El Salvador - Diakonia

More documents

Recommendations

Info

len att bygga relationer, då människor gavs möjlig- het att visa respekt för såväl oliktänkande individer som myndigheter och politiska och ekonomiska grupperingar i samhället. Grunden för ett kvalitetshöjande arbete låg främst i en internprocess hos samarbetspartnerna, där de visade sig vara villiga att kontinuerligt om- pröva och förbättra arbetet. Två år efter fredsavtalet utlystes det första valet. Då hade en civil polisorganisation skapats i landet. Trots avsaknad av krig levde människorna fortfarande i en våldskultur. Diakonia gav ett stort stöd till en grundlig väljarutbildning. Ett stort problem var att 300 000 röstberättigade inte fick sina röstkort i tid för valet. 288 arena-partiet vann parlamentsvalet med nära 50 procent av platserna. Gerillarörelsen fmln hade omvandlats till ett po- litiskt parti och fick 25 procent. Däremot vann fmln i många av kommunalvalen. Sida-ansökningarna 94/95 och 95/96 presen- terade de prioriteringar Diakonia gjorde för El Salvador efter fredsavtalet. Grundläggande blev arbete för försoning genom demokratifrämjande insatser, med utbildning och organisering, främst bland återvändande och internflyktingar. Utbild- ning skulle gälla frågor om mänskliga rättigheter, där dokumentation av övergrepp var viktiga. In- komstgenererande projekt och insatser för hälso- och miljövård blev också viktiga för att de påver- kade människors levnadsvillkor (1994 §108). För detta syfte kunde Diakonia inleda samarbete med de lokala organisationer som redan fanns och av vilka många varit verksamma i flyktinglägren. Stora insatser har genomförts för att bygga en fungerande lokal demokrati. När människorna skulle integreras måste detta ske genom deras eget aktiva deltagande. Människor som levt i krig, åtskilda genom olika politiska ställningstaganden, skulle nu börja samverka i fred. Arbete för försoning blev därför mycket viktigt. När El Salvador skakades av en svår jordbävning 2001 blev det uppenbart att de styrande i landet inte kunde leda det hjälparbete som behövdes. Det bistånd som kom till landet politiserades. Då visade det sig också hur viktigt Diakonias nära samarbete med lokala organisationer var, som ställde upp med ett kvalitativt deltagande av människorna själva. Organisationerna har också arbetat mycket med ledarskapsutveckling på såväl lokal, kommunal som regional nivå. Så har Diakonia fortsatt att stödja ett fredsbyggande arbete med stöd till utveckling av demokrati och mänskliga rättigheter på lokal nivå. Man stimulerade tidigare marginaliserade grupper att delta för att själva driva sina frågor. De nybildade organisationerna, som ofta bestod av tidigare gerillasoldater, bildade ett nätverk för lokal utveckling. Detta närverk, La Red blev pådrivande i såväl den teoretiska debatten som i genomförandet av utvecklingsinitiativ. Arbetet fick så stark genomslagskraft att presidenten år 2000 inbjöd nätverket att delta i utarbetandet av en nationell strategi för lokal utveckling. I Diakonias Verksamhetsplanering finns följande beskrivning av Centralamerika: Det blir allt svårare för de allra fattigaste att göra sin röst hörd eftersom de i dag befinner sig än längre från dem som har makten. Det är också svårare för dem att hålla sig informerade. Det är endast en liten del av befolkningen i Centralamerika som har tillgång till dagliga media för att hålla sig informerad och än färre har tillgång till Internet. De nationella regeringarna får allt svårare att styra länder- nas ekonomiska politik, eftersom konjunkturer beror på beslut som ofta fattas långt borta men som har direkt in- verkan på de enskilda medborgarna i länderna. Regeringar binder sig till handelsavtal som inte sällan ger utrymme för exploatering av antingen billig arbetskraft eller av naturre- surser. Det är uppenbart att en allt friare global marknadsekonomi inte fungerar problemfritt. 289 Byn Santa Marta Berättelsen om händelseutvecklingen i El Salvador kan vi konkret följa genom människorna i byn Santa Marta. Deras berättelse är hela El Salvadors berättelse och till människorna i den byn har Frikyrkan Hjälper/Diakonia kunnat ge stöd sedan slutet av 70-talet. Jag hade förmånen att under två dagar i september 2005 besöka byn och samtala med ledare och medlemmar i organisationen Asociación Desarrollo de Santa Marta, ades, (Föreningen för utveckling i Santa Marta). Kristna basgrupper bildades Byn Santa Marta ligger i den vackra, kuperade norra delen av landet vid floden Rio Lempa, som utgör gräns mot Honduras. Byn har alltid befolkats av fattiga lantarbetare som utnyttjats och förtryckts av jordägare, makthavare och militärer. Trots att byn ligger i ett bördigt jordbruksområde har det varit svårt för människorna där att leva ett värdigt liv. Också dit nådde budskapet från Medellin 1968 och människorna började organisera sig i kristna basgrupper. Man lyssnade till Oscar Romeros radiopredikningar. ”Vi började protestera mot orättvisorna och därför blev våra ledare förföljda av armén”, berättade byledaren Carlos Bonilla. ”Armén sa att vi var upproriska och inte handlade utifrån evangeliet.” 224 k a p i t e l 6 e l s a l v a d o r 225
