gratis e-bok i PDF-format - Niklas Andreasson.se

”Okej!” sade Magnus.
John fick sin öl och drog en djup klunk och då kom flinet tillbaka:
stort och brett och lika omöjligt att utplåna nu som när han stigit
ut ur musikaffären. Han sneglade i sidled på Magnus som
plötsligt såg ut att göra en snabb resa från tankfullt övervägande
till en förvåning som fick hans underkäke att fastna i öppet läge.
”Vadå, har du köpt en?”
”Nej”, flinade John. ”Då skulle jag väl inte sitta här.”
”Men du funderar på att slå till.”
”Jag funderar på det, ja!” sade John med skratt i rösten.
”Vad fan, har du rånat en bank eller nåt?”
”Nej”, sade John, ”men jag har lagt undan en massa pengar sedan
jag började jobba och slutade spela. Kanske inte avsett för detta,
men...” Hans röst tonade ut, leendet kom tillbaka och han
blundade och skakade på huvudet.
”Vad skulle du annars göra?” frågade Magnus häpet. För honom
var det en enkel matematik: livet var för kort för instrument som
bara var helt okej.
”Jag vet inte”, sade John närmast frustrerat, inte så mycket över
köpångest som hur det här hade kunnat vara så långt ifrån
uppenbart så länge. ”Absolut inte den blekaste aning.” Han drog
ytterligare ett par klunkar av ölet innan han trevade vidare. ”Jag
vet inte hur jag tänkte, men att lägga stålarna på en gitarr var nog
det sista jag funderade på. Resa, kanske, ta en månad i USA eller
Australien. Nya Zeeland.”
”Vet du att det känns helt bisarrt att sitta och höra nån som dig
säga en sån sak?”
”Jag tycker att det är helt åt helvete själv!” sade John. ”Och jag
fattar inte varför jag inte tänkt på det förrän nu.”