Ladda ner pdf - Maringuiden

Lady Helmsman - Skön dam med företräden
Mycket av det som skedde på seglarnas 70-tal förefaller idag
smått otroligt. Nya båtar såldes i parti och minut, allt var
möjligt. Ta till exempel Lady Helmsman.
Av Bengt Jörnstedt
Innan det ens existerade någon båt i verkligheten stod beställarna i kö, man
nöjde sig med en titt på ritningarna. Och när Lady Helmsman premiärvisades på
Allt för Sjön såIdes 35 exemplar bara på den mässan
Båten fick ett fantastiskt mottagande. Det 50:e exemplaret såldes på mässan
innan någon båt ens hade legat i sjön. En helt otrolig siffra med tanke på
Ladyns storlek och att det var en ganska dyr båt, säger Håkan Södergren idag.
Nu, tjugo år senare, arbetar han på sitt kontor i Florida med design nr 201.
Ladyn, ritad 1975, var design nummer 9, och Håkan Södergren var näst intill
färsk som konstruktör. Halvtonnaren Murena, hans genombrottsbåt, hade seglat
som prototyp i trä 1972 då hon vann Gotland Runt totalt, och därmed hade

ännu en konstruktörstalang fått startskjutsen i karriären. Lady Helmsmans
framgång var inte bara en fråga om påpasslig timing med
segelbåtskonjunkturen, hon erbjöd faktiskt något nytt. Hon var långt ifrån
halvtonnarnas kompakta 9x3-metersmått, men heller inte riktigt långsmal a la
skärgårdskryssarna.
– Idén med Ladyn var att följa upp intresset för långsmala båtar som S30,
Sveakryssaren och allt vad de hette. Men eftersom det fanns en uppsjö av båtar
av den typen så gjorde vi en båt som mer liknade den gamla svenska
kustkryssaren än den typiska skärgårdskryssaren. En modern kustkryssare,
alllså. Lite bredare och tyngre än de andra Iångsmala båtarna, förklarar Håkan
Södergren.
Man lade sig alltså på en nisch som var föga utnyttjad. En annan förklaring till
intresset för Ladyn var hennes ovanligt eleganta linjer, med den moderna, näst
intill flushade överbyggnaden och den vackert fallande förstäven. Designern
Håkan Södergrens sinne för estetik visade sig på ett kanske mer iögonfallande
sätt i hans Lady än i någan av hans andra konstruktioner.
Denna kombination av traditionellt långsmalt koncept, lätt komprimerat för att
få en mer funktionell familjebåt, och den moderna stömlinjeformen hjälpte Lady
Helmsman till en flygande start. Ca 185 båtar kom att byggas under 70-talets
sista hälft, varav ca 1/3 gick på export. Tio år senare fick båten en liten
renässans, då ett tiotal båtar i 'GT'-version byggdes, bl a försedda med högre
rigg.
Ekvationer med lösningar
När Segling idag tar en ny titt på Ladyn slås vi av hur bekväm hon är att vistas
på. Man rör sig enkelt ombord tack vare de breda skarndäcken och nästan
obefintliga överbyggnaden. När hon kränger ger de diminutiva ruffsidornas
flacka lutning lite extra däcksyta att stödja foten på, vilket kan kompensera för
de handräcken som finns men är svåra att nå och mera blir till ett extra fotstöd.
Sargen till brunnen är låg mot däck och blir inget hinder när man ska kliva upp
från eller ner i brunnen. Samtidigt är sargarna höga i sig och ger bra, mjukt
stöd åt ryggen när man sitter i brunnen. Den låga ruffen gör också att sikten
från brunnen blir förträfflig, trots att man alltså sitter ganska djupt och skyddat.
Hela den här ekvationen har fått en fungerande lösning.

