12.09.2013 Views

21 Bilden av islam delar kristenheten - Dagen

21 Bilden av islam delar kristenheten - Dagen

21 Bilden av islam delar kristenheten - Dagen

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

20<br />

insikt<br />

Redaktörer: Inger Alestig 08-619 24 51, Urban Thoms 08-619 24 91 insikt@dagen.se<br />

Litteratur<br />

Oskyldigt utpekad med sin utpekare i ”Sk<strong>av</strong>lan”<br />

■ Hon pekade ut honom som våldtäktsman.<br />

Efter tolv år i amerikanskt<br />

fängelse uppdagades det att han var<br />

oskyldig. Trots det som hänt möttes<br />

sedan Jennifer Thompson-Canni-<br />

dagen Fredag <strong>21</strong> september 2012<br />

no och Ronald Cotton (bilden) och<br />

försonades. Tillsammans skrev de<br />

boken ”Nummer fem från vänster”<br />

(Libris), i kväll fredag medverkar de<br />

i ”Sk<strong>av</strong>lan”, SVT1 <strong>21</strong>.00.<br />

Dickens ville predika<br />

Med sitt sociala patos och sin obotliga sentimentalitet<br />

skrev sig Charles Dickens rakt in i historieböckerna<br />

och där har han förblivit som en <strong>av</strong><br />

världshistoriens mest kända och älskade författare.<br />

I år firas 200-årsjubileet <strong>av</strong> författarens födelse.<br />

CharleS DiCkenS föDDeS i Portsmouth, England,<br />

den 7 februari 1812. Men familjen flyttade<br />

snart till Chatham i Kent, vilket blev Dickens<br />

verkliga fädernestad. Hans far, John Dickens,<br />

var tjänsteman i marinförvaltningen. John Dickens<br />

tycks ha varit en hjärtlig och vänlig, men en<br />

aning vårdslös person. Han var mer road <strong>av</strong> att<br />

höra på sonen än <strong>av</strong> att undervisa honom. Den<br />

första bild vi får <strong>av</strong> Charles Dickens visar honom<br />

uppspetad på ett bord i färd med att sjunga komiska<br />

visor för föräldrar och andra släktingar.<br />

Nästan så fort han tagit sina första steg kliver<br />

han alltså rakt in i rampljuset och han klev ut<br />

ur det först med sin död. Dickens tidiga barndom<br />

var lycklig, men fadern fick allt svårare att<br />

få ekonomin att gå ihop, och blev slutligen ruinerad.<br />

Han hamnade i Marshalsea-fängelset<br />

på grund <strong>av</strong> obetalda skulder. Charles, tolv år<br />

gammal, fick börja arbeta på en skosvärtefabrik.<br />

Som en bland flera trasiga pojkar fick han stå<br />

hela dagarna och klistra etiketter på burkar med<br />

skosvärta.<br />

Efter tre månader fick John Dickens ett arv på<br />

450 pund, tillräckligt för att han skulle kunna<br />

betala sina skulder och komma ut från Marshalsea.<br />

Hans son väntade nu ivrigt på att få slippa<br />

fabriksarbetet. Charles Dickens tid på skosvärtefabriken<br />

hade varit 20 veckor men känts som 20<br />

år. Nu skulle han få gå i skolan igen.<br />

innan familjen blev ruineraD hade Charles<br />

gått en tid i en skola där han trivts mycket<br />

bra. Det var en skola som inrättats <strong>av</strong> en man vid<br />

namn William Giles, för övrigt son till en baptistpastor.<br />

William Giles hade insett att Charles var<br />

en lysande begåvning och gett honom mycket<br />

särskild uppmärksamhet. Det var troligen här<br />

hans kärlek till Nya testamentet väcktes. För<br />

Dickens var Jesu liknelser de största <strong>av</strong> alla<br />

berättelser.<br />

Han började nu studera vid Wellington<br />

House Academy där Charles under de följande<br />

tre åren undervisades i engelska, franska, latin,<br />

skrivning, matematik och i konsten att dansa<br />

hornpipe. När Charles skol<strong>av</strong>gifter inte längre<br />

kunde betalas fick han plats som skrivbiträde på<br />

ett advokatkontor. Arbetet tråkade ut honom,<br />

men på kvällarna lärde han sig stenografi helt<br />

på egen hand vilket gjorde att han kunde övergå<br />

till att bli reporter. Han utsågs så småningom till<br />

parlamentsreferent för en del tidningar. Han blev<br />

en mycket skicklig stenograf och fick också en inblick<br />

i parlamentets arbete.<br />

han Skrev SamtiDigt då och då humoristiska<br />

berättelser i tidningarna, vilka samlades och publicerades<br />

