Linjett 32 - Maringuiden

Linjett 32
Typisk 70-talsbåt - men bättre
Synbarligen är hon är ett barn av sin tid, Linjett 32:an från
1978. Men på en viktig punkt skiljer hon
sig från andra sjuttiotalister. Hon är inte fabrikstillverkad,
utan skapad och fostrad i hemmiljö av familjen Gustavsson
på Rosättra varv. Och det har påverkat hennes djupare
liggande egenskaper.
Av Ronald Rybbe
Man kan inte berätta historien om Linjett 32 utan att beskriva den kulturella
bakgrunden med familjerna Gustavsson på Rosättra varv och det sätt på vilket
deras nya båtkonstruktioner ser dagens ljus. Och än mindre utan att omnämna
Linjett 30, som var föregångaren till Linjett 32.
På Rosättra varv, i Roslagen ett par mil utanför Norrtälje, hade gamle Fritjof
Gustavsson och hans tre söner under lång tid byggt Arvid Laurins kostrar,
parallellt med tillverkningen av lotskuttrar och andra yrkesbåtar i trä. Den allra
första segelbåten som varvet byggde efter delvis egna idèer var en ‘entonnare’

aserad på Laurins kosterlinjer, men med både akterspegel och friliggande
roder. Nyare skrovlinjer hade därmed fått fäste på Rosättra, och det skulle bli
mer av det tänkandet.
Linjett 30 skapades 1973 av ett konsortium som från början bestod av 30
personer - därav siffran 30 - som alla hade olika åsikter om hur en segelbåt
borde se ut. För att projektet skulle komma framåt reducerades sedermera
skaran till 15 personer, varav fem var med och formade linjerna. Till denna
grupp räknades fortfarande Mats Gustavsson från Rosättravarvet, som till slut
också blev den som samordnade verksamheten under varvets beskydd och
ansvar.
Linjett 30 blev en bra och välseglande båt tack vare, eller kanske snarare trots
det faktum att så många haft synpunkter på så mycket. Totalt byggdes 110
stycken Linjett 30:or mellan åren 1973 och 82.
En båt efter eget huvud
Mats hade iakttagit den snabba utvecklingen på marknaden, och 1977 ville han
utveckla och bygga en båt helt efter eget huvud, men med stöd av fader och
bröder. Ansvaret vilade tungt på Mats, för det fick bara inte bli fel för varvet
som födde många familjer. Mats skred till verket precis som Kajsa Varg, man
tager vad man haver, ty här fanns inte tillgång till några dataprogram för
yachtkonstruktioner.
Utan någon tillstymmelse till ritningar, men med en skarp och klar
tredimensionell bild av undervattenskroppen i huvudet, utgick Mats från ett
Linjett 30-skrov i tunt laminat som han strimlade upp nästan från fören till
aktern. Sedan kilades och breddades strimlorna tills måtten var de rätta - och
så plastades det ihop igen. Voilà! Dock blev skrovet för kort, det skulle inte
komma att mäta in som 1/2-tonnare i IOR, så man började om på nytt, sågade
av skrovet på mitten och förlängde det ytterligare 20 cm. Man filade länge och
väl innan linjerna var raka och fina och tills slut var alla nöjda.
Prototypen seglade mycket bra på alla bogar redan vid första provseglingen,
men det fanns ett litet men mycket ovanligt beteende när båten krängde, något
som inte hade att göra med vanlig lovgirighet. Om man släppte rorkulten vid t
ex bidevindssegling för babords halsar med krängning åt styrbord, så vred sig

