12.09.2013 Views

Svängiga salonger - Ergo

Svängiga salonger - Ergo

Svängiga salonger - Ergo

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

<strong>Ergo</strong> #2 / 2009<br />

Illustration: Daniel Ocampo Daza, institutionen för neurovetenskap, Uppsala universitet<br />

av de käkförsedda ryggradsdjuren, fördubblades<br />

hela arvsmassan två gånger.<br />

Alla utvecklingslinjer har sedan dess<br />

förlorat mycket av det fördubblade materialet.<br />

Vissa ryggradsdjurs arvsmassa har<br />

dubblerats vid ytterligare tillfällen sedan<br />

dess, och många djur är därför betydligt<br />

mer genetiskt komplexa än människan.<br />

– Vi vill förstå förloppen som format<br />

arvsmassan. Vad ser vi idag och hur har<br />

det uppkommit? I och med att det fi nns<br />

kopior av samma gener öppnas möjligheten<br />

för någon av dessa att förändras och ge<br />

upphov till nya funktioner, säger Daniel<br />

Ocampo Daza, doktorand vid institutionen<br />

för neurovetenskap.<br />

Genom kartläggningen av hela genomet<br />

för lancettfi sken, ryggradsdjurens<br />

närmaste släkting, kunde man förra året<br />

för första gången visa att fyrdubblingen<br />

av arvsmassan ägt rum. Det var ett svårt<br />

arbete eftersom så stora delar av det ursprungliga<br />

materialet har försvunnit eller<br />

bytt plats, men det fi nns fortfarande<br />

tillräckligt mycket kvar för att jämförelser<br />

mellan arter ska vara möjliga.<br />

– Trots att helgenomsduplikationer är<br />

väldigt omvälvande händelser är de inte<br />

ovanliga. Inom växtriket är de oerhört<br />

vanliga, och man tror att det kan vara en<br />

anpassning till ett stillastående liv. En<br />

växt kan förändras mycket från en generation<br />

till en annan, något som är ovanligt i<br />

djurriket.<br />

Daniel Ocampo<br />

Daza berättar att<br />

det bland arterna,<br />

förutom fi skar och<br />

grodor, även fi nns<br />

en sydamerikansk<br />

ökenråtta som<br />

relativt nyligen<br />

dubblerat sin arvsmassa,<br />

vilket är ytterligare<br />

ett bevis Daniel Ocampo Daza.<br />

på att evolutionen<br />

är ständigt pågående. Även för däggdjur.<br />

– Jämförande analyser av olika arters<br />

hela arvsmassa på ett molekylärbiologiskt<br />

plan gör att vi på ett säkert sätt kan<br />

läsa av evolutionen. Bara under 2000talet<br />

har kunskapen kring evolutionen<br />

ökat exponentiellt, mycket tack vare möjligheten<br />

att kartlägga hela genom.<br />

Man har redan avverkat ett stort antal<br />

djurarter och det går idag betydligt fortare<br />

än tidigare. Daniel Ocampo Daza menar<br />

att takten inte heller visar tecken på<br />

att sakta in.<br />

– Det är en otrolig utveckling, inte<br />

bara inom biologin. Den är ett led i alla<br />

de frågor vi människor har. Var kommer<br />

vi ifrån? Hur hamnade vi här? Vår plats i<br />

det stora evolutionära trädet, som vi delar<br />

med allt som lever, klarnar. Jag tycker<br />

att det är fascinerande att vi kan närma<br />

oss de här frågorna genom vår arvsmassa<br />

och vill slå ett slag för grundforskningen.<br />

Det som tycks enkelt kan dölja en oerhörd<br />

komplexitet. Jag tror inte att vi kan<br />

förstå oss själva utan att förstå det sammanhang<br />

vi ingår i, säger Daniel Ocampo<br />

Daza.<br />

EVOLUTIONEN GYNNAR INTE ALLTID DE<br />

BÄST LÄMPADE. Darwins idé om det naturliga<br />

urvalet bygger på att förändringar<br />

som gagnar individen och populationen<br />

står för utvecklingen av olika arter. Men<br />

det är en sanning med modifi kation. I<br />

dagarna publicerade en forskargrupp vid<br />

Uppsala universitet resultat som visar att<br />

även förändringar som är negativa för individen<br />

bidrar till evolutionen.<br />

– Vi tittade på vissa gener som utvecklats<br />

snabbt och jämförde människa med<br />

chimpans. Varför skedde denna utveckling<br />

så snabbt hos människor? Det borde<br />

vara ihopkopplat med naturligt urval,<br />

men istället hittade vi en annan mekanism,<br />

som bygger på att mutationer inträffar<br />

med hög frekvens i vissa delar av<br />

arvsmassan och leder till snabba förändringar,<br />

säger Matthew Webster, forskare<br />

vid institutionen för medicinsk biokemi<br />

