Svängiga salonger - Ergo

More documents

Recommendations

Info

<strong>Ergo</strong> #2 / 2009 Illustration: Daniel Ocampo Daza, institutionen för neurovetenskap, Uppsala universitet av de käkförsedda ryggradsdjuren, fördubblades hela arvsmassan två gånger. Alla utvecklingslinjer har sedan dess förlorat mycket av det fördubblade materialet. Vissa ryggradsdjurs arvsmassa har dubblerats vid ytterligare tillfällen sedan dess, och många djur är därför betydligt mer genetiskt komplexa än människan. – Vi vill förstå förloppen som format arvsmassan. Vad ser vi idag och hur har det uppkommit? I och med att det fi nns kopior av samma gener öppnas möjligheten för någon av dessa att förändras och ge upphov till nya funktioner, säger Daniel Ocampo Daza, doktorand vid institutionen för neurovetenskap. Genom kartläggningen av hela genomet för lancettfi sken, ryggradsdjurens närmaste släkting, kunde man förra året för första gången visa att fyrdubblingen av arvsmassan ägt rum. Det var ett svårt arbete eftersom så stora delar av det ursprungliga materialet har försvunnit eller bytt plats, men det fi nns fortfarande tillräckligt mycket kvar för att jämförelser mellan arter ska vara möjliga. – Trots att helgenomsduplikationer är väldigt omvälvande händelser är de inte ovanliga. Inom växtriket är de oerhört vanliga, och man tror att det kan vara en anpassning till ett stillastående liv. En växt kan förändras mycket från en generation till en annan, något som är ovanligt i djurriket. Daniel Ocampo Daza berättar att det bland arterna, förutom fi skar och grodor, även fi nns en sydamerikansk ökenråtta som relativt nyligen dubblerat sin arvsmassa, vilket är ytterligare ett bevis Daniel Ocampo Daza. på att evolutionen är ständigt pågående. Även för däggdjur. – Jämförande analyser av olika arters hela arvsmassa på ett molekylärbiologiskt plan gör att vi på ett säkert sätt kan läsa av evolutionen. Bara under 2000talet har kunskapen kring evolutionen ökat exponentiellt, mycket tack vare möjligheten att kartlägga hela genom. Man har redan avverkat ett stort antal djurarter och det går idag betydligt fortare än tidigare. Daniel Ocampo Daza menar att takten inte heller visar tecken på att sakta in. – Det är en otrolig utveckling, inte bara inom biologin. Den är ett led i alla de frågor vi människor har. Var kommer vi ifrån? Hur hamnade vi här? Vår plats i det stora evolutionära trädet, som vi delar med allt som lever, klarnar. Jag tycker att det är fascinerande att vi kan närma oss de här frågorna genom vår arvsmassa och vill slå ett slag för grundforskningen. Det som tycks enkelt kan dölja en oerhörd komplexitet. Jag tror inte att vi kan förstå oss själva utan att förstå det sammanhang vi ingår i, säger Daniel Ocampo Daza. EVOLUTIONEN GYNNAR INTE ALLTID DE BÄST LÄMPADE. Darwins idé om det naturliga urvalet bygger på att förändringar som gagnar individen och populationen står för utvecklingen av olika arter. Men det är en sanning med modifi kation. I dagarna publicerade en forskargrupp vid Uppsala universitet resultat som visar att även förändringar som är negativa för individen bidrar till evolutionen. – Vi tittade på vissa gener som utvecklats snabbt och jämförde människa med chimpans. Varför skedde denna utveckling så snabbt hos människor? Det borde vara ihopkopplat med naturligt urval, men istället hittade vi en annan mekanism, som bygger på att mutationer inträffar med hög frekvens i vissa delar av arvsmassan och leder till snabba förändringar, säger Matthew Webster, forskare vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi. Gener är i allmänhet mycket konserverade inom och mellan arter, men mutationer kan leda till förändringar som blir permanenta. Dessa mutationer ger ofta upphov till negativa, ibland skadliga förändringar och inträffar i regioner som NYHETER / 17 Uppsalaprofessor populariserar Darwin Granna fjädrar och god fysik. I ”Darwins idé” berättar Staffan Ulfstrand, pensionerad professor emeritus i zoologisk ekologi, varför vissa individer har bättre tur i kärlek än andra. Han beskriver art för art och blandar humor med fakta. – Den bästa idén någon någonsin har haft! utropar Staffan Ulfstrand och drämmer näven i bordet. Han talar förstås om det naturliga urvalet. Lagom till 150-årsjubileet för Charles Darwins ”Om arternas uppkomst” kom Staffan Ulfstrands bok ”Darwins idé”, som behandlar ekologi, partnerval och familjesystem med mera. – Varför är det oftast honorna som tar hand om ungarna, särskilt bland däggdju- Staffan Ulfstrand. ren? Och varför dödar hanar andra hanars ungar, detta har jag med som exempel i boken. Länge talade man om att det skulle vara ett onormalt beteende, men forskning visar att så inte är fallet. Förklaringen är enkel: såväl hanar som honor är intresserade av att lyckas bättre än andra individer med sin fortplantning. Naturligt urval – det är att få många pigga avkomlingar. Langurer lever i harem, berättar Staffan Ulfstrand, och nytillkomna hanar dödar de ungar som fi nns, för att honorna ska komma i brunst igen, så att den nye kan sprida sina