Intraprenörer, innovationer och tillväxt i svenska storföretag

INTRAPRENÖRER, INNOVATIONER OCH TILLVÄXT I SVENSKA STORFÖRETAG
den innovativa verksamheten antingen ingå i den sedvanliga processen för
produktutveckling eller utgöra en separat centralt dokumenterad
innovationsprocess. I storföretaget kan dock den innovativa utvecklingen
hotas av konservatism, byråkrati, revirtänkande, beslutströghet, tunga
processer för systemutveckling, orationell arbetsuppdelning, detaljerade
projektstyrningsmodeller, långdragna strategiövningar, managementkonsulter
och så vidare (Johnson 1999, s.17, 66).
Problemet har teoretiskt behandlats av bland andra Hjorth & Johannisson
(1994) och Hjorth (1995). De urskiljer ett dominerande ”paradigm”, det
kulturstrategiska med organisationen som agerande subjekt, och föreslår i
stället ett socialkonstruktivistiskt paradigm med den interaktiva individen
som aktör:
Characteristic
Essence of corporate
Entrepreneurship
10
Paradigm
Culturalstrategic
Instrumental
Acting subject The organization
Existential
The individual
Coordination
of activities
Hierachy
Emerging networks
Boundary regulation Integrated
management
Social-constructivist
Local brokerage
Det kulturstrategiska ”paradigmet” betraktar intraprenören som ett
instrument manipulerat av en allsmäktig företagsledning i överensstämmelse
med företagets kultur, strategiska intressen och mål. Alla förändringar utgår
från företagsledningen, som översätter sina idéer till en aktionsplan för
genomförande under centraliserad kontroll. Kan innovationer på så vis
planeras, beställas eller rent av beordras fram?
”The social-constructivist paradigm, in contrast, suggests that the
innovative organization must recognize its ultimate subordination to
existentially motivated individuals and their competences. The individual
(entrepreneur) must also accept his/her dependence upon evolving
networks. We then perceive the formal organization as a provisional
outcome of organizing processes where the boundaries of the frame of
action are being continuously renegotiated by internal and external parties
in general and management and intrapreneurs in particular. In such a
perspective corporate entrepreneurs are recognized as brokers, between
the company and the (external) environment, realizing their task
through boundary-spanning ventures.” (Hjorth & Johannisson 1994,
s.17.)