Efter maskeraden - Läs en bok

83
Det har hunnit bli mörkt ute.
Far och son sitter vid matbordet när det bankar på porten.
”Vem kommer så här dags?” mumlar Erik och ser undrande
på sin far. ”Det kan väl inte vara ...?”
”Jag har inget otalt med någon!”
Fadern reser sig för att gå och öppna.
”Inte just nu i alla fall!” tillägger han.
Utanför står en man i svart slängkappa. En vidbrättad
hatt skymmer hans ansikte.
Karlberg torkar sig om munnen med ena handens avigsida
och ser undrande ut i det mörka prånget.
Så höjer han ögonbrynen.
”Är det Ni?” utbrister han.
Besökaren drar fram en gestalt som hållit sig dold.
”Jag är inte ensam, släpp in oss, fort!”
Erik Karlberg har nu rest sig från bordet och kommit
fram till dörren. När kvinnan låter huvan falla blir hon igenkänd.
”Men det är ju grevinnan!” utropar Erik.
Fadern rycker in besökarna och ser noga efter att de inte
är förföljda.
Han stänger porten och låser omsorgsfullt.
Karlberg gör en gest mot matbordet.
”Vill ni ha något att äta?” frågar han.
Besökarna skakar på sina huvuden.
”Vi måste lämna landet, genast!” utbrister kvinnan.
Erik ser på mannen vid hennes sida.
En gång hjälpte han honom att fly i en kärra med halm.
”Vi kan segla omedelbart!” säger han och ser på sin far.
”Stopp ett tag!” säger fadern.
Erik visar otålighet.
”Men min båt är riggad och klar, jag kan ta dem med
över till Estland!”
”Den båten är inget lämpligt färdmedel för en dam!”
säger hans far. ”Speciellt inte med den besättningen!”
”Vi reser med Er genast!” säger kvinnan.
Hon ser på den gamle skepparen, rädd att det skall komma
fler protester. Han rycker på axlarna och suckar.
”Tack!” säger hon. ”Detta skall jag aldrig glömma!”
116 117