Omslag 4

Artilleri & Luftvärn 

Artilleri-Tidskrift 

Nr 4 • 2001



Tidskrift för artilleriet och luftvärnet 

Häfte 4 • 2001 Årgång 130 

BETALA MEDLEMSAVGIFTEN FÖR 2002 ...................................................3 

Redaktören 

Den förlamande lojaliteten.................................................................................. 4 

Dan Hagman 

Markmålsbekämpning – ett funktionsbegrepp.................................................... 6 

Stefan Bratt 

Projekt SGG 120 har sjösatts ............................................................................ 13 

Stefan Bratt 

Leasade utländska pjäser till artdemoprojektet.................................................. 15 

Göran Wahlqvist 

Luftvärnet på väg mot en kunskapsorganisation ............................................... 20 

Nils-Ove Gustafsson 

Kompetensutveckling inom artilleriet ............................................................... 25 

Karl G Hjerpe 

Si vis pacem para bellum ................................................................................... 29 

Omslagsbild: 

Pjäserna till Artdemoprojektet togs emot vid en förevisningsskjutning på Väddö. Bofors 15,5 cm haub 77 

BD visade en MRSI-skjutning – se artikel sid 15 ff och bild sida 27. 

Foto: Stefan Bratt 

Form och layout: Marie Thelander 

ISSN 004 – 3788 

1

2 

Med Saab Bofors Dynamics 

in i framtiden 

SAAB BOFORS DYNAMICS 

www.saab.se 

Saab Bofors Dynamics AB utvecklar och 

producerar avancerade försvarssystem på 

teknikens framkant, från högflygande autonoma 

robotar till djupgående fjärrstyrda 

undervattensfarkoster. 

Om Du är intresserad av en utmaning med 

ett spännande arbetsinnehåll kan Saab Bofors 

Dynamics erbjuda ett stort urval av arbetsuppgifter 

med bred teknisk spännvidd. 

Personalen är vår största tillgång och vi 

behöver alltid duktiga medarbetare. Hos oss 

får Du användning för dina kunskaper och 

kan utvecklas i en högteknologisk kreativ 

arbetsmiljö. 

Vill Du veta mer om vårt företag eller en 

eventuell anställning, besök då vår hemsida 

www.saab.se/dynamics/ eller ring/skriv till: 

Tommy Laurell, 013 -186042, 

tommy.laurell@dynamics.saab.se 

(Linköping, Göteborg, Järfälla) 

Annika Franzén, 0141 - 224540, 

annika.franzen@dynamics.saab.se 

(Motala, Landskrona, Järfälla) 

Annika Fröberg - Skeppstedt, 0586 - 823 24, 

annika.froberg-skeppstedt@dynamics.saab.se 

(Karlskoga, Eskilstuna)


Gamla och nya medlemmar i Artilleriklubben 

Artilleriklubben bereder sig på en anpassning 

till Artilleriets och Luftvärnets nya förhållanden. 

Nya stadgar antogs för andra 

gången vid höstmötet 01-11-29. Stadgarna 

innebär bl a 

• Att årsmöte som tidigare hålls i april-maj, 

kommande år i Luftvärnsregementets regi, 

• Att bokslut för föregående år och budget 

för kommande kommer att klubbas vid 

detta tillfälle samt 

• Att övriga möten i allmänhet kommer att 

hållas i form av seminarier över aktuella 

ämnen. 

För 2002 kommer att undersökas möjligheterna 

att genomföra tre möten under hösten: 

ett i Kristinehamn, ett i Halmstad och 

ett i Boden. Framöver kan det utvecklas så 

att mötena kommer att alternera mellan 

Stockholm Halmstad, Kristinehamn och 

Boden. 

Som tidigare ingår naturligtvis också Artilleri-Tidskrift 

i medlemsavgiften. 

MEDLEMSSKAP I ARTILLERIKLUBBEN 2002 

ÅRSAVGIFT: 125 KR 

STÄNDIGT MEDLEMSSKAP: 1000 KR 

E-POSTADRESS: 

PERSONNUMMER: (FRIVILLIGT) 

Klubbens viktigaste och en av tidskriftens viktiga 

inkomstkällor är era medlemsavgifter och 

prenumerationer. I november 2001 hade omkring 

100 medlemmar ännu inte betalat sin 

medlemsavgift för 2001. Styrelsen vädjar till 

alla medlemmar att nu betala för 2002 (och i 

förekommande fall för 2001). 

