari skojade<br />
jag lite med SVT och skrev: ”Så nu<br />
säger jag till er SVT! Vill ni ha en<br />
redig fotograf samt reporter, kontakta<br />
mej! Jag tar bättre bilder än den ni<br />
skickade i dag till NK! De ska väl vara<br />
själva fan om inte jag som fri man<br />
hinner före SVT idag!”<br />
Däremot uppsnappade en hungrig<br />
blivande journalist mitt inlägg och tog<br />
kontakt. Vi åkte tillsammans till NK,<br />
jag och Angelica Samarikoff som hon<br />
heter, elev som läser journalistik på<br />
Södertörns Högskola.<br />
Angelica skrev först i ett mindre<br />
block.<br />
Efter en stund tog den hungrige<br />
blivande journalisten fram sitt större<br />
block och pennan gick som en brinnande<br />
projektil. Hon hade förmågan<br />
att ställa rätt frågor. Det skulle vara<br />
<strong>mer</strong>a lönsamt för alla om samhället<br />
tystnade lite om hemlöshet i sådana<br />
här spektakel. Det skulle gynna oss<br />
också på det sättet att då skulle inte<br />
vi på samma sätt kunna skrika: ”se<br />
vad det är synd om oss”.<br />
Vi skulle själva på ett <strong>mer</strong> konstruktivt<br />
sätt ta tag i oss efter egen<br />
förmåga. Ett <strong>mer</strong> förnuftigt tänkande<br />
skulle bli framkallat utan spektaklet<br />
jag nämnt här. Eller som Angelica<br />
sköt in: ”Är det inte lika bra att ge sju<br />
hundra kronor direkt till en hemlös,<br />
för det är ju vad bäddsetet kostar?”<br />
Det hör till saken att det är svårt<br />
för oss hemlösa att höras. Debatten<br />
går nu bevisligen över de hemlösas<br />
huvuden.<br />
Det skulle vara enormt nyttigt för<br />
dej min gode man om du låser din<br />
dörr till ditt hus och slänger nyckeln<br />
och lever på ingenting i minst ett år<br />
och utgår i detta från gatan på en<br />
kartong. Du skulle garanterat få en<br />
livssyn du inte hade en aning om och<br />
det skulle lösgöra en massa saker i<br />
dej. Du blir en bättre människa och<br />
starkare individ efter den ”resan”.<br />
Lycka till, säger jag – men skulle du<br />
våga?<br />
EN DEL AV er när ni ser att vi hemlösa<br />
har roligt tycker inte om det. Personligen<br />
skulle jag tycka det vore roligt att<br />
ha lakan som ser ut som kartonger.<br />
Det är bara vi hemlösa som kan ta,<br />
och uppleva, den humorn.<br />
Ni alla måste säga att dessa<br />
kartonglakan är avskyvärda. Men<br />
kom<strong>mer</strong> denna humor från oss, som<br />
från mej nu, är det inte avskyvärt<br />
längre.<br />
Nu när det vankas egen lägenhet<br />
önskar jag mej ett sådant bäddset<br />
tack.<br />
JOHN ARTHUR<br />
EKEBERT<br />
ekebert@live.se<br />
48-53 Med egna ord.indd 48 12-02-22 17.19.54<br />
FREDRIK PERSSON/SCANPIX
MARIA Det finns en hel del människor, ja det är människor vi talar om, som är<br />
hänvisade till att sova ute när det är arton–tjugo grader kallt.<br />
TEXT MARIA URDIN, FÖRSÄLJARE GAMLA STAN, maria_urdin@hotmail.com<br />
Stilla bedjan<br />
Under alla svåra åren som<br />
hemlös, hade jag ett mantra<br />
som jag upprepade för mig<br />
själv: att jag hade mat i<br />
magen, att jag hade tak över huvudet,<br />
och jag hade en säng att sova i och<br />
helst en filt eller ett täcke att dra över<br />
mig.<br />
Dessa saker är ju så absolut<br />
självklara för de flesta människor att<br />
man över huvud taget inte reflekterar<br />
över att man har dem, man tar det<br />
bara för givet.<br />
Nu hände det under de här åren att<br />
jag inte hade allt det där, det hände<br />
att jag lade mig hungrig eller att jag<br />
inte hade tak över huvudet eller en<br />
säng att sova i. Desto tacksammare<br />
var jag när det inträffade. Jag vet ju att alla, även de som<br />
har dessa självklara saker, har problem av något slag.<br />
Det kan vara sjukdom av något slag, man kan ha förlorat<br />
en älskad vän eller anhörig, problem på jobbet, kärleksproblem<br />
eller helt enkelt att man inte har råd med den<br />
senaste modeprylen ens tonåring kräver.<br />
Men dessa grundläggande saker skänker man inte en<br />
tanke, för de är helt enkelt självklara.<br />
NI SOM HAR lärt känna mig vet att jag till slut fick en<br />
lägenhet. Och efter ett tag så gjorde jag ett försök att<br />
klara mig och sluta med tidningsförsäljning, mest på grund<br />
av hälsoskäl.<br />
Jag var helt enkelt sliten.<br />
Och ja, efter ett tag tog jag också den där tryggheten<br />
för given. Men när jag efter en lång tid åter började sälja,<br />
kom alltihop tillbaka. För jag upptäckte att där fanns fler<br />
hemlösa än någonsin. Det finns så många där ute som<br />
inte har dessa grundläggande saker som att äta sig mätta<br />
eller har en dörr att stänga om sig.<br />
Härbärgena räcker helt enkelt inte till.<br />
HÄRBÄRGENA<br />
RÄCKER<br />
HELT ENKELT<br />
INTE TILL.<br />
Alla som har den minsta fantasi<br />
förstår vad det innebär. Att det finns<br />
en hel del människor, ja det är människor<br />
vi talar om, som är hänvisade<br />
till att sova ute när det är arton–tjugo<br />
grader kallt.<br />
DET ÄR EN skandal i vårt så kallade<br />
välfärdssamhälle efter alla dessa<br />
år av utredningar, att våra politiker<br />
fortfarande sticker huvudet i sanden<br />
och försöker få det att se ut som<br />
om problemet inte existerar. Så nej,<br />
jag tänker inte ta detta för givet i<br />
fortsättningen heller. Jag vet med<br />
facit i hand hur lite som behövs för<br />
att förlora den tryggheten. Jag är<br />
tacksam för varje dag jag har den,<br />
ingenting är lika viktigt i livet. Det skulle möjligen vara om<br />
jag fick önska mig något <strong>mer</strong>, att jag fick vara frisk och<br />
smärtfri. Men man kan inte få allt.<br />
Det bästa är att jag har möjligheten att träffa och prata<br />
med människor, som jag lärt känna genom åren, som jag<br />
vet har hjärtat på rätta stället och som jag vet bryr sig.<br />
Utan er vet jag att jag och många andra inte orkat ta oss<br />
dit vi är nu, vi hade nog gett upp för länge sedan.<br />
Så tack för att ni finns.<br />
KORT SAGT<br />
Halkan<br />
Nödvändigt eller onödigt?<br />
– Tänk efter.<br />
Halka inte på dina skor!<br />
Nu när Kung Bore knackar på<br />
vår dörr så tänkte jag – fy fan vad<br />
halt det är och ju halare det kom<strong>mer</strong><br />
att bli desto fler tassar som<br />
trampar<br />
upp stigen<br />
mellan<br />
”hemmet”<br />
och de<br />
kommunala<br />
färdsätten<br />
(snart<br />
privatiserade).<br />
Jag vet hur ont det gör att<br />
bryta ett ben i kroppen, så jag<br />
tittade ner på mina skor som jag<br />
en gång för cirka tio år sedan fick<br />
via <strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>. Jag tänkte<br />
dom här gamla trotjänarna är hala<br />
på vintern så nu måste jag göra<br />
något åt saken så jag inte halkar<br />
omkull och bryter nått.<br />
Min första tanke var att skaffa<br />
broddar, men kom snart på att<br />
de var både dyra, lätta att tappa<br />
och jävligt hala om man går i ett<br />
köpcentrum med marmorgolv för<br />
att handla eller värma sig.<br />
Jag kom att tänka på när jag<br />
gjorde lumpen och låg i tält när<br />
håret nästan hade frusigt fast<br />
i tältduken och fötterna var på<br />
gränsen att koka.<br />
Hitta på en smart och billig<br />
lösning på problemet.<br />
Då kom jag på att jag har ju<br />
både en rulle najtråd och en<br />
universaltång på mig. Så i stället<br />
för att göra som skomakaren gör,<br />
”pligga” skor, så najjade jag mina.<br />
Efter att ha typprovat dem i ett<br />
antal dagar så gjorde jag en risk-,<br />
konsekvens-, och vinstanalys.<br />
Resultatet blev: vinsten är att<br />
jag går hyfsat säker på snö och<br />
is. Risken är: att jag kan fastna i<br />
galler och rulltrappor.<br />
Konsekvenserna kan bli större.<br />
Men det beror ju på om man vet<br />
vad man har på fötterna!<br />
DAG REJVING<br />
48-53 Med egna ord.indd 49 12-02-22 17.19.56<br />
49
MED EGNA ORD<br />
MIN ÄRRADE SJÄL. JAG HAR PRECIS TVÄTTAT BORT ALL SKIT FRÅN KROPPEN, TITTAR MIG I SPEGELN OCH BLICKEN GÅR<br />
UPPIFRÅN PANNAN OCH NER. STANNAR VID ETT ÄRR, ETT LITET ÄRR SOM ÄR VÄLDIGT SYNLIGT DEN HÄR TIDEN PÅ ÅRET DÅ<br />
INTE SOLEN KOMMIT ÅT ATT FÄRGLÄGGA ALLA SKRYMSLEN I MITT SNART FEMTIOFEMÅRIGA ANSIKTE. ÄRRET, JA DET SYNS<br />
KORT SAGT<br />
Fest med Lisen<br />
Den 25 februari var det fullt<br />
hus på Södra teatern när Lisen<br />
Elwin hade stor fest tillsammans<br />
med en full salong. I dag skulle<br />
hennes nya skiva släppas I mitt<br />
akvarium. En fantastisk skiva med<br />
texter som berör var lyssnare.<br />
Och med ett Nashvillesound som<br />
Lisen Elwin tillsammans med sina<br />
mycket skickliga bandmedlemmar<br />
arbetat fram.<br />
Att rycka loss någon speciell<br />
melodi är att frånta Lisens<br />
intention till en enhet. Där hennes<br />
medmänskliga egenskaper<br />
genomsyrar inte bara hennes<br />
dagliga arbete med utsatta människor<br />
utan också med hennes<br />
kontrollerade röst som hela tiden<br />
följer textförfattarens rytm.<br />
Vi kan varmt rekommendera<br />
nya skivan I mitt akvarium samt att<br />
se henne live, kolla ”Lisen Elwin<br />
turné”.<br />
STEFAN WIKBERG OCH LASSE BICK<br />
50<br />
ANNA WIDOFF.<br />
Nya insikter<br />
I många år har jag levt på begagnade<br />
kläder så att det kändes främmande<br />
att gå in på en större affär<br />
och handla dessutom nykter inget<br />
att tuffa upp mig med. Nu vill jag inte<br />
vara otacksam för den hjälpen, jag är<br />
<strong>mer</strong> än glad för all den hjälp jag har<br />
fått under alla åren men nu när inte<br />
pengarna går till alkohol ligger det<br />
lite pengar i sparbössan.<br />
Planera har aldrig tillhört min<br />
starka sida så när min vän frågade<br />
vad jag skulle handla stod jag där<br />
likt ett ?.<br />
Efter en kort tankestund.<br />
– Aha en alldeles ny bh skulle jag<br />
lyxa till det med.<br />
På initiativ från Åsa hamnade vi<br />
på Lindex. Stegen styrdes mot första<br />
bästa expedit – Armar upp och<br />
sträck storlek hade jag ingen aning<br />
om fram med måttband det måste<br />
mätas.<br />