På de flesta kompaktare båtar har konstruktören – efter 'krav från marknaden'
– gjort sittbrunnen till en restpost som får bli vad den blir när inredningen fått
sitt. Den problematiken slipper man på en lång båt som Lady Helmsman. Här är
brunnen generöst rymlig, och den avslutas med ett akterdäck som både är
trevligt att ha i största allmänhet och är en nödvändighet för att ge balans åt
båtens utdragna linjer. Här finns också ett stort stuvutrymme via luckor i däck.
Mera stuv finns i två sittbrunnsluckor och framme i ankarboxen på fördäck.
Ruffens diskreta elegans utvändigt sätter obönhörligen vissa spår invändigt, där
det bara finns ståhöjd på en mindre yta vid pentry och navbord. Här riktigt ser
man för sig hur konstruktören/seglaren Södergren på sin tid brottades med
designern/esteten Södergren för att med penna och måttstock få till det hela –
ett vackert utseende men ändå funktionellt. Ståhöjd är ju ett oeftergivligt krav
på en så här stor båt; utan ståhöjd inga kunder.
Lösningen har blivit att följa skrovets V-form neråt med snedställda ytor på
innermodulen rakt under den högsta, aktre delen av överbyggnaden, och sedan
placera den lilla durkyta som blir kvar på så låg nivå att normallångt folk står
rakt. Man står alltså i en liten fördjupning när man kommer ner i båten, och
kliver sedan upp en bit när man går föröver in i salongen. Det är en lösning så
god som den låter sig göras med den låga ruffen, och det fungerar faktiskt bra i
praktiken.
Inredningen är konventionellt utformad.Pentryt är av ordinär storlek med vad
som behövs av tvålågig spis med ugn, diskho, skåp och stuvfack. Mittemot
ligger ett rejält tilltaget navigationsbord och akteröver finns två stora stickkojer.
En poäng med att behöva kliva upp ett halvsteg till salongen är den känsla av
avskildhet detta ger från området kring nedgångstrappan. Man går liksom upp
och sätter sig på en hylla, och här sitter man också bekvämt och ombonat.
Salongens L- formade soffa fungerar också som bred koj med ryggstödet som
iläggsskiva. Bordvarts om sofforna finns en lång hylla, ovanför den en skåprad.
Ingången till förpikens dubbelkoj blir trång; masten tar upp en del utrymme i
öppningen och här framme är man uppe och trampar lite på den sneda
skrovsidan innan man når den ännu lite högre placerade durken mellan toalett
och garderob. Dörren in till toaletten fungerar också som dörr in mot salongen

när man vill stänga till om sig. En serie fack vid sidan om garderoben tjänar
som 'stege' när man ska ta sig upp på däck genom förluckan.
Plats för fyra
Det finns gott om fack och hyllor, men kanske inte tillräckligt?
– Jag skulle vilja ha lite mer garderobsutrymme, nu blir mycket liggande i
väskor hela semestern, säger Leif Thedvall, Lady-ägare sedan tio år och
ordförande i klassförbundet.
Leif Thedvall seglar med sin fru och två minderåriga barn. Ladyn har kojplatser
för sex personer, men det vore i mesta laget, tycker han:
– För oss fyra är det OK, men med gäster blir det trångt. Ladyns nerbyggda,
djupa kölsvin med flera stora fack är också ett utrymme som kan användas för
stuv.
Leif Thedberg berättar att hans båt är torr – inga mystiska läckage någonstans
ifrån som så många båtar drabbas av p g a ofta slarvig tätning vid byggnationen
– bortsett från den eviga läckagekälla som en genomgående mast innebär. I
början var det problem med kondensen, men det löstes med tre olika åtgärder:
luftning via öppningar i handskfacken i sittbrunnen och med utsläpp via slangar
nere i ruffen, tvk Electrolux-ventiler i rufftaket (en i förpiken, en i salongen),
samt luftning från ankarboxen i fören.
– Allt detta tillsammans gjorde att fukten försvann, nu ska det mycket till innan
det blir fuktigt, säger Leif Thedberg. (Gör man liknande ingrepp ska man ha i
åtanke att både handskfack och ankarbox är vanliga läckagekällor vid segling i
havssjö.)
Motorn är väl åtkomlig under nedgångstrappan, där hela modulen kan fällas upp
för service. På de första ca 65 Lady Helmsman-båtarna installerades
bensinmotorer, som var ett sätt att spara vikt. Senare båtar försågs med
dieselmotorer på ca 15 hk, men samtliga var försedda med segelbåtsdrev där
drevet sitter framför motorn.
Skeggen bromsar styrningen

