Gift mot sin vilja - Ungdomsstyrelsen

I rapporten Forced marriage, family cohesion
and community engagement: national learning
through a case study of Luton 30 beskrivs de typfall
av tvångsäktenskap som det nationella engelska
kompetenscentrat Forced Marriage Unit
möter. Ofta handlar det om en flicka mellan
16 och 24 år. Hon är utsatt för olika former av
psykisk misshandel eller press och ofta har hon
också utsatts för fysiskt våld. I merparten av ärendena
handlar tvångsäktenskapet om att korrigera
ett beteende hos flickorna som familjen
inte accepterar. Det kan vara att hon dricker
alkohol, använder droger, att flickan har haft
sex eller att hon har en sexuell läggning som
familjen inte accepterar. Detta är beteenden
som familjen menar beror på att flickan blivit
för ”västerländsk”. Ofta men inte alltid har ett
försök gjorts att föra flickan utomlands under
förespegling om att familjen ska besöka en sjuk
släkting eller någons bröllop. Om äktenskapet
har genomförts i utlandet förväntas flickan eller
pojken sponsra sin maka/makes visumansökan.
Av rapporten framkommer att i samband med
ett arrangerat äktenskap kan den som ska bli
bortgift få missvisande information eller bli
undanhållen information om äktenskapet eller
partnern. Förhållanden som ålder, sjukdom,
utbildning, inkomst, tidigare äktenskap, barn,
eller ett missbruk kan omskrivas eller tystas ner
då parterna i vissa fall inte träffas förrän till giftermålet.
Flickor kan till exempel få se gamla
foton på den tilltänkte maken eller på någon
annan ung man för att sedan giftas bort med en
mycket äldre man.
Utöver falsk information eller utelämnande
av information utsätts många unga för press och
hot i samband med äktenskapet. Det förekommer
att föräldrarna utsätter dottern eller sonen
för tvång, övertalning, emotionell utpressning,
44
hot om misshandel, hot från mammorna om
att de ska ta livet av sig eller hot från papporna
om att de ska skilja sig från mamman. Khanum
problematiserar att de inblandade inte alltid
själva upplever att de blivit tvingade till äktenskap.
Denna upplevelse kan komma först efter
att de har gift sig. Att de inblandade kan känna
ett motstånd mot att identifiera sig själva som
offer lyfts också fram som en omständighet som
försvårar att upptäcka vilka som riskerar ett
tvångsäktenskap.
De som är inblandade i arrangemanget upplever
ofta inte själva att de tvingar flickan eller
pojken. Tvånget och pressen rättfärdigas genom
att föräldrar och familj menar att äldre har större
erfarenhet och därför rätt att välja för sina barn.
De hänvisar till värderingar, tradition, religion
eller kultur och tvånget i sig lyfts sällan fram
som positivt eller något som föräldrarna står
för utåt. Föräldrarna är ofta också själva pressade
av förväntningar från familj, släkt och
omgivning. Om avtal om ett äktenskap har ingåtts
mellan två familjer sedan år tillbaka får
det konsekvenser för hela familjen om avtalet
bryts (Khanum 2008). På samma sätt kan föräldrar
känna en skyldighet och bli pressade av
släktingar i ursprungslandet att ta emot en familjemedlem
genom äktenskap (Bredal 1999;
Wikan 2008).
Av en annan brittisk studie framkommer att
flickor födda i Storbritannien och som familjen
fört utomlands för att gifta bort, ofta inte får
komma tillbaka till Storbritannien förrän de
har fött ett barn (Brandon & Hafez 2008). Detta
har man också erfarenheter av i Norge inom
det norska kompetensteamet mot tvångsäktenskap.
Inom familjer med en traditionell
bakgrund kan det finnas uppfattningar om att
äktenskapskontraktet inte är fullbordat förrän
dottern är gravid. Flickan eller kvinnan kan bli