Ladda ner pdf - Maringuiden

Självbyggarnas favorit RJ-85
Det har byggts femhundra RJ-85:or, men ingen är den andra
riktigt lik - nästan alla är nämligen självbyggen.
Av Magnus Lindén
Rolf Jacobsson heter en kraft- och värmeingenjör som i mitten av 60-talet
seglade en Skärgårds 22:a. Men han var inte helt nöjd.
- Jag tyckte den var för liten, så jag byggde en katamaran. Det blev ingen
höjdare, och då ville jag gå tillbaka till skärgårdskryssartypen igen. Men jag ville
ha en båt som var lite rejälare, tålde sjön och hade större utrymme med ståhöjd
i ruffen. Men den skulle fortfarande vara snabb.
Några andra djupare tankar bakom det hela hade jag inte, det var min första
båtdesign. Jag döpte båten efter mina initialer, RJ, och båtens längd, åtta och
en halv meter. För att få ståhöjden gjorde jag kölsvinet tillräckligt brett för att

man skulle kunna använda det som durk.
Det berättar Rolf Jacobsson, som byggde formen till sin nya skapelse i en
kompis källare år 1969. Den första självbyggarproduktionen ägde rum hos
Björkviksvarvet på Bullandö utanför Stockholm, men efter ett femtontal båtar
tog Rolf över formarna och fortsatte tillverkningen i Tollare Bruk på Värmdö.
RJ-85:an skulle komma att bli en av Sveriges mesta självbyggarbåtar; nästan
samtliga exemplar av de ca 500 båtar som finns har byggts av de ursprungliga
ägarna. De var så många att de faktiskt bidrog till att skapa företaget
Byggplast, vars kunder från början till stora delar bestod av händiga
självbyggare.
Förutom i Tollare fanns formar också i Västerås, Norrköping, Göteborg och i
Danmark. Det går rykten om att en form letat sig ända ner till Tyskland. I
Tollare drevs byggnationerna fram till 1974 av Rolf Jacobsson själv, innan andra
tog över verksamheten. En tid som han minns med blandade känslor.
– Jag har fortfarande mardrömmar om de där åren. De handlar jämt om att jag
går och klafsar i vatten eftersom det regnade in i lokalen och att det var kallt
och dragit.
Det riktades en hel del kritik över förhållandena som båtarna byggdes i, speciellt
på Tollare Bruk. Taket läckte, rutorna var krossade och råttorna sprang omkring
i det övergivna bruket. Även handledningen kritiserades under vissa perioder
som slapp. RJ-85:ornas glansperiod sträckte sig fram till senare delen av 70-
talet, när luften så sakta började gå ur båtmarknaden.
Ingen är den andra lik
RJ-85 kom lägligt just när gör-det-själv-vågen satte igång, och hon blev
Sveriges populäraste självbyggarbåt. Därför finns nog ingen båt i så många
olika versioner som RJ-85:an, vare sig när det gäller färg på skrovet eller
lösningar på inredningen. Så även om RJ-85:an är designad med marginaler i
byggspecifikationen, kan kvaliteten på skrov, snickerier och detaljlösningar
skilja sig mer än på andra båtar även om RJ-85:an överlag verkar ha byggts
med omsorg och kvalitet.

