Intraprenörer, innovationer och tillväxt i svenska storföretag

INTRAPRENÖRER, INNOVATIONER OCH TILLVÄXT I SVENSKA STORFÖRETAG
Ericsson följde skolboksexemplet ända fram till ”IT-och telekomkrisen” i
början av 2000-talet. FoU-intensiteten och innovationsfrekvensen var hög,
vinstutvecklingen god samtidigt som både försäljningen och sysselsättningen
ökade. Krisen kom mycket olägligt för Ericsson, precis när det stora
innovationsblocket 3G skulle introduceras globalt och avkastningen på
gigantiska FoU-investeringar skulle börja inkasseras. Nu framstår i stället
dessa satsningar som felinvesteringar eller alltför stora och ensidigt riktade
investeringar vid fel tidpunkt. När nätverksoperatörerna så småningom
fullföljer utbyggnaden av sina 3G-nät kanske Ericsson kan mildra
verkningarna, men knappast helt utplåna dem. Det gäller inte endast stora
ekonomiska förluster. Genom långtgående outsourcing av produktionen
och påbörjad nedbantning av FoU-verksamheten kan företaget förlora en
god del av sina intraprenörer.
Trots en mycket hög innovationsfrekvens har ABB:s försäljning och
sysselsättning minskat sedan 1997 och förluster noterats 2001–2002, för
övrigt den första förlusten i företagets historia. Försäljningen och
sysselsättningen har främst minskat på grund av att kraftgenereringssegmentet,
inklusive kärnkraftsverksamheten, och tillverkningen av tåg
avyttrades 1999–2000 för att minska beroendet av kapitalintensiva
verksamheter. Senare har lågkonjunkturen verkat i samma riktning och
framtvingat avyttring av ytterligare verksamheter under 2002. För att
förklara förlusten 2001 har dessutom en rad andra omständigheter
framhållits: minskad vinst från försäljning av avvecklade verksamheter,
stora asbetsrelaterade skadeståndsanspråk på ett dotterbolag i USA samt
högre rörelsekostnader och behov av ökad effektivitet och produktivitet.
Översikten har visat att ABB lägger mycket stor vikt vid ett kreativt
FoU-arbete och de innovationer som blir frukten av detta. Normalt bör en
innovationsfrekvens på denna höga nivå ge önskad utdelning på sikt. Risken
finns naturligtvis att FoU-arbetet har påverkats negativt av de många
avyttringarna av verksamheter och av de osäkra omständigheterna
överhuvudtaget.
SKF har med relativt små FoU-investeringar skapat en hög
innovationsfrekvens och en relativt god men ovanligt ojämn vinstutveckling
med förluster 1992 och 1998 samtidigt som försäljningen ökat svagt och
sysselsättningen minskat under 1990-talet. Den mycket effektiva
användningen av FoU-medel har förmodligen möjliggjorts av den långt
drivna specialiseringen på rullningslager och tätningar. Intraprenörerna och
deras team har arbetat inom givna ramar och koncentrerat mödan på ett
fåtal produktslag. Specialiseringen har å andra sidan ökat känsligheten för
recessioner och uppbyggnad av strukturell överkapacitet i branschen. SKF
är också extremt globaliserat med 85–90 procent av de anställda utomlands.
Normalt bör ett företags FoU-satsningar med hjälp av intraprenörer
och kvalificerade medarbetare resultera i innovationer som i sin tur ger
ekonomisk tillväxt (vinst, försäljning) och ökad sysselsättning, utom vid
50