STAR-bladet nr 3 2005 - Trikeflyg.org

För att beskriva Siljansnäs så är det en
mer familjär tillställning än Barkarby.
Många kommer redan på fredagseftermiddagen,
men under lördagen kommer
de verkliga antalet maskiner. Det
är ingen egentlig trafikledning, utan
den som har radio ropar upp och
meddelar sina avsikter, medan dom
radiolösa gör inflygning med att korsa
banan och på så vis komma in i varvet,
sedan gäller det ju att se och synas. Och
faktum är att detta förfarande fungerar
bäst, och har den största kapaciteten
med landningar per timma, alla flyger
ju i samma riktning och visar respekt
för varandra.
Efter landningen tas du om hand av en
fyrhjulig motorcykel med
skylten FOLLOW ME som
anvisar dej parke-ring, och du
anmodas att anmäla din
ankomst vid ett sekretariat
där du får en så kallad
”landningspresent”, (en
plastpåse med rikt innehåll),
och ev. köper en matbiljett
till kvällens kräftskiva.
11
På eftermiddagen förr flögs det en
planerad runda kring bygden, därav
namnet ”Kräftskärtsvängen” medan det
på senare år blivit så många deltagare
att ett organiserat flygande blir nästan
ogenomförbart. Därtill är det många
både säljare av nya maskiner (mest Ul)
men även andra som visar upp sej i
lufthavet, så fältet och dess omgivning
är som en större bikupa.
Många går omkring och kikar på andras
maskiner kanske även får en provtur,
medan de flesta nöjer sig med att på sin
höjd provsitta. Att det även förekommer
både ris och ros mellan ägarna är ju en
självklarhet efterson det sällan finns två
helt lika maskiner.
Kika bara på Carl Hyllanders Mitchell
B10 som liknar en klass B maskin, men
saknar stabbe, och styrs med en hängande
styrspak och pedaler, här på final
efter en uppvisningsrunda på söndagen.