Om än inte av skärgårdskryssarkaliber, så är Ladyn en klart smal båt vars skrov
är typiskt V-format.
– Skrovets djupa V-form var tänkt att ge båten mjuka och lugna rörelser i sjön,
förklarar Håkan Södergren. Och det gör den, säger Lady-ägare vi talat med,
men när båten kränger är det ofrånkomligt att den då mer liggande skrovsidan
emellanåt daskar i och slår hårt i vågorna.
Ett ämne för diskussion har varit Ladyns långa skeg. Skrovet är alltså nedbyggt
i en fortsatt V-form även i området mellan kölens akterkant och rodret, som
delvis har sin upphängning i denna skeg. Det är som om man bygger en liten
långsträckt köl under skrovet, och det bidrar förstås till båtens styrförmåga.
– Skeggen var avsedd att ge båten stor kursstabilitet på havet. Det lyckades
också över all förväntan, säger Håkan Södergren med en dos självironi.
Det hela var på gott och ont, för båten blev helt enkelt i kursstabilaste laget.
– Man kan lugnt gå ner och hämta en öl och komma tillbaka upp med båten på
kurs, säger Leif Thedvall.
Så långt är det väl gott och väl, men det är vid manövrerande i trängre
situationer som det känns att skrovet gör motstånd.
– Hon är inte svårstyrd, men det kan vara bökigt i hamnar och hon kan vara
svår att backa. Man måste lära sig begränsningarna, säger Leif Thedvall.
– Det är likadant när man kryssar. Man kan inte bara vicka över henne, utan
måste styra sig igenom svängen.
Johan Karlberg, Lady Helmsman-ägare i Saltsjö-Duvnäs, har precis samma
intryck:
– Det är en liten nackdel i trånga hamnar för motor, och i slagen blir det en
radie. Men lider man inte av det så blir det inga problem.
Att såga bort skeggen, som en del Lady- seglare gjort, kan han inte tänka sig:

– Jag tycker inte att man ska ändra så drastiskt. Då är det ingen Lady längre.
Att hantera Ladyn är ändå enkelt, tycker Leif Thedvall:
– Man seglar henne lätt själv, inget som helst problem. Hon tar bra höjd, och
det är kul att kryssa i smala sund. Man kan stjäla höjd när man har fart och kan
trycka sig igenom smala passager där andra behöver slå.
– Hon är väldigt lättseglad, inte minst med den självslående focken, tycker
Johan Karlberg. – Min fru och jag seglar henne i nästan alla väder utan problem.
Båda har seglat långt med sina Ladies. Leif Thedvall har varit till Tyskland ett
par gånger och gjort ett besök i Estland.
– Hon går ganska bra i havssjö och är rätt torr även på kryss i 10-12 m/s och
grov sjö. På slören kan hon doppa fören ibland men är torr i sittbrunnen.
Johan Karlberg hämtade sin båt på västkusten 1983 och seglade henne till
Norge, Danmark och upp genom Östersjön, bitvis i friska vindar.
– Om det inte kommer allt för mycket från sidan är man ganska torr. Och man
kan få henne att segla själv, speciellt på undanvinden. På kryssen kan man
trimma in balansen; blåser det hårt blir hon tung att styra, men tar man hem i
akterstaget (och därmed lättar på trycket på storen) så blir det bra.
Ladyn är fraktionsriggad och har backstag, mer för att kunna sträcka upp
förstaget än för att stötta den stabila masten. Samtidigt ska man vara försiktig
med att sträcka backstagen för mycket, vet Leif Thedvall att berätta:
– Dagen efter stormen sommaren -93 var sjön hög och båten gick inte alls. Jag
tyckte alla segel bara stod och fladdrade. Men när jag provade att segla med
lösa backstag, då sköt hon fart.
Man måste lära sig segla Ladyn, fortsätter han, hon är känslig för trim i lätta
vindar. Skotvagnen till storen ska längre upp i lovart än jag trodde i början och
man ska ha mera buk i focken (lösare backstag). Jag seglar nog en knop fortare
nu än när båten var ny för mig.
Liksom alla båtar är Ladyn känslig för krängning.

