Svängiga salonger - Ergo
Svängiga salonger - Ergo
Svängiga salonger - Ergo
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
<strong>Ergo</strong> #2 / 2009<br />
Illustration: Daniel Ocampo Daza, institutionen för neurovetenskap, Uppsala universitet<br />
av de käkförsedda ryggradsdjuren, fördubblades<br />
hela arvsmassan två gånger.<br />
Alla utvecklingslinjer har sedan dess<br />
förlorat mycket av det fördubblade materialet.<br />
Vissa ryggradsdjurs arvsmassa har<br />
dubblerats vid ytterligare tillfällen sedan<br />
dess, och många djur är därför betydligt<br />
mer genetiskt komplexa än människan.<br />
– Vi vill förstå förloppen som format<br />
arvsmassan. Vad ser vi idag och hur har<br />
det uppkommit? I och med att det fi nns<br />
kopior av samma gener öppnas möjligheten<br />
för någon av dessa att förändras och ge<br />
upphov till nya funktioner, säger Daniel<br />
Ocampo Daza, doktorand vid institutionen<br />
för neurovetenskap.<br />
Genom kartläggningen av hela genomet<br />
för lancettfi sken, ryggradsdjurens<br />
närmaste släkting, kunde man förra året<br />
för första gången visa att fyrdubblingen<br />
av arvsmassan ägt rum. Det var ett svårt<br />
arbete eftersom så stora delar av det ursprungliga<br />
materialet har försvunnit eller<br />
bytt plats, men det fi nns fortfarande<br />
tillräckligt mycket kvar för att jämförelser<br />
mellan arter ska vara möjliga.<br />
– Trots att helgenomsduplikationer är<br />
väldigt omvälvande händelser är de inte<br />
ovanliga. Inom växtriket är de oerhört<br />
vanliga, och man tror att det kan vara en<br />
anpassning till ett stillastående liv. En<br />
växt kan förändras mycket från en generation<br />
till en annan, något som är ovanligt i<br />
djurriket.<br />
Daniel Ocampo<br />
Daza berättar att<br />
det bland arterna,<br />
förutom fi skar och<br />
grodor, även fi nns<br />
en sydamerikansk<br />
ökenråtta som<br />
relativt nyligen<br />
dubblerat sin arvsmassa,<br />
vilket är ytterligare<br />
ett bevis Daniel Ocampo Daza.<br />
på att evolutionen<br />
är ständigt pågående. Även för däggdjur.<br />
– Jämförande analyser av olika arters<br />
hela arvsmassa på ett molekylärbiologiskt<br />
plan gör att vi på ett säkert sätt kan<br />
läsa av evolutionen. Bara under 2000talet<br />
har kunskapen kring evolutionen<br />
ökat exponentiellt, mycket tack vare möjligheten<br />
att kartlägga hela genom.<br />
Man har redan avverkat ett stort antal<br />
djurarter och det går idag betydligt fortare<br />
än tidigare. Daniel Ocampo Daza menar<br />
att takten inte heller visar tecken på<br />
att sakta in.<br />
– Det är en otrolig utveckling, inte<br />
bara inom biologin. Den är ett led i alla<br />
de frågor vi människor har. Var kommer<br />
vi ifrån? Hur hamnade vi här? Vår plats i<br />
det stora evolutionära trädet, som vi delar<br />
med allt som lever, klarnar. Jag tycker<br />
att det är fascinerande att vi kan närma<br />
oss de här frågorna genom vår arvsmassa<br />
och vill slå ett slag för grundforskningen.<br />
Det som tycks enkelt kan dölja en oerhörd<br />
komplexitet. Jag tror inte att vi kan<br />
förstå oss själva utan att förstå det sammanhang<br />
vi ingår i, säger Daniel Ocampo<br />
Daza.<br />
EVOLUTIONEN GYNNAR INTE ALLTID DE<br />
BÄST LÄMPADE. Darwins idé om det naturliga<br />
urvalet bygger på att förändringar<br />
som gagnar individen och populationen<br />
står för utvecklingen av olika arter. Men<br />
det är en sanning med modifi kation. I<br />
dagarna publicerade en forskargrupp vid<br />
Uppsala universitet resultat som visar att<br />
även förändringar som är negativa för individen<br />
bidrar till evolutionen.<br />
– Vi tittade på vissa gener som utvecklats<br />
snabbt och jämförde människa med<br />
chimpans. Varför skedde denna utveckling<br />
så snabbt hos människor? Det borde<br />
vara ihopkopplat med naturligt urval,<br />
men istället hittade vi en annan mekanism,<br />
som bygger på att mutationer inträffar<br />
med hög frekvens i vissa delar av<br />
arvsmassan och leder till snabba förändringar,<br />
säger Matthew Webster, forskare<br />
vid institutionen för medicinsk biokemi<br />
och mikrobiologi.<br />
Gener är i allmänhet mycket konserverade<br />
inom och mellan arter, men mutationer<br />
kan leda till förändringar som<br />
blir permanenta. Dessa mutationer ger<br />
ofta upphov till negativa, ibland skadliga<br />
förändringar och inträffar i regioner som<br />
NYHETER / 17<br />
Uppsalaprofessor<br />
populariserar Darwin<br />
Granna fjädrar och god fysik. I<br />
”Darwins idé” berättar Staffan<br />
Ulfstrand, pensionerad professor<br />
emeritus i zoologisk ekologi,<br />
varför vissa individer har bättre<br />
tur i kärlek än andra. Han beskriver<br />
art för art och blandar humor<br />
med fakta.<br />
– Den bästa idén någon någonsin har<br />
haft! utropar Staffan Ulfstrand och drämmer<br />
näven i bordet.<br />
Han talar förstås om det naturliga urvalet.<br />
Lagom till 150-årsjubileet för Charles<br />
Darwins ”Om arternas uppkomst” kom<br />
Staffan Ulfstrands<br />
bok ”Darwins idé”,<br />
som behandlar<br />
ekologi, partnerval<br />
och familjesystem<br />
med mera.<br />
– Varför är det<br />
oftast honorna<br />
som tar hand om<br />
ungarna, särskilt<br />
bland däggdju-<br />
Staffan Ulfstrand.<br />
ren? Och varför dödar hanar andra hanars<br />
ungar, detta har jag med som exempel<br />
i boken. Länge talade man om att det<br />
skulle vara ett onormalt beteende, men<br />
forskning visar att så inte är fallet. Förklaringen<br />
är enkel: såväl hanar som honor<br />
är intresserade av att lyckas bättre än<br />
andra individer med sin fortplantning.<br />
Naturligt urval – det är att få många pigga<br />
avkomlingar.<br />
Langurer lever i harem, berättar Staffan<br />
Ulfstrand, och nytillkomna hanar dödar<br />
de ungar som fi nns, för att honorna ska<br />
komma i brunst igen, så att den nye kan<br />
sprida sina arvsanlag.<br />
– Även hos oss människor är det vanligare<br />
med styvfäder som slår sina styvbarn<br />
än med pappor som slår sina egna barn.<br />
Det är ett djupt liggande drag, att gynna<br />
sina egna barn framför andras ungar. Och<br />
det fi nns en inbyggd osäkerhetsfaktor.<br />
Medan en kvinna vet vilka barn som är<br />
hennes, är det inte lika lätt för en man att<br />
vara säker på vem han är far till. Världen<br />
är full av lurade hanar...<br />
Han drar gärna paralleller mellan djur<br />
och människor, visar hur mycket som går<br />
igen. Där påfåglar blir mer attraktiva ju<br />
större och färggladare stjärtfjädrar de<br />
har, tar människan till bland annat musik<br />
och idrott.<br />
– Ornament behöver inte vara utseende,<br />
fågelsång eller beteende. Hos vår egen art<br />
är det kanske hjärnans kapacitet som är<br />
det viktigaste ornamentet. Kvickhet och<br />
humor tilltalar det andra könet, och både<br />
män och kvinnor försöker imponera på<br />
varandra genom att använda intellektet<br />
– bland annat.<br />
HANNA STRANDBERG/red@ergo.us.uu.se<br />
– ett djur bland andra<br />
brukar kallas ”hot spots”, eftersom mutationerna<br />
lättare fi xeras där.<br />
– Det är viktigt att bestämma vilka gener<br />
det är som gör oss till människor, och<br />
vilken utveckling som har lett fram till<br />
vår anpassning till miljön. Ett exempel<br />
på en mutation som i slutänden gjort oss<br />
mer anpassade till det liv vi lever är förändringen<br />
av vår tumme, som ju varit en<br />
förutsättning för människans utveckling,<br />
säger Matthew<br />
Webster.<br />
Snabba förändringar<br />
av arvsmassan<br />
beror alltså<br />
snarare på felläsningar<br />
av densamma<br />
vid celldelningen,<br />
än på<br />
ett naturligt urval<br />
som gynnar goda<br />
förändringar.<br />
Matthew Webster.<br />
– Forskare får nog tänka om, och hitta<br />
bättre sätt att identifi era de mekanismer<br />
som lett till, och fortfarande leder<br />
till människans anpassning till miljön.<br />
Darwins idé räcker inte för att förklara<br />
varför vi ser ut och fungerar som vi gör.<br />
Min forskning visar inte att alla haft fel,<br />
men att vi nu har kommit ett steg längre<br />
på vägen till att förstå hur evolutionen<br />
fungerar.<br />
HANNA STRANDBERG/red@ergo.us.uu.se