Våldet tilltog alltmer, och situationen i byn försäm- rades drastiskt 1978. De kyrkliga ledarna tillfånga- togs. ”Militären sökte upp oss på våra arbetsplatser och i våra hem. De brände land och dödade djuren”, fortsatte Bonilla. ”När vi fick veta att Oscar Romero mördats uppstod panik i byn. Också här mördades en pastor, liksom barn, kvinnor och gamla.” Det var under denna tid som gerillan skapa- des genom dem som slöt sig samman i kampen mot militärens övergrepp. Sammanlagt deltog 250 personer från Santa Marta, uppdelade i 10 pluto- ner. Jag träffade en av dem, Joan Antonio Rivas, en äldre man som berättade hur allt börjat i den kristna basgruppen. De kände att bibelordet gav dem stöd i kampen för rättvisa. Han menade att i den desperata situation som rådde fanns inget alternativ till väpnat våld. Men de hade bara mycket enkla vapen, som machetes. De fick utbildning. Plutonerna låg förlagda på höjderna runt byn och de vågade sig ibland hem för att se vad som hänt därhemma. Han berättade att de komponerade och sjöng egna sånger som beskrev deras kamp och deras hopp. 1980 förenades fem gerillagrupper i paraplyorganisationen fmln. De underkände regeringen Duartes reformprogram och inledde 1981 en offensiv för att störta regeringen. Därmed hade inbördeskriget börjat. Ett led i militärens strategi var ”den brända jordens taktik”, som inte lämnade något kvar där de drog fram. Flykten I mars 1981 omringade 7 000 militärer Santa Marta och började bränna, våldta kvinnor och döda. Den 15 mars 1981 bestämde sig byborna för att fly. De satte sitt hopp till Honduras, på andra sidan floden. Det tog dem tre nätter att förflytta sig ner till floden. Gerillan hade fått veta att de skulle fly och gav dem skydd både dagtid och nattetid. När byborna kom ner till floden fanns den salvadoranska armén redan där och besköt dem från helikoptrar. Många drunknade dessutom. Totalt dog 36 personer. På andra stranden blev många också beskjutna, där av den honduranska armén. De som tog sig över floden fördes till ett uppsamlingsläger. Där stängdes de inne i tre veckor. ”Tack vare internationell solidaritet från Caritas och andra organisationer blev vi väl behandlade av honduranerna. De gav oss frukt som vi fördelade bland barnen och de gamla.” När de tre veckorna gått blev alla förflyttade till ett nytt område, La Virtud. ”Det kändes som ett varmt hål. Vi fick tält, men där fanns inget vatten och ingen ved,” berättade Bonilla. ”Resultatet blev allvarliga hälsovårdsproblem. Vi kunde begrava sju personer åt gången, som dött av infektioner i den svåra hettan. Vi bodde kvar på den platsen i ett år.” Lägret stod under fn:s beskydd och de fick besök av dess kommissionär för mänskliga rättigheter, som erbjöd dem ytterligare en plats att flytta till, Mesa Grande. Några fick besöka platsen och förslaget accepterades. ”Men vår dröm var ju att återvända hem”, sa Bonilla med ett stort leende. Om dessa och andra flyktingar handlade ansökan till Sida 81/82: Inbördeskriget i landet fortsätter med oförminskad brutalitet. Enligt de senaste siffrorna från biskopsämbetet har 30 000 människor mördats sedan januari. Dessa är civila offer som dödats av militär under så kallade upprensnings- aktioner mot områden som kontrolleras av den väpnade oppositionen eller som mördats av de paramilitära terror- grupperna som kontrolleras av regimen. Man räknar med att det finns ca 200 000 människor som flytt sina hem till följd av inbördeskriget. Hälften av dessa är så kallade interna flyktingar och har stannat i El Salvador medan de övriga flytt till grannländer som Honduras, Nicaragua, Costa Rica och Mexico. I Honduras finns ca 30 000 salvadoranska flyktingar. Inbördeskriget i landet fortsatte med oförminskad brutalitet. 226 k a p i t e l 6 e l s a l v a d o r 227
Page 1 and 2: kapitel 6 El Salvador ”för mig f
Page 3 and 4: Under diktaturåren i Chile var det
Page 5 and 6: comunidades eclesiásticas de base,
Page 7 and 8: I oktober 1986 drabbades San Salvad
Page 9 and 10: ”I kampen för fred spelade ärke
Page 11: Tiotusentals familjer återvände t
Page 15 and 16: Hemma igen ”Vi rensade och grävd
Page 17: Ungdomarna säger att de har två a

El Salvador - Diakonia

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?