EFTER EN STUNDS övertalning<br />
hamnade jag i provrummet.<br />
Fy fan jag ville inte, spegeln överföll<br />
mig, helt plötsligt låg jag där, vilka<br />
tjuvsmällar jag fick swich smack bang<br />
bang rätt på käften sen knytnävslag i<br />
solar plexus. Måste ha fått en kraftig<br />
hjärnskakning, såg dubbelt, yr och<br />
kritvit i ansiktet svetten rann och jag<br />
mådde illa.<br />
Jag tittade bedjande på personen<br />
mitt emot mig i provrummet –<br />
SNÄLLA LÅT MIG GÅ.<br />
En hånfull blick tillbaka en blick<br />
som sa skyll dig själv vad har du här<br />
att göra efter alla dessa år vad trodde<br />
du egentligen.<br />
– Men, jag har kämpat så skulle<br />
bara muntra upp mig själv tyckte<br />
det var dags för lite belöning. Men<br />
nu förstår jag vad du menar om du<br />
bara låter mig gå, jag är så himla<br />
trött behöver sova det här mötet har<br />
varit så omtumlande, jag väntade<br />
mig inget svar. Jag plockade snabbt<br />
ihop mina prylar och stapplade ut ur<br />
provrummet som den slagna kvinnan<br />
jag var.<br />
I ETT TRANCELIKNANDE tillstånd följde<br />
jag efter henne över plattan in på<br />
kulturhuset upp till en kafeteria på<br />
översta våningen.<br />
– Ska du inte äta du har ju inte fått<br />
i dig någon mat i dag?<br />
– Mat! var det sista jag behövde<br />
efter den chockartade insikten. Kaffelatte<br />
något sött var vad jag behövde<br />
trösta mig med.<br />
Det var nästintill fullsatt vid alla<br />
fönsterbord men efter en stunds<br />
sökande hittade vi två lediga platser<br />
bredvid ett par, artigt frågade jag om<br />
det var ok att vi satte oss, upptaget<br />
svarade hanen och tittade på sin<br />
hona med en blick som sa något<br />
annat, jag förstår svarade jag lydigt<br />
hittade efter en kort stund två lediga<br />
platser vid ett annat fönsterbord.<br />
När kaffet var uppdrucket skymningen<br />
föll och de tände lamporna<br />
så renarna lystes upp i fontänen<br />
kändes allting lite ljusare det var den<br />
21 december vintersolstånd och<br />
krafterna kom tillbaka och jag tog<br />
mig därifrån på stadigare ben.<br />
IRENE<br />
Vi är det enda fastighetsbolag som<br />
konsulterar läkare innan vi bygger<br />
Varje år står Locum bakom investeringar och underhållsåtgärder<br />
för 2 miljarder kronor. Det gör oss till<br />
ett av Sveriges största fastighetsbolag.<br />
<strong>Läs</strong> <strong>mer</strong> om oss och våra pågående projekt på<br />
www.locum.se<br />
48-53 Med egna ord.indd 50 12-02-22 17.20.05<br />
MONA-LISA DJERF/SCANPIX
TYDLIGT. JAG MINNS NÄR HON ANFÖLL MIG, ”DET VAR INTE MENINGEN” OCH ”FÖRLÅT” OCH HELA DEN DÄR RAMSAN HON<br />
ALLTID KÖRDE MED. HON ÄR FÖRLÅTEN. MEN ÄRRET, ÄRRET SOM INTE SYNS, SOM KÄNNS OCH GÖR SIG PÅMINT ÖVERFALLER<br />
MIG NÄR JAG STÅR DÄR ENSAM I MÖRKRET. INTE ONT ANAT, DET ÄRRET. FÖRLÅTER JAG? NEJ. IRENE I RADIOSKUGGA<br />
Högt över Rio Grande<br />
Mellan USA och Mexiko gick två<br />
broar. Den ena med bilar och människor<br />
gåendes längs de trottoarer<br />
som fanns på båda sidor av broarna,<br />
från USA till Mexiko och den andra i<br />
motsatt riktning.<br />
Till höger om dessa fanns en<br />
tredje bro. Den gick som de andra två<br />
över floden och de hade kommit så<br />
pass långt med byggandet av den att<br />
de möttes på båda sidor av floden.<br />
Därför gick det att ta sig över den<br />
till andra sidan, där Texas hägrade<br />
bakom vakter och taggtrådsstängsel.<br />
Jag frågade aldrig vad han hette.<br />
För mig var och förblir han ”Mexen”.<br />
Jag visste att allt som tidigare hänt<br />
mig hade ställt mig schack och matt.<br />
Därför följde jag med honom till<br />
floden, sedan han lovat att föra mig<br />
tillbaka till USA.<br />
BRON VAR ÄNNU långtifrån färdig, den<br />
var inte asfalterad ännu. I stället fick<br />
vi gå och balansera på träplankor för<br />
att inte ramla ner i floden som flöt<br />
stilla under oss. Plankorna låg så att<br />
de bildade fyrkanter och mitt i dessa<br />
fyrkanter var det hål rakt ner. Detta<br />
skapade två reaktioner inom mig –<br />
den ena gjorde mig skärpt, glasklar i<br />
huvudet, den andra gjorde mig rädd,<br />
rädd som aldrig tidigare.<br />
”Mexen” tyckte jag var så rädd, så<br />
harig att han retade mig för det.<br />
Otaliga gånger fick han vända<br />
sig om och vänta på mig, då jag<br />
stannade av ren rädsla och undrade<br />
om jag vågade fortsätta. Jag visste<br />
Slussen<br />
3/3 DIRTY BEACHES (CA)<br />
10/3 ACTIVE CHILD (US)<br />
14/3 EXAMPLE (UK)<br />
varken ut eller in. ”Mexen” förstod<br />
mitt dilemma. Han måste ha sett det<br />
många gånger i det otal människor<br />
han tidigare hjälpt. Han berättade för<br />
mig att detta var hans levebröd. Minst<br />
tre gånger per dygn hjälpte han de<br />
som kom till honom och betalade vad<br />
de kunde.<br />
Jag kan bara föreställa mig<br />
vilka summor han drog in på denna<br />
verksamhet. Jag vet inte om de<br />
tjugo dollar han fick av mig hörde till<br />
undantagen, eller om han vågade<br />
detta varje gång någon kom med en<br />
summa för att be om hans hjälp. Han<br />
var en reko människa, det kan jag<br />
säga med facit i hand. Jag förstod<br />
också att han måste vara skicklig<br />
eftersom han aldrig åkt fast för<br />
denna syssla.<br />
GRÄNSEN MELLAN LÄNDERNA var<br />
välbevakad med beväpnade vakter<br />
som följde floden. Stängslen låg på<br />
USA-sidan och de sträckte sig så<br />
långt jag kunde se åt båda håll. Så<br />
dansade jag på brädorna med Rio<br />
16/3 CASS MCCOMBS (US)<br />
30/3 CHE SUDAKA (ARG, COL, ESP)<br />
Medis<br />
BILJETTER OCH INFORMATION PÅ WWW.DEBASER.SE<br />
RIC VASQUEZ/SCANPIX<br />
Grande under mig. Fem–tio meter<br />
till, sedan stannade jag och ”Mexen”<br />
ropade:<br />
– Din fegis, kom loss. Vi har inte<br />
hela dagen på oss. Vill du tillbaka till<br />
Staterna eller inte? Då får du masa<br />
dig framåt igen, din hare. Dina knän<br />
skakar ju. Jag har fan aldrig sett<br />
någon så rädd som dig.<br />
Det här var hans sätt att peppa<br />
mig. Han hade vanan inne att gå<br />
på denna bro, det hade inte jag. Så<br />
höll vi på tills vi kom fram till ett stort<br />
plank som sträckte sig fem–sex<br />
meter upp i luften och var brett som<br />
hela bron.<br />
Det var helt slätt, så det gick inte<br />
att klättra över.<br />
En glipa längst ner var enda sättet<br />
att forcera detta hinder. Vi fick krypa<br />
under planket. Glipan var så liten att<br />
vi fick pressa oss igenom. Det var<br />
bara att ta av de klädesplagg som<br />
fanns på överkroppen. Det skulle<br />
skrapa upp skinnet längs ryggraden,<br />
men vilket alternativ hade jag?<br />
Att vända tillbaka till Mexiko och<br />
lifta till Mexiko City lockade mig<br />
inte direkt. När ”Mexen” var klar<br />
och kommit över på andra sidan av<br />
planket hörde jag honom prata med<br />
några. Det gjorde mig förvirrad och<br />
rädd. Vad är det som händer, tänkte<br />
jag? Vilka pratar han med? Tänker<br />
de robba mig och sedan slänga mig i<br />
floden? Alla dessa tankar bara snurrade<br />
runt i mitt huvud. Då ropar han:<br />
– Kom<strong>mer</strong> du någon gång eller?<br />
ALLAN JOHANSSON<br />
POESI<br />
Sexig<br />
Mannen i mitt liv ska va sexig<br />
och snygg, ha stålar, bo på landet<br />
så ja får vara ifred<br />
Mannen i mitt liv ska va tjuv, bo på<br />
herrgård o helst bisexuell<br />
Och vännen i mitt liv ska va kung<br />
över sitt liv<br />
Själv e jag ensam<br />
Men han tappa tron<br />
Even his alone<br />
HELENE ENBACKA<br />
Gick på upptäcktsfärd<br />
Drömde du om<br />
någonting?<br />
Gör som jag<br />
Jag gick på upptäcktsfärd<br />
och det var stjärnor i solen och<br />
strålar i natten<br />
Det gav mig en hel samling av<br />
erfarenhet<br />
som gav mig äventyr<br />
Och drömmar<br />
Men tyvärr tog dom slut<br />
men allt är okej ändå<br />
ÅSA TÖRNQVIST<br />
Dina och mina skor<br />
Jag undrar hur ni skulle klara<br />
denna dag så som min dag ser ut.<br />
O ja önskar att jag vore i era skor<br />
och har det ni har.<br />
För innerst inne så tror jag inte ni<br />
klarar av att gå i mina skor<br />
JIMMI A<br />
2/3 JONSSON/ALTER<br />
JESPER DAHLBÄCK (DJ-SET)<br />
8/3 URIAH HEEP (UK)<br />
9/3 KRISTOFER ÅSTRÖM<br />
23/3 ALBIN GROMER<br />
29/3 THE ZOMBIES (UK)<br />
48-53 Med egna ord.indd 51 12-02-22 17.20.08<br />
51
MED EGNA ORD<br />
VÅR KÄRA VÄN PETER GICK BORT, 42 ÅR GAMMAL ALLDELES FÖR UNG. OCH<br />
JAG TÄNKTE ATT VI SKA HA EN TYST MINUT I HANS ÄRA. MARKKU I RADIOSKUGGA<br />
POESI & KORT SAGT Två dikter<br />
Söka Gud<br />
Att söka Gud<br />
Är ungefär som att gå in i en<br />
labyrint<br />
Faller man och ber om hjälp<br />
Är man räddad för tillfället.<br />
Hittar min i labyrintens mitt<br />
Har man hittat hem igen.<br />
ESKILSTUNAPOETEN ROBERT<br />
Undrar<br />
Är det sant det som morfar sa<br />
alla vi<br />
Tillsammans en dag<br />
På en plats<br />
Där kärlek aldrig dör<br />
STEFAN S<br />
2011<br />
Svårt att avgöra vilket<br />
som var värst<br />
början eller slutet…<br />
…är nog oavgjort…<br />
Och värst av allt<br />
är nog att jag går<br />
Envist på i fel riktning<br />
Kom<strong>mer</strong> allt <strong>mer</strong> längre bort<br />
I vetskap om att jag blir<br />
allt <strong>mer</strong> främmande för mig<br />
själv…<br />
OCH UTAN ÅTERVÄNDO<br />
Så kan jag bara hjälplöst se på<br />
När jag byter skepnad…<br />
TILL NÅGON JAG INTE<br />
KÄNNER IGEN…<br />
Stranden<br />
52<br />
MARINA<br />
Tänk att gå en sommar längs<br />
en strand<br />
Och hålla en vacker tjejs hand<br />
Varför sumpade jag den chansen<br />
Och hela romansen<br />
Det har jag inget svar på<br />
Det bara blev så<br />
Synd för det borde varit vi två<br />
Jag sa jag vill inte ha dig<br />
Då sa du att jag skulle ångra mig<br />
Och precis det hände<br />
Din kärlek till mig vände<br />
Så nugår jag här på en strand<br />
Och saknar din varma hand<br />
MARKKU<br />
I en port på Södermalm<br />
I en port på Södermalm sitter en ensam man<br />
Han tänker på livet – profetian blev sann<br />
