Auktion 1 SAMLING FRÖSELL

MAGNUS ERIKSSONS MYNT. Myntningen under Magnus Erikssons tid som kung, 1319-1363, var omfattande. Initialt slogs
i Sverige tvåsidiga penningar, LL grupp XXVI och XXVII, men 1354 övergick man till att prägla penningar i form av brakteater,
först LL grupp XXVIII, och sedan XXX. Magnus Eriksson var som bekant erkänd som kung även i Norge och en del
mynttyper som av Lagerqvist 1970 betraktades som svenska har av senare forskare kommit att omvärderas. Detta gäller LL
grupp XXV, som med säkerhet är norsk, men även grupp XXIX, som i alla fall till största delen har norskt ursprung. Även en
del sällsynta präglingar i LL grupp XXVI (nr 5-7) är norska. Vi har trots detta valt att vid katalogiseringen av Anders Frösells
samling låta dessa mynt ingå i avdelningen med hans svenska medeltidsmynt, ty det är i den delen av hans samlingar
som han själv sorterade in dem. Anders var dock mycket medveten om diskussionerna om dessa mynts ursprung.
LL grupp XXV: Här återfinner vi i samlingen ett exemplar av det ytterst sällsynta mynt som av äldre historiker kallats
”Drottning Margaretas blygdpenning”. Numera är det klarlagt att detta är ett mynt präglat i början av Magnus period som
kung, och bokstaven O på frånsidan syftar med största sannolikhet på Oslo.
LL grupp XXIX: Denna grupp av penningar med två motställda kronor som kan dateras till ca 1360 har vållat numismatikerna
en del huvudbry genom åren. De två kronorna har ansetts symbolisera Sverige och Norge som vid denna tid hade
en myntunion. Vissa typer inom gruppen skulle alltså vara norska och Rasmusson föreslog att det handlade om de med ett
grövre utförande – vilket väl får anses vara ett synnerligen märkligt påstående.
Dessa mynt förefaller i normalfallet vara präglade av gott silver, även om exemplar med låg silverhalt förekommer.
Mycket sällsynt förekommer även halvpenningar med endast en krona. Nyare forskningar kring gruppen tyder snarare på
att gruppen som helhet har ett norskt ursprung, även om det statistiska underlaget (geografisk fyndfördelning) för denna
slutsats för vissa varianter är mycket begränsat. Gruppen är svår att passa in i den svenska myntningen vid denna tid och
ett rent norskt ursprung förefaller i dagsläget mest sannolikt. Se vidare:
B. Hemmingsson, Sverige eller Norge? Två omdiskuterade mynttyper från 1300-talet, i NNÅ 1975/76.
B. Hemmingsson, Sveriges äldsta mynträkenskaper, i SNT 2002, nr 2.
K. Jonsson, The early coinage of king Magnus Eriksson in Norway and Sweden…, i NNÅ 2000-2002.
B. Larsson: En studie av Magnus Erikssons mynt 1340-55, B-uppsats i arkeologi 1995.
J. Lindstedt, Sverige eller Norge? C-uppsats i arkeologi 1996.
J. Rundberg, Magnus Erikssons myntning 1319-1340, B-uppsats i arkeologi 2000.
mAGNUS EriKSSON (1319-1363)
71 OSLO. Penning med krönt framvänt huvud)(bokstaven O. LL XXV:1. 0,48 g. Xr. Korroderad.
Varit böjd.
Ex Aurum auktion 4, nr 28.
Den s. k. ”Drottning Margaretas blygdpenning”. Nyare forskning av Hemmingsson (NNÅ
1975/76, sid 162- 181) och Jonsson (NNÅ 2000-2002, sid 276-303) visar att detta är ett
norskt mynt, troligen slaget i Oslo 1319-1340.
72
72 OKÄND MYNTORT. Penning med vänstervänt folkungalejon)(krona i perspektiv.
LL XXVI:1a. 0,44 g.
Ex B. Ahlström mynthandel 1976-06-01.
Jonas Rundberg har i en B-uppsats vid Stockholms Universitet 2000 försökt dra slutsatser
om var dessa mynt präglats. Slutsatserna får emellertid betraktas som osäkra, och vi har vid
katalogiseringen valt att tillämpa försiktighetsprincipen och ange myntorten som okänd.
73 OKÄND MYNTORT. Penning med vänstervänt folkungalejon över ginbalkar)(krona i
perspektiv. LL XXVI:1b. 0,30 g. r. Små hål.
Ex Privat 2000-04-17 « Ex B. Ahlström mynthandel 1977-03-28.
71
— Alla myntbilder på denna sida är i skala 1,5:1 —
73
1?)(2 12 000
1/1+)(1+ 2 000
1/1+ 2 500
23