VASA UNIVERSITET Filosofiska fakulteten ... - Vaasan yliopisto

3 KÄLLHÄNVISNING I TEXTEN
16
I detta kapitel behandlas källhänvisning i texten. Hur litteraturförteckningen utformas
beskrivs i kapitel 4. Källuppgifterna till exemplen i dessa anvisningar finns i litteratur-
förteckningen (se s. 43–47).
3.1 Allmänt om källhänvisning
Med hjälp av källhänvisningarna kan läsaren se vilken litteratur som har använts i arbe-
tet och hur. Läsaren kan således kontrollera textens sakinnehåll. Med stöd av källhän-
visningarna kan läsaren också se när författaren baserar sig på andra forskares texter och
lätt hitta uppgifter om just dessa i litteraturförteckningen. Om man exempelvis använder
ordboken DUW som källa i texten, måste det i litteraturförteckningen finnas källuppgif-
ter under förkortningen DUW.
När man lånar ur andra forskares arbeten kan man göra det genom referat eller genom
direkta citat. När man refererar en text återger man de huvudsakliga tankarna, omskrivet
med egna ord. Detta är det vanligaste sättet att hänvisa i vetenskapliga arbeten. Det är
viktigt att skribenten har satt sig in i texten så att han med säkerhet återger textinnehållet
rätt, när det används i hans egen text. I direkta citat återges ursprungstexten ordagrant
och citationstecken används (se s. 10–11). 4
Vid varje lån ska det finnas en hänvisning till det verk som har använts. Utgångspunk-
ten är att studenten ska använda sig av ursprungskällor så att innehållet inte är förvans-
kat. Det måste framgå av texten om man utgår från en sekundärkälla. I sådana fall där
man använder sitt eget namn och inte ursprungskällan när någon annans text refereras
eller citeras, är det fråga om plagiat. Av forskningsetiska skäl är det även förbjudet att
kopiera idéer, forskningsupplägg eller motsvarande utan att nämna ursprungskällan.
4 En citerad text ska inte ändras eller korrigeras utan den lånas med eventuella fel. Om det i ett direkt citat
finns t.ex. ett skrivfel visar man det genom att efter det felstavade ordet skriva ut [sic]. Sic (lat.) = så.
Används ofta vid citat för att visa på något som är besynnerligt eller fel.