Medlemsavgiften är fr o m 2002 höjd till 

125 kr per år. Avgiften för ständigt medlemskap 

är oförändrad 1000 kr. Artilleriklubben 

vill även komplettera medlemsregistret 

med e-postadresser, meddela din 

e-postadress till ekonomichefen. 

Klubben hälsar även nya medlemmar välkomna 

och vi vänder oss särskilt till alla 

reservofficerare. Vi behöver ert intresse och 

ert stöd. Och vi tror att ni har nytta och 

glädje av att få vår tidskrift och gärna även 

delta i klubbens möten – vilka annonseras i 

denna tidskrift. 

Välkomna som medlemmar i 

Artilleriklubben! 

54731 -5 

ARTILLERIKLUBBEN 

3

Redaktören 

Lave Malmgren 

Där alla tänker som chefen – där blir inte 

mycket tänkt. 

Som militär har man fått lära sig att ”gilla 

läget” och att göra det bästa möjliga av den 

uppgift man har fått med de resurser som 

man har tilldelats. Otaliga är de exempel ur 

krigshistorien, som beskriver fullständigt 

vettlöst hjältemod, när chefer försöker lösa 

uppgifter utan att ha tilldelats ens de 

anständigaste resurser. 

Någon gång på 60-talet gick det en TV-serie, 

jag vill minnas att den hette Krigets vanvett 

och att den hade hämtat sitt motiv från 

det rysk-japanska kriget 1904-05 eller möjligen 

från första världskriget. Bl a skildras 

hur en ung japansk officer beordras ut på 

ett stridsuppdrag med en trupp utan gevär 

men med bajonetter. Sedan hans protester 

förklingat ohörda låter han truppen förse sig 

med bambustavar, på vilka de får binda sina 

4 

Överstelöjtnant Lave Malmgren är 

tidskriftens redaktör. 

Den förlamande lojaliteten 

bajonetter, varefter förbandet går ut och 

möter den oundvikliga massakern. 

Den omutliga lojaliteten finns även i fred – 

även om konsekvenserna inte behöver bli så 

ödesdigra. När jag som nytillträdd redaktör 

introducerade en artikelserie om konsekvenserna 

av försvarsbeslutet 1996, hade jag förväntat 

mig en rad arga utrop från förfördelade 

ambitiösa officerare. Vad jag fick var en 

serie väluppfostrade redogörelser för positiv 

utveckling resp välorganiserad avveckling 

från plikttrogna regementschefer. Den argaste 

kommentaren var väl att ”vi föll med 

flaggan i topp”. 

Inte mycket kritik av några politiska beslut 

där inte! 

Men jag fick också en tankeställare när jag i 

Tidskrift för Kustartilleriet (TIKA) läste en 

av de nedlagda kustartillerichefernas litania

över myglande handläggning av nedläggningsbeslut. 

Det gav ingen god eftersmak. 

Faktiskt då bättre att gömma (eventuell) bitterhet 

i en anda av lojalitet. 

Så var finns den rätta balansgången mellan 

kverulans och konstruktivitet? Hur skall 

artilleriregementschefen uttrycka sig för att 

få beslutsfattarna att inse att 48 artilleripjäser 

inte är mer än ett spott i havet? Hur skall 

luftvärnsregementschefen kunna övertyga 

någon – inklusive sina egna officerare – om 

att huvudstadens luftförsvar sköts bättre från 

Norrtälje än från Halmstad? 

Det senaste exemplet på obrottslig lojalitet 

som jag har upplevt var generalinspektören 

Alf Sandqvists föredrag för föreningen Göteborgs 

försvar. Det ägde rum i Skövde och 

hade rubriken Armén – Försvarsmaktens 

framtid. 

Generalen inledde med att meddela att han 

inte tänkte uppehålla sig vid att gråta över 

spilld mjölk, utan att han fastmer tänkte 

peka på alla de goda förutsättningar som nu 

finns för Arméns utveckling. Sedan hamnade 

han i det ena svarta hålet efter det andra. 

Svartast var det när han kom till 

artilleriet. Ty detta var rent oefterrättligt. 

Och dessutom befarade man att de pengar 

som var avsedda för utveckling och anskaffning 

via Artdemoprojektet skulle behöva 

användas till att beväpna JAS-planen – både 

de som behövs och de andra. 

