Efter maskeraden - Läs en bok

På Djurgården
67
Några år förflyter.
Denna soliga aprildag klär sig kvinnor i senaste modet
och vandrar i stadens alléer.
Under den gångna vintern hade greve von Holborn flyttat
sin verksamhet till ett vackert, palatsliknande hus ute på
Riddarholmen.
Nyfikna blickar följer den vackra kvinnan som går utefter
vattnet i maklig takt. Hon ser bort mot den kungliga parken.
Bortanför den skräpiga vattenspegeln. Hon kan inte
glömma det som hände den våren.
Trots att hennes dagar och nätter är fyllda av fester, möten
och skyldigheter så finns en oro kvar. Det är en blandning
av både sorg och lycka som ofta tynger hennes sinne.
Ett vemod som håller henne fången.
Kanske hade hon hoppats på brev.
68
Promenerande herrar och damer kastar sina förstulna blickar.
Ensam skall man inte gå vid hamnen. Hon får ta emot
glåpord från hamnsjåare, hätska ögonkast från kvinnor.
Om greven haft vetskap om alla hennes promenader hade
han satt stopp för dem.
Det är när han är bortrest som hon gör utflykter på egen
hand.
Hon är klädd i en enkel toalett. För att inte väcka alltför
stor uppmärksamhet.
Madame Charlotte af Runstierna kommer åkande i sitt
eleganta ekipage. Hon har inte kunnat undgå att se vem som
går utmed kajen. Hon ber kusken stanna, kliver ur och går
fram till kvinnan vid vattnet.
De hälsar kyligt på varandra.
”Tillåter Ni att jag gör Er sällskap?” frågar Charlotte.
”Naturligtvis, Madame”, säger kvinnan. ”Det kan se illa
ut om vi undviker varandra. Jag tycker inte vi skall ge folk
anledning att skvallra mer än de redan gör.”
Charlotte smäller upp sin solfjäder.
”Ja, man talar om Er”, säger hon. ”Förvisso gör man
det!”
Hon får inget svar.
96 97