21 Bilden av islam delar kristenheten - Dagen
21 Bilden av islam delar kristenheten - Dagen
21 Bilden av islam delar kristenheten - Dagen
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
20<br />
insikt<br />
Redaktörer: Inger Alestig 08-619 24 51, Urban Thoms 08-619 24 91 insikt@dagen.se<br />
Litteratur<br />
Oskyldigt utpekad med sin utpekare i ”Sk<strong>av</strong>lan”<br />
■ Hon pekade ut honom som våldtäktsman.<br />
Efter tolv år i amerikanskt<br />
fängelse uppdagades det att han var<br />
oskyldig. Trots det som hänt möttes<br />
sedan Jennifer Thompson-Canni-<br />
dagen Fredag <strong>21</strong> september 2012<br />
no och Ronald Cotton (bilden) och<br />
försonades. Tillsammans skrev de<br />
boken ”Nummer fem från vänster”<br />
(Libris), i kväll fredag medverkar de<br />
i ”Sk<strong>av</strong>lan”, SVT1 <strong>21</strong>.00.<br />
Dickens ville predika<br />
Med sitt sociala patos och sin obotliga sentimentalitet<br />
skrev sig Charles Dickens rakt in i historieböckerna<br />
och där har han förblivit som en <strong>av</strong><br />
världshistoriens mest kända och älskade författare.<br />
I år firas 200-årsjubileet <strong>av</strong> författarens födelse.<br />
CharleS DiCkenS föDDeS i Portsmouth, England,<br />
den 7 februari 1812. Men familjen flyttade<br />
snart till Chatham i Kent, vilket blev Dickens<br />
verkliga fädernestad. Hans far, John Dickens,<br />
var tjänsteman i marinförvaltningen. John Dickens<br />
tycks ha varit en hjärtlig och vänlig, men en<br />
aning vårdslös person. Han var mer road <strong>av</strong> att<br />
höra på sonen än <strong>av</strong> att undervisa honom. Den<br />
första bild vi får <strong>av</strong> Charles Dickens visar honom<br />
uppspetad på ett bord i färd med att sjunga komiska<br />
visor för föräldrar och andra släktingar.<br />
Nästan så fort han tagit sina första steg kliver<br />
han alltså rakt in i rampljuset och han klev ut<br />
ur det först med sin död. Dickens tidiga barndom<br />
var lycklig, men fadern fick allt svårare att<br />
få ekonomin att gå ihop, och blev slutligen ruinerad.<br />
Han hamnade i Marshalsea-fängelset<br />
på grund <strong>av</strong> obetalda skulder. Charles, tolv år<br />
gammal, fick börja arbeta på en skosvärtefabrik.<br />
Som en bland flera trasiga pojkar fick han stå<br />
hela dagarna och klistra etiketter på burkar med<br />
skosvärta.<br />
Efter tre månader fick John Dickens ett arv på<br />
450 pund, tillräckligt för att han skulle kunna<br />
betala sina skulder och komma ut från Marshalsea.<br />
Hans son väntade nu ivrigt på att få slippa<br />
fabriksarbetet. Charles Dickens tid på skosvärtefabriken<br />
hade varit 20 veckor men känts som 20<br />
år. Nu skulle han få gå i skolan igen.<br />
innan familjen blev ruineraD hade Charles<br />
gått en tid i en skola där han trivts mycket<br />
bra. Det var en skola som inrättats <strong>av</strong> en man vid<br />
namn William Giles, för övrigt son till en baptistpastor.<br />
William Giles hade insett att Charles var<br />
en lysande begåvning och gett honom mycket<br />
särskild uppmärksamhet. Det var troligen här<br />
hans kärlek till Nya testamentet väcktes. För<br />
Dickens var Jesu liknelser de största <strong>av</strong> alla<br />
berättelser.<br />
Han började nu studera vid Wellington<br />
House Academy där Charles under de följande<br />
tre åren undervisades i engelska, franska, latin,<br />
skrivning, matematik och i konsten att dansa<br />
hornpipe. När Charles skol<strong>av</strong>gifter inte längre<br />
kunde betalas fick han plats som skrivbiträde på<br />
ett advokatkontor. Arbetet tråkade ut honom,<br />
men på kvällarna lärde han sig stenografi helt<br />
på egen hand vilket gjorde att han kunde övergå<br />
till att bli reporter. Han utsågs så småningom till<br />