Jag undrade då – varför lät ni mig gå?<br />
Det jag gjort av mig själv – kan ni aldrig förstå<br />
Det jag gjort av mig själv, för att jag varit rädd<br />
Rädd för att inte bli bekräftad och sedd.<br />
Nu sitter jag här – jag gör ingen förnär<br />
Men människorna kring mig, de spottar och svär<br />
De spottar framför mig och jag tänker som så:<br />
Det är synd om er alla som – ni kan aldrig förstå<br />
Att förstå är ingen gåva; att förstå är en skatt<br />
Den måste vi leta, ömsom dag – ömsom natt<br />
Den måste vi leta, och vilken väg man ska gå<br />
Det kan ingen förtälja – vi får söka ändå<br />
Vi får söka ändå…<br />
I en port på Södermalm sitter en ensam själ<br />
Det är en morgon i oktober då hon fryser ihjäl<br />
En morgon i oktober, när allt är grått och trist<br />
En morgon i oktober och vad gjorde hon till sist<br />
Jo, hon tänkte på barnen, och på när de var små<br />
Hon tänkte; vad konstigt – deras ögon var blå<br />
Deras ögon var blå…<br />
I en port på Södermalm sitter en ensam man<br />
Och funderar vem fan sa: ”en gör så gott en kan”<br />
Han har suttit hela natten och känt sig så vis<br />
Nu är brännvinet slut och han mår som en gris<br />
Och han hör hur det vaknas där ovanpå<br />
Han gör sig i ordning – det är dags att gå<br />
Det är dags att gå<br />
…Vi får försöka förstå.<br />
Drömmen var krossad<br />
Jag hade en dröm, det är inte så<br />
märkvärdigt. Min dröm var rätt vanlig;<br />
hem, utbildning till ett bra jobb, en<br />
kvinna, ett hem.<br />
Det jag fick var att jag blev<br />
köttstyckare i Finland. Jag jobbade<br />
med det i fyra år och gick vidare till<br />
Konsums utbildning till köttsäljare<br />
– köttmästare som jag fick gesällbrev<br />
till. Jag träffade en underbar och<br />
LURKEN<br />
Jägaren och Greta<br />
vacker kvinna. Vi gick till banken och<br />
tog lån och köpte ett hem. Hon hittade<br />
en annan; till banken igen – och<br />
tack för den tiden som allt varade.<br />
Drömmen var krossad.<br />
Kungen alkohol började ta över.<br />
Jag sörjde och var psykiskt ur<br />
balans. Livet gick vidare. Men, jag<br />
hade inte en aning om att detta var<br />
början till en mardröm.<br />
En kvinna sitter uppe på ett berg<br />
Mittemot sitter hennes man<br />
Med en pilbåge i sin hand<br />
I dag vill mannen fälla ett rådjur har han<br />
Bestämt<br />
Nej dom e så fina<br />
Låt det va ett skämt<br />
Nej säger han nu måste vi vara tysta båda två<br />
Så vi inte skräm<strong>mer</strong> i väg dom jag ska skjuta en pil<br />
I den första jag ser<br />
Slipper vi hungriga gå<br />
Okey gör som du vill säger hon och just exakt springer<br />
ett rådjur förbi, nu sköt han i väg pilen<br />
Och rådjuret föll snabbt ner till marken, ja sa mannen nu<br />
har vi rådjurssadel och<br />
annat gott vi kan äta<br />
Tyvärr så var jag tvungen min kära älskade Greta<br />
LENA FREIJ<br />
Jag träffade två underbara kvinnor.<br />
Den första fick jag leva tio år med,<br />
bo i hennes hem och fick jobb igen.<br />
Tyvärr fick hon cancer och dog.<br />
Den andra resan varade i tio år,<br />
innan cancerjävulen var framme igen<br />
och tog henne ifrån mig.<br />
Idag vet jag inte om jag någonsin<br />
kan tro på en dröm igen.<br />
”EN TRASIG SJÄL”<br />
48-53 Med egna ord.indd 52 12-02-22 17.20.12<br />
HASSE HOLMBERG/SCANPIX
48-53 Med egna ord.indd 53 12-02-22 17.20.12
TYDLIGT. JAG MINNS NÄR HON ANFÖLL MIG, ”DET VAR INTE MENINGEN” OCH ”FÖRLÅT” OCH HELA DEN DÄR RAMSAN HON<br />
ALLTID KÖRDE MED. HON ÄR FÖRLÅTEN. MEN ÄRRET, ÄRRET SOM INTE SYNS, SOM KÄNNS OCH GÖR SIG PÅMINT ÖVERFALLER<br />
MIG NÄR JAG STÅR DÄR ENSAM I MÖRKRET. INTE ONT ANAT, DET ÄRRET. FÖRLÅTER JAG? NEJ. IRENE I RADIOSKUGGA<br />
Högt över Rio Grande<br />
Mellan USA och Mexiko gick två<br />
broar. Den ena med bilar och människor<br />
gåendes längs de trottoarer<br />
som fanns på båda sidor av broarna,<br />
från USA till Mexiko och den andra i<br />
motsatt riktning.<br />
Till höger om dessa fanns en<br />
tredje bro. Den gick som de andra två<br />
över floden och de hade kommit så<br />
pass långt med byggandet av den att<br />
de möttes på båda sidor av floden.<br />
Därför gick det att ta sig över den<br />
till andra sidan, där Texas hägrade<br />
bakom vakter och taggtrådsstängsel.<br />
Jag frågade aldrig vad han hette.<br />
För mig var och förblir han ”Mexen”.<br />
Jag visste att allt som tidigare hänt<br />
mig hade ställt mig schack och matt.<br />
Därför följde jag med honom till<br />
floden, sedan han lovat att föra mig<br />
tillbaka till USA.<br />
BRON VAR ÄNNU långtifrån färdig, den<br />
var inte asfalterad ännu. I stället fick<br />
vi gå och balansera på träplankor för<br />
att inte ramla ner i floden som flöt<br />
stilla under oss. Plankorna låg så att<br />
de bildade fyrkanter och mitt i dessa<br />
fyrkanter var det hål rakt ner. Detta<br />
skapade två reaktioner inom mig –<br />
den ena gjorde mig skärpt, glasklar i<br />
huvudet, den andra gjorde mig rädd,<br />
rädd som aldrig tidigare.<br />
”Mexen” tyckte jag var så rädd, så<br />
harig att han retade mig för det.<br />
Otaliga gånger fick han vända<br />
sig om och vänta på mig, då jag<br />
stannade av ren rädsla och undrade<br />
om jag vågade fortsätta. Jag visste<br />
varken ut eller in. ”Mexen” förstod<br />
mitt dilemma. Han måste ha sett det<br />
många gånger i det otal människor<br />
han tidigare hjälpt. Han berättade för<br />
mig att detta var hans levebröd. Minst<br />
tre gånger per dygn hjälpte han de<br />
som kom till honom och betalade vad<br />
de kunde.<br />
Jag kan bara föreställa mig<br />
vilka summor han drog in på denna<br />
verksamhet. Jag vet inte om de<br />
tjugo dollar han fick av mig hörde till<br />
undantagen, eller om han vågade<br />
detta varje gång någon kom med en<br />
summa för att be om hans hjälp. Han<br />
var en reko människa, det kan jag<br />
säga med facit i hand. Jag förstod<br />
också att han måste vara skicklig<br />
eftersom han aldrig åkt fast för<br />
denna syssla.<br />
GRÄNSEN MELLAN LÄNDERNA var<br />
välbevakad med beväpnade vakter<br />
som följde floden. Stängslen låg på<br />
USA-sidan och de sträckte sig så<br />
långt jag kunde se åt båda håll. Så<br />
dansade jag på brädorna med Rio<br />
RIC VASQUEZ/SCANPIX<br />
Grande under mig. Fem–tio meter<br />
till, sedan stannade jag och ”Mexen”<br />
ropade:<br />
– Din fegis, kom loss. Vi har inte<br />
hela dagen på oss. Vill du tillbaka till<br />
Staterna eller inte? Då får du masa<br />
dig framåt igen, din hare. Dina knän<br />
skakar ju. Jag har fan aldrig sett<br />
någon så rädd som dig.<br />
Det här var hans sätt att peppa<br />
mig. Han hade vanan inne att gå<br />
på denna bro, det hade inte jag. Så<br />
höll vi på tills vi kom fram till ett stort<br />
plank som sträckte sig fem–sex<br />
meter upp i luften och var brett som<br />
hela bron.<br />
Det var helt slätt, så det gick inte<br />
att klättra över.<br />
En glipa längst ner var enda sättet<br />
att forcera detta hinder. Vi fick krypa<br />
under planket. Glipan var så liten att<br />
vi fick pressa oss igenom. Det var<br />
bara att ta av de klädesplagg som<br />
fanns på överkroppen. Det skulle<br />
skrapa upp skinnet längs ryggraden,<br />
men vilket alternativ hade jag?<br />
Att vända tillbaka till Mexiko och<br />
lifta till Mexiko City lockade mig<br />
inte direkt. När ”Mexen” var klar<br />
och kommit över på andra sidan av<br />
planket hörde jag honom prata med<br />
några. Det gjorde mig förvirrad och<br />
rädd. Vad är det som händer, tänkte<br />
jag? Vilka pratar han med? Tänker<br />
de robba mig och sedan slänga mig i<br />
floden? Alla dessa tankar bara snurrade<br />
runt i mitt huvud. Då ropar han:<br />
– Kom<strong>mer</strong> du någon gång eller?<br />
ALLAN JOHANSSON<br />
POESI<br />
Sexig<br />
Mannen i mitt liv ska va sexig<br />
och snygg, ha stålar, bo på landet<br />
så ja får vara ifred<br />
Mannen i mitt liv ska va tjuv, bo på<br />
herrgård o helst bisexuell<br />
Och vännen i mitt liv ska va kung<br />
över sitt liv<br />
Själv e jag ensam<br />
Men han tappa tron<br />
Even his alone<br />
HELENE ENBACKA<br />
Gick på upptäcktsfärd<br />
Drömde du om<br />
någonting?<br />
Gör som jag<br />
Jag gick på upptäcktsfärd<br />
och det var stjärnor i solen och<br />
strålar i natten<br />
Det gav mig en hel samling av<br />
erfarenhet<br />
som gav mig äventyr<br />
Och drömmar<br />
Men tyvärr tog dom slut<br />
men allt är okej ändå<br />
ÅSA TÖRNQVIST<br />
Dina och mina skor<br />
Jag undrar hur ni skulle klara<br />
denna dag så som min dag ser ut.<br />
O ja önskar att jag vore i era skor<br />
och har det ni har.<br />
För innerst inne så tror jag inte ni<br />
klarar av att gå i mina skor<br />
JIMMI A<br />
48-53 Med egna ord.indd 51 12-02-23 09.15.30<br />
51
MED EGNA ORD<br />
VÅR KÄRA VÄN PETER GICK BORT, 42 ÅR GAMMAL ALLDELES FÖR UNG. OCH<br />
JAG TÄNKTE ATT VI SKA HA EN TYST MINUT I HANS ÄRA. MARKKU I RADIOSKUGGA<br />
POESI & KORT SAGT Två dikter<br />
Söka Gud<br />
Att söka Gud<br />
Är ungefär som att gå in i en<br />
labyrint<br />
Faller man och ber om hjälp<br />
Är man räddad för tillfället.<br />
Hittar min i labyrintens mitt<br />
Har man hittat hem igen.<br />
ESKILSTUNAPOETEN ROBERT<br />
Undrar<br />
Är det sant det som morfar sa<br />
alla vi<br />
Tillsammans en dag<br />
På en plats<br />
Där kärlek aldrig dör<br />
STEFAN S<br />
2011<br />
Svårt att avgöra vilket<br />
som var värst<br />
början eller slutet…<br />
…är nog oavgjort…<br />
Och värst av allt<br />
är nog att jag går<br />
Envist på i fel riktning<br />
Kom<strong>mer</strong> allt <strong>mer</strong> längre bort<br />
I vetskap om att jag blir<br />
allt <strong>mer</strong> främmande för mig<br />
själv…<br />
OCH UTAN ÅTERVÄNDO<br />
Så kan jag bara hjälplöst se på<br />
När jag byter skepnad…<br />
TILL NÅGON JAG INTE<br />
KÄNNER IGEN…<br />
Stranden<br />
52<br />
MARINA<br />
Tänk att gå en sommar längs<br />
en strand<br />
Och hålla en vacker tjejs hand<br />
Varför sumpade jag den chansen<br />