Med självbyggen följer att det finns stort utrymme för egna ideér, främst när
det gäller inredningen men även ifråga om däckslayout, riggfabrikat och färg på
skrovet. Det gör också att det finns få RJ-85:or som är helt färdiga – ännu efter
tjugo år. De flesta ägare arbetar fortfarande på att avsluta 'de sista projekten'
innan de kan slå sig till ro med en färdig båt, vilket förmodligen aldrig kommer
att ske.
Det fanns emellertid ett inredningsalternativ som kunde köpas som byggsats
från ett snickeri i Tollare Bruk i början av produktionen. Det hade pentryt
placerat under ruffens skylight framme vid mastskottet, med en liten svängbar
pall som man kunde sitta på under matlagningen. En lösning som de RJ-85-
ägare Segling talat med tycker fungerar utmärkt.
Men det finns också ett otal egna inredningslösningar, där den vanligaste är av
en mer modern och traditionell typ med pentryt vid ruffnedgången (jämför med
Karlskrona- och Albin Viggens lösningar; Segling 2/97).
Andra har prioriterat ståhöjd i ruffen, vilket RJ-85:an normalt inte har. Man har
då gjort avkall på den lite bredare durken i ruffens akterkant och istället gjort
en smal durk längre ned, eller t o m använt kölsvinets botten som durk, för att
få ståhöjd i ruffen.
Riggen är ett annat område där båtarna kan skilja sig åt. Under perioden när de
byggdes fanns riggar från många olika tillverkare att välja mellan. Förutom Rolf
Jacobssons originalmodell kunde man få riggen levererad från Seldéns, Benn's
eller Proctor i England. Alla hade lite olika detaljlösningar även om de i stora
drag var lika.
Överhuvud taget förekom mycket experimenterande, eftersom båtägarna kunde
bestämma det mesta själva. Det finns RJ- 85:or med bogspröt, och det
förekommer de som har förstag ända upp i masttoppen (fraktionsrigg är
standard), eller två par raka spridare med dubbla undervant istället för enkla,
vinklade spridare som är standard. Etcetera.
Olika roderlösningar
Det finns en stor skiljelinje mellan äldre och modernare RJ-85:or, nämligen
roderkonstruktionen. Från början satt rodret, liksom på skärgårdskryssare, på

kölens akterkant. Dessa tidiga modeller visade sig inte ha så bra
manöverbarhet, och risken för skärningar vid spinnakersegling var
överhängande Dessutom krävdes en länkarm från hjärtstocken upp till
rorkulten, då denna annars skulle ha stuckit upp mitt i sittbrunnen.
Detta visade sig snart vara en mindre bra lösning, och 1976 ändrade Rolf
Jacobsson på sin design. Hans idé var att göra rodret högre och därmed större,
vilket han också gjorde, på sin egen RJ-85:a. Men krafter inom klassförbundet
verkade för en annan lösning, som efter något av en maktkamp kom att bli den
rådande; i Göteborg, där många båtar byggdes, plastade man på en separat
skädda och flyttade hela rodret akteröver, sett från kölens bakkant. Detta
fungerade utmärkt och så fick det bli.
Alla de 'moderna' båtarna har därmed ett delat lateralplan där man plastat på
en typ av näsa för att runda av kölen där rodrets ursprungliga plats var.
Seglingsegenskaperna förbättrades och länkarmen kunde tas bort, eftersom
hjärtstocken nu kom upp akter om sittbrunnen. Det finns fortfarande exemplar
kvar med den gamla roderkonstruktionen, även om många ägare till de tidiga
båtarna byggt om sina roder. RJ-85 Förbundet har information om hur man
relativt enkelt kan flytta tillbaka rodret. Det finns formar till både roder och
däcksluckor för RJ-85:an, som man kan få låna genom förbundet.
De båtar som fortfarande har rodret kvar på kölens akterkant ligger också på en
lägre prisnivå på begagnatmarknaden. De flesta RJ-85:or har utombordare på
nedsänkbara fästen i aktern. Men en knapp tredjedel har installerat
inombordare. Det är betydligt bekvämare, ofta säkrare och ger lägre ljudnivå,
men motorn tar bort en hel del stuvutrymmen. Och med en utombordare som
kan svängas kan båten i stort sett vändas runt sin egen köl.
Del finns också en hel del skillnader i kringutrustning. En del båtar har pulpit
och pushpit, och till och med mantåg, medan andra har velat behålla
skärgårdskryssarkänslan och seglar helt utan 'staket'. De senare årsmodellema,
och moderniserade äldre modeller, har relingslist i aluminium. De flesta har
dock kvar trälisten som var originalet. Men det finns även exempel på ägare
som gjort tvärtom, bytt sin aluminiumlist till trä. En del exemplar har också
rutor i framkanten på ruffen för att få det ljusare i förpiken.
Alla dessa olika lösningar bland självbyggarna gör att man som presumtiv

