Efter maskeraden - Läs en bok

22
Den förste utan adlig titel, som visades in i våningen på Bollhusgränd,
var en löjtnant i det kungliga kavalleriet.
Det var en ung man med gänglig kropp och intensivt blå
ögon.
Uppdraget var förknippat med mystik. Han hade valts
ut tack vare sitt goda rykte. Icke på grund av sin enkla bakgrund.
Han ansågs lojal, tystlåten och pålitlig.
Budet från slottet kom delvis som en total överraskning.
Man hade där sina egna budbärare. Detta uppdrag ansågs
dock så känsligt att man föredrog att kalla in en person
utanför de inre hovkretsarna.
23
Det är tidig eftermiddag i november månad.
Löjtnanten sitter av sin häst i gränden.
Han grimaserar mot snöflingorna, som alltför tidigt
denna höst dansar från himlen.
Han tar av ena handsken och slår bort snön från
axelklaffarna. Därefter gör han en stram uppsträckning, lyfter
handen, ser ner på sina stövlar. Och bultar så på ekporten.
Efter en lång väntan hörs steg innanför. En röst frågar
efter hans ärende.
”Jag kommer i konungens namn!”
Det blir tyst en lång stund.
”Konungen är död!” svarar rösten inifrån.
Löjtnanten rynkar ögonbrynen.
”Den nye kungen!” säger han och undrar varför tiden
stått still i detta hus.
”Vad vill Ni? Vad är Ert ärende?”
”Öppna porten så skall jag svara på alla frågor, jag är
bara budbärare!”
Låset skramlar, regeln dras åt sidan och porten glider
upp. En liten tjock gumma i svart kläde blir synlig. Hon spärrar
hans väg.
”Vad med konungen?” säger hon och blir misstänksam.
32 33