Jämförelse mellan fjäll och otoliter vid åldersanalys av sik ... - Havs
Jämförelse mellan fjäll och otoliter vid åldersanalys av sik ... - Havs
Jämförelse mellan fjäll och otoliter vid åldersanalys av sik ... - Havs
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
FISKERIVERKET INFORMERAR 2003:6(1–36)<br />
Panfili et al. 2002). Otolitbildningen startar<br />
mycket tidigt i fiskens utveckling <strong>och</strong> är ofta<br />
den första hårda struktur som bildas (Campana<br />
<strong>och</strong> Neilson 1985). Perioder <strong>av</strong> snabb<br />
tillväxt domineras <strong>av</strong> inlagring <strong>av</strong> kalk (kalciumkarbonat)<br />
medan perioder med långsammare<br />
tillväxt domineras <strong>av</strong> protein, variationen<br />
i inlagring ger därmed markeringar<br />
på otoliten (Campana <strong>och</strong> Neilson 1985).<br />
Fördelen med att använda <strong>otoliter</strong> <strong>vid</strong><br />
<strong>åldersanalys</strong> har visats vara att de fortsätter<br />
växa trots att ingen somatisk tillväxt föreligger<br />
(Maillet <strong>och</strong> Checkley 1990), vilket<br />
inte anses gälla <strong>fjäll</strong>en. De tre otolitparen<br />
hos fiskar <strong>och</strong> statoliter hos bläckfiskar är<br />
de enda kalkstrukturer som växer genom hela<br />
djurets liv vilket gör att <strong>otoliter</strong> ofta anses<br />
som mer lämpade för <strong>åldersanalys</strong> än andra<br />
strukturer (Campana <strong>och</strong> Thorrold 2001).<br />
De flesta mineraliserade vävnader anses kunna<br />
tillbakabildas <strong>vid</strong> ogynnsamma förhållanden,<br />
vilket inte har visats för <strong>otoliter</strong> (Campana<br />
<strong>och</strong> Neilson 1985; Panfili et al. 2002).<br />
Raitaniemi (1998) anser att <strong>fjäll</strong> underskattat<br />
åldern jämfört med <strong>otoliter</strong> med upp till<br />
tio år för äldre <strong>sik</strong>ar. Detta har visats gälla<br />
långsamväxande h<strong>av</strong>slekande <strong>sik</strong> från Bottenviken,<br />
medan <strong>fjäll</strong> hos snabbväxande vandrings<strong>sik</strong><br />
från Finska viken däremot kan innehålla<br />
falska ringar, vilka kan leda till att<br />
de ger en överskattning <strong>av</strong> åldern (Raitaniemi<br />
<strong>och</strong> Heikinheimo 1998). För mört har<br />
<strong>otoliter</strong> visats vara att föredra före <strong>fjäll</strong> för<br />
äldre indi<strong>vid</strong>er (Mosegaard et al. 1989). Svärdson<br />
(1964) anger att tillväxten hos <strong>sik</strong>en <strong>och</strong><br />
<strong>sik</strong>löjan upphör flera år innan fisken dör,<br />
vilket hos äldre indi<strong>vid</strong>er ger en underskattning<br />
<strong>av</strong> åldern <strong>vid</strong> <strong>fjäll</strong>analyser. Aass (1972)<br />
noterade att för <strong>sik</strong>löjor äldre än tre år är<br />
Siken<br />
Det råder delade meningar om hur de olika<br />
<strong>sik</strong>formerna skiljer sig åt morfologiskt <strong>och</strong><br />
genetiskt. Då taxonomin får anses som oklar<br />
(Himberg <strong>och</strong> Lehtonen 1995) antas ofta att<br />
8<br />
<strong>otoliter</strong> att föredra före <strong>fjäll</strong> <strong>av</strong> denna anledning.<br />
Nackdelen med att använda <strong>otoliter</strong> är<br />
att provtagningen <strong>av</strong> dem är något mer tidskrävande<br />
än för <strong>fjäll</strong>en (Salojärvi 1989). För<br />
mört har dock visats att preparering <strong>och</strong> åldersläsningen<br />
<strong>av</strong> <strong>otoliter</strong> inte tar längre tid<br />
än motsvarande <strong>fjäll</strong>hantering (Mosegaard<br />
et al. 1989). Den nu vanligast förekommande<br />
metoden att analysera <strong>sik</strong><strong>otoliter</strong> är att<br />
bränna <strong>och</strong> knäcka otoliten för att sedan studera<br />
brottytan (Bergstrand 2001 muntligen).<br />
Otoliter från snabbväxande <strong>sik</strong>ar är sköra<br />
<strong>och</strong> kan <strong>vid</strong> bränning <strong>och</strong> knäckning delas<br />
både på tvären, vilket är <strong>av</strong><strong>sik</strong>ten, men även<br />
på längden, vilket kan försvåra <strong>åldersanalys</strong>en<br />
(Raitaniemi et al. 1998). Att varje fisk<br />
enbart har två <strong>otoliter</strong> medan antalet <strong>fjäll</strong><br />
till provtagning kan vara stort, är en nackdel<br />
med otolitanvändning. Samband <strong>mellan</strong><br />
tillväxt hos otoliten <strong>och</strong> längdtillväxten hos<br />
fisken har historiskt inte presenterats i lika<br />
stor utsträckning som för <strong>fjäll</strong>en, även om<br />
publicerat material visat god överensstämmelse<br />
<strong>mellan</strong> tillbakaräknade <strong>och</strong> observerade<br />
längder <strong>vid</strong> given ålder (Ausen 1976).<br />
Det stora referensmaterial som finns bakåt<br />
i tiden för <strong>fjäll</strong> finns dock inte för <strong>otoliter</strong>.<br />
Falska årsringar är ett samlingsbegrepp<br />
för de markeringar som inte är äkta årsringar<br />
trots att de är mycket lika dem. Markeringarna<br />
kan ha uppkommit då fisken utsatts för<br />
stress <strong>av</strong> något slag eller <strong>vid</strong> könsmognad<br />
(Rollefsen 1933). Lek (Rollefsen 1933; Ausen<br />
1976; Persson et al. 1998) <strong>och</strong> vandringar<br />
<strong>mellan</strong> områden med olika salthalt <strong>och</strong><br />
temperaturer kan också lämna markeringar<br />
på åldersstrukturerna (Campana <strong>och</strong> Neilson<br />
1985; Panfili et al. 2002).<br />
det finns två distinkta <strong>sik</strong>former <strong>av</strong> Coregonus<br />
sp. i Östersjön; vandrings<strong>sik</strong> <strong>och</strong> h<strong>av</strong>slekande<br />
<strong>sik</strong> (Lehtonen et al. 1986). Morfologiska<br />
skillnader <strong>mellan</strong> formerna är bland
Change language