gratis e-bok i PDF-format - Niklas Andreasson.se

tagit två timmar att bära ut till vardagsrumsbordet, och mittemot
sig hade han en person från den allra yttersta, ytligaste delen av
vad som hade gällt för bekantskapskrets för fem år sedan – som
nu fläkt ner sig över Johns soffa som om de kände varandra hur
väl som helst.
Den första stunden njöt han av att få ägna sig åt måltiden under
tystnad, men i takt med att han avverkade portionen blev han
mer och mer förundrad över Magnus frånvaro, som någonstans
längst in hade ett påtagligt drag av otålighet över sig. Det var som
om de var på väg tillbaka till det udda ställe där de befunnit sig
under promenaden från Majorna till Haga. Till slut sökte John
närmast i desperation efter någon replik att slå på tystnaden
med, men kom till sitt förtret inte på någonting, och då fick han i
stället för sig att dra ut på det så länge som det bara gick. Det var
Magnus som hade kommit hem till honom. Uppenbarligen hade
han något i kikaren. Det var inte Johns uppgift att dra det ur
honom.
Startskottet kom när John med tillkämpad beslutsamhet svalde
den sista tuggan och reste sig med tallriken. Magnus tog andra
vägen in i köket och de stirrade häpet på varandra när de möttes
där ute. Fortfarande hade ingen sagt någonting. John satte sig till
rätta på soffan och tittade under stigande förundran på när
Magnus radade upp Coca-Cola, ostbågar och grillchips på bordet.
Han skulle precis kläcka ur sig något raljant om tonårsfestande
då Magnus trevade i ryggsäcken på nytt och halade fram en flaska
Jack Daniel’s, som fick hedersplatsen i mitten av bordet.
”Ta-da!”
Magnus tittade omkring sig som om det var någonting som
fattades, och blicken föll till slut på Johns CD-hylla. Han stegade
energiskt bort till musiksamlingen och stod och verkade tänka så
att det knakade innan han lät höra ett triumferande: