STRINDBERGPedagogiskt kompendium .pdf - August-2012
STRINDBERGPedagogiskt kompendium .pdf - August-2012
STRINDBERGPedagogiskt kompendium .pdf - August-2012
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
han därmed tillkännagivit att han erkänt domens<br />
befogenhet. Ett bland de skönaste uppdrag Svenska<br />
Folket fått, är att figurera i historien såsom<br />
borgensmän för sina älskade konungahus. Hur ståtlig är<br />
icke Svenska Folkets historia under en sådan regent<br />
som Erik av Pommern. Engelbrekt och Erik XIII!<br />
En jämförelse värdig att bli prisämne i Svenska<br />
akademien.<br />
Ett av författarens tidigaste intryck av svenska<br />
historien är följande. En dalkulla, som skötte<br />
trädgården, kom en gång och frågade frun vad detta<br />
skulle vara som hon lärt sig i skolan hemma i<br />
Leksand; hon upprepade därpå följande ramsa, sedan<br />
hon antytt som sin mening att det kunde vara en<br />
almanacka eller en bön från katolska tiden: Oden,<br />
Thor, (!) Yngve Frej, Fjolner, Svegder, Vanland,<br />
Visbur, Domalder, Domar, Dyggve, Dag, Agne, Alrik,<br />
och Erik o. s. v.<br />
Frun, som icke var något lärt fruntimmer, kunde<br />
dock genast svara: »Kära barn, det är ju svenska<br />
historien!»<br />
Vilket lysande bevis för att den berömda satsen<br />
nedträngt i folkmedvetandet (genom kungliga<br />
lärobokskommissioner); hon, den enkla fäbohyddans<br />
okonstlade dotter, kunde framstamma namnen på<br />
älskade konungar innan hon visste något om deras<br />
lysande bedrifter, såsom att drunkna i mjödkar, slåss<br />
med betsel, gå in i stenar och dylikt.<br />
Vilket dräpande argument för våra dagars mest<br />
snillrika och djärva historiska sats: det personliga<br />
är det högsta i historien! (Det personliga kan även<br />
ha en mycket ful betydelse, såsom då man kallar<br />
en kritik, ett angrepp, en satir personlig.) I<br />
regeringens nu gällande lärobok i svenska historien hava<br />
vi nyss sett den djärva satsens hälsosamma frukter<br />
i tillämpningen. Sålunda börjar Carl XV:s, det vill<br />
säga: Svenska Folkets historia 1859–1872 på<br />
följande uttrycksfulla sätt: »Konung Carl XV, som vid<br />
33 års ålder besteg Sveriges tron, var till det yttre<br />
en högrest, kraftfull gestalt med sköna manliga<br />
anletsdrag.» Detta är det personliga i historien; detta<br />
är det högsta! Ja, i sanning, högre kan man icke<br />
komma. Vi hava haft tillfälle att se manuskriptet<br />
till en ny lärobok i svenska historien, där den<br />
banbrytande idéen om det personliga blivit genomförd<br />
med hänsynslös konsekvens och totalt brutit med<br />
den gamla åsikten att Svenska Folkets historia är<br />
dess konungars. Författaren, som är död (han dog<br />
av förskräckelse då han läste genom sitt manuskript)<br />
och icke lämnar några barn efter sig, som kunna<br />
få umgälla hans brott, hyste den meningen att Sveriges<br />
storhet daterar sig från Carl XII:s död. Han drog<br />
icke i betänkande att uttala vissa bekanta<br />
sakförhållanden såsom att Carl XII flydde från Pultava<br />
9
Change language