i en bok med titeln ”Sketches by Boz”.<br />

Fakta:<br />

Källor<br />

◆ G K Chesterton<br />

”Charles<br />

Dickens”. (Norstedts<br />

&amp;<br />

Söner, 1933).<br />

◆ Charles Dickens,<br />

flera <strong>av</strong> hans<br />

romaner.<br />

◆ Bo Giertz<br />

”Kampen om<br />

människan”. (AB<br />

Svenska Kyrkans<br />

Diakonistyrelses<br />

Bokförlag, 1952).<br />

◆ Wolf Mankowitz.<br />

”Dickens”.<br />

(Natur och Kultur,<br />

1977)<br />

15<br />

Så många romaner<br />

skrev Charles<br />

Dickens.<br />

Därefter föreslog förläggarna att han skulle skriva<br />

en serie humoristiska sporthistorier till illustrationer<br />

<strong>av</strong> den populära tecknaren Robert Seymour.<br />

Dickens svarade att han skulle skriva en<br />

serie humoristiska episoder som han valde helt<br />

och hållet själv, och att Seymour skulle illustrera<br />

dessa. Det blev som Dickens ville, och ”Pickwickklubben”<br />

publicerades 1836-1837. Romanen blev<br />

oerhört populär och lästes <strong>av</strong> ”hög och låg, <strong>av</strong><br />

domare i rättssalen och <strong>av</strong> dem som städade efter<br />

dem.” Och Dickens var med en gång en berömd<br />

författare.<br />

meDan humOrn DOminerar i ”Pickwick-klubben”<br />

dominerar en annan sida hos Dickens i<br />

hans nästa roman, Oliver Twist. G K Chesterton<br />

uttrycker det så här: ”Liksom hela hans naturliga<br />

böjelse för fasor blev undertryckt i ’Pickwickklubben’,<br />

blev hela hans naturliga böjelse för<br />

glädje och skämt undertryckt i ’Oliver Twist’.”<br />

En scen i denna roman, som nog de flesta människor<br />

känner till, är när fattighuspojken Oliver<br />

Twist håller fram den tomma sopptallriken och<br />

säger: ”Ursäkta herrn, jag skulle vilja ha lite mer<br />

mat”.<br />

Efter ”Oliver Twist” följde ”Nicholas Nickleby”,<br />

där han angriper de usla skolorna i Yorkshire.<br />

Vi möter här Charles Dickens underbara<br />

förmåga att blanda allvar och humor. Författaren<br />

och teologen G K Chesterton påpekar att Dickens<br />

vitalitet var så våldsam att han var oförmögen<br />

att beskriva tristess och enformighet. Förmodligen<br />

hade verkliga elever det mindre svårt<br />

än de stackars pojkarna i Dickens skola Dotheboys<br />

Hall, men de var säkert mera uttråkade<br />

också. För hur skulle någon kunna ha tråkigt i<br />

sällskap med en sådan företeelse som läraren mr<br />

Sqeers?<br />

DiCkenS Skrev femtOn rOmaner, alla är de fulla<br />

<strong>av</strong> oförglömliga karaktärer – ja, hos Dickens är<br />

inte bara huvudpersonerna utan varenda bifigur<br />

fängslande. Han skapar i stor skala, och det finns<br />

ett slösande överflöd i hans romaner. Med rätta<br />

har Dickens anklagats för att vara sentimental.<br />

Men han har samtidigt skapat en helt unik värld<br />

i sina romaner. Och medan många andra författare<br />

från 1800-talet nästan är bortglömda nu så<br />

fortsätter människor över hela världen att läsa<br />

Dickens romaner.<br />

Han levde i den viktorianska tiden. Storbritannien<br />

stod då på höjden <strong>av</strong> sin makt som<br />

imperium, men det var samtidigt början på<br />

maskin-åldern. Dickens var mycket känslig och<br />

medveten om följderna <strong>av</strong> den industriella revolutionen.<br />

I romanen ”Hårda tider” attackerar<br />

han industrialismen. Arbetarnas lidanden och<br />

industrimännens hjärtlöshet upprörde Dickens<br />

i högsta grad. Dickens själv står på människans<br />

sida och inte på maskinens. I kapitel elva gör han<br />

en jämförelse mellan de stora slamrande maskinerna<br />

i fabriken och arbetarna, och säger att det<br />

är inget mysterium med de förra, men med den<br />

allra ringaste <strong>av</strong> de senare är det ett ”outgrundligt<br />

mysterium, för evigt.”<br />

Särskilt upprördes han naturligtvis <strong>av</strong> det<br />

grymma barnarbetet som förekom i fabriker och<br />

kolgruvor. Dickens hade medkänsla med barn,<br />

och flera <strong>av</strong> huvudpersonerna i hans romaner<br />

är barn. I början <strong>av</strong> både ”D<strong>av</strong>id Copperfield”<br />

