Erfarenheter av uppsökande arbete med vuxna och unga vuxna - GR

knyta kontakt och föra klienten till rätt hjälpinsats. I kontrast till denna står
”relationsmodellen”, som innebär ett mer omfattande arbete där uppsökaren
är involverad i den fortsatta processen för att tillgodose de behov som finns.
Som uppsökare måste man då arbeta på att bygga en djupare relation till
dem man möter och man kan också få agera som deras företrädare i olika
sammanhang. 4
I övriga rapporter är också den här terminologin använd och samtliga
grupper beskriver hur man arbetar med såväl länkande, som relationsbyggande
insatser. De behov man möter bland människor i det kontaktskapande
arbetet är omfattande och av mycket skiftande karaktär. Det är omöjligt för
uppsökarna att arbeta med allt detta själva och därför är det viktigt att de
har kontakter och kanaler som kan hjälpa människor till rätt ställe. I Malmörapporten
skriver man: ”Eftersom vi alla företräder små verksamheter är
länkningen central. (…) Vi får en spindel-i-nätet-funktion på så sätt att vi är
experter på var man ska vända sig och stöttar personer att ta de kontakterna”
(s 29).
I Stockholmsrapporten beskriver man länkning som en central uppgift:
”Uppsökarenhetens uppdrag är … att länka individer från målgruppen till
ordinarie hjälpsystem. Begreppet länkning innebär att uppsökarna efter att
ha skapat kontakt med individen överför en samlad bild av klienten till hjälpsystemet
för att ge underlag för adekvat bistånd” (s 6). Det som understryks
här är det utredande arbete, som är förknippat med länkningen. Uppsökarna
tar inte bara kontakt, utan arbetar också med att få en insikt i människors
personliga och sociala situation, innan man försöker gå vidare.
I flera av rapporterna beskrivs hur länkningsarbete är förknippat med
vidare kontakter, till exempel är det vanligt att uppsökare följer med vid första
besök hos en hjälpinstans. Det finns alltså ingen motsättning mellan att länka
och att relatera, som uppdelningen i två modeller indikerar.
Däremot varierar naturligtvis karaktären och omfattningen av relationsarbetet
beroende på bland annat vilka slag av insatser, som följer på det
kontaktskapande arbetet. I Umeårapporten står just relationsbyggandet i
centrum för diskussionen. Man beskriver där hur man diskuterat gemensamma
erfarenheter i förhållande till dem man arbetar med. Gruppen enades om att
begreppet ”bärande relationer” (s 4) var en bra utgångspunkt för att ringa
in den sociala kontakt man försökte skapa. cirkeldeltagarna var överens om
följande kännetecken på en bärande relation:
4 Resonemanget bygger på Beijer (2001). Distinktionen har ett metodmässigt intresse och jag återkommer till den
senare i texten.
22