Och hela romansen<br />
Det har jag inget svar på<br />
Det bara blev så<br />
Synd för det borde varit vi två<br />
Jag sa jag vill inte ha dig<br />
Då sa du att jag skulle ångra mig<br />
Och precis det hände<br />
Din kärlek till mig vände<br />
Så nugår jag här på en strand<br />
Och saknar din varma hand<br />
MARKKU<br />
I en port på Södermalm<br />
I en port på Södermalm sitter en ensam man<br />
Han tänker på livet – profetian blev sann<br />
Jag undrade då – varför lät ni mig gå?<br />
Det jag gjort av mig själv – kan ni aldrig förstå<br />
Det jag gjort av mig själv, för att jag varit rädd<br />
Rädd för att inte bli bekräftad och sedd.<br />
Nu sitter jag här – jag gör ingen förnär<br />
Men människorna kring mig, de spottar och svär<br />
De spottar framför mig och jag tänker som så:<br />
Det är synd om er alla som – ni kan aldrig förstå<br />
Att förstå är ingen gåva; att förstå är en skatt<br />
Den måste vi leta, ömsom dag – ömsom natt<br />
Den måste vi leta, och vilken väg man ska gå<br />
Det kan ingen förtälja – vi får söka ändå<br />
Vi får söka ändå…<br />
I en port på Södermalm sitter en ensam själ<br />
Det är en morgon i oktober då hon fryser ihjäl<br />
En morgon i oktober, när allt är grått och trist<br />
En morgon i oktober och vad gjorde hon till sist<br />
Jo, hon tänkte på barnen, och på när de var små<br />
Hon tänkte; vad konstigt – deras ögon var blå<br />
Deras ögon var blå…<br />
I en port på Södermalm sitter en ensam man<br />
Och funderar vem fan sa: ”en gör så gott en kan”<br />
Han har suttit hela natten och känt sig så vis<br />
Nu är brännvinet slut och han mår som en gris<br />
Och han hör hur det vaknas där ovanpå<br />
Han gör sig i ordning – det är dags att gå<br />
Det är dags att gå<br />
…Vi får försöka förstå.<br />
Drömmen var krossad<br />
Jag hade en dröm, det är inte så<br />
märkvärdigt. Min dröm var rätt vanlig;<br />
hem, utbildning till ett bra jobb, en<br />
kvinna, ett hem.<br />
Det jag fick var att jag blev<br />
köttstyckare i Finland. Jag jobbade<br />
med det i fyra år och gick vidare till<br />
Konsums utbildning till köttsäljare<br />
– köttmästare som jag fick gesällbrev<br />
till. Jag träffade en underbar och<br />
LURKEN<br />
Jägaren och Greta<br />
vacker kvinna. Vi gick till banken och<br />
tog lån och köpte ett hem. Hon hittade<br />
en annan; till banken igen – och<br />
tack för den tiden som allt varade.<br />
Drömmen var krossad.<br />
Kungen alkohol började ta över.<br />
Jag sörjde och var psykiskt ur<br />
balans. Livet gick vidare. Men, jag<br />
hade inte en aning om att detta var<br />
början till en mardröm.<br />
En kvinna sitter uppe på ett berg<br />
Mittemot sitter hennes man<br />
Med en pilbåge i sin hand<br />
I dag vill mannen fälla ett rådjur har han<br />
Bestämt<br />
Nej dom e så fina<br />
Låt det va ett skämt<br />
Nej säger han nu måste vi vara tysta båda två<br />
Så vi inte skräm<strong>mer</strong> i väg dom jag ska skjuta en pil<br />
I den första jag ser<br />
Slipper vi hungriga gå<br />
Okey gör som du vill säger hon och just exakt springer<br />
ett rådjur förbi, nu sköt han i väg pilen<br />
Och rådjuret föll snabbt ner till marken, ja sa mannen nu<br />
har vi rådjurssadel och<br />
annat gott vi kan äta<br />
Tyvärr så var jag tvungen min kära älskade Greta<br />
LENA FREIJ<br />
Jag träffade två underbara kvinnor.<br />
Den första fick jag leva tio år med,<br />
bo i hennes hem och fick jobb igen.<br />
Tyvärr fick hon cancer och dog.<br />
Den andra resan varade i tio år,<br />
innan cancerjävulen var framme igen<br />
och tog henne ifrån mig.<br />
Idag vet jag inte om jag någonsin<br />
kan tro på en dröm igen.<br />
”EN TRASIG SJÄL”<br />
48-53 Med egna ord.indd 52 12-02-23 09.11.05<br />
HASSE HOLMBERG/SCANPIX
54 Loggor nr 175_SPEC.indd 54 12-02-23 09.39.31
HAMMARBY IF<br />
K.E.BergsÅkeri<br />
(K.E.B. Åkeri AB)<br />
BRANSCHANPASSADE LÖSNINGAR FÖR<br />
SAMHÄLLSNYTTIGA FÖRETAG<br />
54-56 Loggor nr 173.indd 55 12-02-23 09.06.24
www.reflexark.se<br />
STOCKHOLMS STADS<br />
BOSTADSFÖRMEDLING<br />
www.bostad.stockholm.se<br />
WENANDERS<br />
54-56 Loggor nr 173.indd 56 12-02-23 09.05.58
STOCKHOLMSKRYSSET<br />
Lös, skicka in,<br />
och vinn<br />
Som en liten paus i<br />
läsningen tycker vi att du<br />
nu, när du bläddrat ända<br />
till sidan femtiosju, ska<br />
hämta en penna, lösa<br />
korsordet och skicka in<br />
det till oss.<br />
Via vår intrikata<br />
slumpgenerator kom<strong>mer</strong><br />
sedan tre vinnare att<br />
dras bland de inskickade<br />
rätta lösningarna.<br />
Den stolta vinnaren<br />
belönas med dokumentärfilmen<br />
”Till Maria”. Den<br />
sändes under hösten<br />
2010 på SVT som del av<br />
en dokumentärfilmserie<br />
om kärlek. Filmen handlar<br />
om de båda <strong>Situation</strong><br />
<strong>Sthlm</strong>-försäljarna<br />
Anders och Maria.<br />
Andra och tredje pris<br />
är ett nyckelband med<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong>s logga på.<br />
Förra månadens<br />
vinnare:<br />
Dvd-filmen ”Till Maria”:<br />
Kerstin Sandström, Nykvarn<br />
Nyckelband: Pia<br />
Pramberger, Norsborg,<br />
Kay Kingstedt, Stockholm<br />
Se förra månadens<br />
lösning på sidan 66.<br />
Stockholmskrysset är<br />
ett samarbete mellan<br />
<strong>Situation</strong> Stockholm<br />
och tidningen Krysset,<br />
en månadstidning för<br />
alla kryssintresserade.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Namn: …………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………<br />
Adress: ………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Postadress: ………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………<br />
I november<br />
fälldes det<br />
omtalade<br />
månghundraåriga<br />
trädet. Vad<br />
kallades det?<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Skicka in ifyllt kryss<br />
senast 20 mars till:<br />
<strong>Situation</strong> <strong>Sthlm</strong><br />
Krukmakargatan 34a<br />
118 51 Stockholm<br />
57 Korsord.indd 57 12-02-22 17.19.26<br />
57<br />
Konstruktör: Marie Pettersson-Engnell Foto: Suvad Mrkonjic/Scanpix © Bonnier Korsord
SVEPET<br />
”Kärlek, uppbrott, sorg”<br />
DEBUT WINHILL/LOSEHILL SLÄPPER ALBUM TILL SIST<br />
JAG TRÄFFAR JONAS Svennem Lundberg och Carl Åkerlund<br />
ur Winhill/Losehill. Jonas Svennem Lundberg skriver<br />
bandets musik och Carl Åkerlund texterna. Under hösten<br />
följde bandet med som förband åt Deportees på deras<br />
Sverigeturné. I likhet med Deportees kom<strong>mer</strong> bandet från<br />
Umeå, men hälften av medlemmarna bor nu i Stockholm.<br />
Det finns andra kopplingar banden emellan också: Måns<br />
Lundberg som producerat Deportees två senaste skivor<br />
är storebror till Jonas Svennem Lundberg, och han har<br />
också mixat Winhill/Losehills kommande skiva. Musiken<br />
är besläktad med Deportees – här hörs soul- och folkmusikinfluenser,<br />
men den är lugnare med mycket piano.<br />
– Låtarna varierar, från folkmusiksättning som piano,<br />
gitarr och kontrabas till stora orkesterarrangemang med<br />
xylofon, orkesterslagverk, blås och stråkar. Men sånt är<br />
svårt att få till live på fem personer, därför arrangerar vi<br />
om inför spelningar, berättar Jonas Svennem Lundberg.<br />
Vilken artist/grupp är er största influens?<br />
– Det har alltid varit The Band.<br />
Deportees sångare Peder Stenberg skriver att han<br />
golvades av Winhill/Losehill redan 2004, debuten Swing<br />
of Sorrow kom<strong>mer</strong> först nu…<br />
– Peder hörde en skiva med 16 låtar inspelade i hemmet<br />
som var inofficiell och aldrig släpptes. Vi satte ihop<br />
den själva och gav den bara till vänner.<br />
– Den här skivan har vi jobbat på i fyra år. Mycket av<br />
58<br />
musiken har kommit till under korta perioder, sedan har vi<br />
jobbat sjukt noggrant och passionerat på arrangemang,<br />
texter och inspelning, inskjuter Carl Åkerlund.<br />
Nåt som påverkade arbetet var att Jonas mor gick bort.<br />
Påverkade det även dina texter?<br />
– Ja, väldigt mycket. Det har varit en personlig process<br />
där vi pratat oss fram till många texter. Flera av texterna<br />
handlar just om sorgen, men den har även gett upphov<br />
till andra berättelser, texter om kärlek och uppbrott. När vi<br />
började med låtarna var Karins bortgång startskottet, nåt<br />
som var angeläget för oss båda att berätta om.<br />
JAG TÄNKTE ATT DET HÄR<br />
KOMMER BLI EN VÄLDIGT MÖRK<br />
OCH SORGSEN SKIVA<br />
– Jag tänkte att det här kom<strong>mer</strong> bli en väldigt mörk och<br />
sorgsen skiva, säger Jonas Svennem Lundberg. Men när<br />
vi lyssnade på låtarna såg vi att här finns soulmusik och<br />
pop med ett brett spektrum av känslor.<br />
Varifrån kom<strong>mer</strong> namnet Winhill/Losehill?<br />
– För åtta år sen var jag på folkmusikläger i England på<br />
en ort som heter Hope Village som låg mitt emellan bergen<br />
Winhill och Losehill. Där skrev jag min första låt på piano<br />
under detta projektnamn, säger Jonas Svennem Lundberg.<br />
CYRIL HELLMAN<br />
TANIA MARTI<br />
CYRIL HELLMAN<br />
Joni Mitchell<br />
Hejira<br />
SKIVA Titeln på Joni Mitchells skiva<br />
från 1976 är en omskrivning av det<br />
arabiska ordet ”hijra” som betyder<br />
”resa” och refererar till profeten<br />
Muhammeds flykt från Mekka till<br />
Medina år 622. De flesta låtarna<br />
skrev Joni Mitchell på en bilresa<br />
mellan Maine och Los Angeles.<br />
En visuell resa med motorvägar,<br />
småstäder och snö. På inledande<br />
”Coyote” sjunger hon: ”And the<br />
lips you can’t get / And still feel<br />
related /Like stations in some relay<br />
/ You're not a hit and run driver, no,<br />
no /Racing away / You just picked<br />
up a hitcher / A prisoner of the<br />
white lines on the freeway.” Den låten<br />
och ”Black Crow” är snabba låtar<br />
men i övrigt är det en långsam,<br />
lågmäld platta, <strong>mer</strong> lättillgänglig<br />
än hennes senare jazziga album.<br />
Skivan domineras av Joni Mitchells<br />
gitarr och Jaco Pastorius distinkta,<br />