köpare av en RJ-85:a måste titta runt lite bland olika exemplar för att få en
uppfattning om vilka alternativ som finns och vad man själv trivs med. Det kan
löna sig att prata med en besiktningsman eller RJ-85 klubben innan man slår
till.
Tålig köl
Den utanpåliggande blykölen, som utgör en mindre del av den nerbyggda
kölytan sitter fast med tre kraftiga bultar i skrovets 22 mm tjocka plastlaminat.
Eftersom undervattenskroppen är nerbyggd i ett 'steg' bakom blykölen blir
konstruktionen tålig mot grundstötningar.
På de allra första exemplaren hade man inplastad blybarlast, men innan
serieproduktionen kom igång ändrades det till en utanpåliggande blyköl, även
om en del även senare plastat in sina kölar. Det fanns en 'måsvinge', en typ av
bottenstock, på tidiga båtar. Den togs snart bort eftersom den ansågs
överflödig. Vid grundstötningar tar det mjuka blyet upp mycket av stöten, och
själva konstruktionen är dessutom överdimensionerad. Risken för svajköl eller
skador på skrovet även efter kraftiga grundstötningar är liten.
Det ringa djupgåendet, båten sticker bara 1,26 m, och det relativt långa
överhänget gör att man kan lägga till på många ställen där moderna fenkölade
båtar inte kommer in. Allt detta gör RJ-85:an till en utmärkt skärgårdsbåt för att
utforska nya hamnar.
Eller som Christer Back, som har en av de senast byggda RJ-85:orna och är
ordförande för RJ-85 Klubben, säger:
– Man vågar satsa lite och utforska skärgården. Om man smäller på, som alltid
sker förr eller senare när man seglar i lite besvärliga och nya vatten, så ryker
bara den gamla lagningen av plastic padding på den utanpåliggande blykölen.
Och hon är lättseglad även av en liten besättning. De flesta har alla tampar
nerdragna till sittbrunnen. Dessutom går det bra att kryssa för bara storen
vilket gör det enkelt att lägga till i hamnar även för segel. Hon passar därmed
bra att segla i ytterskärgårdarna med och uppleva lite äventyr, samtidigt som
man ändå känner sig säker.

Som ordförande i förbundet har Christer Back ett bra grepp om vilka som är RJ
85 ägare.
Ägarna har stor spännvidd. Dels finns de ursprungliga ägarna, de som byggt och
seglat sin båt från ungkarlslivet genom familjelivet tills barnen är utflugna. De
kan nu vara uppåt 60 år. En del har låtit sina barn tagit över båten, vilket gör
att en ny generation seglare kommit fram. Det är också en bra förstabåt som
lockar unga människor i allmänhet genom kombinationen av seglingskänsla och
lågt pris. För äldre par är det också en bra båt. En del ägare har haft en större
båt tidigare men köpt en RJ-85 för att den är så lätthanterlig.
Plus och minus
RJ-85:an marknadsfördes som kustkryssare och var inte designad för
havssegling. Men det finns de som seglat långt med sin båt. Håkan Norberg
seglade 1981 från Stockholm till Holland t o r med sin båt som han köpte 1978.
Det blev även utflykter till Gotland, Danmark och ett par vändor genom (Göta
Kanal. Han har nästan bara lovord för dess egenskaper till havs.
Hon gick mjukt i sjön, var välbalanserad och snabb. Loggen gick ofta i botten,
10 knop eller mer, på undanvinden.
Håkan valde mellan RJ-85:an och IF- båten. Det blev RJ-85:an därför att hon –
förutom att vara 'vackrare" – var billigare, hade en bekvämare sittbrunn och
ståhöjd i ruffen, i alla fall den båt som Håkan köpte som inte hade några durkar.
Sen dess har Håkan seglat över Atlanten ett par gånger som charterskeppare
och har haft två Allegrobåtar, 27 och 33, samt en modern Sun Fizz, en 40-fotare
från Jeanneau. Men trots det minns han RJ-85:an med glädje.
– Det var en härlig fart- och seglingskänsla eftersom hon är så snabb och man
sitter så nära vattnet. Jag tycker fortfarande att det är en snygg båt, och det
ringa djupgåendet underlättade skärgårdsseglingar.
Håkan köpte en RJ-85:a med rodret på kölens akterkant. Han seglade med
detta i bara några veckor innan han köpte byggsatsen genom RJ-85 förbundet
för att göra en skädda med rodret separerat från kölen.
– Det var lite puI då det var mitt första plastjobb, men det var relativt enkelt.

