Omslag Årsbok 2009.indd - FSO

More documents

Recommendations

Info

Första fyndet av svarthalsad trast l Text: Alf Lettesjö Alf Lettesjö berättar om hur det gick till när rapportområdet Sörmlands första fynd av svarthalsad taigatrast gjordes i nyköpingstrakten. Mitt närmaste strövområde är naturreservatet Labro ängar beläget i Nyköpings östra utkant mellan bostadsområdet Bryngelstorp och Sjösaviken. Jag bor i villaområdet ut mot Labro och det hör till min vardag att snoka runt i området. Det här tillfället var söndagen den 9 mars 2008 och det blev en promenad först fram på dagen, då regnmolnen lättat. Vi (min hustru och jag) hade hunnit till den mer öppna delen av hagmarken. Innan dess hade vi vandrat över fälten mellan Labro och Sjösa gård och kryssat mellan flockarna av grågäss, kanadagäss och sångsvan. Både sånglärka och tofsvipa uppträdde i rätt stora flockar. Nu hörde jag plötsligt tranropen från andra sidan Sjösaviken och det blev en kommentar om detta. Samtidigt ser jag en mindre brunryggad fågel lätta från backen eller låg position från en buske. Den slår till i en hasselbuske ca 30 meter bort. Närmast reflexmässigt tycker jag att något inte stämmer med den här fågeln och de fåglar som förväntas dyka upp och finner det värt att kolla närmare i kikaren. Den sitter med sidan vänd åt oss. Efter första anblicken drog jag i brist på bättre till med hona blåhake, men blir omgående tillrättavisad av min fru Anita. – Så stor kan väl inte en blåhake vara, säger hon formulerat som en fråga men i själva verket uttryckt som ett påstående. Jag släpper tanken, ser att den är större och huvud och näbb är för kraftigt. Kanske kom associationen till norrlandsfågeln för att både snösparv och varfågel visat sig på lokalen någon dag tidigare. Ska just dra mig närmare när en stav- Föreningen Sörmlands Ornitologer | 107 Svarthalsad taigatrast Foto i Östersund av Anders Westlund. gångare dyker upp på stigen som leder förbi busken som närmast på bara 10 meter. – Håll hunden ropar jag till Anita, jag måste kolla när den flyger iväg! Till min förvåning sitter fågeln tryggt kvar trots att personen passerar så pass nära. Vi går närmare och kommer i position så att vi ser den framifrån. I kontrast till den intetsägande bruna ryggen och den ljusa buksidan framstår nu en mycket iögonfallande mörk haklapp som går ner på bröstet. Kommer så nära som fem meter och fågeln sitter kvar. Vet inte vilken art det är, men den tydliga detaljen inger hopp om att kunna leta fram den i fågelböckerna. Och mycket riktigt bläddrar vi snart fram den svarthalsade trasten. Fyndet är mycket slumpartat. Visserligen reagerade jag över diffusa detaljer under uppflyget, men hade fågeln bara flugit något längre – ur synhåll – hade vi inte följt efter. Om den inte varit så oskygg och låtit sig studeras på så nära håll, hade den antagligen heller inte blivit artbestämd. Fakta om taigatrast Taigatrast (Turdus ruficollis) tillhör familjen trastfåglar och delas upp i två mycket distinkta underarter: svarthalsad trast (T. r. atrogularis) och rödhalsad trast (T. r. ruficollis). Den svarthalsade häckar i barr- och urskogsområdet, taigan, i västra Sibirien men förvirrar sig speciellt på senhöst och vinter, till västra Europa. Källa Fåglar i Europa och Fågelguiden). Totalt finns f n 30 godkända fynd i landet.
108 | Det sörmländska fågelåret 2008 På annan plats i denna årsbok noteras att storskarvens omtalade ökning numer kanske stannat av. Det fi nns till och med misstankar om att det inom vissa områden rör sig om en minskning. Om så verkligen är fallet, får fortsatt bevakning och riktade inventeringar ge klarhet i. I nedanstående text redogör Arne Andersson för märkliga, ännu oförklarliga, försvinnanden i Sörmlands skärgård av mindre storskarvskolonier. Sedan 1989 då storskarven etablerade sig som häckfågel i Sörmlands skärgård har den på fl era håll, tvärt emot vad som ofta uppgetts, inte ökat i antal. Något som t.ex. gäller i Rågö-Stångskärs fågelskyddsområde i Nyköpings skärgård, vilket redovisas i tabellen. År antal häckande par 1995* cirka 340 2003 140 2004 80 2005 70 2006 50 2008* cirka 35 *1995 och 2008 räknades antalet storsskarvsbon från båt. Att skarvarna minskat i antal kan vara normalt. Att däremot hela kolonier plötsligt försvinner är inte normalt, vilket dock skett vid fyra tillfällen under åren 2003–2008. Foto Göran Andersson. Märkliga försvinnanden av storskarvskolonier Nedgången har jag tidigare trott bero på ett minskat fi skbestånd i området. Ett förhållande som lär gälla på många platser i Östersjön. Att fi skbeståndet verkligen minskat i det här området har jag själv noterat genom nätfi ske under ett fl ertal decennier. Att skarvarna minskat i antal kan därför vara normalt. Att däremot hela kolonier plötsligt försvinner är inte normalt, vilket dock nu skett vid fyra tillfällen. Första gången noterades det på Måsklubbarna (beläget strax utanför fågelskyddsområdet) den 8 juni 2003, då ungarna ur cirka 40 bon spårlöst var försvunna då de helt klart skulle vara kvar i bona eller åtminstone på häckningsön. Det fanns heller inte några spår efter ungar i närområdet. Den 18 juni 2005
Page 1 and 2:
Det sörmländska fågelåret 2008
Page 3 and 4:
2 | Det sörmländska fågelåret 2
Page 5 and 6:
Page 7 and 8:
Page 9 and 10:
Page 11 and 12:
10 | Det sörmländska fågelåret
Page 13 and 14:
Page 15 and 16:
Page 17 and 18:
Page 19 and 20:
Page 21 and 22:
Page 23 and 24:
Page 25 and 26:
Page 27 and 28:
Page 29 and 30:
Page 31 and 32:
Page 33 and 34:
Page 35 and 36:
Page 37 and 38:
Page 39 and 40:
Page 41 and 42:
Page 43 and 44:
Page 45 and 46:
Page 47 and 48:
Page 49 and 50:
Page 51 and 52:
Page 53 and 54:
Page 55 and 56:
Page 57 and 58: 56 | Det sörmländska fågelåret
Page 107: 106 | Det sörmländska fågelåret
show all

Omslag Årsbok 2009.indd - FSO

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?