och mikrobiologi.<br />

Gener är i allmänhet mycket konserverade<br />

inom och mellan arter, men mutationer<br />

kan leda till förändringar som<br />

blir permanenta. Dessa mutationer ger<br />

ofta upphov till negativa, ibland skadliga<br />

förändringar och inträffar i regioner som<br />

NYHETER / 17<br />

Uppsalaprofessor<br />

populariserar Darwin<br />

Granna fjädrar och god fysik. I<br />

”Darwins idé” berättar Staffan<br />

Ulfstrand, pensionerad professor<br />

emeritus i zoologisk ekologi,<br />

varför vissa individer har bättre<br />

tur i kärlek än andra. Han beskriver<br />

art för art och blandar humor<br />

med fakta.<br />

– Den bästa idén någon någonsin har<br />

haft! utropar Staffan Ulfstrand och drämmer<br />

näven i bordet.<br />

Han talar förstås om det naturliga urvalet.<br />

Lagom till 150-årsjubileet för Charles<br />

Darwins ”Om arternas uppkomst” kom<br />

Staffan Ulfstrands<br />

bok ”Darwins idé”,<br />

som behandlar<br />

ekologi, partnerval<br />

och familjesystem<br />

med mera.<br />

– Varför är det<br />

oftast honorna<br />

som tar hand om<br />

ungarna, särskilt<br />

bland däggdju-<br />

Staffan Ulfstrand.<br />

ren? Och varför dödar hanar andra hanars<br />

ungar, detta har jag med som exempel<br />

i boken. Länge talade man om att det<br />

skulle vara ett onormalt beteende, men<br />

forskning visar att så inte är fallet. Förklaringen<br />

är enkel: såväl hanar som honor<br />

är intresserade av att lyckas bättre än<br />

andra individer med sin fortplantning.<br />

Naturligt urval – det är att få många pigga<br />

avkomlingar.<br />

Langurer lever i harem, berättar Staffan<br />

Ulfstrand, och nytillkomna hanar dödar<br />

de ungar som fi nns, för att honorna ska<br />

komma i brunst igen, så att den nye kan<br />

sprida sina arvsanlag.<br />

– Även hos oss människor är det vanligare<br />

med styvfäder som slår sina styvbarn<br />

än med pappor som slår sina egna barn.<br />

Det är ett djupt liggande drag, att gynna<br />

sina egna barn framför andras ungar. Och<br />

det fi nns en inbyggd osäkerhetsfaktor.<br />

Medan en kvinna vet vilka barn som är<br />

hennes, är det inte lika lätt för en man att<br />

vara säker på vem han är far till. Världen<br />

är full av lurade hanar...<br />

Han drar gärna paralleller mellan djur<br />

och människor, visar hur mycket som går<br />

igen. Där påfåglar blir mer attraktiva ju<br />

större och färggladare stjärtfjädrar de<br />

har, tar människan till bland annat musik<br />

och idrott.<br />

– Ornament behöver inte vara utseende,<br />

fågelsång eller beteende. Hos vår egen art<br />

är det kanske hjärnans kapacitet som är<br />

det viktigaste ornamentet. Kvickhet och<br />

humor tilltalar det andra könet, och både<br />

män och kvinnor försöker imponera på<br />

varandra genom att använda intellektet<br />

– bland annat.<br />

HANNA STRANDBERG/red@ergo.us.uu.se<br />

– ett djur bland andra<br />

brukar kallas ”hot spots”, eftersom mutationerna<br />

lättare fi xeras där.<br />

– Det är viktigt att bestämma vilka gener<br />

det är som gör oss till människor, och<br />

vilken utveckling som har lett fram till<br />

vår anpassning till miljön. Ett exempel<br />

på en mutation som i slutänden gjort oss<br />

mer anpassade till det liv vi lever är förändringen<br />

av vår tumme, som ju varit en<br />

förutsättning för människans utveckling,<br />

säger Matthew<br />

Webster.<br />

Snabba förändringar<br />

av arvsmassan<br />

beror alltså<br />

snarare på felläsningar<br />

av densamma<br />

vid celldelningen,<br />

än på<br />

ett naturligt urval<br />

som gynnar goda<br />

förändringar.<br />

Matthew Webster.<br />

– Forskare får nog tänka om, och hitta<br />

bättre sätt att identifi era de mekanismer<br />

som lett till, och fortfarande leder<br />

till människans anpassning till miljön.<br />

Darwins idé räcker inte för att förklara<br />

varför vi ser ut och fungerar som vi gör.<br />

Min forskning visar inte att alla haft fel,<br />

men att vi nu har kommit ett steg längre<br />

på vägen till att förstå hur evolutionen<br />

fungerar.<br />

HANNA STRANDBERG/red@ergo.us.uu.se

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!