Man sågade upp ett hål i botten och satte ned skäddan som hade en fläns som
plastades fast på insidan. Det var gjort på några dagar och skillnaden var
enorm. Lovgirigheten försvann, styrkontrollen blev mycket bra och svängradien
förbättrades radikalt. Som köpare av en begagnad båt bör man nog se efter hur
bra detta är gjort. Man kan bl a titta på hur plastningen ser ut och känna efter
om det är några vibrationer i rodret.
I och med att Håkan seglade sin båt hårt kom det fram en del svaga punkter.
Det var främst läckage som var problemet.
Däcksluckorna, framför allt förpiksluckan som ligger på däcket, var dåligt
konstruerade. De var flush med däck och dräneringen skulle ske med
avrinningsrör. Det fungerade dåligt och det läckte in. Man måste förbättra detta
om man har originalluckorna och räknar med att få vatten på däck. En del satte
dit luckor från Lewmar eller något liknande medan andra helt sonika har plastat
igen förpiksluckan.
– Även skarven mellan skrovet och däcket är en svag punkt, det gäller nog alla
självbyggarbåtar. Min RJ-85:a läckte så jag var tvungen att ta bort trälisten och
kontrollera. Däcket och skrovet var bara popnitat samman, och det räcker inte.
Här finns nog olika lösningar med skiftande kvalitet. Om man har problem är
nog det enklaste sättet att plasta över skarven ovanifrån.
Röstjärnslösningen var heller inte idealisk. Det var bara en rostfri platta som
stack upp ovanför däck och var fastplastad i skrovet, inga bultar användes. Den
var taggad för att öka motståndet och fästa bättre i plastningen. Det blir
speciellt känsligt om de plastas fast sedan plasten i själva skrovlaminatet har
härdat. Då blir det mer en limfog än en strukturell enhet. I enstaka fall har det
hänt att dessa har lossnat.
En annan svaghet på båten är självdräneringen i sittbrunnen. Rolf Jacobsson
valde att göra en ganska djup och rymlig sittbrunn, vilket gör den trevlig att
vistas i. Problemet är att den ligger så nära vattenlinjen, och sitter man många
personer i akterpartiet kan det rinna in vatten bakvägen genom
sittbrunnslänsarna. Det finns de som byggt om sittbrunnen och gjort den ännu
större och djupare, men utan något självlänssystem då båten egentligen inte är
gjord för havssegling.