och ”Lysande utsikter” beskriver Dickens, med<br />

mycket fin inlevelse, världen sedd ur ett barns<br />

synvinkel. Dessa <strong>av</strong>snitt är kanske det bästa som<br />

Dickens har skrivit.<br />

i Sina rOmaner attaCkerar Dickens många<br />

olika sociala orättvisor. Han gör detta framför allt<br />

genom sin satiriska humor, menar G K Chesterton<br />

och konstaterar: ”Dickens framfart lämnade<br />

spår i sockenvård, barnuppfostran, begr<strong>av</strong>ningsceremonier,<br />

offentliga <strong>av</strong>rättningar, fattigvårdens<br />

arbetsinrättningar och högsta domstolen. Allt<br />

detta reformerades; det är nu annorlunda.”<br />

Dickens ville predika evangeliets etik. Jesus<br />

ord och liv var mycket viktiga för honom. Men<br />

om han verkligen var en kristen är problematiskt.<br />

Han älskade Nya testamentet, men han tycks inte<br />

ha förstått det på ett evangeliskt sätt. Och han<br />

hade, med G K Chestertons ord, ”en motvilja för<br />

fastställda dogmer, vilket i själva verket innebär<br />

en förkärlek för oprövade dogmer.”<br />

emellertiD verkaDe DiCkenS i ett land som<br />

hade ett ”kristet minne”. Den etiska förståelsen<br />

<strong>av</strong> rätt och fel var formad efter Guds Ord. Själv<br />

sa Dickens att han i sitt författarskap ville skildra<br />

det goda som trots syndafallet ändå finns i<br />

världen. Det påminner om vad prästen och författaren<br />

Bo Giertz sade angående litteraturen:<br />

”Världen är full <strong>av</strong> Guds goda gåvor, <strong>av</strong> sång och<br />

arbetsglädje, <strong>av</strong> energi och humor, <strong>av</strong> trohet och<br />

uthållighet. Och allt detta kan spegla sig också<br />

i litteraturen. Människor, som själva inte är<br />

kristna, kan skänka oss storslagna skildringar <strong>av</strong><br />

människans arbete och kamp, <strong>av</strong> hennes bekymmer<br />

och glädje, <strong>av</strong> hennes nederlag och segrar.<br />

Sådana skildringar kan vara genomandade <strong>av</strong><br />

Guds närhet på samma vis, som skapelsen själv<br />

är det. De vittnar om Guds verk på samma sätt<br />

som ett vårregn eller en solnedgång. Att Gud är<br />

verksam här, visar sig däri, att det goda i Guds<br />

skapelse icke tiges ihjäl och förnekas. Det visar<br />

sig också däri, att det ligger en outsagd värdering<br />

i skildringen, något som låter rätt vara rätt, som<br />

inte älskar det vrånga och snuskiga för dess egen<br />

skull och som aldrig förskönar eller ursäktar de<br />

livsfördärvande och nedbrytande makterna i<br />

tillvaron.” Detta stämmer med Dickens författarskap.<br />

för OSS är Det naturligtviS Dickens som<br />

författare som är mest intressant. När det gäller<br />

hans privatliv kan man bara konstatera att denna<br />

stora människovän, som kämpade mot allt slags<br />

förtryck, inte levde riktigt som han lärde – i alla<br />

fall inte i relation till hustrun. Mrs Dickens hade<br />

nog gärna velat möta lite mer <strong>av</strong> den medkänsla<br />

som hennes berömde make förespråkar i sina romaner<br />

– i stället separerade han från henne efter<br />

att de varit gifta i tjugo år och hon fött honom tio<br />

barn.<br />

Charles Dickens <strong>av</strong>led 9 juni 1870. Han begr<strong>av</strong>des<br />

i Poets´ Corner i Westminster Abbey.<br />

SUSAnne Södergren

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!