odret 3-5 grader medurs och stannade där. Det visade sig att det var inte
segelplanets tyngdpunkt i förhållande till lateralplanets tyngdpunkt som
orsakade vridningen, utan istället utvecklade vattenströmmarna runt
undervattenskroppen i akterpartiet någon form av servoverkan, som fick hela
roderbladet att vrida sig och därmed styra båten upp mot lovart.
Men naturen utmanade fel person, Mats älskar dylika uppgifter. Det blev många
små ändringar och ombyggnader, sjösättningar och provseglingar, innan
problemet var löst. När allt var klart hade akterskeppet på båten utvecklats en
hel del; bl a hade hjärtstocken flyttats akterut hela 30 cm och roderbladet
kortats i strömriktningen.
Linjett 32 blev utan tvekan ett barn av sin tid. Hon fick ett relativt djupt V-
format skrov för bra gång i havssjö, ett vasst förskepp för bra kryssegenskaper
och ett med dagens mått mätt smalt akterskepp, samt fenköl i bly. Samtidigt
skall vi komma ihåg att få konstruktioner från den här tiden hade skrovlinjer
som straffade sig i höga mätetal och så var det också med Linjett 32, men med
den skillnaden att hon är helt befriad från de absurda, mättekniskt betingade
indragningar, veck och bulor i skrovet som man kunde finna på en del andra
konstruktioner. Man hade hållit kvar vid sin tes att lättdrivna båtar kan ha
mindre segel och ändå vara snabba, och därför gjorde man linjerna så naturliga
och ostörda som möjligt.
Linjett 32:an blev 9,48 meter lång och fick en bredd på 3,11 meter.
Djupgåendet på 1,63 m blev i verkligheten mellan 1,70-1,75 m, och
deplacementet 3,7 ton (minst). Ganska normala mått för den tidens båtar kring
halvtonnarstorlek.
Byggdes till -92
Vid introduktionen av den allra första seriebyggda Linjett 32:an 1978 fick man
omedelbar konkurrens av sin egen produkt. Den ekonomiska situationen hade
gjort att man var tvungen att sälja prototypen, som någon köpte för att
omgående försöka sälja den till halva priset vid samma tidpunkt som
seriebygget lanserades.
- Den dagen ångrade jag, att jag inte kört över prototypen med traktorn, säger
Mats.

Efter den läxan förstördes alla kommande prototypbåtar. (Det var väl tur att
prototypen överlevde traktormassakern, för den fick ett rikt liv tillsammans med
sina nya ägare där den till och med seglades tur och retur till Västindien,
således ett mycket gott betyg för en seglande ‘plugg’ från Rosättra varv).
Trots en smula prisförvirring vid försäljningsstarten togs dock den seriebyggda
Linjett 32 emot av segelbåtsfolket med beundran och drömmande ögon, och
många drömde länge innan de blev ägare till en Linjett 32 och en del drömmer
fortfarande. Totalt byggdes denna typiska -70 tals båt i 260 exemplar, och hon
var så populär att det sista exemplaret lämnade varvet så sent som 1992 -
månne rekord för en 70-talsbåt? Det kan tyckas förvånande att hon var
efterfrågad så länge och att så ‘få’ båtar blev byggda under en så lång period,
när det i själva verket under åtminstone första halvan av produktionsperioden
rådde rena Klondyke-stämningen på båtmarknaden. Men skälen till detta är
både flera och goda.
Beträffande populariteten, så låg, som vi sett, själva grunden till projektet i en
annan lyckad båt från 1973, nämligen Linjett 30. Det innebar att här samlade
man mycket viktiga erfarenheter under fem år fram till -77, då prototypen till
32:an byggdes. Det här innebar att hon var helt ‘färdig’ och t o m före sin tid
redan vid introduktionen, och hon höll sin ställning som fin familjeseglare
funktionsmässigt i nästan tio år och kvalitetsmässigt i ytterligare fem år, då
produktionen till sist upphörde.
Den begränsade tillgången på 32:an berodde på att Rosättravarvet är ett anrikt
och traditionellt båtvarv - inte en fabrik för seriebyggen - med begränsad
kapacitet. Och eftersom varvet redan på pappa Fritjofs tid alltid hållit hårt på
kvalitetskraven vågade man helt enkelt inte öka byggtakten med risk för att
tappa kontrollen över kvalitet och teknisk utveckling. Genomsnittligt under
perioden tillverkade man tre båtar i månaden, och man hade helt enkelt
bestämt sig för att aldrig ge efter för möjligheten till snabba vinstklipp, utan
istället se hela verksamheten på lång sikt. Detta, menade man, borde borga för
en lycklig utveckling och fortsättning för samtliga inblandade: kunderna,
båtarna och Rosättra varv.
Erfarenhet direkt från havet