"De får begrava mig i båten"
Att det går att segla fort med en RJ-85:a har Göran Andersson från Nyköping
visat, bl a med tre segrar i Arkö Runt. Han byggde sin redan båt 1974 med
standardinredningen med pentryt vid förliga skottet. Göran var från början på
jakt efter en A 22:a, men fick höra från en kompis hur mycket utrymme det
fanns i en RJ-85:a. Så han slog till och har seglat sin båt sen dess.
– De får väl begrava mig i den. Jag skulle inte kunna länka mig någon annan
båt. Den seglar bra även i lätta vindar och seglingskänslan är fin när man är så
nära vattnet. Sen är den relativt rymlig, speciellt förpiken. Vi var ju tre barn och
två vuxna under en period på semesterseglingarna, och det fungerade bra.
Som tävlingskanotist kom dock kappseglingsdjävulen snart fram i Göran.
Numera seglar han mest i LYS-tävlingar. LYS-talet är 1,03, 1,02 med
inombordare. Fast Göran sticker ut hakan lite.
– Jag tycker det borde ligga på minst 1,05. Jag får höra det ibland från
klubbkamrater, att RJ-85:an har för lågt LYS-tal. Därför var det skönt i somras
på en familjekappsegling då jag vann medan den andra deltagande RJ-85'.an
kom sist. Det var första gången jag inte fick några kommentarer.
Klassreglerna är inte så strikta. De tillåter t ex valfri storlek på förseglet upp till
20 kvm och bägge köl/roder-varianterna kan tävla med varandra. Man får dock
inte ha fullattestor eller förstagsprofil.
Göran är inte avundsjuk på dem som har större båtar.
– Man ska vara nära vattnet när man seglar. Jag når också allting som behövs
när jag håller i rorkulten och har alla fall och trimtampar dragna till sittbrunnen.
Båten är enkel att segla, jag är ofta ute ensam. Det är en lagom båt. Det är
inga stora pengar investerade som ska betalas av.
Största nackdelen är den dåliga bärigheten i aktern, anser Göran.
– Dels kan det komma upp vatten i sittbrunnen. Sen blir hon känslig för
viktplacering vid segling, speciellt på undanvinden. Jag tittar alltid på häckvågen
för att se om båten går bra.

Få båtar uppvisar lika stor variation i beg- priserna som RJ-85:an, en naturlig
följd av hennes grundkoncept som självbyggarbåt. Det erbjuder möjligheter att
hitta båtar till mycket lågt pris, men inbjuder också till speciell uppmärksamhet
när man ska köpa begagnat. Man får ju vad man betalar för.
RJ-85 Förbundet
Medlemsantalet i RJ-85:ans klassförbund har varierat under åren, liksom aktivi-
teterna. En period var det mycket kappseglingar och distriktsförbund på olika
platser i landet. Idag är aktiviteterna mest koncentrerade runt
Stockholmsområdet. Medlemsantalet har de senaste åren ökat kraftigt, och idag
har man runt 175 anslutna båtar.
Förbundet arrangerar en kappsegling i Stockholms skärgård varje år,
'Kräftköret', som går runt den 20:e augusti. Man försöker betona att det är en
familjefest där kappseglingsmomentet tonas ner till förmån för trevligt
umgänge. Man uppmuntrar även den ovane kappseglaren att komma. Seglingen
går runt en 'naturbana' där man inte får använda spinnaker eller spira förseglet.
Priserna lottas ut istället för att delas ut efter placering.
Förbundet ger ut en tidning, RJ-Nytt, fyra gånger per år. Där skriver
medlemmarna om tips, idéer, egna lösningar och reseberättelser.
Kontaktpersoner är, förutom förbundets ordförande Christer Back, tel 08-626 56
36, även: Göran Tobiasson i Linköping, 013- 680 69, Harald Lindell i Västerås,
021-35 45 30, och Tomas Lundqvist i Stockholm, 08- 767 31 76.
Data:
Löa 8,55m
Bredd 2,05m
Djup 1,26m
Depl. 2.150kg
Blyköl 1.230kg
Storsegel 16,4kvm
Maxgenua 20kvm
Spinnaker 50kvm

RJ-85:an har fraktionsrigg, men förseglet är en stor, överlappande genua som ska skotas hem efter slagen.
Sittbrunnen är ganska liten, men känns väl skyddad med höga sargar.
Detta är det ´moderna´ inredningsalternativet, med
pentryt akteröver om babord vid nedgången. Pentryt har
diskho och tvålågigt kök under den nerfällda skivan.
Durken är nedsänkt en bra bit för att ge bättre ståhöjd.
Bordet i sittbrunnen kan flyttas ner i salongen.

Pentryt framme vid huvudskottet kan man se på de tidiga RJ-85:orna.
För att få ståhöjd har man ingen vanlig durk; här står Gerd Grip, som
seglar med sambon Jan Ernefeldt, på kölen till parets båt.