lössläppta, melodiösa basspel.<br />
ULF STOLT<br />
Cornelis Vreeswijk<br />
En handfull gräs<br />
TIPS<br />
REDAKTIONENS<br />
BOK 1971 spelade Cornelis Vreeswijk<br />
in plattan Poem, ballader<br />
och lite blues – en av de bästa<br />
dubbelplattor som spelats in av en<br />
svensk artist. Året innan hade han<br />
gett ut diktsamlingen En handfull<br />
gräs. Innehållet i diktsamlingen<br />
motsvarar till stora delar skivan,<br />
men blandat genremässigt.<br />
Originalmanuset till diktsamlingen<br />
slarvade Cornelis bort. Det<br />
återfanns senare i en vedlår hos<br />
en bekant, som gav tillbaka det till<br />
honom vid ett bord på Den Gyldene<br />
Freden. Cornelis glömde sedan<br />
manuset i taxin på väg hem. Men<br />
tack vare att det stod ett namn och<br />
en adress på kuvertet kom det till<br />
rätta. Och blev tryckt och utgivet.<br />
Somliga rader levde kvar ända till<br />
sista plattan och diktsamlingen Till<br />
Fatumeh, som kom ut samma år<br />
han dog, 1987.<br />
58-68 Svepet.indd 58 12-02-22 17.21.51<br />
MARK MAINZ/SCANPIX
Manisk björnkör<br />
Den svenska björnstammen<br />
Ett fel närmare rätt<br />
En perfekt textrad kan bli<br />
en refräng som kan återupprepas<br />
hur många gånger som helst. Det<br />
är devisen som danskollektivet från<br />
Norrköping bygger sitt vinnande<br />
allsångskoncept på. Med manisk<br />
körsång över enkla elektroniska<br />
beats hamrar bandet in ordlekar som<br />
MUSIK<br />
Ida Long<br />
Walk into the Fire<br />
När referenserna står som<br />
spön i backen i det medskickade<br />
pressmaterialet brukar det egna<br />
uttrycket försvinna någonstans på<br />
vägen. Här nämns artister som Björk,<br />
Kate Bush och Tori Amos, men jag<br />
hör även Manhattan Transfer och<br />
Real Group i de avskalade vokalpartierna<br />
hos Ida Long. En lovande<br />
debutplatta vars målgrupp känns<br />
svårdefinierad. Är det eletronica, jazz,<br />
pop eller kanske till och med symfonirock?<br />
Jag vet inte, men det är en<br />
trevlig platta präglad av ett svenskt<br />
melankoliskt anslag.<br />
ANDERS SUNDIN<br />
”Jag borde fatta mig kort, men fatta<br />
tycke för dig” och ”Om det finns en<br />
tiger finns den väl i djungeln, om du<br />
bara tiger finner du nog lugnet”.<br />
Ett fel närmare rätt är Den svenska<br />
björnstammens debutalbum, men<br />
bandet har redan blivit framröstade<br />
av radiolyssnarna som vinnare av P3<br />
Guld i kategorierna Årets nykomling<br />
och Årets låt för sin ”Vart jag mig<br />
i världen vänder”. På samma sätt<br />
Imperial State Electric<br />
Pop War<br />
Nicke Andersson är kvar<br />
i samma skivback, även om han nu<br />
kikat över kanten. De välpolerade<br />
och melodiösa gitarrslingorna löper<br />
brukligt genom såväl sextio- som<br />
sjuttiotal. Produktionen ger ingen<br />
smuts under naglarna, även om<br />
”Empty hands” och ”Monarchy Madness”<br />
försöker. Fanbärarna ”Narrow<br />
line”, ”Back on Main” och ”Waltz for<br />
Vincent” rockar hem. När den första<br />
skivan hemtamt nålade sig fast i<br />
otvetydiga Hellacoptersinfluenser så<br />
spelar han nu inte enbart på gamla<br />
<strong>mer</strong>iter. Och det känns tryggt.<br />
VERONIKA ÅSTRÖM<br />
som till exempel Maskinen gör Den<br />
svenska björnstammen dansmusik<br />
som kan avfärdas som ironisk, men<br />
är för smart och framför allt alldeles<br />
för catchy för att viftas bort.<br />
Ett fel närmare rätt är full av<br />
potentiella hitlåtar. Björnkören<br />
kom<strong>mer</strong> med största sannolikhet<br />
att fortsätta toppa listor och fylla<br />
dansgolv.<br />
AMANDA SÄFSTRÖM<br />
Albin Gro<strong>mer</strong><br />
Album<br />
R’n’b på svenska är på<br />
frammarsch. Newkid och Ansiktet är<br />
några namn som fört genren vidare<br />
under 2011 och nu kom<strong>mer</strong> Albin<br />
Gro<strong>mer</strong>s debutalbum. 21-åringen<br />
från Malmö levererar elektronisk<br />
popsoul på klingande malmöitiska<br />
och är inte rädd för storslagna ord om<br />
kärlek och livet.<br />
Album är en ganska spretig skiva,<br />
full av plötsliga infall. och hade mått<br />
bra av ett tydligare fokus. Men Albin<br />
Gro<strong>mer</strong> kompenserar genom att ge<br />
allt. Hans engagemang blir den röda<br />
tråden som håller ihop skivan.<br />
AMANDA SÄFSTRÖM<br />
STEFAN JERREVÅNG/SCANPIX<br />
PROGGMETAL<br />
Arga insikter<br />
MUSIK<br />
PROGRESSIVA METALBANDET<br />
Meshuggah är aktuella med skivan<br />
Koloss. Jag frågar trummisen<br />
Tomas Haake på vilket sätt skivan<br />
skiljer sig från föregångarna.<br />
– På varje platta försöker vi<br />
göra nåt annorlunda, ta ett steg<br />
åt sidan. Denna är lite <strong>mer</strong> rakt på<br />
sak. Det svänger <strong>mer</strong>, <strong>mer</strong> groove.<br />
Den är kanske inte lika tekniskt<br />
gjord som de tidigare.<br />
Ofta när man intervjuar utländska<br />
artister, alltfrån jazzmusiker<br />
till Mike Patton, hyllar de er.<br />
– Det har blivit så. En kombination<br />
av att musiken vi spelar är<br />
ganska invecklad men också för<br />
att vi har hållit på i så många år.<br />
Det är 21 år sen vi släppte första<br />
skivan. Det där är kul att höra<br />
eftersom vi är stora fans av allt<br />
Mike Patton gjort från Faith No<br />
More till Fantômas.<br />
Är ni skolade musiker?<br />
– Nej, många tror det. Vår<br />
basist Dick Lövgren är väl egentligen<br />
den som är mest åt det<br />
teoretiskt skolade hållet. I övrigt är<br />
vi självlärda.<br />
Det är svårt att höra vad era<br />
texter handlar om.<br />
– Vi lägger ner mycket tid och<br />
själ i texterna. Mycket av dem<br />
har handlat om att det räcker att<br />
sätta på nyheterna och tänka<br />
på vad det är man ser händer i<br />
världen. Människans tendens till<br />
våldshandlingar och orättvisor.<br />
Social kritik och kritiskt öga kom<strong>mer</strong><br />
med genren och det vi växte<br />
upp med som Bay Area-scenen,<br />
Metallica och Slayer. Musiken är<br />
ju arg.<br />
Är ni lika arga idag?<br />
– Vi är argare. Med ålder och<br />
mognad kom<strong>mer</strong> djupare insikt.<br />
Moderaternas nuvarande politik<br />
räcker till att skriva sjuhundra<br />
texter.<br />
CYRIL HELLMAN<br />
<strong>Läs</strong> en längre version<br />
på www.situationsthlm.se<br />
58-68 Svepet.indd 59 12-02-22 17.22.06<br />
59
BÖCKER<br />
MÄNNISKOVARA<br />
Osynlig klass<br />
DE STÄDAR VÅRA hem och<br />
passar våra barn. De tar jobben,<br />
nödvändiga för ett fungerande<br />
samhälle men som få talar om.<br />
Otrygga anställningsvillkor och låg<br />
lön är regel snarare än undantag. I<br />
boken De osynliga målar Rebecka<br />
Bohlin upp en bild av hur en ny<br />
fattig arbetarklass breder ut sig<br />
i Europa och har blivit en global<br />
handelsvara.<br />
Vilka är dessa människor?<br />
– De flesta är kvinnor, många<br />
är invandrare. Av världens 192<br />
miljoner migranter är majoriteten<br />
kvinnor och ungefär hälften jobbar<br />
som hembiträden. Ofta jobbar<br />
de deltid med korta kontrakt eller<br />
inga kontrakt alls. Dubbelpass<br />
där man tvingas resa på obetald<br />
arbetstid mellan olika arbetsplatser<br />
blir allt vanligare. Då kan<br />
vi snacka svårigheter att få ihop<br />
livspusslet!<br />
Varför blir det vanligare med<br />
hembiträden?<br />
– Rutavdraget har haft<br />
betydelse. Men framför allt för att<br />
klassklyftorna ökar och välfärden<br />
pressats tillbaka. Arbetsgivaren<br />
kan dessutom försvara en usel<br />
lön med att de gör en god gärning<br />
då den anställda ofta är fattig<br />
migrant. Men om alla människor<br />
är lika mycket värda kan man inte<br />
ha olika måttstockar på vad som<br />
är en bra lön.<br />
Vad hoppas du din bok leder<br />
fram till?<br />
– Jag hoppas människorna<br />
som berörs av de orimliga villkoren<br />
inser att situationen går<br />
att förändra genom aktiv facklig<br />
kamp. För hundra år sen var<br />
villkoren oändligt mycket sämre<br />
i Sverige men arbetarrörelsen<br />
tvingade fram en förändring. Det<br />
kan ske igen!<br />
DITTE LUNDBERG<br />
60<br />
KALLE LARSSON<br />
I skuggan av sig själv<br />
Lukas Moodysson<br />
Tolv månader i skugga<br />
Lukas Moodysson är en<br />
strikt moralisk och politisk författare<br />
– men lyckligtvis en för god skribent,<br />
en för bra iakttagare och en för intellektuellt<br />
välslöjdad tänkare för att<br />
nedlåta sig till trögrörd politisk dogm<br />
och en alltför enkel sortering av det<br />
han finner som sanning.<br />
Tolv månader i skugga är en berättelse<br />
från olika geografiska punkter<br />
– ett hus på landsbygden i Småland,<br />
BÖCKER<br />
Birgitta Lillpers<br />
Industriminnen<br />
Birgitta Lillpers Industriminnen<br />
kräver stillhet och närvaro. Stundtals<br />
känns läsningen som en upptäcktsfärd.<br />
Med målande språk tecknar hon<br />
minnen och händelser från förr. Spåren<br />
från naturen skvallrar om en kärlek<br />
till det orörda landskapet. Till en<br />
verklighet som inte går att förvanska.<br />
Vackra strofer och alldagliga ord bär<br />
på betydelser och igenkännande<br />
bilder som förvånar. Dikterna är inte<br />
enkla och ibland, måste erkännas,<br />
vandrar tanken i väg men Birgitta<br />
Lillpers känsla för tajming lyckas ge<br />
fortsatt lust till koncentration.<br />
DITTE LUNDBERG<br />
i Aten, Moskva, i Kiev och hemstaden<br />
Malmö. Där möter författarjaget<br />
den omvärld han tycker blir <strong>mer</strong> och<br />
<strong>mer</strong> komplicerad, ger upphov till fler<br />
och fler undringar och frågor kring<br />
sakernas egentliga förhållande.<br />
Boken är en sorts autofiktion i<br />
linje med vad Karl-Ove Knausgård<br />
publicerat i Min kamp. De båda möts<br />
också under några korta meningar<br />
på ett ställe i boken – båda ska läsa<br />
dikter i Malmö under en manifestation<br />
– och Lukas Moodysson blir livrädd;<br />
Gängmedlem<br />
Niklas Malmborg<br />
& Geir W. Stakset<br />
½ Det är inte ens ett år sedan<br />
Niklas Malmborg och Geir W. Stakset<br />
