En introduktion i Kabbala av dr Rav Michael Laitman - Kabbalah.info

Begär delas upp på följande sätt: Världen Adam Kadmon är den brukbara delen av den stilla
nivån, medan den skapade är den obrukbara delen. På den stilla nivån finns det faktiskt inget att
korrigera eftersom den är orörlig och inte använder sitt begär. Den stilla nivån (av båda delar) är
bara roten till allt som kommer att följa.
Därefter är världen Atzilut den brukbara delen av den vegetativa nivån, medan den skapade är
den obrukbara delen. Världen Beria är den brukbara delen av den levande nivån, medan den
skapade är den obrukbara delen. Världen Yetzira är den brukbara delen av den talande nivån, och
den nedre delen av den talande nivån, den skapade, är den obrukbara delen. Slutligen är världen
Assiya den brukbara delen av den andliga, mest intensiva begärsnivån, och den nedre delen av den
andliga nivån, den skapade, är den obrukbara delen.
Nu förstår du varför allt kommer att rätta till sig bara vi korrigerar mänskligheten. Låt oss nu tala
om oss och vad som hände med oss.
Adam ha Rishon—den gemensamma själen
Adam ha Rishon, den gemensamma själen (den skapade), är roten till allt som sker här. Det är en
begärstruktur som uppstod när de andliga världarna hade färdigbildats. Som vi sa ovan fullbordar
de fem världarna Adam Kadmon, Atzilut, Beria, Yetzira, och Assiya utvecklingen av den övre
delen av fas fyra. Men den nedre delen behöver fortfarande utvecklas.
Med andra ord består själen av obrukbara begär, som inte kunde ta emot Ljus för att skänka till
Skaparen när de först skapades. Nu måste de komma upp till ytan en efter en och bli
korrigerade—brukbara—med hjälp av världarna, de brukbara begären.
Följaktligen är den nedre delen av fas fyra, precis som den övre, uppdelad i begärsnivåerna stilla,
vegetativ, levande och talande. Adam ha Rishon utvecklas i samma steg som världarna och de fyra
grundläggande faserna. Men Adams begär är egoistiska, detta är anledningen till att han inte
kunde ta emot Ljuset. Som en följd av det har vi, delarna av Adams själ, förlorat känslan av
helhet och enhet i vilken vi skapades.
Vi måste förstå hur det andliga systemet fungerar. Skaparens begär är efter att ge; detta är
anledningen till att Han skapade oss och håller oss vid liv. Som vi har sagt är ett begär att ta emot
egoistiskt till sin natur, det slukar; medan ett begär att ge nödvändigtvis är utåtriktat mot
mottagaren. Detta är orsaken till att ett begär att ta emot inte kan skapa. Detta är även skälet till
varför Skaparen måste ha ett begär att ge, för annars skulle Han inte kunna skapa.
Eftersom han vill ge kommer emellertid allt det han skapar nödvändigtvis vilja ta emot, för
annars skulle Han inte kunna ge. Alltså skapade Han oss med ett begär att ta emot och ingenting
annat. Detta är viktigt att förstå; det finns ingenting inom oss annat än en vilja att ta emot, och
det finns ingenting som borde vara inom oss förutom ett begär att ta emot. Så om vi tar emot
från Honom är cirkeln sluten. Han mår bra och vi mår bra. Inte sant?
Faktiskt inte riktigt. Om allt vi vill är att ta emot, då kan vi inte relatera till givaren eftersom det
inte finns någonting i oss som vänder sig utåt för att se efter var det som tas emot kommer från.
Det visar sig att vi måste ha ett begär att ta emot, men vi måste även känna givaren, och för att
kunna göra det behöver vi ett begär att ge. Därför har vi fas ett och fas två.
För att ha båda begären kan vi inte skapa ett nytt begär som inte ingöts i oss av Skaparen. Vi
måste istället helt och hållet fokusera på njutningen vi skänker givaren, oavsett den njutning vi
32