– På kryss i hårt väder måste man reva tidigt, hon får inte kränga för mycket.
Men innan dess har man lämpligen satt kryssfocken, som är självskotande och
används mycket för familjesegling även i lättare väder. Dock bör den undvikas i
det lättaste registret, för där har Ladyn sin svaga punkt i prestandahänseende.
Trög i lättvind? Nja...
– Hon har lite för liten rigg i lättvind, det är då man blir ifrånåkt. Men så fort det
börjar dra lite så sticker hon, säger Leif Thedvall. Det är samma problem som
S30:an haft (beskriven i denna serie i nr 7/96) och som givit även henne rykte
om att vara trög i svag vind.
Ladyn hade faktiskt mer segel från början, något liknande den nya GT-
versionen, säger Håkan Södergren i en kommentar.
– Men de första kunderna tyckte att båten hade för mycket segel, och jag föll till
föga inför de önskemålen. Nu i efterhand tycker jag att det var dumt.
På den tiden var Håkan Södergren, som påpekats, ganska nyvorden konstruktör
och mottaglig för synpunkter. Men att han hade rätt från början visas av de
försök som gjorts för att få lite mera fart på Ladyn i lätt väder. Några Lady-
ägare har t o m bytt till en högre rigg, medan andra gått S30:ans väg och
utnyttjat de möjligheter som finns med den befintliga riggen. I klassförbundets
regi genomfördes för några år sedan en regeländring på storen, där man
byggde ut akterrundan med långa lattor och tjänade 3 kvm. Dessutom fanns det
nästan 1,5 meter outnyttjad förlikslängd kvar på genuan på det befintliga
förstaget; där har man nu gått upp från 9,60 m till 11,05 m i förliket.
– Håkan 'lurade' nog de första ägarna med den korta förlikslängden och
lämnade på det viset en öppning till större segelyta inför framtiden. Även om
han nog från början tänkt sig att båten skulle haft större storsegel, tippar Leif
Thedvall.
Han påpekar att det bara är i riktigt svag vind som båten blir frånseglad av
Ladies med högre rigg eller i GT-version och att det i hårt väder är nästan
tvärtom, vilket är begripligt eftersom den 1,8 meter högre masten på GT:n då

ara blir en broms ifråga om krängning och luftmotstånd.
Håkan Södergren minns hur ryktet om slöa lättvindsegenskaper spreds när
båten var ganska ny.
– Konkurrenterna började nervärdera Ladyns kapacitet som kappseglare, vilket
gjorde mig heligt förbannad. Jag utmanade alla liknande båtar inklusive
snabbseglare som Safiren och Smaragden. Jag tror faktiskt att det blev den
första one-of-a-kind regattan som Båtnytt arrangerade. Seglingarna gick i
strålande väder på Gällnan och alla klasser kom laddade med de bästa av
seglare de kunde hitta, det här var en mycket prestigeladdad händelse. Varje
klass var representerad med två båtar. Det gick så bra som vi räknat med, och i
sista seglingen trodde vi t o m att vi seglade i mål som totalvinnare. Men det
visade sig att vi tjuvat i sista starten och fick finna oss i att bli tvåa efter en
Safir. Men det blev dödstyst i byn att båten var långsam, vilket alltså var
meningen med utmaningen. Och vi sålde ännu fler båtar efter det.
På segelplanet finns inritat tre olika genuafockar förutom den självslående
focken. Men i princip klarar sig Lady-seglaren bra med bara två försegel För
lättvinden måste det finnas en genua på max-mått, helst i lätt duk så att den
fyller i de svagaste brisarna då båten har problem. Här är någon form av
laminatduk med låg vikt och gärna formtålig radialskärning på sin plats; det
seglet tål även mellanvind och minskar behovet av att byta direkt när vinden
ökar. Många Lady-seglare har en stor rullgenua som används för revning, men
då ökar dukvikten och man tappar lite av lättvindspoängen. Dessutom blir
seglet inte lika effektivt som en kryssfock när det revas och förlikslängden
minskar – men det är bekvämt!
Det andra givna seglet är just kryssfocken, hög och smal och självskotande.
Ingen störande överlapp, lätt att hantera.
För familjeseglaren fungerar det bra med, bara de två seglen, men gapet mellan
33 kvm och 17 kvm är förstås kännbart för den prestandasugne. Johan Karlberg
använder även en större fock som skotas ute på däcksskenan och ger bättre
skjuts i mellanregistret.
Tänkbara problem

