gratis e-bok i PDF-format - Niklas Andreasson.se

satt tre meter bakom sig själv och tittade på sig själv, som om han
inte var delaktig i konversationen utan försökte styra sin egen
golem med en fjärrkontroll med sega batterier. Till slut insåg han
att det var omöjligt att vila händerna på något naturligt sätt, så
han lade den ena över Lindas lår och höll om hennes midja med
den andra. Hon gav honom ett snett leende och det kändes som
att han provocerade henne att skruva ner sig ytterligare en
centimeter i hans knä, vilket inte var det minsta välkommet.
Tänk om han missuppfattat hela situationen?
Efter en stund kände John att det var hans tur att gå upp för att
köpa nästa omgång. Linda gav till ett litet överraskat ljud när
hennes sittunderlag plötsligt rörde på sig, men hon stod kvar och
väntade på honom när han kom tillbaka med glasen, och så fort
som John hade ställt ner dem på bordet och satt sig återtog hon
sin gamla plats.
Snart fick han respit. Deras grannar i båset skulle röra på sig, och
Anneli och Linda verkade betrakta detta som det perfekta
ögonblicket att omgruppera i damrummet. Magnus och John fick
tillfälle att samla sig på egen hand utan distraherande element.
John stirrade ner i whiskeyglaset för att lugna ner pulsen. När
han tittade upp såg han att Magnus var långt borta, djupt
försjunken i en av sina två gester: att spela luftbas till riktig eller
inbillad musik. Efter ett par sekunder verkade Magnus bli
medveten om honom, och då lutade de sig konspiratoriskt mot
varandra över bordet. Magnus ena ögonbryn var lyft i en
avvaktande min.
”Herrejävlar!” nästan tjöt John.
Magnus stämde upp ett gnäggande skratt i falsett.
”Vad var det jag sade?”
”Herrejävlar!” upprepade John i ungefär samma tonfall.