Men sannolikt finns det mer att gråta över. 

I samma andetag som våra politiker nu vill 

akademisera officersutbildningen tycks man 

villa göra den kortare. Förenklat (och elakt) 

skulle man kunna sammanfatta det: 


Så mycket som möjligt av civila och så litet 

som möjligt av militära kunskaper. 

Nej, det begriper jag också att det är inte 

detta man är ute efter. Men kvar står ju att 

inom en given (krympande?) tidsram kommer 

det att rymmas mindre krigskonst och 

militär teknik om man skall få rum med 

mera språkkunskaper och pedagogik. 

När man förstår, att svenska officerare bör 

utbildas för konflikter av Bosnien-typ snarare 

än av Gulfkrigssnitt inger den ovan aviserade 

prioriteringen en viss oro. Regelboken 

för avvärjningsstrid, anfall och fördröjningsstrid 

är kanske inte inaktuell, men behöver 

i varje fall kompletteras med regler för 

strid mot en undflyende och ogripbar fiende, 

där kravet på att undvika civila förluster är 

lika stort som behovet av humanitära insatser. 

Ingen skall tro att förmågan till ”kirurgiska 

ingrepp” kommer att skona civilbefolkningen. 

För detta krävs det även en ”kirurgisk” 

underrättelsetjänst som kan både lokalisera 

och identifiera de militära målen. 

Och det krävs rent spel från fienden, ett spel 

som det inte alls är säkert att han vill delta i. 

Så medan vi väntar på den 49:de artilleripjäsen 

bör vi verka för att våra officerare får 

en adekvat utbildning för krig – tillsammans 

med den kompetensutveckling som krävs 

för fredsuppgiften. Låt inte lojaliteten mot 

fattade (eller förväntade) beslut hindra oss 

från att kräva att våra officerare ges en ärlig 

chans att verka i den miljö, där det är tänkt 

att de skall kunna lösa sina uppgifter. 

5

6 

Markmålsbekämpning 

Dan Hagman 

Major Dan Hagman tillhör Norrlands artilleribataljon 

och arbetar f n på högkvarterets strategiledning, 

inriktningsavdelningen 


– ett funktionsbegrepp 

Denna artikel är ett inlägg i debatten kring 

funktionen markmålsbekämpning och ett 

försök att ge ett diskussionsunderlag med 

utgångspunkt i manövertänkande. Som 

underlag för resonemangen har 

• den amerikanska ”targeting process”, 

• den norska ”metodiska målbekämpningsprocessen” 

och 

• den svenska bekämpningsprocessen 

granskats inom områdena organisation, 

metod och operativa system. Avslutningsvis 

lämnas ett förslag på definition av begreppet 

bekämpning. 

Bakgrund 

Grunden för Försvarsmaktens existens är 

förmågan till väpnad strid. I den framtida 

Försvarsmakten kommer bekämpning att 

vara en grundläggande funktion. Integrerade 

insatser på alla nivåer, såväl nationellt som 

internationellt, och förmåga att med de operativa 

insatsförbanden agera innanför motståndarens 

beslutscykel är viktiga faktorer för 

detta. Manövertänkande betonas som konceptuell 

idé och har som yttersta syfte att 

bryta motståndarens vilja. 

För att lyckas med detta måste motståndarens 

kritiska sårbarhet först definieras 

och sedan angripas. En av de bärande idéerna 

i manövertänkandet är att agera snabbare 

än motståndaren i beslutscykeln, vilket 

innebär att motståndaren tvingas parera, 

efterhand förlorar kontroll över situationen 

och slutligen ger upp. 

Bekämpning innebär bl a att en serie beslut 

måste fattas i realtid där vart och ett är beroende 

av de föregående – så kallat dynamiskt 

beslutsfattande. Dessa beslutsserier finns på 

olika nivåer i dimensionerna mark, sjö och 

luft. Beslutscykler på lägre nivå ingår i de på 

högre nivå. Samtliga dessa beslutscykler 

interagerar och då uppstår ofta friktioner 

som kan beskrivas som mänskliga faktorer, 

osäker information och icke-linjäritet. Friktionerna 

förlänger beslutscyklerna negativt

Militärstrategisk 

nivå 

Operativ 

nivå 

Taktisk 

nivå 

Exempel på relativa 

beslutscykeltider 

➤ 

➤ 

Exempel på olika tidscykler vid bekämpning. 

eller gör att de inte kan fullföljas. En utveckling 

av organisation, metod och operativa 

system för bekämpning måste ta hänsyn till 

och kunna hantera såväl dessa beslutsserier 

som friktioner för att kunna bekämpa mål. 