Personalen på Rosättra varv levde under seglingssäsongerna bokstavligen i
Linjett 32:an under alla åren fram tills dess Linjett 35:an lanserades. Man har
alltid haft målsättningen att segla så mycket som det bara är möjligt med sina
produkter, för att därigenom skapa verklighetsförankrad erfarenhet av
produkten. Mats Gustavson är själv en skicklig havskappseglare som vunnit ett
otal Gotland Runt med sina Linjetter och visat att här finns det resurser till mer
än familjesegling.
Många är de seglare som kan vittna om att dessa praktiska tester märks direkt
på konstruktionslösningarna och att det är folk som begriper och vet vad som
krävs och som tänkt till först - innan de bygger. Och om det ändå inte blev bra,
vilket självklart också hände, så ryckte man inte på axlarna, utan
yrkesstoltheten och ansvaret drev dem att göra om igen tills det blev bra.
Exemplen är många, från skärbrädan till nedsänkt rulle för rullfocksystemet,
som allt är självklar standard på Linjett 32. Från en broschyr från så sent som
från 1987, hela 9 år efter produktionsstarten kan man läsa på sista sidan: "Vi
förbehåller oss rätten att ändra ovanstående specifikation utan förvarning om
den tekniska utvecklingen ger oss anledning". I samma broschyr kunde man
också läsa, bland mycket annat, "Kunderna är våra vänner. Kom till Rosättra
varv och hälsa på."
Det här var inga juridiska skyddsparenteser eller floskler, det var sant, det kan
många kunder vittna om. Det här gjorde självklart att intresset för Linjett 32
höll i sig och sträckte sig från 70-talet och ända in på 90-talet. Man slutade inte
att tillverka Linjett 32 p g a dålig efterfrågan, relativt sett, utan därför att hela
den svenska totalmarknaden var nere i 40-50 nyproducerade större segelbåtar
per år. Dessutom hade 35:an inroducerats, och en ny 33-fotare fanns i
tankevärlden
Varvet har hela tiden oförtröttligt ställt upp för sina kunder, inte minst för dem
som självbyggde sina båtar, för att därigenom hålla kvaliteten hög. Det gick så
långt att alla bröderna Ola, Jan och Mats satte ut sina privata telefonnummer på
bygganvisningar och Linjett 32-broschyrerna för att vara tillgängliga på helger
och kvällar för att svara på frågor och stötta självbyggarna! Enligt bekräftade
uppgifter var det t o m så, att man i målande ordalag beskrev svårigheterna
med ett självbygge för att därmed avskräcka dem från att köpa självbyggen
som man inte trodde skulle klara uppgiften. Man var helt enkelt livrädd för att

något skulle skapa ett felaktigt rykte om Linjettens kvalitet. I ärlighetens namn
blev det ändå en och annan som man borde ha talat med i ännu tydligare
termer.
Alla stora invändiga plastarbeten som t ex skotten ombads kunden göra på
varvet i deras lokaler, detta för att bröderna skulle kunna övervaka och hjälpa
till, samtidigt som de var säkra på att plastarbetena gjordes i rätt temperatur
och fuktighet.
Resultaten blev som regel så bra så att det i vissa fall kan vara svårt att se om
båten är byggd av varvspersonal eller av en självbyggare under överinseende
av fackfolk. När sen de stora jobben var gjorda, tog man sin Linjett på en lastbil
för att åka hem och göra resten.
Men det förekom också att ett stort antal självbyggen även fortsättningsvis
gjordes på varvets område. Stundtals såg det ut som en hel husvagnscamping
dit självbyggarna anlände varje helg för att bygga sina båtar seglingsklara,
vilket också innebar att man fick stor hjälp av varandra.
Från masthead- till partialrigg
Linjett 32 konstruerades ursprungligen för mastheadrigg och ca 65 båtar
tillverkades i det utförandet t o m -81. De hade dubbla raka spridare, inre
förstag och barduner (backstag) och alla master stod på däck. Men mycket
snart kom de att blandas med partialriggar av 7/8-delstyp, också de med raka
spridare och backstag och med masterna på samma plats som mastheadriggen.
Med mer av segelytan flyttad akteröver till storseglet, blev de 24 båtar som
byggdes i detta utförande en smula lovgiriga.
Under den första tiden gjorde man ett tiotal av riggarna själv med hjälp av eget
designat pressverktyg från SAPA. Men i det här sammanhanget små serier och
höga kvalitetskrav gjorde att det lönade sig att gå över till Seldénriggar.
Från och med -82 gjordes riggen bara i 7/8-dels version, nu med konad topp,
svepta spridare och utan backstag. Samtidigt som det blev genomgående mast,
flyttades denna 36 cm förut och bomlängden ökades med 86 cm. Det här
medförde att segelplanets förliga tyngdpunkt minskade samtidigt som den
flyttades framåt, och det tog ut varandra. Genom att bommen förlängdes bakåt

