VASA UNIVERSITET Filosofiska fakulteten ... - Vaasan yliopisto

27
4 LITTERATURFÖRTECKNINGENS UTFORMNING
Litteraturförteckningens uppgift är att informera läsaren om vilka källor som har an-
vänts i arbetet. Alla källor som det hänvisas till i texten bör finnas med i litteraturför-
teckningen och alla källor som finns med i litteraturförteckningen bör finnas i texten.
Hänvisningarna i litteraturförteckningen ska börja på samma sätt som källhänvisningar-
na i texten. I litteraturförteckningen ska källorna skrivas så utförligt att det är lätt för
läsaren att hitta dem om han vill. Litteraturförteckningen placeras efter den sista textsi-
dan före bilagorna. I litteraturförteckningen används radavstånd 1. I arbeten inom tyska
språket och litteraturen har litteraturen ett eget numrerat kapitel (t.ex. 7 LITERATUR-
VERZEICHNIS). Där delas källorna in i undersökningsmaterial (t.ex. 7.1 Primärlitera-
tur) och litteratur (7.2 Sekundärliteratur).
Källorna i litteraturförteckningen ordnas i alfabetisk ordning enligt upphovsmannens
efternamn. Om det förekommer flera verk av samma författare skrivs författarens namn
ut varje gång, eller så används citationstecken (”). Verk av samma författare ordnas i
tidsordning, från den äldsta till den nyaste. Om en hänvisning är längre än en rad an-
vänds indragning (1, 5 cm) på raderna som följer efter den första. Litteraturförteckning-
en kan vid behov delas in i olika undergrupper, som t.ex. undersökningsmaterial och
litteratur.
I detta kapitel ges exempel på hur olika källor skrivs ut i litteraturförteckningen. Anvis-
ningarna som här ges grundar sig på Vasa universitets skrivanvisningar för publika-
tionsserier (Viertola & Mäkinen 2008).
4.1 Monografi (tryckt bok)
Monografi är en nerskriven forskning om ett specifikt, enhetligt ämnesområde av en
eller flera författare. Den är vanligtvis inbunden som en bok i ett band. En monografi
skiljer sig från exempelvis en artikelsamling på basis av sin enhetlighet. Uppgifterna om
monografin skrivs i litteraturförteckningen ut på följande sätt.