Dagens markmålsbekämpning 

Planeringsmodellen i US Army bygger på 

centraliserad planering och styrning tillsammans 

med decentraliserat genomförande. 

Targeting-processen sker på alla nivåer och 

utförs av samtliga stridskrafter som har förmåga 

att angripa mål med dödliga och ickedödliga 

vapen. Targeting-processen är på 

kår- och divisionsnivå indelad i fyra delar – 

decide, detect, deliver och assess – och sker 

integrerat med övrig planering. Targetingprocessen 

övervakas av stabschefen och utförs 

av ett targeting team från stabens olika 

delar. Samordning mellan stridskrafterna 

sker genom omfattande åtgärder som innefattar 

bl a samordningslinjer och samord- 



insatstider 

Platslagd Flygstrids Indirekta 

minering krafter eldsystem 


exponeringstider för mål 

Rörliga led- Uthållighet och Infrastruktur 

ningsplatser kommunikationer 

ningsområden. US Army disponerar resursstarka 

staber och omfattande resurser, såväl 

egna som övriga försvarsgrenars, avseende 

operativa system för markmålsbekämpning. 

Det norska nationella konceptet grundas på 

Norges militärstrategiska läge och medlemskapet 

i NATO. Den metodiska målbekämpningsprocessen 

är starkt knuten till 

divisionens strid på djupet i Nordnorge och 

utgår från targeting-processen. Den metodiska 

målbekämpningen kommer i framtiden 

att samordnas av ”operationer på djupet 

av regementet” där flygstridskrafter och 

raketartilleri är viktiga operativa system. 

I den svenska försvarsmaktens organisation 

finns för närvarande ingen integrerad 

bekämpningsfunktion mellan nivåer och vapenslag. 

Vår metod bygger till stor del på 

targeting-processen och drivs för tillfället 

främst inom armédivisionen. Inflytelserna 

7

8 


Friktioner 

Bekämpningsinsats 

Mänskliga faktorer 

Osäker information 

Icke-linjäritet 

Exempel på friktioner under en bekämpningsinsats. 

från targeting-processen märks i process, 

mallar och begrepp. Bekämpning på 

divisionsnivå genomförs av samtliga i staben 

ingående delar och leds av divisionens 

bekämpningschef. Försvarsmaktens operativa 

system för markmålsbekämpning är få 

och vissa system saknas för närvarande helt. 

Påståenden och diskussion 

Två tydliga organisationsalternativ – ett centraliserat 

och ett decentraliserat – kan urskiljas 

för den framtida försvarsmakten. 

En centraliserad organisation kräver stora 

materiella och personella resurser. Jämfört 

med en mindre stab har man utökad förmåga 

till bl a informationsbearbetning, 

detaljstyrning/samordning och genomförandeplanering 

vilka är bärande element i 

kommandostyrning (vilket inte alltid är negativt). 

Genom att organisera (alltför) stora 

staber med överdriven redundans och förmåga 

att lösa både generella och speciella 

uppgifter fjärmar man sig från manövertänkandets 

idé med snabba beslutscykler. 

Stora staber kan inom minst tre områden 

ha inneboende svagheter: 

Upptäckt och identifiering Beslutstid Erforderlig insatstid 

Målets exponeringstid 

• För det första en alltför långt driven specialisering 

med indelning i mindre grupper 

med risk för revirtänkande, brist på 

helhetssyn och byråkratisering, 

• för det andra en risk för detaljstyrning av 

underställda förband och förmågor, 

• för det tredje, en alltför personalkrävande 

organisation. 

Metodens, eller planeringsmodellens, uppgift 

är trefaldig – att fungera som checklista, 

samordningsverktyg och hjälpmedel för 

bättre problemlösning. Två huvudalternativ 

till metod finns. En internationellt vedertagen 

metod som bygger på targeting-processen 

och en svensk nationell metod som 

bygger på decentraliserade uppdrag. Värderingen 

av dessa måste ske mot bakgrund av 

de nationella förutsättningar som bl a omfattar 

den svenska kulturen, mentaliteten 

och synen på människan. 