samtidigt som masten flyttades förut, ändrades inte heller den bakre
tyngdpunkten, men det hela ledde till ett större avstånd mellan de förliga och
akterliga tyngdpunkterna i segelplanet, vilket innebar att båten fick ökad
känslighet och därmed bättre balans vid rätt trim. Masthöjden över vattenlinjen
förblev 14,5 m.
Tanken med Linjett 32 var att göra en segelbåt som var maximalt lättdriven, för
att därigenom kunna ha små segel och lågt mätetal och ändå vara snabb. Hon
har, trots allt, ett för sin tid fylligt akterskepp och ett tilltaget
reservdeplacement som bär upp när det behövs, och till detta fick hon ett slankt
förskepp för att få bra kryssegenskaper. Oftast har partialriggarna sina
plusegenskaper fartmässigt på halvvind och slör - tack vare det stora storseglet
som dessutom är fullt kontrollerbart med bommen - medan mastheadriggarna
är snabbast på läns och lätt kryss tack vare sina stora, effektivt dragande
försegel.
Men det är inte stora skillnader vi talar om mellan riggtyperna, det finns flera
exempel på motsatsen i t ex tävlingssammanhang. Som bevis på
motsatsförhållandet är också att hon fått ett LYS-tal som hon lätt lever upp till
på kryss men har svårare att leva upp till på länsen. LYS-talet är 1,12 men
borde nog i ärlighetens namn vara någon hundradel eller två lägre.
De flesta segelbåtskonstruktörer menar att för att uppnå effektiv segling skall
max krängning vid bidevind vara 20-22 grader, men i verkligheten blir det som
regel 25 grader innan man minskar segel. Linjett 32 bibehåller även vid den
lutningen hyfsat raka skrovlinjer och kölen har fortfarande bett - men går man
över 25 grader så blir det bromskloss med bredsladd.
Storskot på rufftaket
Redan från start fick hon sitt storskotsarrangemang på rufftaket, en lösning som
ofta diskuteras men som trots allt bör uppskattas när det gäller den här båten,
för det fungerar både funktionsmässigt och trimmässigt. Fördelarna är ju helt
uppenbara, då man slipper storskotet och dess skena i sittbrunnen.
Efter -81 fick hon också självslående fock som standard, en lösning som fick
många efterföljare i storleksklassen.

Sittbrunnen, som är relativt djup, fungerar utmärkt med sin T-form. Genom att
hjärtstocken kommer upp helt nära aktre bänken är den inte i vägen. Rorkulten
räcker ändå fram till främre delen av brunnen, så att rorsman kan sitta
skyddad. Detta gav också möjligheten till rattstyrning, något som emellertid inte
mer än ett 20-tal båtar är utrustad med. Vidare saknar hon bridgedäck, på gott
och ont, men i detta fall har det medfört det goda att sittbrunnens durkyta är
förhållandevis stor, trots att man har sittbrunnsskottet relativt långt akterut för
att få stora innerutrymmen. Vidare får man också säga att hon var en
föregångare när det gällde fall- och trimfunktioner som är nerdragna till rufftaket
Inredning
Inredningen är också den klassiska med pentry och navplats vid nedgången och
stickkoj om styrbord akteröver. Salongen består av en halvdinette, de båda
kojerna har uppfällbara ryggstöd för stor kojbredd. Från början var all inredning
helt i trä och L-kojen och toaletten låg på styrbords sida, men flyttades till
babords sida efter påtryckning från den kvinnliga delen i familjen Gustavsson,
som begrep bättre. Samtidigt försågs alla båtarna fr o m -82 med basinrede i
plast samt toatank. Om man undantar flyttningen av L-soffan och toan till
babords sida så kan man annars inte se att båtarna från -82 har basinrede i
plast, eftersom alla plastytor är täckta med teak som för övrigt också är det
material som 98% alla båtar är utrustade med. Det har dock byggts fyra båtar i
mahogny och en i furu. Basinredet förde också med sig att man styrde
självbyggarna att följa ordinarie inredningslösning, samtidigt som det
underlättade själva byggjobbet.
Längre förut finns toalett och garderob och här får man också samsas med den
genomgående masten. En smart detalj är lådhurtsen i bakkanten av V-kojerna
samt skåputrymmet längst fram i förpiken.
Helhetsintrycket av inredningen i en Linjett 32 är mycket tilltalande. Genom den
takmonterade stora skylighten faller ljuset ner på all den vackra thailändska
teaken och man berörs också av det överallt mycket gedigna handarbetet. Det
fullkomligt vimlar av lamellimmade runda hörn och hela härligheten avslutas
med en vacker teakdurk med kotoinlägg som man knappt vågar gå på.
De allra flesta båtarna har utrustats med dubbla diskhoar, rostfri spis, toatank
på 40 liter, bränsletank i aluminium på 30 eller 45 liter och vattentank i vit

