GENOM BROTT - Manpower

60-tal
Konferens i Paris 1967. Tvillingarna Dagmar och Ebba från LAB Skrivbyrå samt Ulla (längst till höger) från Stockholms
Stenografservice träffar den europeiska branschorganisationen CIETT. ”Vi hade inte riktigt förstått hur stor uthyrningsverksamheten
var i andra länder”, säger Ulla. FOTO: UR BOKEN CONGRES INTERNATIONAL DU TRAVAIL TEMPORAIRE, 1967
2022
En sentida betraktare undrar förstås varför dessa
företagsamma och kloka kvinnor framhärdade med
sina skrivbyråer. Enligt flera domstolsutslag var
deras värv brottsligt. Resten av samhället sände
emellertid ut ett annat, långt mindre hotfullt budskap.
Skrivbyråerna hade blivit oersättliga. Inte
bara för stora delar av näringslivet, utan också för
verk, departement och domstolarna själva. Inte ens
alla på AMS ville släcka byråernas fladdrande låga.
Till och med byråchef Rooth på AMS medgav att
de fyllde ett verkligt behov – men att lagen måste
följas ändå.
Varför gjorde inte de som hade makt att ändra lagen
– de folkvalda – något åt saken? Varför lät riksdagsmännen
dom efter dom falla över dessa kvinnor,
vars tjänster man samtidigt beredvilligt utnyttjade?
Jodå. Politikerna hade vaknat. Redan 1962
skrev folkpartiet och högern motioner om att riksdagen
måste göra en gränsdragning mellan arbetsförmedling
och andra servicefunktioner. Fler
motioner följde åren därpå.
Kunglig majestät, regeringen alltså, bemyndigade
under detta tryck om en utredning av arbetsförmedlingslagen.
Ett delbetänkande publicerades
1966. Bakom skriften stod bemärkta namn som
Sten Wickbom, då hovrättsassessor och Lennart
Bodström, då biträdande direktör på TCO. Deras
23
60-tal
arbete hade varit svårt. De konstaterade att problemet
var skrivbyråernas ”ambulerande” karaktär –
alltså att folk skickades ut på uppdrag. Detta gjorde
att de sålde arbetskraft, inte en arbetsprodukt.
Utredningen konstaterade också att privat arbetsförmedling
var förbjuden i hela västeuropa – men i
stort sett ingenstans räknades uthyrning av personal
som arbetsförmedling. Tvärtom frodades uthyrning
av maskinskriverskor i Belgien, städpersonal och
svetsare i Norge och tillfälliga ”hjälparbetare” i
Frankrike. Utredningen ansåg att skrivbyråerna
fyllde en viktig funktion även i Sverige. De täppte
till luckor som inte arbetsförmedlingen förmådde
fylla. Enligt utredningen skulle skrivbyråernas
verksamhet tillåtas på tre villkor:
– Bara kontorspersonal fick hyras ut.
– Personalen måste vara anställd på byrån.
– Uhtyrningstiden fick vara högst tre månader.
En minoritet, de fackliga representanterna från
LO och TCO, ville dock ha förbudet kvar.
Utredningens resultat? Noll. Regeringen var
ännu inte mogen att ta ställning.
Ulla Murman hade hört talas om att CIETT, en
internationell organisation för tillfällighetsarbetare,
skulle bildas. Hon blev nyfiken. Ulla och tvillingarna
från LAB Skrivbyrå tog tåget till den internationella
kongressen i Paris, maj 1967. De blev tagna av vad
de såg.