Efter maskeraden - Läs en bok

41
Vakten sätter ner talgljuset på golvet, smäller igen gallret
och låser med dubbla slag.
Fången känner obehag, backar mot bakre väggen.
”Vem där?” flämtar han.
Besökaren går sakta emot honom. I handen håller han
något som blänker i skenet från ljuslågan. Fången blir förskräckt.
Sätter upp händerna, avvärjande.
”Skjut inte!” ber han. ”Vem är Ni och vad vill Ni mig?”
Besökaren kastar ett föremål i en båge. Ett vapen landar
i halmbädden.
”Ni förtjänar ett vida bättre öde”, viskar han. ”I natt när
allt är lugnt måste Ni tända eld i halmen. Vakten kommer att
ta med sig talgljuset, så Ni måste använda detta.”
Han stoppar handen innanför kappan och räcker över
några svavelstickor till fången.
”Ni får vara försiktig, Ni har inte råd att misslyckas”,
säger han. ”Det måste ta eld!”
Det är tre stickor.
”Giv akt på att detta måste ske sekunderna innan vakten
går sin midnattsrond. När han känner röklukt kommer han
springande. Han kommer att upptäcka varifrån röken kommer
och kallar då på förstärkning. Ni måste skjuta innan han
ropar!”
”Jag förstår inte”, säger fången förvirrad.
”Det är inte nödvändigt heller, lyssna nu noga. I andra
änden av gången finns en glugg med trasigt galler. Gluggen
är placerad en bit upp, precis under taket. Den är inte stor
men Ni bör kunna ta Er igenom.”
Ett ljud hörs från någonstans. Besökaren sätter upp handen,
varnande.
Han avvaktar några sekunder, fortsätter sedan:
”Det är mer än tre meter ner till marken och omöjligt
att klättra på fasaden. Ni kan tvingas hoppa!”
Fången nickar.
”Vid midnatt kommer en kärra, den saktar in när den
passerar under gluggen. Ni skall inte ängslas, bara hoppa!
Det är viktigt att Ni gör detta i rätt ögonblick. Har Ni uppfattat?”
Fången nickar och försöker se besökarens ansikte som
är dolt av hattens vida brätten.
”Vem är Ni?” frågar han. ”Varför måste jag rymma?
Snart skall väl detta missförstånd vara uppklarat och jag blir
en fri man!”
Besökaren skakar på huvudet.
”Det är redan bestämt att Ni skall hängas nere på
fängelsegården i gryningen!”
58 59