polyeten på 65 eller 120 liter. Nav-bordet har plats för ett en gång vikt stort
sjökort och elcentralen är belägen vid navplatsen.
Vad skall man se upp med?
Faktum är att detta har varit den klurigaste frågan för övertecknad. Ägarna är
färgade av sin kärlek till båten, så verkligt objektiva synpunkter har faktiskt
varit den svåraste biten under den här rubriken. Men det kan väl vara gott nog
och ett bra betyg för båtens alla egenskaper att folk är så nöjda att de inte ser
felen.
Men några anmärkningar har vi ändå letat fram. Det läcker gärna vid
mastkragen, oftast i själva likrännan, men på vilken båt med genomgående
mast gör det väl inte det. Nu är det faktiskt ganska viktigt att råda bot på detta
på alla Linjett 32 byggda från -82 och framåt med genomgående mast. Det
räcker inte med att hålla tätt vid själva mastkragen, för vattnet kommer in
genom likrännan. Det här beror på att man ofta har ett antal kablar som går
inne i likrännan och de är dessa som är boven. Genom att masten lutar bakåt,
rinner också vattendropparna bakåt mot likrännan och vid vind förifrån blir det
ännu påtagligare och det blir enligt uppgift ganska stora mängder regnvatten
nere vid mastfoten. Skador uppstår med tiden på huvudskottet där trävirket
suger fukten uppåt och uppenbarar sig som en stor mörk fläck och som
sedermera ruttnar och försvagar konstruktionen. Men det går alltså att täta av
kablarna i höjd med rufftaket. Men se upp med detta vid köp av begagnat.
En annan viktig punkt att kontrollera är elsystemen på de självbyggda båtarna.
Det har bland självbyggarna förekommit mycket varierande kunskaper om
konsten att bygga säkra och funktionella elsystem. Det här har naturligtvis inte
bara drabbat Linjett 32, jag påstår att det här är ett problem som man mycket
ofta ser på alltför många självbyggen av alla förekommande båttyper, till och
med vissa varvsbyggen.
I Linjettens fall så förekom det därtill mycket sparsamma uppgifter om
eldragning i den redan ganska sparsamt utformade bygghandboken, och ägarna
gjorde dessutom jobbet hemma utan kontroll från varvet. Se upp med detta,
kolla så att alla säkringar är där man förväntar sig och inte hänger och dinglar
som hängsäkringar på någon undanskymd eller gömd plats. Kolla att klamning,
fästpunkter och märknummer ligger på täta avstånd och att det inte

förekommer ‘luftledningar’ i motorrumet eller andra skymda utrymmen.
Klarar grundstötningar
När det gäller grundstötning så kan man på goda grunder anta att Linjett 32
tillhör en av de få båtar från sin tid som klarar en grundsmäll hyfsat bra. Om vi
antar att en båtägare gör en riktig, rejäl grundsmäll var tionde år och att ett
genomsnittligt antal seglande båtar under de 19 år som Linjett 32 seglat är 200
stycken, så borde rimligtvis ca 20 båtar varje år göra en riktig grundsmäll. Om
vi sen fortsätter att leka med siffror och multiplicerar de 20 båtarna/år x 19 år,
så får vi siffran 370 rejäla grundkänningar totalt under perioden. De flesta
båtarna finns på ostkusten och många hör av sig till varvet efter en
grundkänning med konsekvenser, så därför har man hyfsat bra koll på det här.
Nå, under alla dessa år har man på Rosättra varv bara informerats och
reparerat två smällar som föranlett läckage!
Linjett 32 klarar en smäll rakt framifrån mycket bra, vilket troligen beror på att
hon har invändiga förstärkningar i akterkanten av kölpartiet där det ligger en
extra tvärgående bottenstock under den ordinarie aktre bottenstocken. Vid en
sidträff kan någon av de främre bottenstockarna brytas loss, men det har enligt
uppgift aldrig hänt att hon sprungit läck vid en sådan skada. Skadan är relativt
lätt att reparera och åtkomligheten för reparation bra.
Till sist bör man påpeka, att under båtens produktionsperiod och då främst den
första halvan av tiden, så var det stor efterfrågan på självbyggen. Nästan 70%
av alla båtarna är självbyggen, från halvfabrikat till mestadels trekvartsfabrikat.
Visserligen är 98% av alla självbyggen gjorda med byggsatser från varvet, men
alla har inte tummen på rätt plats och det gör att man nog först och främst bör
ta reda på om båten är ett självbygge eller ett varvsbygge, om nu den
nuvarande ägaren inte känner till detta. Det bör han ju göra, men det kan vara
klokt att ändå ringa till varvet och kontrollera uppgifterna. De har ganska god
koll på i vilket utförande båten levererades beträffande motor, segel,
riggutförande m m och vem det var som köpte den och om varvet kanske
senare skötte underhållet. De kan till och med ge dig goda råd innan du
bestämmer dig för att eventuellt köpa båten och om vad du i det specifika fallet
bör se upp med beträffande förslitningsskador eller dylikt, eller om du lugnt kan
förhandla vidare med säljaren.