arvsanlag. – Även hos oss människor är det vanligare med styvfäder som slår sina styvbarn än med pappor som slår sina egna barn. Det är ett djupt liggande drag, att gynna sina egna barn framför andras ungar. Och det fi nns en inbyggd osäkerhetsfaktor. Medan en kvinna vet vilka barn som är hennes, är det inte lika lätt för en man att vara säker på vem han är far till. Världen är full av lurade hanar... Han drar gärna paralleller mellan djur och människor, visar hur mycket som går igen. Där påfåglar blir mer attraktiva ju större och färggladare stjärtfjädrar de har, tar människan till bland annat musik och idrott. – Ornament behöver inte vara utseende, fågelsång eller beteende. Hos vår egen art är det kanske hjärnans kapacitet som är det viktigaste ornamentet. Kvickhet och humor tilltalar det andra könet, och både män och kvinnor försöker imponera på varandra genom att använda intellektet – bland annat. HANNA STRANDBERG/red@ergo.us.uu.se – ett djur bland andra brukar kallas ”hot spots”, eftersom mutationerna lättare fi xeras där. – Det är viktigt att bestämma vilka gener det är som gör oss till människor, och vilken utveckling som har lett fram till vår anpassning till miljön. Ett exempel på en mutation som i slutänden gjort oss mer anpassade till det liv vi lever är förändringen av vår tumme, som ju varit en förutsättning för människans utveckling, säger Matthew Webster. Snabba förändringar av arvsmassan beror alltså snarare på felläsningar av densamma vid celldelningen, än på ett naturligt urval som gynnar goda förändringar. Matthew Webster. – Forskare får nog tänka om, och hitta bättre sätt att identifi era de mekanismer som lett till, och fortfarande leder till människans anpassning till miljön. Darwins idé räcker inte för att förklara varför vi ser ut och fungerar som vi gör. Min forskning visar inte att alla haft fel, men att vi nu har kommit ett steg längre på vägen till att förstå hur evolutionen fungerar. HANNA STRANDBERG/red@ergo.us.uu.se
18 / KULTUR <strong>Ergo</strong> #2 / 2009 ESSÄ De harmlösa vildarna. De första brittiska kolonisatörerna i Nya världen beskrev urinvånarna som barnsliga och underlägsna dem själva, men likafullt som människor. För att passa in i den elisabetanska erans världsbild måste nämligen de “nyupptäckta folken” tillskrivas förmågan till omvändelse, och därmed underkastelse, skriver Gwendolyn Haevens. Say what you will about the early British colonizers in the New World—they were a dab hand at ” propaganda. “In respect of troubling our inhabiting and planting [the natives] are not to be feared,” writes the English naturalist Thomas Harriot in A Brief and True Report of the New Found Land of Virginia from 1588. The inhabitants of the land, members of the Roanoke nation, are described as thoroughly harmless, “having no edge tools or weapons of iron to offend [the colonists] with.” “Neither know they how to make any,” the reader is assured (in parentheses). Reportedly, their weapons are simple bows made of which hazel, and arrows made of “reeds”—and besides a few “fl at-edged” clubs, an assortment of small “bark” shields, and some armor made of “sticks” woven together with “thread,” the Roanoke have nothing with which to defend themselves. And yet, by the time Harriot published his True Report, the government of the fi rst colony had found it necessary to lead a preemptive attack on the Roanoke nation—chasing down and beheading their Chief. Neither does the True Report inform the reader of this fi rst colony’s disastrous end. The descriptions of Native Americans in Harriot’s True Report have long been recognized as skewed in favour of colonization efforts in the New World. But was propaganda Harriot’s only purpose with them? During voyages in the Elizabethan age explorers had the task of incorporating previously ‘undiscovered’ indigenous peoples into their journey narratives in a manner that would make sense to Europeans. The British, in particular, had the added challenge of integrating these ‘newcomers’ into their very precise system of universal order: the ‘Great Chain of Being.’ Elizabethan scholar E.M.W. Tillyard explains in The Elizabethan World Picture that the ‘Chain’ was a metaphor which served to express the “unfaltering order” and “ultimate unity” of God’s creation. Every speck of this creation formed a link in the Chain, from wood grubs up to the Creator himself—there could be no gap. Man was of paramount interest due to his double nature: he was situated above the animals (as well as the geraniums and river pebbles) due to his faculty of reason, which he shared with the angels, and yet below the angels, because he experienced sexual desire—the quality which he had in common with the beasts (but not the geraniums and river pebbles). In this way, humans were considered to bridge the greatest cosmic chasm—between matter and spirit. While this exact system of universal order reassured the Elizabethans of their prominent place in God’s creation, they were reportedly “appalled by the visible tokens of disorder that suggested [the