GENOM BROTT - Manpower

More documents

Recommendations

Info

70-tal 1970 var regeringen redo att bestämma sig om skrivbyråernas framtid. Den hade inte velat ta ställning till 1966 års utredning som ville tillåta personaluthyrning till kontor. Istället hade man tillsatt ytterligare (!) en utredning. Nu hade lagen om arbetsförmedling hunnit verka i jämnt 35 år. Mycket hade hänt under denna tid. Sveriges förvandling till ett urbant industrisamhälle var fullbordad. Förhållandet mellan de som arbetade och de som ägde var mer jämlikt. Arbetsmarknaden reglerades av kollektivavtal. Behövdes fortfarande förbudet mot personaluthyrning? Tydligen. Istället för att låta sig inspireras av 60-talets utredning skärpte riksdagen lagen i ett allvarligt försök att en gång för alla utrota de seglivade skrivbyråerna. Nu ville nämligen inrikesminister Erik Holmqvist att även de som köpte skrivbyråernas tjänster skulle kunna åtalas för lagbrott. Dessutom ville han skärpa straffet: Hädanefter hotade fängelse den som sysslade med olaga arbetsförmedling. Det hjälpte inte att 700 sekreterare på skrivbyråerna genom sina namnunderskrifter vädjade till Holmqvist. Han höll fast vid sin ståndpunkt. Efter att riksdagen klubbat igenom lagändringen började kunderna för första gången dra öronen åt 28 sig. Telefonen slutade ringa på Stockholm Stenografservice, Snabbstenografen och de andra skrivbyråerna. – Det blev stiltje. Vi överlevde bara för att vi hade skapat en reserv i företaget. Och som tur var hade vi vår innepersonal som jobbade på byrån och en stor stab duktiga hemarbeterskor, säger Berit Hägglund. 1966 gjorde en utredning tummen upp för personaluthyrning. Istället kom denna skärpning. Varför? Ett viktigt namn i sammanhanget är Lennart Bodström, biträdande direktör på TCO. Han hade varit delaktig i utredningen från 1966. Redan då motsatte han sig kraftigt de andra ledamöternas positiva syn på personaluthyrning. Men som endast en av två fackliga representanter fann han sig överkörd. När den andra utredningen tillsattes var läget omvänt. Lennart Bodström kallades återigen in av regeringen för att brottas med frågan och befann sig denns gång i överläge. Av sju sakkunniga var bara en person från arbetsgivarsidan representerad. Sju mot en. Med det i åtanke framstår inte Bodström & co:s budskap till regeringen som särskilt märkligt. Skrivbyråerna skulle bort. Desto mer intressant – i ett längre perspektiv – är Lennart Bodström själv. Efter att han året därpå valdes till TCO:s ordförande skulle han under tolv års tid utmärka sig som en av skrivbyråernas enträgnaste motståndare. Född 1928 var han nästan lika gammal som Ulla Murman. De båda har en annan sak gemensamt: uppväxten på barnhem. Trots tuberkulos och fattigdom klarade han sig igenom studietiden och gjorde karriär inom etablissemanget. Som ordförande för TCO kom Lennart Bodström att lägga om organisationens politiska kurs. Tidigare hade tjänstemannafacken markerat avstånd mot LOkollektivets krav på löneutjämning. Lennart Bodström ville jobba med, inte mot arbetarfacken. Han fick applåder på LO:s kongress när han uttryckte förståelse för den solidariska lönepolitiken. Och i samklang med LO drev han kraven på ny arbetsrätt. 1982 rekryterade Lennart Bodström, ordförande TCO, motsatte sig skrivbyråerna. 29 70-tal Olof Palme Bodström till posten som utrikesminister i den socialdemokratiska regeringen. Bodström tog tidigt plats i styrelsen för AMS. Stolarna där var av tradition uppdelade mellan arbetsgivarsidan och facken. Tanken bakom detta var att skapa en legitimitet för arbetsförmedlingen i alla läger. Men sammanträdena under 1970-talet kan knappast beskrivas som idylliska. AMS-styrelsen blev en spelplan för ideologisk debatt. Och föremålet för dessa sammandrabbningar var allt som oftast skrivbyråernas verksamhet. Lennart Bodström säger idag att hans skepsis till personaluthyrningbottnade i ett starkt engagemang för arbetsförmedlingen. Han kämpade för att AMS skulle bry sig mer om tjänstemännen. – Det fanns en tendens inom AMS att man inte skulle syssla med offentliganställda tjänste- FOTO: BERTIL ERICSON/PrB