gav ut Pappa & kriminell med en uppmärksammad<br />
vinkel lika tydlig som<br />
titeln. Gängmedlem är uppbyggd på<br />
samma sätt, genom intervjuer, men<br />
är <strong>mer</strong> lös i konturerna.<br />
Boken beskrivs som ”den första<br />
skildringen från insidan av Sveriges<br />
kriminella gäng”, men under läsningen<br />
kom<strong>mer</strong> jag ändå på mig själv<br />
med att vara kvar i David Larssons<br />
Jag är wanted eller Patrik Pelosio och<br />
Theodor Lundgrens Jiddra inte. Det<br />
har inte läst en rad av honom men är<br />
rädd att detta ska vara likt hans bok.<br />
Vilket den inte är.<br />
Vad det hela kom<strong>mer</strong> ner till –<br />
delvis i alla fall – är att världen är en<br />
brutal, orättvis, märklig, farlig, förljugen<br />
och vacker plats att spendera<br />
sin livstid på. Få alternativ erbjuds.<br />
Man måste helt enkelt lära sig att<br />
leva här, om det är leva här man ska<br />
göra, på de villkor och med de givna<br />
förutsättningar som erbjuds.<br />
ULF STOLT<br />
är samma sorts grabbar som kommit<br />
snett från början och hamnat i en<br />
spiral av destruktivt beteende.<br />
Trots de återkommande<br />
detaljerade beskrivningarna<br />
(”Han rättade till hoodien, lät<br />
axlarna rulla två gånger medan<br />
han lutade nacken bakåt.”) förblir<br />
personerna stereotyper.<br />
Hade Gängmedlem getts ut<br />
för fem år sedan, innan Norstedts<br />
succé med Svensk maffia fick flera<br />
bokförlag att leverera dokumentära<br />
skildringar av grov kriminalitet, hade<br />
det varit en unik berättelse.<br />
Nu är det ytterligare en ”gangsterskildring”.<br />
DAVID BOGERIUS<br />
58-68 Svepet.indd 60 12-02-22 17.22.27<br />
PER-ANDERS JÖRGENSEN
Tillvaro i slowmotion<br />
This Must Be the Place<br />
Sean Penn är fenomenal<br />
i rollen som den åldrade rockartisten<br />
Cheyenne. Efter en lyckad karriär,<br />
med mycket framgång, pengar och<br />
kemiska substanser, lever han en<br />
pensionsliknande tillvaro i Dublin. En<br />
tillvaro som liksom hans eget rörelsemönster<br />
tycks gå i slowmotion. Inte<br />
mycket händer, inte mycket utmanar,<br />
men tristessen tycks också vara<br />
en trygg snuttefilt. När Cheyennes<br />
pappa, som han inte har träffat på 30<br />
FILM<br />
Elles<br />
½ Juliet Binoche spelar en journalist<br />
som ska skriva om studenter som<br />
prostituerar sig. Hon dras allt<strong>mer</strong> till<br />
världen av sex och prostitution och till<br />
de prostituerade själva. Den världen<br />
är här inte skitig utan spännande och<br />
rent av vacker som operamusiken i<br />
soundtracket. Filmen infriar fördomar<br />
om fransmäns romantiska syn på<br />
prostitution och hårt sex (alla utom<br />
en kvinna som får en vinflaska i sig<br />
njuter). Även om filmen baseras på<br />
sanna historier är det pretentiöst och<br />
utan större dramatik. Filmen är dock<br />
snyggt filmad med snygga människor<br />
och med flera realistiska sexscener.<br />
CYRIL HELLMAN<br />
år, dör reser han till USA. Där berättar<br />
hans släktingar att pappan ägnat en<br />
stor del av sitt liv åt att leta rätt på sin<br />
plågoande, en lägervakt i Auschwitz.<br />
Som den mest osannolike hämnaren<br />
i världshistorien tar Cheyenne över<br />
där pappan slutade för att fullgöra<br />
uppdraget. Det blir en resa genom<br />
USA och filmen förvandlas till en<br />
roadmovie som, som sig bör, handlar<br />
lika mycket om den yttre som om<br />
den inre resan. För This Must Be the<br />
Place, precis som Talking Heads-<br />
Snön på Kilimanjaro<br />
Michel är en rättvis man<br />
med hög moral som ständigt lever för<br />
kampen. Efter att ha förlorat jobbet<br />
i hamnen lever han ändå i en trygg<br />
vardag med fru, barn och vänner, där<br />
pensionen snart tar över.<br />
Vid ett jubileum får han en stor<br />
summa pengar till en Afrikaresa.<br />
Kort därefter blir han rånad i<br />
hemmet och ganska snart förstår<br />
Michel att rånaren också är en av<br />
dem som fått sparken. När han<br />
inser att rånaren verkligen behöver<br />
pengarna får hans samvete en svår<br />
törn och dilemmat blir kärnan i detta<br />
finstämda franska drama.<br />
HENRIK EMILSON<br />
låten som lånat ut sin titel till filmen,<br />
handlar lika mycket om att resa i väg,<br />
som om att hitta hem.<br />
Skådespelarinsatserna är<br />
suveräna, där Sean Penn är den<br />
starkast lysande stjärnan. Han gör<br />
en av sina mest udda, men älskvärda,<br />
karaktärer som med smink, hårsprej<br />
och shoppingvagn blir oemotståndlig.<br />
Regissören Paolo Sorrentino har fin<br />
känsla för rytm, personregi och att<br />
berätta i bilder.<br />
HENRIK EMILSON<br />
Nobels testamente<br />
½ Det tar ungefär fyra minuter,<br />
sedan begriper man hur detta kom<strong>mer</strong><br />
att liras och vem som håller i stråken.<br />
Vid ungefär samma tidpunkt infaller<br />
också insikten att samtliga övertydliga<br />
regissörsknep som finns i genren<br />
kom<strong>mer</strong> att dammas av – vad som<br />
sedan sker är så dramaturgiskt förutsägbart<br />
att det emellanåt nästan roar.<br />
Problemet med Nobels testamente<br />
är nog att det faktiska innehållet<br />
i Liza Marklunds bok inte bär <strong>mer</strong><br />
lucker matjord än detta – vad som<br />
återstår blir helt enkelt att liksom<br />
bara bildsätta ett skeende. Och det<br />
räcker inte för att göra film.<br />
ULF STOLT<br />
DOKUPRIS<br />
Hittar ny generation<br />
FILM<br />
DOKUMENTÄRFILMSFESTIVALEN<br />
Tempo har instiftat priset Stefan<br />
Jarl International Documentary<br />
Award som delas ut av<br />
Stefan Jarl själv den<br />
10 mars. De nominerade<br />
fil<strong>mer</strong>na är<br />
5 Broken Ca<strong>mer</strong>as,<br />
Phnom Penh Lullaby,<br />
Planet of Snail, Inside<br />
Lara Roxx, Bombay Beach och<br />
Cinema Komunisto.<br />
Hur känns det att få ett pris<br />
uppkallat efter sig?<br />
– Jag känner mig oerhört<br />
hedrad och samtidigt rörd. Det är<br />
en stor ära att få dela ut priset.<br />
Priset heter Stefan Jarl International<br />
Documentary Award, men<br />
dina egna fil<strong>mer</strong> utspelas oftast<br />
i Sverige.<br />
– De kanske kallar det så för<br />
att många av mina fil<strong>mer</strong> visats i<br />
olika länder och där även fått priser.<br />
Min senaste film Underkastelsen<br />
visas i dagarna i bland annat<br />
USA, Thailand och Brasilien.<br />
31 mars visas hela Modstrilogin<br />
på Cinemateket. Hur ser du på<br />
att den fortfarande visas?<br />
– Det är roligt att ständigt nya<br />
generationer hittar fram till dessa<br />
fil<strong>mer</strong>. De har väl ett budskap som<br />
även unga i dag kan ta till sig,<br />
gissar jag.<br />
Vad tycker du om fil<strong>mer</strong>na som<br />
har nominerats till ditt pris?<br />
– Jag tittar just nu på dem, alla<br />
verkar både intressanta och bra.<br />
Tur att jag inte sitter i juryn, för jag<br />
skulle inte kunna välja…<br />
CYRIL HELLMAN<br />
Wuthering Heights<br />
½ Andrea Arnolds nya filmatisering<br />
av Emily Brontës klassiker<br />
utspelas till största delen i huset där<br />
hittebarnet Heathcliff, här ”nigger” i<br />
stället för ”zigenare”, växer upp som<br />
tjänare åt den välbemedlade familjen<br />
Earnshaw. Husets dotter Cathy blir<br />
Heathcliffs livs kärlek. I vuxen ålder<br />
tar han likt greven av Monte Cristo<br />
revansch genom att ta över godset<br />
Wuthering Heights men förlora sin<br />
kärlek. Filmen är bilddriven med skakig<br />
ka<strong>mer</strong>a och nära, grått, poetiskt<br />
foto. Filmen är lite för lång men på<br />
det hela taget en av de bättre filmatiseringarna<br />
av en odödlig roman.<br />
CYRIL HELLMAN<br />
58-68 Svepet.indd 61 12-02-22 17.22.42<br />
61
KROG & SVEPET<br />
Smet och lagg i Bagarmossen<br />
MAT<br />
PÅ LÖRDAGAR DOFTAR det pannkaka över hela Bagarmossens<br />
centrum. Men var kom<strong>mer</strong> det ifrån? Jo, från pannkaksbuffén<br />
på Lilla Bagis Kafé. Här kan den som är sugen<br />
grädda sina egna pannkakor på en häll med runda hål.<br />
Tillbehören står i små skålar bredvid. Där finns färska bär,<br />
grädde, lönnsirap, päron, chokladsås, russin, sylt, kanelsås<br />
och en blandning med banan, kanel och valnötter.<br />
Det ska sägas med en gång, på Lilla Bagis Kafé<br />
gäller devisen om hjärterum och stjärterum. Det finns 20<br />
sittplatser. Men året om finns det bord och stolar utanför<br />
med filtar för friskusarna.<br />
Först ut på lördagarna brukar barnfamiljerna vara, sedan<br />
kom<strong>mer</strong> sjusovarna, det vill säga yngre vuxna som vill ha<br />
sig ett skrovmål. Står man ut med lite syltkladd på golvet<br />
så är pannkaksbuffén en härlig och smakrik upplevelse.<br />
Medan man äter kan man beskåda konsten på väggarna.<br />
Konstnärer med anknytning till Bagis får hänga<br />
sina verk där. Först ut var ikonen Gun Nordstrand med<br />
sina bildvävar. I skrivande stund är det Brita Lindvall,<br />
grafisk designer, som visar upp sina ugglor.<br />
Lilla Bagis Kafé har varit öppet sedan slutet av augusti<br />
och har blivit ett vattenhål för en ny generation Bagisbor.<br />
Frilansande kulturarbetare av olika slag samlas också<br />
gärna där på lunchen för att få lite sällskap. Gubben på<br />
torget tycker att kaffet är lite dyrt, men är glad att det finns<br />
ett bra fik med trevligt folk. Förutom pannkaksbuffén finns<br />
det mycket annat gott för den som är sugen på frukost,<br />
62<br />
LILLA BAGIS KAFÉ, SVARTÅGATAN 4 (I BA-<br />
GARMOSSENS CENTRUM, VID T-BANAN)<br />
TYP: FIK<br />
ÖPPETTIDER: MÅN–FRE 7–19, LÖR–SÖN 9–17<br />
BORDSBESTÄLLNING: NEJ<br />
SCHYSTA RÅVAROR: JA<br />
KLIENTEL: BAGISBOR OCH FOLK SOM SITTER HEMMA<br />
OCH JOBBAR<br />
lunch eller fika. Det mesta görs på Krav- och Rättvisemärkta<br />
ingredienser. Det finns alltid något på menyn för<br />
den som vill ha laktos- eller glutenfritt eller vegankost.<br />
Lunchsalladerna är långt ifrån de trötta salladerna i<br />
stan. Här talar varje råvara för sig. Basen är blandsallad<br />
