Osqledaren #4

38 OSQLEDAREN #4
“och då händer
något. Alla
vill spinna
vidare på
påståendet.
Plötsligt infinner
sig bludderandan.”
blAndAren
— 150 år av bludder
I en källare i Årsta, runt ett bord med kanter
brända av decennier av utsläckta cigaretter,
sitter en samling redaktörer och dricker
rödvin. Osqledaren har bjudits in till ett traditionsenligt
«bludder», den kreativa process
som varje år utmynnar i ett nytt nummer av
Blandaren. Världens äldsta humortidning
fyller 150 år, och vi vill ha svar på vad de
egentligen fått sagt. «Ingenting och samtidigt
väldigt mycket» är ett sammanfattande svar.
Osqledaren visas in i rummet
av Ceridwen Roberts, före
detta arkitekturstuderande
på KTH, och välkomnas med
varma handslag av redaktörer i alla åldrar.
De yngsta, Ceridwen Roberts och
Jesper Fransson är i åttiotalister och de
äldsta, PO Sporrong och Magnus Westerlund
är 75 år. Vid bordet sitter också
Alf Högberg och Christoffer Grate. Innan
jag hinner ställa några frågor kommer
svaren, och en kaotisk snabbkurs i
Blandarens historia ges av de unga och
gamla redaktörerna runt bordet.
Redan 1863 såg Blandaren dagens
ljus, och om den nya kårtidningen
skrevs då att «kanske kommer hennes
bana att blifva lång och ej utan sitt goda
inflytande i den krets, för vilken hon är
ämnad; kanske ock att hon snart måste
försvinna som en ’fjärt i rymden’».
De nyaste medlemmarna i föreningen
blir av tradition chefredaktörer, och
är de som har sista ordet om tidningens
utformande. Bakom det finns en vilja om
att alltid vilja vara före sin tid, eller som
redaktionsmedlem Björn Ericson uttryckte
saken i en intervju 1963; «Ingen
Blandare är strängt taget dålig – bara ett
stycke före i sättet att vara rolig».
Under 00-talet och framåt har de
flesta nya redaktionsmedlemmar varit
tjejer från Arkitekturprogrammet, till
skillnad från forna tiders mansdominans.
Bland de kändare av forna tiders
redaktörer finns bland andra Bengt
Lindroos – arkitekt till Kaknästornet och
Nymbles utbyggnad – känd i Blandaren
under signaturen Lazy. Han kan också
räknas till de mest långvariga medlemmarna,
och var aktiv i föreningen från
1943 tills han gick bort 2010.
Idag är Blandaren i kappsäck, och
kvar i kårhuset finns bara ett förråd. När
lokalen de tidigare bebott skulle renoveras
fick de flytta till temporär lokal
i Årsta. Men Blandaren och THS har
en lång historia av avsked och välkomnanden,
likt ett par som trots åtskilliga
skilsmässor inte riktigt kan säga upp
kontakten. På 50-talet disponerade
Blandaren till exempel de lokaler som
TexT//huGi ÁsGeirssOn
fOTO//sArAh freiliCh
nu är THS Café, och om den tiden finns
många historier att berätta.
När Gustav VI Adolf var på
besök i kårhuset och blev
tillfrågad om han ville se
Blandaren så blev svaret ett
nobelt «jovars», berättar de gamla redaktörerna
i mun på varandra. När ekipaget
kom in till kontoret, där doften av svett,
rök och oxfilé låg tjock över det stökiga
bordet, möttes de av några hastigt
påklädda studenter. Konungen kastade
en blick över herrskapet och bordet fullt
av urdruckna spritflaskor och konstaterade
– «så här dricker ni kaffe förstår
jag».
Under sina glansdagar stod
Blandaren för en betydande del av kårens
ekonomi. Under 50-talet drog tidningens
försäljning in årligen in över 50
000 kronor, mer än en halv miljon i dagens
penningvärde.
– Intäkterna från Blandaren halverade
kåravgiften, berättar Magnus.
Blandaren uppmärksammades också
utanför studentkretsarna.
– Alla reklambyråer läste Blandaren
förr i tiden, säger Alf Högberg och tittar
upp från pappret där han ritat fyrkanter
runt lösryckta meningar och namn.