Motorerna
Under hela perioden förekom det vanligtvis två motormärken, Volvo Penta och
Yamnar. Av Volvo Penta var det först MD7 som var vanligast, sedermera blev
det 2000-serien och slutade med 2002 120S 18 hk. Här får man se upp med de
äldre järnpropellrarna som rostar, och självklart bälgarna. De gamla MD7:-orna
har enligt uppgift i de flesta fall fungerat bra och har fortfarande livslängd. En
del har på senare tid blivit utbytta mot starkare varianter.
Av Yanmar-motorerna förekom främst 2 GM som på slutet hade beteckningen 2
GM 20 F/SD 20 på 18 hk, men det förekommer också både Yanmars 12- och 15-
hästare med rak axel, där också i några fall 12-hästarna blivit utbytta mot
starkare modeller. Av alla de båtar som från mitten på -80-talet levererades
med Yanmar-motorer har samtliga sötvattenkylning, vilket var standard på de
flercylindriga varianterna. Något som inte var fallet med Volvo Penta.
Bara något dussin Linjett32:or har rak axel, resten har segelbåtsdrev. Av de
som valde rak axel förekommer både Yanmar och Volvo Penta. Några av dessa
har på senare tid bytt ut sina motorer till kanske både ett starkare utförande,
men också samtidigt gått över till segeldrev. Än så länge håller motorerna
mycket bra, har det visat sig, men det finns de ägare som bytt ut sin gamla 12-
hästare mot en ny och starkare motor. Det är ju samtidigt så, att oavsett vad
man finner för motormärke, modell eller variant under motorhuven, så finns
också de ägare som skäms och får ‘Ågren’ när du lyfter på motorluckan. Så här
gäller det att se upp som beg-köpare, för viktigast av allt när det gäller motorer
på alla äldre båtar är ändå skötsel och underhåll.
Vad kostar en Linjett 32?
När hon kom kostade hon ca 220.000 kr, och en sådan båt står idag i mellan
250.000 och ända upp till 330.000 kr, och det sistnämnda kan ju tyckas vara i
mesta laget. Men faktum är, att en uppsättning nya segel och, som tidigare
nämnts, en ny motor, går på minst 120.000 kronor bara det. Var priset skall
hamna avgörs helt och hållet av i vilket skick segel, motor, spis- och
värmeanläggning m m befinner sig i. Jag har kollat en del priser och som
exempel kan nämnas att en -79 års modell med mastheadrigg och nyrenoverad
motor såldes för 320.000 kr helt nyligen.