parlamentsreferent för en del tidningar. Han blev<br />
en mycket skicklig stenograf och fick också en inblick<br />
i parlamentets arbete.<br />
han Skrev SamtiDigt då och då humoristiska<br />
berättelser i tidningarna, vilka samlades och publicerades<br />
i en bok med titeln ”Sketches by Boz”.<br />
Fakta:<br />
Källor<br />
◆ G K Chesterton<br />
”Charles<br />
Dickens”. (Norstedts<br />
&<br />
Söner, 1933).<br />
◆ Charles Dickens,<br />
flera <strong>av</strong> hans<br />
romaner.<br />
◆ Bo Giertz<br />
”Kampen om<br />
människan”. (AB<br />
Svenska Kyrkans<br />
Diakonistyrelses<br />
Bokförlag, 1952).<br />
◆ Wolf Mankowitz.<br />
”Dickens”.<br />
(Natur och Kultur,<br />
1977)<br />
15<br />
Så många romaner<br />
skrev Charles<br />
Dickens.<br />
Därefter föreslog förläggarna att han skulle skriva<br />
en serie humoristiska sporthistorier till illustrationer<br />
<strong>av</strong> den populära tecknaren Robert Seymour.<br />
Dickens svarade att han skulle skriva en<br />
serie humoristiska episoder som han valde helt<br />
och hållet själv, och att Seymour skulle illustrera<br />
dessa. Det blev som Dickens ville, och ”Pickwickklubben”<br />
publicerades 1836-1837. Romanen blev<br />
oerhört populär och lästes <strong>av</strong> ”hög och låg, <strong>av</strong><br />
domare i rättssalen och <strong>av</strong> dem som städade efter<br />
dem.” Och Dickens var med en gång en berömd<br />
författare.<br />
meDan humOrn DOminerar i ”Pickwick-klubben”<br />
dominerar en annan sida hos Dickens i<br />
hans nästa roman, Oliver Twist. G K Chesterton<br />
uttrycker det så här: ”Liksom hela hans naturliga<br />
böjelse för fasor blev undertryckt i ’Pickwickklubben’,<br />
blev hela hans naturliga böjelse för<br />
glädje och skämt undertryckt i ’Oliver Twist’.”<br />
En scen i denna roman, som nog de flesta människor<br />
känner till, är när fattighuspojken Oliver<br />
Twist håller fram den tomma sopptallriken och<br />
säger: ”Ursäkta herrn, jag skulle vilja ha lite mer<br />
mat”.<br />
Efter ”Oliver Twist” följde ”Nicholas Nickleby”,<br />
där han angriper de usla skolorna i Yorkshire.<br />
Vi möter här Charles Dickens underbara<br />
förmåga att blanda allvar och humor. Författaren<br />
och teologen G K Chesterton påpekar att Dickens<br />
vitalitet var så våldsam att han var oförmögen<br />
att beskriva tristess och enformighet. Förmodligen<br />
hade verkliga elever det mindre svårt<br />
än de stackars pojkarna i Dickens skola Dotheboys<br />
Hall, men de var säkert mera uttråkade<br />
också. För hur skulle någon kunna ha tråkigt i<br />
sällskap med en sådan företeelse som läraren mr<br />
Sqeers?<br />
DiCkenS Skrev femtOn rOmaner, alla är de fulla<br />
<strong>av</strong> oförglömliga karaktärer – ja, hos Dickens är<br />
inte bara huvudpersonerna utan varenda bifigur<br />
fängslande. Han skapar i stor skala, och det finns<br />
ett slösande överflöd i hans romaner. Med rätta<br />
har Dickens anklagats för att vara sentimental.<br />
Men han har samtidigt skapat en helt unik värld<br />
i sina romaner. Och medan många andra författare<br />
från 1800-talet nästan är bortglömda nu så<br />
fortsätter människor över hela världen att läsa<br />
Dickens romaner.<br />
Han levde i den viktorianska tiden. Storbritannien<br />
stod då på höjden <strong>av</strong> sin makt som<br />
imperium, men det var samtidigt början på<br />
maskin-åldern. Dickens var mycket känslig och<br />
medveten om följderna <strong>av</strong> den industriella revolutionen.<br />
I romanen ”Hårda tider” attackerar<br />
han industrialismen. Arbetarnas lidanden och<br />
industrimännens hjärtlöshet upprörde Dickens<br />
i högsta grad. Dickens själv står på människans<br />
sida och inte på maskinens. I kapitel elva gör han<br />
en jämförelse mellan de stora slamrande maskinerna<br />