Då manöverkrigföring ytterst är en kamp 

mellan mänskliga viljor som i högsta grad 

är beroende av hur situationen tolkas på alla 

nivåer måste en chefscentrerad och decentraliserad 

metodik förordas.

När chefer styrs med uppdrag i stället för 

detaljorder, när de (stödda av en stab) agerar 

djärvt och oförutsägbart, finns förutsättningar 

att passera snabbare i beslutscykeln 

än vid motsvarande centraliserad metod. En 

centraliserad metod torde innebära mer 

friktioner och längre ledtider i olika 

beslutscykler. 

Om det på grund av internationella insatser 

är nödvändigt att hantera en annan metod 

t ex targeting-processen, med långsammare 

beslutscykler, blir det troligen ett mindre 

problem än det omvända. Att centraliserad 

planering och styrning tillsammans med 

decentraliserat genomförande verkligen 

innebär manöverkrigföring kan ifrågasättas. 

Det är tveksamt om beslut som inte tas på 

genomförandenivån verkligen kan minska 

beslutscykeltider och reducera friktioner och 

på så sätt bidra till att uppkomna situationer 

snabbt kan utnyttjas till egen fördel. 

För att få effekt på stridsfältet torde en decentraliserad 

och funktionsinriktad metod 

vara att föredra. Metoden behöver inte vara 

lika, eller tillämpas på samma sätt, på de 

olika nivåerna, men måste medge kommunikation 

mellan nivåerna. Metoden på respektive 

nivå bör anpassas till vilka beslutscykeltider 

som hanteras. En viktig del i metoden 

är att känna igen ”tillräcklig” och 

”rätt” information och på så sätt skapa sig 

möjligheter, att hitta balansen mellan information 

och behovet av att agera. Detta torde 

komma att accentueras i en framtida 

nätverksbaserad försvarsmakt. 

De operativa systemen för bekämpning bör 

utformas så att samordnade system verkar 

mot motståndaren på för denne oför- 


delaktiga villkor. Ett antagande är att de mål 

som skall bekämpas kommer att vara små, 

rörliga och mer utspridda än idag. Skillnaden 

mellan militära och civila mål kommer 

att minska och de militära målen kommer 

att uppträda i civila miljöer. 

Den tekniska utvecklingen går mot allt 

dyrare och färre operativa system. 

Risken att förlora eller inte nå verkan 

med dessa exklusiva system kan 

innebära att beslutstiderna för insats 

kommer att öka till följd av ett ökat 

behov av information före insats. Om 

systemen blir exklusivare och samtidigt 

målen blir fler uppstår ett motsatsförhållande. 

Vapensystemen och stridsdelarna 

blir så få att varje insats måste 

lyckas och måste ske mot ett mål som 

är värdigt vapensystemet eller stridsdelen 

varför beslutstiderna kan komma 

att öka. Om då motståndaren inte har 

operativa system på samma tekniska 

nivå kan det innebära oförutsedda 

problem med grund i teknisk assymetri. 

Räckvidder och insatstider måste anpassas 

till de relativa beslutscykeltider, som finns 

på de olika nivåerna, och vilken förmåga att 

agera på stridsfältet och att angripa mål som 

de olika nivåerna har. Då en av den operativa 

nivåns uppgifter är att skapa förutsättningar 

för den taktiska nivån att bl a med 

bekämpning avgöra på stridsfältet, innebär 

det att operativa system måste finnas på åtminstone 

dessa bägge nivåer. 

På operativ nivå bör systemen ha förmåga 

att verka i samtliga nivåer och kunna kraftsamlas. 

En viktig fråga är hur de operativa 

systemen skall fördelas mellan mark, sjö och 

luft och hur de effektivt skall samordnas. 

9


Samordningen kan dels ske som samverkan 

mot mål i tid och rum eller som separation 

mot olika mål i tid och rum. Avgörande för 

insatsen är den egna och motståndarens 

beslutscykeltider. 

En stor del av dagens resonemang i denna 

fråga har sin utgångspunkt i USA:s erfarenheter 

från bl a Gulfkriget. Till del grundas 

dessa erfarenheter på felaktiga slutsatser som 

varit starkt påverkade av olika särintressen 

och som övervärderat de egna vapensystemens 

effektivitet. 

Frågan om de operativa systemens fördelning 

avgörs till stor del av vilka mål som 

skall bekämpas och hur synergieffekter kan 

nås mellan mark-, sjö- och luftstridskrafter. 

