Efter maskeraden - Läs en bok

28
Något sällsamt har berört henne. En vild känsla av lycka.
Lycka? Vad är lycka?
Det strömmar genom hennes blod. Det gör henne yr.
Hon känner igen denna värme. Hon har en gång upplevt detta.
En gång, innan det fasansfulla dådet.
Innan allt förändrades. På den tiden, när allting var som
det skulle vara. När tillvaron var behaglig att leva. Men det
var innan hon och konungen ...
Hon hade trott att allt var förbi. Att hon aldrig mer skulle
få uppleva sådana känslor, aldrig någonsin.
Nu känner hon rädsla.
Hon tar sig för pannan. Försöker hålla allt ifrån sig. Hon
vet att hon inte får ge sig hän.
Hon försöker återfå balansen inom sig, men ett
barmhärtigt mörker omsluter henne och hon faller i hans
armar.
29
Han fångar upp henne. Trycker henne ömt intill sig. Vet att
han kommer att straffas för detta, vet att han gör fel.
I spegelreflexen runt väggarna ser han hur någon bär en
gestalt, gömd i en sky av spets och tyll. Det är han själv som
är denne någon. Han förstår det inte. Han finns inte längre
kvar i rummet. Han är långt borta. Han är knappt medveten
om vad som sker.
Plötsligt drar en vindil genom rummet och vaxljusen
runt väggarna fladdrar till.
Röster hörs utifrån.
Han snurrar runt. Ser den nästan dolda spegeldörren.
Glider kvickt genom den med den livlösa gestalten i sina
armar.
Han befinner sig plötsligt mellan två kala väggar. En
sorts korridor. Kan det vara en lönngång mellan husen?
Det är becksvart omkring honom. Han är förvirrad, försöker
vänja ögonen vid mörkret. Då ser han en svag ljusstrimma
långt fram, i andra änden av gången. Han skyndar
dit.
Han törnar emot ett tungt sammetsdraperi som hänger
för öppningen. Glider in i ett litet sovgemak där skenet från
en kakelugn kastar skuggor utmed väggdekorationerna.
42 43