plus matvete, därefter finns det tre olika varianter att välja<br />
mellan. Falafel, avokado, morotsslanor och purjolöksstrim-<br />
ALLT ÄR LIKA GOTT. BÄST SÄLJER<br />
BULLARNA, MEN SÅ ÄR DET OCKSÅ<br />
RIKLIGT MED SMÖR OCH SOCKER I.<br />
lor är väldigt god liksom den med rödbetor, chèvre, valnötter<br />
och honung. För den som vill ha något varmt finns det<br />
grillade surdegsmackor där en har kyckling, fetakräm och<br />
mangodressing i en fin balans. Kalla mackor går att köpa<br />
hela eller halva. Varje vardag serveras också en soppa.<br />
Soppveckan inleds med linssoppa med vitlökskräm och<br />
avslutas med hum<strong>mer</strong>soppa med rotfrukter.<br />
För den som vill fika är det svåraste att välja bakverk<br />
till. En rejäl kolasnittskaka med solroskärnor, päron- och<br />
kardemummapaj, kladdkakemuffins eller skumraket.<br />
Allt är lika gott. Bäst av allt säljer bullarna, men så är det<br />
också rikligt med smör och socker i dem. Det skulle nog<br />
hovbagaren som var med och gav sitt namn åt Bagarmossen<br />
i slutet av 1700-talet ha gillat.<br />
GERD ERIKSSON<br />
CYRIL HELLMAN<br />
SAMPLING PÅ SÖDRAN<br />
Theresa<br />
Anderssons parad<br />
DUKE ELLINGTON. OCH den där<br />
vemodiga, lite ensamma känslan<br />
efter att en paradorkester just<br />
passerat och man inte vet när<br />
nästa kom<strong>mer</strong>, blir Theresa<br />
Anderssons sätt att förklara inspirationen<br />
till kommande plattan<br />
Street Parade.<br />
– Det var på mardi gras. Jag<br />
stod där bland papper som blåste<br />
omkring och människor som var<br />
lite vemodiga och avvaktande.<br />
Jag ville förmedla den känslan.<br />
Hon lyfter luren i huset i<br />
New Orleans efter tre signaler.<br />
Utanför fönstret är det blå himmel,<br />
lite svalt – men våren är på<br />
väg. Hon berättar att ibland ser<br />
hon skorstenar, på båtarna på<br />
Mississippifloden, som passerar<br />
förbi bakom husen på andra<br />
sidan gatan.<br />
– Jättehäftigt. Jag brukar<br />
promenera längs floden ibland,<br />
det händer alltid nåt där, är alltid<br />
ljud.<br />
Theresa Anderssons sätt att<br />
framföra sin musik – samplingen,<br />
tekniken hon styr med fötterna –<br />
kom till <strong>mer</strong> eller mindre av en<br />
nödvändig slump. Hon fick en<br />
turnéförfrågan från Sverige och<br />
hade inte råd att ta med ett band.<br />
– Jag testade att sampla en<br />
del grejer och sen har det liksom<br />
utvecklats. Men när jag skriver<br />
musik, då gör jag musik, sen får<br />
jag kompromissa hur jag kan<br />
framföra den live. För det finns ju<br />
vissa begränsningar av vad jag<br />
klarar av att göra.<br />
Två ord återkom<strong>mer</strong> under<br />
vårt samtal: ”panoramiskt” och<br />
”målande”.<br />
– Jag känner att jag skapar<br />
musiken när den sker, panoramisk,<br />
att jag liksom målar upp<br />
den. Och det går bara att skapa<br />
det med samplandet.<br />
ULF STOLT<br />
FOTNOT: Theresa Andersson spelar<br />
på Södra teatern 26 mars.<br />
58-68 Svepet.indd 62 12-02-22 17.23.04<br />
JUREK HOLZER/SCANPIX
”Jag är som<br />
en cirkusartist”<br />
FÖRFATTAREN OCH JOURNALISTEN<br />
Carsten Jensen gjorde för några år<br />
sedan världssuccé med sin krönikeroman<br />
Vi, de drunknade. Nu<br />
är han aktuell med sina samlade<br />
resereportage Ut – upptäcktsresor<br />
1978–2010 i svensk översättning.<br />
Varför kom så många reportage att<br />
utspelas utanför Danmark? Ser du<br />
resandet som ett sökande?<br />
– Vi har alla samma behov av att<br />
emellanåt komma i väg hemifrån.<br />
Dels för att lära oss att det finns<br />
många sätt att leva på men också för<br />
att upptäcka alla kulturella olikheter<br />
som binder samman människor i ett<br />
större samhälle än blott det nationella<br />
och språkliga.<br />
Du har inte varit anställd av en uppdragsgivare.<br />
Har oberoendet varit<br />
viktigt för din journalistik?<br />
– Inom medievärlden är i stort sett<br />
alla sammansvetsade och ser sig<br />
som en del av ett team, de är lojala<br />
mot arbetsgivare och kollegor. Jag<br />
har inga kollegor och jag vägrar att<br />
vara skitlojal inför nån arbetsgivare.<br />
Min enda lojalitet är mot de människor<br />
vars liv och ord jag skildrar. Eller<br />
om jag ska uttrycka det patetiskt:<br />
Mot sanningen.<br />
Ser du dig i dag mest som författare<br />
eller journalist? Eller är båda lika<br />
viktiga för dig?<br />
– Jag är som en cirkusartist som<br />
försöker rida över ryggarna på två<br />
hästar samtidigt. Jag bara hoppas<br />
att de två inte springer för långt ifrån<br />
varandra.<br />
ZELDA AV LINA NEIDESTAM<br />
Din far var sjöman. Jag antar att<br />
det påverkade temat för Vi, de<br />
drunknade?<br />
– Jag växte upp i Marstal som<br />
skildras i romanen. Min far var en stor<br />
berättare och när han berättade om<br />
sina många resor visste jag aldrig vad<br />
som var lögn eller sanning. Bättre<br />
utgångspunkt kan en romanförfattare<br />
inte ha.<br />
På sjuttiotalet var du vänstersinnad<br />
litteraturvetare, men om jag<br />
uppfattat dig rätt trivdes du inte där<br />
politiskt utan kände <strong>mer</strong> vänskaplig<br />
samhörighet med rörelsen?<br />
– Jag hör naturligtvis hemma i<br />
vänsterrörelsen. Jag tror på människans<br />
rätt att leva utan förtryck med<br />
lika rätt och möjligheter till samma<br />
resurser. Men vänsterrörelsen verkar<br />
leva ur tiden och de har svårt att<br />
orientera sig i den nya som vuxit fram<br />
runt omkring den. Finanskrisen borde<br />
ha gett vänsterrörelsen dess stora<br />
chans. Men inget skedde. Nederlaget<br />
för Occupy Wall Street-rörelsen är<br />
bara det senaste exemplet.<br />
Du är motståndare till Danmarks<br />
närvaro i Afghanistan. Ser du nån<br />
lösning för ett land som Afghanistan<br />
som du bevakat alltsedan Sovjetockupationen?<br />
– Det enda sättet är att förhandla<br />
med talibanerna. Säkerhetsstyrkorna<br />
och Natostyrkorna uppgår till nästan<br />
500000 man och den väpnade<br />
motståndsrörelsen till 25000 och<br />
ändå kan de inte besegras. Talibanerna<br />
kan i oändlighet rekrytera från<br />
befolkningen. Det är en reell folklig<br />
kraft och låter man dem inte ta del av<br />
makten kom<strong>mer</strong> kriget i Afghanistan<br />
att bli ett evighetskrig.<br />
CYRIL HELLMAN<br />
ISAK HOFFMEYER<br />
NEUTRALA FÄRGER<br />
SVEPET<br />
Ur Kanel och<br />
Kanin och alla<br />
känslorna.<br />
Djur – men inte rosa<br />
– för de allra minsta<br />
DET ÄR MÅNGA djur i pekböckerna<br />
just nu. Det är strutsar som klär<br />
ut sig, råttor som vill ha ost och<br />
kaniner som ramlar av sparkcyklar.<br />
Motsatsförhållanden diskuteras<br />
också frekvent, bland annat<br />
i Mumins lilla bok om motsatser<br />
och den underfundiga Pomelo<br />
och motsatsorden som får läsare,<br />
oavsett ålder, att kikna av skratt åt<br />
den kreativa elefantens påhitt.<br />
Någonting man slås av är dock<br />
avsaknaden av rosa i litteraturen<br />
för de allra minsta. Bortsett<br />
från Kanel och Kanin och alla<br />
känslorna, en känslobok för barn<br />
mellan tre och sex år av Ulf Stark<br />
och Charlotte Ramel, finns få<br />
rosa alster i vår. Någonting som<br />
får mig att fundera över om det<br />
finns en beröringsskräck inför<br />
färgen. Inte minst efter att ha läst<br />
Fanny Ambjörnssons bok Rosa.<br />
Den farliga färgen, där Ambjörnsson<br />
synar en tvetydig attityd till<br />
rosa främst hos medelklassens<br />
(köpstarka) föräldrar.<br />
Mer neutrala färger, som blått<br />
och grönt, råder det däremot<br />
ingen brist på.<br />
ALEXANDRA SUNDQVIST<br />
58-68 Svepet.indd 63 12-02-22 17.23.16<br />
63
SVEPET<br />
64<br />
Kollaget Gud<br />
finns överallt<br />
Jan Stenmark klippte ihop en<br />
Fantomenskurk med en vacker<br />
bild ur tidningen Form.<br />
BRILJANT Jan Stenmarks bild<br />
från boken Det började<br />
med fåglar från 1982:<br />
Ett rum med en soffa och<br />
en fåtölj. En man, iakttagen av<br />
en annan man, slår vilt omkring<br />
sig med en stol. Texten under<br />
bilden lyder: ”Gud finns överallt!<br />
hävdade han envetet, och slog<br />
vilt omkring sig.”<br />
– Jag misstänker att jag<br />
hade texten och letade efter<br />
någon som slog vilt omkring<br />
sig. Det blir starkare med en<br />
iakttagare. Hade det varit tomt<br />
där hade det inte varit samma<br />
känsla. För en del kan frasen<br />
att Gud finns överallt vara en<br />
positiv sak, men andra kan<br />
känna sig trängda. I och med<br />
att han finns överallt tar ju<br />
aldrig detta slut.<br />
– Jag hade inte lika mycket<br />
tidningar då som nu, det<br />
var mycket Allt i hemmet,<br />
tidningen Turist, Turistföreningens<br />
årsskrift och sånt där. Vad<br />
gäller Allt i hemmet var det min<br />
brorsa som gick på Myrorna<br />
och köpte en årgång – 1958<br />
tror jag det var – som jag<br />
tyckte var jävligt intressant.<br />
– Jag ville ha lite rörelse<br />
i bilden, det fanns ju inte så<br />
mycket rörelse i bilderna i de<br />
tidningarna, så jag använde<br />
femtiotals-Fantomen. I den<br />
här bilden är han som slår en<br />
skurk från en Fantomen, den<br />
andre en icke-skurk. Själva<br />
bakgrunden med soffan och<br />
fåtöljen kan vara från tidningen<br />
Form, den har jag nog klippt ut<br />
för att det var en vacker bild.<br />
– Jag är influerad av<br />
engelsk nonsenshumor från<br />
början, Glen Baxter, a<strong>mer</strong>ikanen<br />
Gary Larson. Monty<br />
Python, surrealismen. Det<br />
är väl också ganska mycket<br />
folkhem i bilderna på ett sätt.<br />
ULF STOLT<br />
FAKTA<br />
Jan Stenmark klipper ut de<br />
små figurerna med en nagelsax.<br />
De större motiven klipper han<br />
med en papperssax, alternativt<br />
skär ut ur originalbilden. Han<br />
limmar med Rx-lim och skriver<br />
texterna med en tuschpenna,<br />
spetstjocklek 0,3.<br />
Mellan 10 mars och 11 april ställer<br />
Jan Stenmark ut bilder på Seriegalleriet<br />
på S:t Paulsgatan 14.<br />
58-68 Svepet.indd 64 12-02-22 17.23.30<br />