Chain’s] upsetting” Harriot, like a child inciting suspicion with the exactitude of his alibi for when the birthday-cake was molested, goes overboard with his reassurances.” Gwendolyn Haevens, ursprungligen från Kanada, är doktorand på engelska institutionen vid Uppsala universitet. Texten bygger på hennes studier i ursprungsbefolkningslitteratur. and obsessed by the fear of chaos. These days, many would describe scenes of Christmas shopping after the 22nd as ‘complete and utter chaos,’ but for the Elizabethans this term had a decidedly more sinister bent. We’re talking total cosmic anarchy. That is, everything boiled back down to a dark, oozing sludge. The Elizabethans fervently believed that disorder (oozing sludge) was a product of sin that was perpetually striving to take back the universe. Due to this conviction that religion and world order were inexorably intertwined, one can imagine the delicate task early explorers were faced with when they fi rst encountered Native Americans. If the British settled in the New World, indigenous Americans would become a part of their world picture and must, therefore, be explained in manner that would fi t them into the Chain. This was also the responsibility in 1588 of Thomas Harriot in his Brief and True Report. From his experiences with indigenous Americans while surveying the landscape around the infant colony on Roanoke Island (modern day North Carolina), Harriot describes the people in a manner which places them in the ranks of ‘men’ in the Chain: they are not at the level of the English, but also not classifi ed as so ‘savage’ that they descend into the realm of animals (the latter being the inclination of some other explorers). He describes them as naïve and child-like: “In respect to us, they are but poor people, and for want of skill and judgment [...] they do esteem our trifl es before things of greater value.” While he concedes that the people “seem very ingenious” and can “show excellence of wit,” they are comparatively unintelligent and lack a developed faculty of reason, as they have “no such tools, nor any such crafts, sciences and arts as [the English].” A common trope in this type of narrative, Harriot reports that inventions such as fi reworks and written language “so far exceed [the Native Americans’] capacities to comprehend the reason and means how they should be made” that the English are ‘mistaken’ for Gods. What marks of ‘civilization’ the indigenous people have, Harriot describes as ridiculous when compared with ‘authentic’ European models: their houses resemble “arbors in [...] gardens in England.” And then there are Harriot’s aforementioned reports of their feeble weapons and protective pieces of bark. My notion is that besides placating his countrymen about the threat of the Native Americans, with his True Report Harriot is also making an earnest attempt to assure them that indigenous Americans can be fi t into the ‘Chain of Being,’ and that wholesale cosmic anarchy can indeed be averted. His ”The manner of makinge their boates”. Illustration av Ihon characterization of the people as harmless, impressionable children is an adroit method of incorporating them into the Chain: had he portrayed them lower down on the Chain—as animal-like ‘savages’—the English colonists would have had to consider the impossibility of living amongst humans who lacked the reason to be converted to Christianity. By describing them instead as naïve and childlike, the world order could be maintained—the people were simply heathen because they hadn’t been taught otherwise. Moreover, they would have just enough “excellence of wit” for the English, acting as their paternal guides, to convert them to Christianity. Indeed, Harriot states outright that the Roanoke’s religion, though “far from the truth,” will make them more “easier and sooner reformed.” What is more, he goes out of his way to make the Roanoke’s religious beliefs sound similar to those of Christianity: although they are polytheistic, he reports that the Roanoke believe there is “one only chief and great God.” He claims that they believe in the “immortality of the soul” and that “after this life [...] according to the works [the soul] hath done, it is either carried to heaven the habitacle of the gods, there to enjoy perpetual bliss and happiness, or else to a great pit or hole [...] there to burn continually.” Sound familiar? And then Harriot, like a child inciting suspi-
Page 1 and 2: Uppsala studentkårs tidning. Grund
Page 3 and 4: 4 / DEBATT ALLA ÄR VÄRDA EN ANDRA
Page 5 and 6: 6 / NYHETER Det gäller att inte h
Page 7 and 8: Ergo #2 / 2009 Caroline Holmgren, L
Page 9 and 10: Ergo #2 / 2009 FORSKNING PÅGÅR Is
Page 11 and 12: Ergo #2 / 2009 Värmlands nation sl
Page 13: 16 / NYHETER Rasbiologin hade ett s
Page 17 and 18: 20 / RECENSIONER Betygen sätts i s
Page 19 and 20: 22 / KALENDARIUM VÄLKOMMEN TILL ER
Page 21 and 22: Ergo #2 / 2009 GOTLANDS www.gotland
Page 23: Visste du att Uppsala studentkår..

Svängiga salonger - Ergo

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?