Efter maskeraden - Läs en bok

76
Aftonen låter vänta på sig. Tiden står stilla.
Hon sitter i ett skumbad när det bankar på dörren. Hennes
hjärta tar ett glädjeskutt.
I nästa sekund far dörren upp, Holborns gestalt fyller
öppningen.
”Hur vågar Ni?” skriker hon. ”Ser Ni inte att jag badar?
Visa lite respekt!”
Hans stämma är barsk.
”Det var länge sedan Ni hade rätt att kräva respekt”,
säger han. ”Ni kanske väntar besök? Är det någon jag känner,
Madame?”
”Jag badar när det behagar mig”, säger hon och ger honom
en blick full av trots.
”Nåväl”, säger han och kastar en handduk mot henne.
Hon sliter den åt sig och snäser:
”Vad vill Ni så här dags?”
”Inte den tonen om jag får be”, säger han med sammanbitna
käkar. ”Kliv upp, jag vill tala med Er!”
Skummet rinner utmed hennes ben när hon sveper om
sig handduken och kliver ur karet.
”Har Ni kommit för att hämta pengarna?”
77
Han går emot henne, sträcker ut sin ena hand och griper tag i
hennes långa våta hår. Så vrider han om och hon skriker till
av smärta.
Han håller henne i ett hårt grepp, hennes huvud fixeras
som i ett skruvstäd.
Hon kvider.
Han sliter bort handduken och betraktar hennes våta hud.
Det rycker till i hans krökta mungipor.
Ett leende drar över hans läppar, avspeglar ondska, förakt.
”Ni är förtappad, Madame”, väser han.
Hon spottar honom i ansiktet. Han tappar besinningen
och kastar ner henne mot golvet.
Hon kryper ihop, griper efter handduken. Han trampar
på hennes hand.
Hon skriker till, reser sig upp och försöker ta ett steg
framåt. Nu är hon ursinnig.
”Och vem är skuld till det!” skriker hon och river honom
i ansiktet så blod tränger fram.
”En sådan vildkatta Ni är!” utbrister han och griper tag
om hennes haka.
”Ni är en charlatan”, väser hon med låg stämma.
106 107