Ingen av de Lady-ägare vi talat med har haft problem med läckage av
traditionellt slag (relingslister, luckor, ventiler) i sina båtar.
Röstjärnsinfästningen mot däck kan emellertid läcka, vilket i så fall långsamt
skadar träet i huvudskottet, där röstjärnen hänger i bultar.
Även i rufftaket kan det förekomma: läckage via dåligt tätade skruvhål Den
fukten letar sig in i laminatet, varvid sandwichen i balsa kan börja ruttna och
delaminera. Märker man att det sviktar i däck och knastrar när man går på det
så är det ett tecken på delaminering (går att åtgärda).
Några problem med svajköl har vi heller inte hört talas om bland de vanliga
Lady- ägarna, även om bottenstockarna avslutas i böjen mellan kölsvin och
skrovbotten. Däremot hittade vi en grundstötningsskadad Lady GT som under
vintern reparerats hos Arne Olsén AB (Seglings expert i samband med artikeln
om svajkölar i nr 7/96). Hela akterpartiet på Ladyns köl är gjord i plast, och
eftersom kölen är så smal här bak blir det svårt att göra en effektiv och stark
plastning av skrovhalvorna på insidan av den mycket djupa, akterliga kölfickan.
Detta är en svag punkt vid en grundstötning, och ett område som gärna bör
förstärkas.
Trots att man alltså kan hitta vissa brister, uppfattar ägarna ändå Ladyn som en
mycket välbyggd båt.
Vi har inte haft problem med köl eller något annat allvarligt, och jag har krupit
omkring mycket i den här båten, intygar Anders Ovegård i Tyresö.
– Och känner åtminstone ett tiotal andra Lady-ägare, men har inte hört någon
som ha problem med sin båt.
Och en av anledningarna till att Ladyn så mycket tyngre än 'på pappret' – drygt
4 ton enligt ritningarna, nog närmare 5 ton i verkligheten – är säkert att det
använts rikligt med plast vid tillverkningen, det märks när t ex vid bytet av en
bottengenomföring då man tydligt kan se hur tjockt och starkt laminatet är.
Inga onda ord om Ladyns kvalitet, däremot mycket positivt om damens alla
företräden: Familjevänlig, kursstabil, snabb och vacker är några goda omdömen
man får höra om Lady Helmsman. Bra betyg, med andra ord.

Lady Helmsman tillverkades av Helmsman Yacht Design, ett bolag som ägdes,
av bl a Håkan Södergren. Skrov, däck, och plastdetaljer gjordes av Saxarplast i
Vallentuna. Däcket är i sandwich, liksom skrovet från vattenlinjen och uppåt.
Träinredningen i teak gjordes av Yacht-wood i Vaxholm. Många båtar såldes
som halvfabrikat.
Idag ligger priset för en begagnad Lady i gott skick och med hyggligt mycket
utrustning på ca 250.000 till 270.000 kronor. För en ombyggd båt med förhöjd
ny mast och färska segel mm begärdes häromåret 325.000 kr, medan en båt i
dåligt skick kan kosta hundra tusen mindre.
LYS-talet är 1,16 för den vanliga Ladyn, 1.20 för GT-versionen.
Det finns en Lady Helmsman-klubb med närmare 70 medlemmar, vilket är
ungefär hälften av de båtar som finns i Sverige. En enkät som gjordes för ett
par år sedan visar att medlemmarna tyckte att klubbens ambitionsnivå skulle
vara ganska låg. Klubben ordnar KM och ett kräftkör i stockholmstrakten varje
år, man har ett årsmöte, upprätthåller och utvecklar klassreglerna och
förmedlar tips mellan olika Ladyägare. 15-årsjubileet firades häromåret med bl
a besök av konstruktören Håkan Södergren.
Lady Helmsman Klubben, c/o Leif Thedvall, Doppingvägen 5, 184 61 Åkersberga
Data:
Längd ö a 12,10 m
Längd v I 9,48 m
Bredd 2,69 m
Djupg. 1,75 m
Depl.
Stor
4.120
kg
27,0
kvm
Genua 32,0 kvm
Fock 14,5vm