En större flyginsats mot markmål kräver troligen 

relativt lång tid från beslut till insats. 

Ät Din lunch på Militärsällskapet. 

Du som är medlem i Officersförbundet och tjänstgör i 

Stockholm, ta för vana att då och då äta lunch på Militärsällskapet 

(servering kl 11 30 – 13 30). Är Du reservare 

kan Du mot avgift bli medlem och inta Din lunch. Medlemmar 

har dessutom möjlighet att disponera lokalerna 

för högtidsdagar eller andra sammankomster på kvällstid. 

Njut av den vällagade och rikliga maten och koppla 

av i den trivsamma atmosfären. Ta gärna med gäster. Ett 

konferensrum är iordningställt för sammanträden. 

Adress: Kommendörsgatan 9 1 trappa 

Tel 08-662 62 53 eller 08-662 62 54 

10 

En standardlast för både mark och luftmål 

vid ”close air support” innebär en effektförlust 

i jämförelse med om markstridskrafterna 

själva kan bekämpa dessa mål. Effekten av 

close air support som funktion kan ifrågasättas 

i förhållande till hela operationens effekt, 

bl a med hänsyn till friktioner och 

beslutscykler, och måste noggrant övervägas 

i ett nationellt sammanhang. Insatser 

med flygstridskrafter mot markmål ger troligen 

störst operativ effekt om de utförs som 

insatser på större djup, avsedda att fördröja, 

störa eller förstöra motståndarens operativa 

förmåga över tiden. 

Markmålsbekämpning i en 

manövertänkande försvarsmakt 

• Funktionen bekämpning bör finnas på 

militärstrategisk, operativ och taktisk nivå,

där den operativa nivån bör vara tyngdpunkt 

för samordningen då markmålsbekämpning 

ingår. 

• Metoden bör vara chefscentrerad för att 

reducera beslutscykeltider. 

• En nationell metod med decentralisering 

och uppdrag med tyngdpunkt på genomförande 

är att föredra ur ett perspektiv 

grundat på manövertänkande. 

• Metoden kan utnyttjas olika på olika nivåer 

och inom mark, sjö och luft, med 

olika beslutscykeltider men måste kommunicera 

mellan nivåerna och dimensionerna. 

• Uppgiften att bekämpa markmål bör ställas 

som uppdrag till chef. På systemnivå 

kan detaljeringsgraden ökas. 

• För de operativa systemen måste det råda 

en balans mellan tekniknivåer och mellan 

exklusivare specialsystem och enklare 

mängdsystem så att synergieffekter kan 

skapas. Systemens räckvidder och insatstider 

bör vara sådana att de överensstämmer 

med och kan hanteras inom beslutscykeltider 

på de olika nivåerna. 

• Systemens fördelning mellan stridskrafterna 

skall grundas på rimliga slutsatser 

av tidigare konflikter och den operativa 

effekt man vill uppnå. 

• Tekniska lösningar skall utformas och användas 

med utgångspunkt i människan 

och hennes begränsningar. Ny teknik bör 

prövas i fältorganiserade förband för att få 

en realistisk bild av beslutscykeltider och 

friktioner. 

Avslutning 

Då en metod såsom targeting-processen 

i grunden bygger på ett industriellt 


synsätt på krigföring där säkerhet i 

genomförandet genom bl a resursidentifiering 

och riskreducering är 

överordnat snabbhet i planering, är den 

sannolikt bra för den överlägsne. 

För den resurssvagare, som ser ett 

snabbt agerande i olika beslutscykler/ 

serier med medvetna risktagningar som 

en framgångsfaktor, torde metoden vara 

sämre. 

I en nätverksbaserad försvarsmakt, med ett 

starkare sammanhang mellan de militärstrategiska, 

operativa och taktiska nivåerna, 

har den indirekta elden sin fortsatt givna 

roll. Utmaningen ligger i att fullfölja det 

svenska artilleriets utveckling från tidigare 

århundraden och utveckla organisation, 

metod och operativa system för modern 

krigföring samtidigt som tidigare kunskaper 

bibehålls. 