Med andra ord, är grejerna i bra skick så kostar det och det blir gärna
överpriser. Vad jag menar är, att när båten är topprenoverad så får säljaren
kanske ut en och en halv gång mer än vad renoveringen kostade. Samtidigt kan
den händige göra klipp. Bara en ny dynsats går på minst 16-17.000 kr, men om
man själv renoverar dynorna kostar det inte ens hälften och samma sak är det
med motorn. Och vilken båtägare har inte kunskap i slipning och förnissning.
För att ta ett exempel från -82, då det blev basinrede och standardiserad rigg,
så kostade hon då 260.000 kr och idag runt 350.000 kr. Men även den här
damen har hunnit bli 16 år och måste bedömas från fall till fall. Men å andra
sidan borde hon rimligtvis fått ett helt nytt segelställ under senare tid, och
kanske har också motorn fått en mindre renovering, och det är värt mycket. Om
inte, så pruta.
En ny, utrustad båt från -91, som då kostade 525.000 kr, kan man idag kanske
köpa för 475.000 kr, och det kan förefalla lågt. Men inflationen har också varit
låg under den här perioden, samtidigt måste hennes segelställ snart börja bytas
och motorn få en större serviceöversyn, och det här kostar. Vidare finns det
ytterligare en avgörande faktor i just detta exempel, och det är att antalet
köpare med en halv miljon kronor i fickan är betydligt färre än de som bär på en
kvarts miljon, och det vet köparen mycket väl.
De båtar som såldes på -90-talet faller nu i pris, så var det inte på 70- och 80-
talet. På den tiden tog det bara 4-5 år så var begagnatpriset uppe i nivå med
det gamla inköpspriset. Men avgörande för den kommande prisutvecklingen blir
den framtida inflationen och den har det senaste året varit ca 2% på den här
marknaden.
Det viktigaste är ändå, att produkter med kvalitet har alltid lönat sig, därför har
det heller aldrig varit en dålig investering att köpa en Linjett 32.
Skulle man bygga en ny Linjett 32 idag - formarna finns kvar - så skulle hon
kosta runt 640.000 kr i basutförande. Men det behövs nog ytterligare 60.000 kr
för att göra henne komfortabel och välrustad, och det påstår jag är en dålig
affär. Utvecklingen går framåt och för ca 100.000 kr till får man en ny Linjett
33. Och det lovar jag er, det är en helt annan båt.
Linjettförbundet

Linjetterna i alla förekommande storlekar har sina klara marknadsandelar i de
östra delarna av Sverige och måste därför betraktas som ostkustbåtar. Det enda
goda med detta är att de flesta ägarna befinner sig relativt nära varandra. Trots
det ringa antalet Linjetter totalt sett är det därför lätt för ägarna att hålla
kontakten via sitt klassförbund. Linjettförbundet har ett drygt 80-tal ägare
anslutna och på sedvanligt vis träffas man och umgås. Man har inte delat upp
ägarna i båtstorlekar, utan här är alla välkomna.
Årligen förekommer det en familjekappsegling med kvinnlig rorsman samt
avslut med kräftor. Varje år ger man också ut två utgåvor av Linjettbulletinen,
har ett möte hos Rebellsegel med trimtips och erfarenhetsutbyte, samt en
föredragsafton med någon känd och intressant föreläsare inom seglingssporten.
Vidare arrangerar man också sedan länge Linjettmästerskapen, som är
poängseglingar i ett antal tävlingar under seglingssäsongen. Utöver detta
förekommer också något som kallas Rosättraregattan i varvets egen regi.
Intresserade kan ta kontakt med Torbjörn Lindmark, telefon 08-510 253 52.
Data:
Längd ö a 9,48 m
Längd v l 7,40 m
Bredd 3,11 m
Djupg. ca 1,70 m
Depl. ca 3,7 ton
Segelyta partialrigg:
Storsegel 24 kvm
Genua 1 28 kvm
Fock 16 kvm
Spinnaker 64 kvm

Linjett 32 är en typisk 70-talsbåt i så motto att hennes skrov har ganska balanserade ändskepp, vilket gör
henne till en bra kryssbåt. (Modernare båtar har ofta bredare, mer bäriga akterpartier bl a för att få plats
med akterkabin; det är OK på undanvind, men tenderar att tippa båtarna på nosen när de kränger, vilket
stör de seglande linjerna.) Rorkulten tar upp mycket av främre utrymmet i den T-formade sittbrunnen,
men i gengäld finns ostörd plats på aktertoften.
Inredning av klassiskt 70-talssnitt på Linjett 32, om än av högre kvalitet än hos många andra båtar.
Akterkabin var det inte tal om att försöka prångla in på de här båtarna, däremot fanns oftast en stickkoj in

under sittbrunnen bakom nav-bordet. Den bildar en bra sittplats vid nav-bordet, som dubblerar som
avställningsyta för pentryt mitt emot.
Linjett 32 har ett elegant skrov med måttligt deplacement. Förskeppet
är V-format och ganska smalt för att ge goda kryssegenskaper.