Auktion 1 SAMLING FRÖSELL

70
ARTONPENNINGEN. Omskriven redan under sin samtid, i Peder Swarts krönika, Hans Brasks kopiebok och Olaus Magnus
Historia om de nordiska folken, torde Gustav Vasas så kallade Frihetsklipping vara en av den svenska numismatikens
mest prominenta mynttyper.
Gustav Vasa tände upprorsfacklan under våren 1521 och upprättade strax därefter ett myntverk i Hedemora och därpå ett
i Söderköping. Vid dessa lät han slå mynt för att kunna förse sina knektar med sold. Till förebild hade han sin antagonist
kung Christian II:s kvadratiska, något oregelbundna klippingar. De utgavs för 18 penningar, vilket motsvarade en örtug
enligt 1449 års förordning, men de innehöll i praktiken endast cirka tredjedelen silver. Detta starkt underhaltiga mynt var
en nödvändighet i den ekonomiska situation som kriget fört med sig, samtidigt som det naturligtvis fanns en risk att betala
med dåliga mynt. Bengt Hemmingsson skriver i NM XXXI, s. 66ff att, ”Det var en naturlig utväg att gripa möjligheten
att efterprägla det danska myntet för att på så sätt lägga huvudbördan av ansvaret på Christian II”. Artonpenningen slogs
med flera olika motiv, men gemensamt för de tidigaste är att deras frånsidor alla bär de korslagda armbortspilarna (ofta
kallade ”dalpilar”). Detta var första gången de slogs på ett mynt och förmodligen är mynten de äldsta bevarade föremålen
som bär dalarnas vapen. Efter en tid, och på större delen av utmyntningen, byttes frånsidesmotivet dock till det danska
vapnet – en ren falskmyntning alltså (jfr. utrop 442 – 445 samt 448).
Det här utbjudna exemplaret är av den mycket sällsynta typen med en barhuvad Gustav Vasa i harnesk och mustasch,
med svärd i ena handen och den andra stödd mot höften. Frånsidans omskrift, av vilken endast VI är synlig, lyder Gostavi
Erison G (Gubernator). Typen torde därför vara slagen efter riksföreståndarutnämningen i Vadstena i augusti 1521. Exemplaret
är förmodligen det bäst bevarade av de fåtal som över huvud taget finns kvar. Se vidare:
E. Nathorst-Böös, Gustav Wasas frihetsklipping i NNÅ 1946, s. 17ff.
GUSTAv vASA (1521-1560)
385 HEDEMORA eller SÖDERKÖPING. 18 penningar u. å. SM 4, App 1a. 1,70 g. r. Korroderad
Ex Schmitz (Swiss Bank Corporation 1989-11-30, nr 2).
385
2:1 2:1
1+ 50 000
UPPSALAÖRET. Den svenska öresmyntningen började i Uppsala 1522, då Gustav Vasa alltjämt var riksföreståndare. På
försommaren året efter blev han vald till kung av riksdagen i Strängnäs och därmed gavs anledning att snida om stamparna.
Ettöret från 1523 har stilmässiga likheter med den praktfulla Svartsjödaler som började präglas 20 år senare. Konungen
pryder åtsidan där han i höftbild kröner den fyrdelade skölden. Ett stormynt i miniformat kanske man kan säga. Dessa
mynt är för övrigt de enda med Uppsala [ VPSAL] i klartext i omskriften.
Av någon anledning är de flesta bevarade exemplar perforerade och teorierna därom är flera. Att det skulle röra sig om
någon slags makulering är mindre troligt, likaså att de i så stor omfattning skulle ha burits som smycken. I Baltikum
förekom tidigt att man trädde mynt på en tråd som sattes om halsen eller om livet som en slags myntgömma, men den
traditionen var veterligen inte utbredd i Sverige. Känt däremot är att myntsamlaren Martin Aschaneus under första halvan
av 1600-talet lät montera mynt, bland annat två uppsalaören från 1523, på bokblad. Mynten har under åren avlägsnats från
bladen och böckerna finns nu kvar i olika bibliotek, bland annat Kungliga biblioteket i Stockholm. Detta kastar ljus på två
av de perforerade mynten men knappast fler. En rimlig förklaring lades fram av Bengt Hemmingsson i SNT 2002, s. 64f, där
han menar att det rör sig om ett äkthetstest. Gustav Vasa var under hela sin regeringstid kreativ i myntningen, exempelvis
genom manipulation av silverhalten och silverplätering av kopparmynt, s. k. subaerata mynt. Genom att slå hål i ett mynt
kunde man alltså inte bara undersöka myntets ytskikt utan också dess kärna. Ett förfarande och syfte inte helt olikt de
”hack” som mynt i vikingatida skatter nästan undantagslöst uppvisar.
386
386 UPPSALA. Öre 1523. SM 7, App 15. 3,19 g. s. Lagat hål.
Ex Schmitz (Swiss Bank Corporation 1989-11-30, nr 3).
1?/1 10 000