Erfarenheter av uppsökande arbete med vuxna och unga vuxna - GR

en samhällets sista instans, som ska hjälpa människor tillbaka in i systemet
när de ramlar ur det på fel sätt. Jag har tidigare citerat ur Umeårapporten
där man beskriver sin målgrupp som de som ”faller mellan stolarna”. I Göteborgsrapporten
skriver uppsökarenheten att de ibland träffar människor som
”valt att leva sitt liv så långt skilt från samhällets inrättningar som möjligt”
(s 8). Slutligen ett citat ur Malmörapporten: ”Många hemlösa uttrycker att
de varit i kontakt med myndigheter. Ofta är de besvikna på kontakten och en
del känner sig ’färdigslussade’. En del har sedan barndomen varit i kontakt
med myndigheter och vill av den anledningen klara sig själva och bli ’kvitt’
systemet” (s 16). Uppsökarnas uppgift är att försöka återskapa tilltron till
myndigheterna och därmed även åstadkomma en fungerande klientrelation.
Motivationsarbetet går ut på att söka reparera en skadad systemtillit och det
är dess behov som står i centrum. Utgångspunkten för detta är samtidigt att
systembehoven motsvaras av genuina sociala behov hos människor, vilka,
utan en fungerande kontakt, inte skulle bli tillgodosedda.
Socialtjänsten och den professionella rollen
Även i ett annat avseende spelar socialtjänsten, och andra socialsekreterare,
en viktig roll för uppsökare, nämligen som utgångspunkt för jämförelse och
självförståelse ifråga om den egna yrkesrollen. ”Uppsökarna i cirkeln sätter
sin yrkesroll mycket i relation till socialsekreterarens” skriver man i Södertörnsrapporten
(s 17). I stor utsträckning är jämförelsen negativt kritisk: ”…
samtliga betonar att de varken är eller vill uppfattas som socialsekreterare” (s
17). anledningen till detta är att man uppfattar att de människor man möter
har en låg tilltro till myndigheter och att man som socialsekreterare skulle
ha problem med att vinna deras förtroende. Uppsökarna betonar värdet av
att ha handlingsutrymme, att vara flexibla och tillgängliga. ”Att göra sådant
som egentligen inte ingår i det ordinarie arbetet sägs av flera deltagare vara
en bra väg för att åstadkomma goda resultat i arbetet” (s 17).
I Umeårapporten finns en likartad diskussion. Man relaterar där till
”traditionella socialsekreterare”, från vilka uppsökaren särskiljer sig genom
”att göra sig tillgänglig, jobba när klienten behövde det, att vara flexibel och
gå in i den roll klienten behövde” (s 11). När cirkeldeltagarna beskriver vad
som förenar dem, pekar man på ett antal saker man inte är: ”Man är inte
regelstyrd, inte rädd för att (misslyckas) våga pröva, inte rädd för att ta diskussioner
eller ilska, inte rädd att komma någon nära, inte rädd att inte verka
professionell” (s 11). Det skrivs inte uttryckligen, men utifrån diskussionen
går det att uppfatta det som att detta också är kännetecken, vilka särskiljer
dem från socialsekreterare.
28