En introduktion i Kabbala av dr Rav Michael Laitman - Kabbalah.info

Lidandet vi ser omkring oss är till på köpet inte bara vårt eget. Alla andra delar av Naturen lider
också av vårt felaktiga agerande. Om varje del av Naturen instinktivt följer dess lag, och om
människan är det enda undantaget, då är människan Naturens enda fördärvade beståndsdel.
Enkelt uttryckt, när vi korrigerar oss själva från egoism till altruism kommer allt annat också att
korrigeras—ekologi, hungersnöd, krig, och samhället i stort.
Utökad perceptionsförmåga
Altruism för en speciell bonus med sig. Det kan verka som om den enda förändringen skulle vara
att sätta andra före oss själva, men det finns faktiskt mycket större fördelar. När vi börjar tänka på
andra integreras vi med dem, och de med oss.
Föreställ dig det så här: Det finns ungefär sex och en halv miljard människor i världen idag. Hur
vore det att istället för att ha två händer, två ben och en hjärna som kontrollerar dem, ha 13
miljarder händer, 13 miljarder ben och sex och en halv miljard hjärnor som kontrollerar dem?
Låter det förvirrande? Det vore det inte egentligen, eftersom all dessa hjärnor skulle fungera som
en enda hjärna, och händerna skulle fungera som ett enda par händer. Hela mänskligheten skulle
fungera som en kropp som har sex och en halv miljard gånger mer möjligheter.
Men ännu har vi inte räknat upp alla bonusar! Förutom att bli övermänsklig, kan vem som helst
som blir altruistisk också få den mest åtråvärda gåvan av alla: allvetande, eller perfekt minne och
total kunskap. Eftersom altruism är Skaparens natur, så blir vår natur som Hans när vi förvärvar
den, och vi börjar tänka som Honom. Vi börjar förstå varför allt sker, när det borde ske, och vad
vi borde göra om vi skulle vilja få någonting att hända annorlunda. Inom kabbala kallas detta
tillstånd ”formekvivalens”, och detta är syftet med skapelsen.
Detta tillstånd av utökad perceptionsförmåga och likvärdig form är anledningen till att vi
skapades till att börja med. Skälet till att vi skapades förenade för att sedan separeras är för att vi
skulle kunna återförenas. I föreningsprocessen kommer vi att lära oss varför Naturen gör som den
gör, och bli lika visa som Tanken som skapade Naturen.
När vi förenas med Naturen kommer vi att känna oss lika eviga och fullständiga som Naturen. I
det tillståndet kommer vi, även när våra kroppar dör, att känna att vi fortsätter att existera i den
eviga Naturen. Fysiskt liv och död kommer inte längre att påverka oss eftersom vår tidigare
egoistiska perception kommer att vara ersatt med en hel, altruistisk perception. Våra egna liv
kommer att ha blivit hela Naturens liv.
Tiden är nu
Kabbalans ”Bibel”, Zohar, skrevs för ungefär 2 000 år sedan. I den står att mänsklighetens egoism
kommer att stiga till en intensitet utan motstycke mot slutet av 1900-talet.
Som vi såg innan; ju mer vi vill ha, desto tommare känner vi oss. Sedan slutet av 1900-talet har
mänskligheten därför upplevt den värsta tomheten någonsin. I Zohar står även att när
mänskligheten känner denna tomhet, kommer hon att behöva ett medel till att bota den med, för
att hjälpa människor till tillfredsställelse. Då är enligt Zohar tiden kommer för att lägga fram
kabbala till hela mänskligheten som ett medel för att få tillfredsställelse genom likhet med
Naturen.
14