gratis e-bok i PDF-format - Niklas Andreasson.se

”Det var som fa-an!” sade Magnus. Han tystnade plötsligt, och
när John tittade upp satt Magnus med öppen mun och stirrade
på honom.
”Vad?” sade John.
Magnus tog ett par klunkar av sin drink, lade en isbit i munnen
och sög tankfullt på den innan han tuggade sönder den med en
serie konstiga miner. Hela tiden höll han blicken fäst vid John,
men till slut tittade han bort och skrattade.
”Vad?” upprepade John.
”Jag trodde det var tjejen”, sade Magnus med tydliga problem att
hålla skrattet borta.
”Vadå tjejen?”
”Ja, hon som spelade gitarr.”
”Vad var det med henne?”
”Jag trodde du blev tänd på henne och det var därför du var så
uppe i varv!”
”Nej, för tusan”, sade John. ”Jag blev impad. Jag tyckte hon var
jävligt bra och jag kom på mig själv med att jag inte är jävligt bra
längre.”
”Men du försökte limma på henne.”
”Det gjorde jag inte”, sade John och kände hur han rodnade av
minnet. ”Jag ville bara tala om för henne att det var snyggt
spelat.”
”Den skillnaden kan vara mindre än hårfin”, sade Magnus.
”Jag vet”, suckade John. Ibland kändes det som att det inte gick
att vinna hur man än gjorde.
De satt tysta i några ögonblick och sedan drog Magnus efter
andan igen.