Svängiga salonger - Ergo

Ergo #2 / 2009 KULTUR / 19
White i Thomas Harriots bok ”A Brief and True Report of the New Found Land of Virginia” från 1588.
Publicerad med tillstånd av University of North Carolina at Chapel Hill
cion with the exactitude of his alibi for when
the birthday-cake was molested, goes overboard
with his reassurances: he claims that
the people are also extremely willing converts.
In spite of—perhaps due to—his self-proclaimed
imperfect ability understanding the Algonquian
language, Harriot states: “through
conversing with us [the people] were brought
into great doubts of their own [faith], and no
small admiration of ours.” When presented
with the Bible, the people are reportedly “glad
to touch it, to embrace it, to kiss it, to hold it
to their breasts and heads, and stroke over all
their body with it.” Putting aside the question
of whether or not the Roanoke actually behaved
in this manner, it is odd that Harriot, at
any rate, feels confi dent to interpret these actions
as proof of the people’s “hungry desire
of that knowledge which was spoken of” in the
book. To top it all off, Harriot concludes that
after inspecting several European inventions,
the people—if unconvinced before—now, by
way of sea compasses and spring-clocks, have
come to understand that true religion “was
rather to be had from [those] whom God so
specially loved, than from a people that were
so simple, as they found themselves to be in
comparison” with the English. By way of interest,
“guns” were another one of the ingenious
inventions that Harriot reports having made
an impression on the Roanoke.
But I diverge—Harriot’s True Report has long
been recognized as biased propaganda writ-
ten in order to encourage immigration to the
Roanoke colony despite the reality of major
confl icts existing between colonists and indigenous
Americans. But the explorer’s need
to incorporate Native Americans into the Elizabethan
world order as naïve ‘men’ with the
willingness to be converted to Christianity appears
to come with an added bonus: subjugation.
“Their opinions I have set down the more
at large,” Harriot writes to his countrymen,
“that it may appear unto you that there is good
hope they may be brought through discreet
dealing and government to the embracing of
the truth, and consequently to honor, obey,
fear and love us.”
SKRIV TILL ERGOS
ESSÄSIDA!
Skriv en essä med din uppsats eller ditt
examensarbete som underlag och skicka
in till oss på Ergo!
Textlängden bör inte överstiga
8 000 tecken inklusive mellanslag.
Redaktionen förbehåller sig
rätten att korta i och språk granska manus.
Mejla till cred@ergo.us.uu.se.
Byråkrati
och hjälplösa
studenter
MALIN NAUVERCK
EDINBURGH
Jag sitter mittemot en amper man i femtioårsåldern som
har titeln Dean of College. Jag är på hans kontor för att
diskutera varför jag helt plötsligt har blivit struken från
de masterkurser jag först blivit inskriven på av universitetet.
Han upprepar på uttråkad RP-engelska samma, för
mig obegripliga, mening om och om igen:
– The university can’t be blamed. I can’t be held responsible for a
mistake made by one of the university’s employees.
Problemet består tydligen i att masterkurserna är dyrare än de
som omfattas av mitt utbyte och vad jag är kvalifi cerad/överkvalifi
cerad för spelar ingen roll. Förresten ska jag vara tacksam över att
jag är här överhuvudtaget och om jag bråkar ska jag veta att de i
framtiden måste se över sitt utbyte med Uppsala universitet.
Jag sitter med uppspärrade ögon och fattar ingenting. Varför är
den här mannen så oempatisk, och hotfull. Varför kan han inte ens
medge att jag som student får betala för ett misstag som Edinburgh
University har gjort.
Det handlar inte bara om självrättfärdighet utan (som vanligt
i UK) om pengar. I Edinburgh betalar man olika mycket i ”tuition
fees” beroende på var man kommer ifrån, men det handlar om mellan
cirka 1500 och 10 000 pund per termin. Dessa fantastiska summor
hindrar emellertid inte universiteten från att behandla sina
studenter som skit.
FIONA FRÅN IRLAND var två dagar sen med betalningen. Att hon både
hade skrivit och ringt till universitetet för att förklara hjälpte inte.
Fionas studentkonto stängdes ner och hon ströks från alla kurser
hon var inskriven på. Just nu går hon igenom hela den byråkratiska
process som krävs för att få sitt konto och sina kurser tillbaka, men
ingenting händer förrän pengarna är i systemet och det tar tid.
Min vän Alex från Singapore är en av dem som betalar mest. Eller
ja, hans pappa betalar. Därför är det också hans pappa som bestämmer
vad han ska läsa. Eftersom det inte heller fi nns några lån för studenter
vars föräldrar tjänar över en viss summa pengar per år, och
studenterna därmed är beroende av föräldrarna för försörjning, bestämmer
Alex pappa även över Alex fritid.
I Sverige har vi hittills lyckats undvika avgiftsbelagd universitetsutbildning,
vilket är tur eftersom ett sådant system måste vara världens
sämsta idé. Förutom det uppenbara faktum att det utestänger
människor från universiteten, tvingar det studenter till beroende
på fl era plan. Att systemet dessutom är paralyserat av sin egen byråkrati
gör studenterna hjälplösa, vilket knappast blir bättre av en
asymmetrisk språksituation:
– Jag har bara blivit hänvisad från person till person och ingen vill
ta i problemet, halvgråter jag på The Dean of Colleges kontor.
– Du har inte blivit ”hänvisad”, svarar han. Människor har varit villiga
att ge dig av sin dyrbara tid.
– Vad jag inte förstår, säger jag, är varför det inte fi nns något som
helst utrymme för fl exibilitet.
– Jaha, säger han, om ditt svenska universitet är så ”fl exibelt” så
kan du ju överväga alternativet att åka hem.
Malin Nauwerck läser andra året på masterprogrammet i litteraturvetenskap
(Comparative literature) på University of Edinburgh,
Skottland.