GENOM BROTT - Manpower

70-tal
Det fanns emellertid viktigare och enklare förklaring
till fackets motstånd. Nämligen att sekreterarna var
timanställda. Det är denna brist Lennart Bodström
idag förklarar sitt motstånd med.
– Personaluthyrning kräver att det råder ett
anställningsförhållande mellan de som hyr ut och
de som hyrs ut. Och ett sådant anställningsförhållande
fanns inte på den tiden. Men om det var en
riktig personaluthyrning, med riktiga anställningsavtal,
då menar jag att man inte hade anledning
att ingripa mot verksamheten.
Trots skärpta regler och hot om fängelsestraff lämnade
riksdagen mitt i allt mörker en liten springa
på glänt. Personaluthyrning var alltså förbjudet.
Men entreprenad var okej. Lagutskottet uttalade:
”sådant arbete som visserligen görs hos beställaren
men som avser på förhand bestämda arbetsuppgifter
vilka utförs på ett självständigt sätt, räknas
emellertid inte som arbetsförmedling och faller
sålunda utanför lagen”.
I klartext: Om skrivbyråerna skrev ner exakt vad
deras sekreterare skulle göra ute hos kunderna var
de lagliga.
Vilken cirkus det blev.
Kravet AMS ställde på en specifikation var att
32
arbetsuppgifterna inte fick ändras under arbetets
gång. Stod det att en sekreterare skulle skriva ut tio
tyska brev så fick det inte vara tio engelska brev.
Om en kund begärt åtta brev, men sedan kommit
på att ett nionde behövdes var sekreteraren förhindrad
att skriva detta. Svara i telefon hos kunden
var förbjudet eftersom det inte gick att specificera
i förväg hur många samtal det kunde bli. Denna
enorma specificeringsapparat, som beräknades
kosta skrivbyråerna sex procent av omsättningen,
urartade alltmer.
– Oj, vad vi skrev ned och hittade på massa
konstiga arbetsuppgifter. Kunderna blev ganska
trötta på oss, säger Ulla Murman.
En beställare på SAS sa: ”Sluta skicka specifikationer.
Om AMS vill sätta mig i fängelse ska jag vänta
på dem med glädje”.
Samhällsekonomiskt innebar 1970-talet början till
slutet på den svenska modellen. Samarbetet övergick
i konflikt mellan arbetsgivare och arbetstagare.
Decenniet inleddes med att vilda strejker
utbröt landet runt. Mest känd är gruvarbetarnas
strejk i Kiruna med start 1969. Parallellt med konflikterna
inleddes en utdragen industriell kris.
Ekonomerna brukar beskriva den svenska industriella
utvecklingen som ett antal cykler. Varje cykel
är 40 till 45 år lång. Under den tiden inträffar först
omvandling, sedan rationalisering och till sist kris.
När Stockholms Stenografservice såg ljuset hade en
cykel varit igång sedan 1930. Ekonomin sprudlade
efter kriget i den expansiva omvandlingsfasen. Då
var det fest och högkonjunktur. Men under 1970talets
första år gick cykeln in i den sista fasen: krisen.
De västerländska företagen upptäckte att
FOTO: NILS-JOHAN NORENLIND/TIOFOTO
Efter årtionden av arbetsfrid utbyter vilda strejker runt om i landet.
33
70-tal
japanska och andra asiatiska konkurrenter erbjöd
lika bra produkter – om inte bättre – till lägre pris.
Uppvaknandet blev särskilt bryskt för svensk tillverkningsindustri.
Omfattande nedläggningar drog
fram över landet. Varvsdöden har fått symbolisera
denna period. Beklädnadsindustrin flyttade ut. På
toppen av eländet skakades den industriella världen
om av OPEC-ländernas chockpriser på olja.