JOEL NILSSON
Bakverk och taxibilar<br />
GATA I VÄRLDEN Avenue Hassan II<br />
har ett kungligt slott i ena änden och<br />
Atlasbergen i den andra och ligger<br />
i kuststaden Agadir. Gatan är döpt<br />
efter kungen som regerade landet<br />
mellan 1961 och 1999. Det var<br />
nämligen han som såg till att stan<br />
byggdes upp igen efter den svåra<br />
jordbävningen 1960.<br />
I dag ligger Agadir på en säkrare<br />
plats än tidigare, ett par kilometer<br />
längre söderut.<br />
Och på Avenue Hassan II svischar<br />
det fram små röda bilar dagarna i<br />
ända, de heter Petit Taxi och har<br />
plats för tre personer. Kostnaden är i<br />
stort sett 20 dirham (16 SEK) vart i<br />
stan du än ska åka.<br />
Vill man åka längre sträckor eller<br />
är fler personer är det Grand Taxi<br />
som gäller. De är alltid av märket<br />
Mercedes.<br />
På den vidsträckta gatan ligger<br />
Patesserie Tafarnout som säljer<br />
delikata kakor, bullar, croissanter<br />
och bakelser. Den ena skapelsen<br />
EN MÅNAD BORT<br />
vackrare än den andra. Nötter,<br />
färsk frukt och choklad är några av<br />
ingredienserna. Och kyparen som<br />
serverar te på uteserveringen låter<br />
strålen bli en meter hög när han<br />
siktar på de små glasen. Det är fullt<br />
med folk till sent på kvällarna och<br />
då företrädesvis män som avhandlar<br />
livet i stort som smått över en kopp<br />
kaffe och en godbit.<br />
En bit bort på gatan ligger stans<br />
enda varuhus för den som inte orkar<br />
pruta, Uniprix heter det och det som<br />
står på prislappen är det som gäller<br />
när man kom<strong>mer</strong> till kassan. Där<br />
finns alltifrån arganolja till sittpuffar<br />
i läder.<br />
Inget är särskilt dyrt.<br />
FAKTA AGADIR Ligger vid Atlanten i<br />
södra Marocko och har ungefär<br />
350000 invånare. Flyg: Flygbiljetter<br />
enkel resa från 599 kronor. Flygtid<br />
5 timmar och 15 minuter utan byten<br />
och Agadir ligger bara två mil från<br />
flygplatsen.<br />
GERD ERIKSSON<br />
GÖRAN FREDRIKSSON<br />
KULTURNATT STOCKHOLM FINNS<br />
redan – som så mycket annat – både<br />
på Twitter och Facebook: 2606<br />
personer har redan gjort tummen upp<br />
för evenemanget där.<br />
När det väl sker i verkligheten<br />
21 april är projektledaren Philippa<br />
Normans arbete klart. Men det är inte<br />
riktigt läge att vila. Inte då.<br />
Kom<strong>mer</strong> du att orka hålla dig vaken<br />
hela Kulturnatten?<br />
– Eftersom jag ska hinna besöka<br />
så många ställen som möjligt under<br />
natten så måste jag hålla mig vaken.<br />
Men med så mycket härliga upplevelser<br />
under en och samma natt så tror<br />
jag snarare problemet kom<strong>mer</strong> vara<br />
att somna när jag väl får det.<br />
Var i Stockholm promenerar du<br />
helst? Och varför?<br />
– Skogskyrkogården är min absoluta<br />
favoritplats i Stockholm eftersom<br />
den känns väldigt urban och lugn<br />
samtidigt.<br />
Vilket färdsätt föredrar du – buss,<br />
tunnelbana, taxi eller cykel?<br />
– Jag gillar tunnelbanan mest<br />
eftersom den är mest storstad,<br />
samtidigt som den är miljövänlig.<br />
Är det nån kulturyttring du saknar<br />
och vill se <strong>mer</strong> av i Stockholm?<br />
SVEPET<br />
”Street Art blir man glad av”<br />
PROJEKTLEDARE LÖRDAG 21 APRIL ÄR DET KULTURNATT I STOCKHOLM<br />
– Street art skulle jag gärna se<br />
<strong>mer</strong> av. Häromdagen såg jag en<br />
katt som balanserade på en lina vid<br />
Slussen. När man ser sånt blir man<br />
så glad!<br />
Vad är det viktigaste Kulturnatten<br />
gör för stockholmarna?<br />
JAG GILLAR<br />
TUNNELBANAN MEST<br />
EFTERSOM DEN ÄR<br />
MEST STORSTAD<br />
– Att så många olika kulturinstitutioner<br />
gemensamt kan bjuda<br />
stockholmarna på en hel natt med<br />
gratis kultur.<br />
När du inte är i Stockholm, vad<br />
saknar du mest av staden då?<br />
– Jag saknar myllret av människor<br />
som finns runt om i stan oavsett tid<br />
på dygnet.<br />
Vad önskar du att du slapp med<br />
Stockholm?<br />
– Den värsta morgonträngseln i<br />
kollektivtrafiken.<br />
Det sämsta med stockholmare?<br />
– När vi tror att vi är bättre<br />
än andra bara för att vi bor där<br />
vi gör.<br />
ULF STOLT<br />
58-68 Svepet.indd 65 12-02-22 17.23.43<br />
65<br />
GERD ERIKSSON
KRÖNIKA<br />
En väninna tycker att jag verkar ha<br />
levt ohälsosamt under jul och vill få<br />
med mig på yoga. Jag påpekar att jag<br />
gjorde hathayoga några månader i<br />
Indien och New York för tio år sedan för att<br />
mitt ex var instruktör men att det inte var<br />
något för mig. Det gick för långsamt. Beviset<br />
för att det var för veklingar såg jag i att<br />
minoriteten män som gjorde det där i New<br />
York var från reklam- och modebranschen,<br />
låt gå för att man fick snyggare, senigare<br />
muskler än på gym. Då säger hon ”det här<br />
är bikram och görs i 40,6 graders värme så<br />
du skulle ändå aldrig klara det”.<br />
I OMKLÄDNINGSRUMMET HÖR jag folk tala om<br />
hjärtrubbningar och någon som säger<br />
”under min månad har jag faktiskt inte spytt<br />
en enda gång”. 90-minuterspasset börjar.<br />
Lugna övningar som solhälsningen existerar<br />
inte, av de 26 övningarna är endast två<br />
Lösning kryss #174<br />
Se förra numrets vinnare på sidan 59.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
1919 byggdes här<br />
<br />
<br />
en hoppbacke, men<br />
<br />
<br />
sedan man fyllt på<br />
<br />
<br />
med fyllnadsmassor<br />
<br />
<br />
från Globenbygget<br />
<br />
på 80-talet blev<br />
<br />
<br />
1 toppen högre och<br />
<br />
nu<strong>mer</strong>a finns tre<br />
<br />
<br />
<br />
liftar och fyra ned-<br />
farter. Var är vi 1 ?<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
66<br />
CYRIL HELLMAN Det här är det fysiskt<br />
värsta jag varit med om. Svetten rinner<br />
som vatten från en kran.<br />
Konstruktör: Marie Petersson-Engnell Foto: Christian Örnberg/Scanpix © Bonnier Korsord<br />
andningsövningar. Andningsövningar såg<br />
jag tidigare som flum. Nu ska jag komma<br />
att längta efter dem. För det här är det<br />
fysiskt värsta jag varit med om. Svetten<br />
rinner som vatten från en kran. Växlingen<br />
mellan liggande och stående övningar får<br />
mig att känna yrsel och illamående. Jag vet<br />
inte då att syre pumpas in och får nästan<br />
dödsångest. Halvvägs säger jag ”fuck this”<br />
men den a<strong>mer</strong>ikanska instruktören skriker<br />
”you stay here Cyril”. Jag håller ut men är<br />
totalt slutkörd, vinglar ut som en berusad<br />
sjöman. Så efter 20 minuter kom<strong>mer</strong> en<br />
endorfinrush så stark att jag inte upplevt<br />
det tidigare och jag blir fullkomligt klar i<br />
huvudet. Förra gången jag gjorde yoga var<br />
jag vig. Nu märkte jag att stelheten är min<br />
första ålderskrämpa, det stör mig. Jag vill<br />
liksom se om det går lättare och jag vill<br />
punda på den där endorfinrushen igen. Är<br />
det sant som de säger, att allt svettande, som<br />
till en början äcklat mig, rensar kroppen<br />
på gifter och slaggprodukter, är också det<br />
något jag kan behöva. Efter de fem första<br />
dagarna blir det lite lättare. Efter tio dagar<br />
behöver jag nästan aldrig fuska och blir en<br />
mönsterelev. Efter tre veckor är jag vig igen.<br />
Det blir som handikappsystemet i golf, man<br />
vill förbättra. Jag börjar leka med tanken på<br />
att bli a<strong>mer</strong>ikansk pennalistinstruktör. Det<br />
jag gillar med bikram är att här existerar<br />
inte mycket till new age, som jag ju hade<br />
svårt för med vanlig yoga.<br />
VANLIG YOGA TALAR om peace och unity. I<br />
bikram talar man om att ”konkurrens är<br />
grunden för alla samhällen och all demokrati”.<br />
A<strong>mer</strong>ikanskan ses i omklädningsrummet<br />
som pennalist, en Västkustdude är <strong>mer</strong> hårt<br />
cool – ”party time” säger han de få gånger<br />
vi får dricka vatten. Bootcampstilen tycker<br />
jag är <strong>mer</strong> underhållande än fascistisk. De<br />
a<strong>mer</strong>ikanska instruktörerna säger högst<br />
ett ”namaste” när passet är slut förutom<br />
då tyskan, som rent av beröm<strong>mer</strong>, säger<br />
”fantastic” och saker som ”feel love, not just<br />
pain” och läser högt ur Bikram Choudhurys<br />
bestseller Autobiography of a Yogi. Eleverna<br />
här är inga hippier. Folk är här för träning.<br />
Bikramyogisar är ingen underklass. Ett pass<br />
kostar 200 kronor, en månad 1420 kronor.<br />
Det här är en a<strong>mer</strong>ikansk affärsverksamhet<br />
som går ut på att tjäna pengar (jämfört med<br />
Indien där fattiga får vanlig yoga gratis). Skaparen<br />
Bikram Choudhury ser ut som Liberace<br />
och gör inte någon hemlighet av att han<br />
gillar diamanter och lyxiga vrålåk. Särskilt<br />
i Indien och USA där man älskar kändisar<br />
marknadsförs bikram med Madonna, Lady<br />
Gaga och Michael Jackson.<br />
SÅ VEM ÄR Bikram Choudhury? Enligt<br />
legenden började han yoga tre år gammal<br />
och vid tretton år vann han indiska<br />
yogamästerskapen. 1973 flyttade han till<br />
Kalifornien och startade med bas i Beverly<br />
Hills världens största yogaimperium. I slutet<br />
av sjuttiotalet har han 900 a<strong>mer</strong>ikanska<br />
studior och tar patent på yogaställningar.<br />
Yogakriget börjar när han byter Hollywood<br />
mot Bollywood och börjar stämma andra<br />
yogastudior. Indiska regeringen menar att<br />
det inte går att ta patent på yogaställningar<br />
som går tillbaka genom årtusenden. Men<br />
a<strong>mer</strong>ikanskt patent gäller även i Indien.<br />
2008 gör han bort sig när han säger att<br />
bikramyoga botar aids och cancer. Men<br />
Indien har fått en rik medelklass, där och<br />
i väst fortsätter alltjämt tillströmningen av<br />
elever medan jag börjar överge tanken på<br />
att bli a<strong>mer</strong>ikansk pennalist.<br />
Tyck till cyril@situationsthlm.se<br />
58-68 Svepet.indd 66 12-02-22 17.23.47
Change language