Antiarytmika (CN)

Indelning av antiarytmika:
(Sing-) Vaughan Williams klassifikation (1970)
Klass I: Na + -kanalblockerare
Klass II: sympatikushämmare (= betablockerare)
Klass III: ”ERP-förlängare” (= K + -kanalblockerare)
Klass IV: Ca 2+ -kanalblockerare
Klass V: ”övriga”
(((alt förslag 1991: ”Sicilian Gambit Classification”)))
(Sing-) Vaughan Williams klassifikation:
Klass I: Na + -kanalblockerare
Effekter främst i “fast response”-vävnad”;
(Na + -effekter viktiga!) huvudsakligen mot ventrikulära arytmier.
Minskar automaticitet:
- höjer tröskelpotentialen
- förlångsammar depolarisations-“spiken” (fas 0) (vissa)
- förlänger refraktärperioden (vissa)
Klass I indelas i tre typer (Ia, Ib, Ic - se nedan)
Klass II: sympatikushämmare (= betablockerare)
Effekter främst i ”slow response”-vävnad); (Ca 2+ -effekter viktiga!)
huvudsakligen mot supraventrikulära arytmier.
Klass Ia:
disopyramid
Klass Ib:
lidokain
Klass Ic:
flekainid
propafenon
Klass II:
metoprolol
atenolol
esmolol
sotalol
propranolol
bisoprolol
nadolol
Klass III:
amiodaron
ibutilid
sotalol
dronaderon
vernakalant
Klass IV:
verapamil
diltiazem
Klass V:
adenosin
isoprenalin
magnesium
digitalis
atropin
Betareceptorblockad i hjärtat hämmar ett Gs-kopplat receptorsystem
hämning av AC/cAMP och PKA-aktivitet minskad fosforylering/aktivitet av jonkanaler
minskat inflöde av Ca 2+
minskar automaticitet och överledningshastighet i framför allt nodal vävnad via
- minskad lutning på fas 4 (= förlänger tiden att uppnå tröskelpotentialen)
- höjer tröskelpotentialen
- minskad lutning på fas 0
Klass III: ”ERP-förlängare” (= K + -kanalblockerare)
Effekter teoretiskt övervägande i ”fast response”-tissue men preparaten i denna grupp mycket
heterogena och ofta ”dirty” (= vissa preparat ”bredspektrumantiarytmika”).
Kaliumkanalblockad ger förlängning av fas 3 förlängd AP-duration och ERP
7