Magasinet Moskva Hösten/Vintern 2009-2010 - SWEA International

swea.org

Magasinet Moskva Hösten/Vintern 2009-2010 - SWEA International

år före sin bortgång, fick museet

mottaga ytterligare ett trettiotal.

Man har senare gjort egna inköp

och mottagit ytterligare gåvor och

har idag 325 ikoner, som spänner

över en period från omkring år

1300 och fram till vår tid.

Det var alltså museets utställningskabinett

och dess magasin

som blev mitt Smolenskij rynok!

S: Du har i någon intervju sagt

att du delar upp ditt liv i två delar,

den ”ikoniska” delen och den

”förikoniska” delen. Vad menar

du egentligen med detta?

UA: Mötet med ikonerna kom

faktiskt ganska snart att innebära

en ny inriktning, ett nytt fokus,

både i mitt professionella liv och

vad gäller kolleger och vänner. Det

jag tidigare läst i ämnet konstvetenskap

krävde avsevärda kompletteringar.

Inte minst i ämnet teologi.

Vill man försöka förstå vad

ikonen egentligen står för så måste

detta förankras i den ortodoxa

kyrkans uppfattningar. Men också

i ämnen som den ryska ikonens

stilutveckling, rysk konst i övrigt,

bysantinologi, ikonmåleri i Grekland

och Balkan, etc. etc.

Jag började få fler kolleger

bland slavister och teologer än

bland konstvetarna. Och nästan

mer kontakt med kolleger i Finland

och Sovjet/Ryssland, Grekland,

England m.fl. länder än här

hemma. Mitt resande, som tidigare

mest gått söderut, utsträcktes

alltmer österut. Så jag tycker verkligen

jag har täckning för denna

formulering.

S: A propos ryska kolleger:

När besökte du Moskva senast?

UA: Det var på våren 2003.

Mitt sista stora uppdrag på Nationalmuseum

var att göra en s.k.

vetenskaplig katalog över hela

ikonsamlingen. En komplex uppgift

som tog avsevärd tid, men i

slutet av 2002 förelåg den tryckt

(Icons, Nationalmuseum, 218

sid.). Och den 27-28 mars 2003

hölls i samband med detta på Nationalmuseum

ett internationellt

ikonsymposium med närmare ett

femtontal föreläsningar med flera

framstående ryska forskare samt

dessutom bidrag från, utöver Sverige,

även Norge, England och

Tyskland. Intresset för detta var

stort, också internationellt. Och

Anna Ljunggren, Dimitrij Lichatjov och Ulf Abel vid Nationalmuseets

ikonutställning 1993.

någon månad senare hölls ett seminarium

på Svenska Ambassaden

i Moskva, med bidrag från flera av

de ryska forskare som medverkat

i Stockholm. Det var dåvarande

kulturattachén Marianne Hultberg

som höll i det hela. Och i anslutning

till detta tillbringade jag alltså

någon vecka i Moskva.

S: Så en sista fråga. Vill du

rekommendera två ikonböcker

för våra läsare, som ju ständigt

s.a.s. exponeras för ikoner, en

vald ur din egen produktion

och en av annan hand?

UA: Javisst. Om jag börjar

med mina egna böcker så väljer

jag den senaste, Ikonen – den besjälade

bilden (Artos, 2006), med

inledning av Sture Linnér. Den

innehåller ett femtontal essäer

och uppsatser, samlade under

rubrikerna Teologi, Bysans, Ryssland

och Sverige. Under kapitlet

Sverige finns en redovisning om

Olof Aschberg och Nationalmuseums

ikonsamling och under

Ryssland rubriker som ”’Skönhet

är ett av Guds namn`- om ikonen

och den ryska andligheten”,

”Den ryska ikonens stilutveckling”

och ”Från politiska ikoner

till revolutionsaffischer- några

perspektiv av temat ikoner och

sovjetisk konst”. När det gäller

det senare valet blir det en bok

som länge har betraktats som en

klassiker, The Icon and the Axe.

An interpretive History of Russian

Culture. Den kom 1966 och

är skriven av James H. Billington,

amerikansk slavist och tidigare

USA:s riksbibliotekarie, dvs chef

för Library of Congress. Han

skildrar 1000 år av rysk kulturhistoria

utifrån och genom de två

föremål som hängde på väggen

i den ryske bondens izba, yxan,

som stod för den lekamliga överlevnaden,

och ikonen, som stod

för den andliga. En fascinerande

och tankeväckande bok!

SWEAmagasinet Moskva 5

More magazines by this user
Similar magazines