Svängiga salonger - Ergo

Ergo #2 / 2009 RECENSIONER / 21
Betygen sätts i skala 0–5
Richard Nixon underskattar David Frost i “Frost/Nixon”.
skådespeleriet är i absolut världsklass. Kanske kan Langella
rentav snuva Mickey Rourke på Oscarstatyetten i år.
Ungefär som i “Good Night, and Good Luck” berörs frågor
som rör medias roll, vikten av granskande journalistik,
gränsen mellan sanning och lögn, skuld och oskuld, moral
och omoral. Samtidigt tycks Howard vilja uppmärksamma
parallellen till en annan, mer samtida, president som har
minst lika mycket afghanskt och irakiskt blod på händerna
som Nixon hade vietnamesiskt och kambodjanskt.
Randy “The Ram“ Robinson tvingas ge upp sin brottarkarriär i “the Wrestler“.
Foto: UIP
Ibland förskönas Nixon. Detta är dock en dramaturgisk
nödvändighet för att balansen i kampen ska upprätthållas.
Howard faller aldrig i Oliver Stone-fällan där gestaltningen
många gånger övergår i ren beundran. Nixon kollapsar
slutligen under Frosts frågor. Och i den stunden
framträder hans sanna jag, en folkmördare som slapp
åtal endast på grund av Gerald Fords utfärdade amnesti.
HANIF SABZEVARI
Ångerfull brottare
The Wrestler
Regi: Darren Aronofsky
Premiär 13 februari på SF Bio.
Randy ”The Ram” Robinson var på 1980-talet en hyllad
Wrestlingstjärna. Nu har tjugo år gått sedan storhetstiden,
men han kan fortfarande inte förmå sig att sluta
med sporten som sliter på både kropp och psyke. En dag
faller Randy ihop i omklädningsrummet och vaknar
upp på sjukhuset efter en hjärtattack. Aldrig mer wrestling
lyder läkarens strikta order. Hjärtattacken blir en
varningsklocka som får Randy att förstå vad han försakat
genom åren, inte minst den förlorade dottern. Men
det visar sig vara lättare sagt än gjort att ändra på allt i en
handvändning.
”The Wrestler” är egentligen en ganska enkel historia,
men den blir otroligt mångfacetterad genom att den är
så välgjord in i minsta detalj. Alla karaktärer är välskrivna
och välspelade. Sällan har en fi lm lyckats få en att
känna sådan medkänsla för en så osympatisk huvudperson.
Det är nog Randys barnsliga charm, som framförs
på ett strålande sätt av skådespelaren Mickey Rourke,
som gör det omöjligt att inte känna med honom trots
alla dåliga sidor.
I jämförelse med Aronofskys föregående fi lmer ”Requiem
for a Dream” och ”The Fountain” är den här mycket
mer jordnära. Tidigare har formexperiment av olika slag
varit en stor del av behållningen. Nu är det istället en betydligt
starkare historia och formexperimenten får stå
tillbaka för en mer naturalistisk berättarstil. Aronofsky
utnyttjar verkligen fi lmkonstens möjligheter på ett välavvägt
sätt. Att göra fi lmen så lågmäld är ett mycket bra
val och låter historien ta all den plats den förtjänar.
”The Wrestler” är en engagerande och rörande fi lm
som alla kan ha behållning av. Jag vågar redan nu säga
att denna fi lm med största sannolikhet kommer fi nnas
med högt upp på min personliga topplista när 2009 års
biopremiärer summeras.
NICLAS GILLBERG
Foto: Nonstop Entertainment