70-tal Modern kontorsmiljö på 1970-talet. FOTO: NILS-JOHAN NORENLIND/TIOFOTO 30 män utan inrikta sig på att förmedla arbeten i den privata sektorn. Han ville dessutom att AMS verkligen skulle vara den fullfjädrade, centrala mekanism för kompetensförsörjning som instiftarna hade tänkt sig. – Arbetsförmedlingen hade dålig kunskap om många lediga platser. Det ville jag åtgärda. Jag menade att man med datorers hjälp kunde registrera och matcha arbetssökande med lediga platser. Men AMS skaffade till att börja med bara datorer för att sköta sin redovisning. Jag tror att många AMS-anställda tänkte att nu kommer Bodström och säger att vi ska bort och ersättas av datorer. – En annan svaghet jag noterade var att AMS inte intresserade sig för ombytessökande, alltså de som redan hade ett jobb men ville byta, säger han. I Bodströms vision för den offentliga arbetsförmedlingen var skrivbyråerna ett störande moment. Särskilt eftersom de opererade inom TCO:s område – tjänstemannasektorn. Inte ens för kortare uppdrag ansåg han att skrivbyråerna fyllde någon funktion. – Jag hade förståelse för att man kunde behöva anställa arbetskraft för kortare perioder, vid sjukdomar och arbetstoppar och annat. Men min linje var att arbetsförmedlingen skulle ta hand om även kortare uppdrag. 31 70-tal Hans oro för skrivbyråernas skadliga inverkan var så djup att TCO i sitt yttrande över lagförslaget 1970 skrev att ”den olagliga verksamheten försvårar eller förhindrar för den offentliga arbetsförmedlingen att uppfylla de arbetsmarknadspolitiska mål som statsmakterna har satt upp”. Debatten inför 1970 års lag kom att handla om hur man skulle skilja på uthyrning (olagligt) och entreprenad (lagligt). Begreppsparet tycks ha aktualiserats av en konflikt på varven, där så kallade entreprenadföretag började ta kortare uppdrag. Facket menade att det rörde sig om uthyrning och således olaga arbetsförmedling. Regeringen ville att även skrivbyråernas laglighet skulle bedömas efter om det handlade om entreprenad eller uthyrning. Idag framstår det här som en skendiskussion. Skrivbyråernas uppdrag ute hos kund handlade aldrig om entreprenad. Visst kunde Ulla få ett hum om vad hennes sekreterare sysslade med ute hos kunden. Men ansvaret för arbetsprestationen låg på kunden själv – med hjälp av den uthyrda sekreteraren. Den riktiga blockeringen bestod i att fackföreningarna vägrade betrakta personaluthyrning som en tjänst. Eller mer konkret: Det arbete som Ulla och hennes kollegor utförde var inte mer komplicerat än att det kunde skötas av en arbetsförmedlare.
Page 1 and 2: Det här är boken om den flexibla
Page 3 and 4: HISTORISK SAMMANFATTNING 1884: Stad
Page 5 and 6: 72 50-tal ulla murman grundade Stoc
Page 7 and 8: 50-tal Specialiseringen och de löp
Page 9 and 10: 60 -TALET 1957 födde ulla murman s
Page 11 and 12: 60-tal det var ”naturligt”. Och
Page 13 and 14: 60-tal Konferens i Paris 1967. Tvil
Page 15: 70 -TALET 1960-tal övergick till 1
Page 19 and 20: 70-tal Den andra stora samhällseko
Page 21 and 22: 80-TALET 38 det var en märklig aft
Page 23 and 24: 80-tal han snabbt beslutade sig fö
Page 25 and 26: 80-tal 80-tal Om sekreteraren var f
Page 27 and 28: 80-tal 80-tal Även Lars och Michae
Page 29 and 30: 90 -TALET en dag i slutet av 1980-t
Page 31 and 32: 90-tal efterspel. 1993 röjde reger
Page 33 and 34: 90-tal Kontorsmiljö från mitten a
Page 35 and 36: 90-tal sekreterare Berit Hägglund
Page 37 and 38: 2000-tal ingen hade, med sitt goda
Page 39 and 40: 2000-tal plats inom entreprenad- oc
Page 41 and 42: 2000-tal lagarbetare med ett tydlig

GENOM BROTT - Manpower

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?