i fabriken och arbetarna, och säger att det<br />
är inget mysterium med de förra, men med den<br />
allra ringaste <strong>av</strong> de senare är det ett ”outgrundligt<br />
mysterium, för evigt.”<br />
Särskilt upprördes han naturligtvis <strong>av</strong> det<br />
grymma barnarbetet som förekom i fabriker och<br />
kolgruvor. Dickens hade medkänsla med barn,<br />
och flera <strong>av</strong> huvudpersonerna i hans romaner<br />
är barn. I början <strong>av</strong> både ”D<strong>av</strong>id Copperfield”<br />
och ”Lysande utsikter” beskriver Dickens, med<br />
mycket fin inlevelse, världen sedd ur ett barns<br />
synvinkel. Dessa <strong>av</strong>snitt är kanske det bästa som<br />
Dickens har skrivit.<br />
i Sina rOmaner attaCkerar Dickens många<br />
olika sociala orättvisor. Han gör detta framför allt<br />
genom sin satiriska humor, menar G K Chesterton<br />
och konstaterar: ”Dickens framfart lämnade<br />
spår i sockenvård, barnuppfostran, begr<strong>av</strong>ningsceremonier,<br />
offentliga <strong>av</strong>rättningar, fattigvårdens<br />
arbetsinrättningar och högsta domstolen. Allt<br />
detta reformerades; det är nu annorlunda.”<br />
Dickens ville predika evangeliets etik. Jesus<br />
ord och liv var mycket viktiga för honom. Men<br />
om han verkligen var en kristen är problematiskt.<br />
Han älskade Nya testamentet, men han tycks inte<br />
ha förstått det på ett evangeliskt sätt. Och han<br />
hade, med G K Chestertons ord, ”en motvilja för<br />
fastställda dogmer, vilket i själva verket innebär<br />
en förkärlek för oprövade dogmer.”<br />
emellertiD verkaDe DiCkenS i ett land som<br />
hade ett ”kristet minne”. Den etiska förståelsen<br />
<strong>av</strong> rätt och fel var formad efter Guds Ord. Själv<br />
sa Dickens att han i sitt författarskap ville skildra<br />
det goda som trots syndafallet ändå finns i<br />
världen. Det påminner om vad prästen och författaren<br />
Bo Giertz sade angående litteraturen:<br />
”Världen är full <strong>av</strong> Guds goda gåvor, <strong>av</strong> sång och<br />
arbetsglädje, <strong>av</strong> energi och humor, <strong>av</strong> trohet och<br />
uthållighet. Och allt detta kan spegla sig också<br />
i litteraturen. Människor, som själva inte är<br />
kristna, kan skänka oss storslagna skildringar <strong>av</strong><br />
människans arbete och kamp, <strong>av</strong> hennes bekymmer<br />
och glädje, <strong>av</strong> hennes nederlag och segrar.<br />
Sådana skildringar kan vara genomandade <strong>av</strong><br />
Guds närhet på samma vis, som skapelsen själv<br />
är det. De vittnar om Guds verk på samma sätt<br />
som ett vårregn eller en solnedgång. Att Gud är<br />
verksam här, visar sig däri, att det goda i Guds<br />
skapelse icke tiges ihjäl och förnekas. Det visar<br />
sig också däri, att det ligger en outsagd värdering<br />
i skildringen, något som låter rätt vara rätt, som<br />
inte älskar det vrånga och snuskiga för dess egen<br />
skull och som aldrig förskönar eller ursäktar de<br />
livsfördärvande och nedbrytande makterna i<br />
tillvaron.” Detta stämmer med Dickens författarskap.<br />
för OSS är Det naturligtviS Dickens som<br />
författare som är mest intressant. När det gäller<br />
hans privatliv kan man bara konstatera att denna<br />
stora människovän, som kämpade mot allt slags<br />
förtryck, inte levde riktigt som han lärde – i alla<br />
fall inte i relation till hustrun. Mrs Dickens hade<br />
nog gärna velat möta lite mer <strong>av</strong> den medkänsla<br />
som hennes berömde make förespråkar i sina romaner<br />
– i stället separerade han från henne efter<br />
att de varit gifta i tjugo år och hon fött honom tio<br />
barn.<br />
Charles Dickens <strong>av</strong>led 9 juni 1870. Han begr<strong>av</strong>des<br />
i Poets´ Corner i Westminster Abbey.<br />
SUSAnne Södergren