STRINDBERGPedagogiskt kompendium .pdf - August-2012
STRINDBERGPedagogiskt kompendium .pdf - August-2012
STRINDBERGPedagogiskt kompendium .pdf - August-2012
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
– Det är ett vackert land, vi ha, herr<br />
landshövding!<br />
Landshövdingen saknar större vattendrag, ty han<br />
är född vid kusten.<br />
– Vad säger överintendenten över Svenska<br />
Folkets oljefärgstavlor och akvareller?<br />
Överintendenten anser att åkrarne störa tavlan<br />
(såsom tavla).<br />
De störa verkligen, ty de stå så torra, så torra.<br />
Vår Herre har icke givit regn på sex veckor och<br />
landshövdingen kommer icke med sin femårsberättelse<br />
förrän om tre år, så att det kan nu icke hjälpas.<br />
Men druckna ögon hava icke märkt, att ett moln<br />
stigit upp i vindsidan. Det är icke större än en<br />
hand, men det är en stor svart hand som lägger sig<br />
tung över solen, och snart ser himlen ut som en<br />
stenkolsrök. En blixt öppnar en sluss, och nu häller<br />
regnet ner i de öppna festvagnarne. Inga paraplyn!<br />
Hovmarskalken är i förtvivlan! Signalera<br />
lokomotivföraren! Han hör inte! Regnet piskar ner sotet<br />
på gula band och blå och gröna. Plymagerna lägga<br />
sig som våta höns på hattarne, uniformsguldet blir<br />
grönt, ty det är bara 8 karat, sablarne rosta,<br />
havannacigarrerna släckas, trafikchefen springer över<br />
barriären för att stoppa, men fastnar i koltendern. Tåget<br />
rusar fram, fram och överröstar kammarherrarnes<br />
förbannelser. Men ute på åkern står bonden med mössan<br />
i hand och välsignar himmelen som gav honom ett<br />
välsignat regn.<br />
Ett bland de mest obehagliga och oftast<br />
förekommande åligganden Svenska Folket har, är att sörja<br />
vid likbårar. Svenska Folket står sörjande vid hans<br />
likbår, och detta oaktat bärarne redan för 50 år<br />
sen utbyttes mot likvagnar. Att det nu skall stå vid<br />
alla kungliga likbårar, det är dess fördömda<br />
skyldighet, ehuru vid sådana tillfällen dess tjänstgöring<br />
åtages av en annan mycket anlitad person, en viss<br />
Svea, om vilken man för övrigt ingenting känner.<br />
Men dör en aktörsstrunt som råkat propsa sig till<br />
sextusen kronor och huvudrollerna, då måste Svenska<br />
Folket fram; dör någon som har gjort många<br />
versstycken, målat oljefärgstavlor eller modellerat, så<br />
måste folket fram och stå och sörja.<br />
Det var en gång en ung student som hade sina<br />
anledningar att lämna Uppsala. På nedresan till<br />
Stockholm erinrade han sig att han hade sångröst,<br />
varför han beslöt att välja operan i stället för<br />
handelskontoret. Efter en grundlig sångkurs på två<br />
*<br />
7
Change language