Johan Karlberg har gjort flera smärre förändringer
på sin välskötta Lady Helmsman.
Nya, icke tonade rutor i överbyggnaden giorde båten betydligt ljusare invändigt. Eftersom man ofta kliver
på de snedställda rutorna repas de lätt, men tack vars att härdglas användes vid bytet 1984 är de
fortfarande som nya, vilket också bidrar till bättre ljusinsläpp. Liksom många andra har han målat om den
ursprungliga orengefärgade dekoren; numera ser man röd, blå och ibland grön dekor på Ladyn. Förstaget
går ner i ankarboxen, där det finns utrymme att placera trumman I ett rullfockssystem. Mantåget har
plockats bort, men kommer nog upp igen när familjens baby börjar röra på sig.
Luckorna på akterdäck låg tidigare nedsänkta i
skåror i däck, en given källa till läckage ända ner i
ruffen förbi vattenskottet bakom motorn. En
uppbyggd ram med gummilister gör nu att
luckorna blir täta. Här finns gott om stuvplats.
Invändigt ser man hur babords salongssoffa kan
göras om till en bred koj med hjälp av ryggstödet.
Mastens placering nära ingången till förpiken gör
passagen föröver ganska trång, och man får
dessutom kliva delvis på den sneda skrovsidan
framför skottet.

Ladyn har ett ordinärt men väl fungerande pentry,
ett stort och bekvämt navbord samt två rejäla
stickkojer akteröver. Motorn är väl åtkomlig; lägg
märke tlll drevets placering för om maskinen.
I slutet av 80- talet byggdes ett tiotal nya Lady Helmsman i
en version som kallas GT, vilket förstås antyder mer
prestandabetoning. Bland förändringarna märks: Riggen har
höjts och förstaget flyttats föröver för att få större segelyta.
Vill man ha försänkt rullsystem får man såga i luckorns. Här
har skenan för den självslående focken dragits ut max åt
sidan, ett hinder för fötterna men effektivt ur
seglingssynpunkt. Under vattnet är skeggen borttagen för att
få bättre roderverkan. Under sittbrunnen finns en dubbelkoj.
För att få plats har durken i brunnen höjts, men det blir ändå
ganska trångt att ligga i kojen.
Den grundstötningsskadade Lady GT:n får sina bottenstockar
förlängda ut åt sidorna upp mot kojfronterna. Eftersom

ståhöjd och durkyta inte tillåts att de bygger på höjden har
Arne Olsén använt kolfiber för att ge extra styrka.
Ett problem är den mycket smala kilen i akterkant kölen, som sträcker sig ända
ner till kölens botten och läcker efter grundstötningen. Arne Olsén avser dels
att fylla upp nedre delen av utrymmet med homogen plast och alltså höja
botten på denna del av kölsvinet. Dessutom byggs ett stående skott så långt
framför kilens spets att man kommer åt att plasta ordentligt. Hålrummet i kilen
bakom skottet fylls med plast, och det bildas en homogen 'pelare' som ger
styrka åt kölens känsliga akterkant.
Leif Thedvall, ordförande i klassförbundet, visar Ladyns
mycket rymliga sittbrunn, där höga sargar ger bekvämt stöd
för ryggen (och möjligen också utgör ba(r)nbegränsningar för
familjens yngsta samt en tillfällig redaktionstax).