Efter maskeraden - Läs en bok

36
I ett mörkt kök, vid en bakgård i utkanten av staden, sittter
en ung man och suckar. Han ser ut genom det immiga fönstret.
Drar med ena handen över rutan. Följer senvinterns blöta
snöflingor med blicken.
Drivor bildas på fönsterblecket.
På bordet står ett vaxljus. Lågan kastar långa skuggor
uppför väggarna. Tapeterna hänger i flagor på väggarna och
köket värms nödtorftigt av en vedspis.
Den unge mannen är sorgsen. Han lutar pannan mot
bordsskivan och lägger armarna över huvudet. Framför honom
står ett fat med svart bröd och en karaff surt vin.
En äldre kvinna reser sig från en sovalkov och går fram
till honom. Hon lägger sina händer på hans axlar.
”Sörj inte en hägring”, säger hon.
Han ser upp och tar kvinnans händer.
”Åh, mor”, säger han. ”Ni förstår inte. Det var ingen
hägring, det var verklighet!”
Han reser sig, tar ner uniformsjackan från en krok. Gömmer
ansiktet i klädesplagget och förnimmer en säregen, främmande
doft. Han räcker jackan till sin mor.
”Känn!” säger han. ”Känn, denna doft, det bara måste
vara verklighet!”
Modern suckar.
”Du försöker fånga en doft, det kommer bara att föra
olycka med sig. Slå den kvinnan ur hågen, min son!”
”Ni har fel, mor!” säger han. ”Denna kvinna kan inte
föra olycka med sig. Något underbart kommer att hända snart.
Jag kan känna det, mor. Här inne!”
Han trycker händerna mot bröstet. Känner värmen stiga
mot det sotiga taket.
Modern skakar bekymrat på huvudet, går med trötta steg
tillbaka till sovalkoven.
En stund senare dukar hon fram deras kvällsvard.
Mor och son äter sedan under tystnad. Då och då betraktar
hon hans ljusa ansikte. Anar ett skimmer som hon
aldrig tidigare sett.
52 53