XIT # 8 2009 (pdf)

34
– EN ROLIG TIDNING
XIT-tävlingen
Hur många ton sand?
XIT lottar ut fem biljetter till Paf Open. Det du behöver
svara på är: hur många ton sand består beachvolleyplanerna
under beachveckan av?
Smsa din gissning till 17190 enligt:
XIT – (mellanslag) – volley – (mellanslag) – din gissning
(exempelvis ”4 ton”).
Ett sms kan alltså se ut så här: XIT volley 4 ton
Närmast gissat vinner!
Ditt svar vill vi ha senast 15 augusti.
Smset kostar 1,30 euro.
Brödskivan för kräftskivan!
Pågen på Åland, Peter Ulenius, tel. 0400 529 731
www.pagen.fi www.pogen.se
Sslutspel krönika
artighet framför allt
JAG HAR SOMMARJOBBAT på en mack i sommar. Väldigt trevligt ställe med för-
träffliga arbetskamrater och stimulerande arbetsuppgifter. Det känns som att steget
från mansvalp till man inte är långt borta då jag väl tar på mig arbetsskjortan och
ropar ”hej då, jag drar till MACKEN” i dörröppningen. Det ger lite pondus. Och ja,
jag behöver faktiskt känna att jag har lite pondus med tanke på att jag är 19 år och
fortfarande har en väldigt … sporadisk skäggväxt.
DOCK INNEBÄR DET en del arbete i kassan. Första veckan var det min absoluta favoritsysselsättning.
Jag testade att använda lite nya hälsningsfraser till alla kunder
som kom in. ”God dag, min herre! Morjens ers Höghet! Var hälsad, min dam!”.
Jag tyckte det var en fin idé att få mina kunder att känna sig speciella, jag hade
som avsikt att åtminstone försöka förgylla deras dag. Att de kunde tänka på den
glade idioten som önskade dem en ”alldeles, alldeles underbar dag”, och därmed se
lite ljus i vardagen var någonting som jag fann väldigt fint.
FÖR JAG GILLAR ATT tänka på sådana saker. Det är lite ideellt, lite sinnesjukt men
samtidigt en väldigt fin tanke. Dock märkte jag till mitt stora förtret hur ohyfsat vissa
personer beter sig. Min favorit att irritera mig på är sådana som slänger fram sitt
bankkort på disken och förväntar sig att jag ska veta att jag ska ta betalt för bensinen
och en bulle, utan ett ord.
Jag finner det så extremt irriterande att jag ibland kan gå en hel dag och bara
muttra svordomar och förbarma mig över den näste själ som tvingas stå ut med denna
arrogans. För jag är nämligen övertygad:
Den dagen vi slutar använda artighetsfraser, då går allt åt helvete.
VISST, JAG ÄR JU INTE KÄND för att vara snål med mina moralkakor, men tänk
efter själva. ”Marlboro rött” låter väldigt fult, ohyfsat och respektlöst jämfört med
”kan jag få ett Marlboro rött?”. Det säger ju sig självt, personen som säger ”Marlboro
rött” är uppenbarligen uppväxt med ett par masochister till föräldrar, har
komplex över sin tredje bröstvårta och väldigt stora underliggande aggressioner
emot svenskar, eftersom den där sommarflickan alltid, alltid visade mer uppmärksamhet
gentemot storebrorsan.
Men ska vi fokusera på ”kan jag få ett Marlboro rött?”-personen kan vi ju genast
konstatera att det är ett prickfritt register, Volvo V70 och ett ouppfyllt löfte
som skålades in på Torget vid nyårsafton.
DET ÄR LITE INTRESSANT. Jag läser en bok där man får en väldigt annorlunda
uppfattning om artighet, nämligen en bok som handlar om 1600-talets Japan.
Visserligen har jag bara hunnit halvvägs i denna 1200-sidiga tegelsten, men jag
förstår ändå lite jargongen som rådde på den tiden, på den platsen. Ifall man ville visa
artighet mot sin näste, tillade man ändelserna ”-san” eller ”-Matsu” eller bådadera.
Mängi-Matsu-san är ett bra exempel.
Det mest intressanta är att de begick seppuku, självmord, om de kom på sig själva
med att vara oartiga mot en högre uppsatt person. Men först bad de om lov, från
personen som de tyckte att de förolämpade, för att få begå seppuku.
Jag kommer på mig själv med att fundera på hur det skulle se ut.
- Mängi, ett Marlboro rött.
- Du har min tillåtelse.
- Förlåt Mängi-Matsu-san. Och tack.
Love, Mängi
MÅNADENS VINNARE
Heter Monica Bergendahl-Mattsson och kommer från Mariehamn. Hon
vann ett presentkort värde 100 euro på Meditec. Vinsten kan hämtas ut
från receptionen i Ålandstidningenhuset på Strandgatan 16. GRATTIS!