Förslag till definition av begreppet 

bekämpning 

Bekämpning är en metod där olika 

former av verkan samlas mot ett avgränsat 

och tydligt mål. Ytterst syftar de 

totala bekämpningsinsatserna till att 

bryta motståndarens vilja. Bekämpning 

omfattar insatser på militärstrategisk, 

operativ och taktisk nivå med mark-, sjöoch 

luftstridskrafter. Ambition och syfte 

avgörs av chefen. Insatserna genomförs 

med egna resurser eller genom uppdrag 

till underställda chefer. Bekämpning 

över ytan och på stort djup reducerar 

motståndarens kapacitet och förmåga 

samtidigt som den leder till egen framgång. 

11


1

Stefan Bratt 

Nu är projektet Splitterskyddad 120 mm 

granatkastare (SSG 120) i full verksamhet. 

I mitten av oktober undertecknades dokumentet 

som innebär att SSG 120 är en realitet. 

Projektet leds av Artilleriregementets 

ställföreträdande chef, överste Mats Klintäng. 

Han menar, att det verkligen är bra att 

projektet nu kommer igång på allvar, och 

att en projektgrupp inom Försvarsmakten 

säkerställer kontinuerlig och kompetent arbetskraft 

inom detta viktiga projekt. 

Projektet drivs i samarbete med den finska 

försvarsmakten och kommer att pågå fram 

till dess att det nya granatkastarsystemet tas 

i operativt bruk, vilket beräknas ske 2008. 

Projektgruppen kommer att ha sin hemvist 

vid Markstridsskolans (MSS) i Kvarn utanför 

Borensberg. MSS har också huvudansvar 

att stötta projektet med officerare och 

andra erforderliga resurser. 

Korta beslutsvägar 

Projektorganisationen skapas av flera skäl. 

Ett skäl är att beslutssvägar måste finns direkt 

mellan Högkvarterets Krigsförbands- 

Stefan Bratt är informatör 

vid Artilleriregementet. 

Projekt SSG 120 har sjösatts 


ledning och projektgruppen för att säkerställa 

samordningen mellan svensk och finsk 

verksamhet. Ett annat är att samverkanskanalerna 

till FMV skall bli korta och 

snabba. 

Projektet organiseras enligt traditionell 

projektledningsmetod med projektgrupp, 

styrgrupp samt referensgrupp. Projektet får 

formell rätt att arbeta direkt mot FMV:s 

berörda medarbetare, och de personer som 

kommer att arbeta deltid med projektet 

kommer att kunna ledas av projektledaren. 

Projektet måste också kunna garanteras 

personalförstärkning i de skeden på projektet 

går in i mera intensiva skeden. 

Överste Klintäng sammanfattar fördelarna 

med projektorganisationen: 

När vi nu går in i en avgörande materieloch 

försöksperiod kommer integrationen 

mellan Försvarsmakten och FMV att öka 

och då är det utmärkt att projektgruppen 

lyder direkt under Högkvarteret, vilket 

möjliggör snabba beslut då så krävs. 

13

14 

Morgondagens artillerisystem 

heter APS 07 

APS 07 är ett eldrörsartillerisystem 

med eldkraft som raketartilleri 

och som dessutom medger 

träff i en enskild byggnad med 

alla skott – på 60 kilometers 

skjutavstånd. 

MRSI, Multiple Round Simultaneous 

Impact, är exceptionellt stort för APS 

07. Mer än 10 skott från samma pjäs 

kan slå ner i målet samtidigt. 

APS 07 har mycket högt skydd tack 

vare många samverkande egenskaper: 

- Gun-and-Run-förmåga 

- Stealth-utformning 

- Pansrat och minskyddat personalutrymme 

LCC, Life Cycle Cost, är avsevärt 

lägre än för motsvarande system på 

marknaden. Den låga kostnaden baserar 

sig främst på att APS 07 är installerad 

på ett civilt standardchassi. 

SE-691 80 Karlskoga, Sweden 

Tel: +46 586 815 00 Telefax: +46 586 850 30 

Internet: www.boforsdefence.se E-mail: 

info@boforsdefence.se

Stefan Bratt 

Med dubbel svensk lösen hälsades ungefär 

150 inbjudna gäster och massmedia välkomna 

till nystarten för det svenska 

artilleriet. En nystart som innebär att sedan 

den 25 oktober förfogar Försvarsmakten 

över två moderna, utländska artilleripjäser 

för arbetet med att ta fram ett framtida 

system för indirekt eld. 

De två pjäserna togs emot av Försvarsmakten 

i samband med en ceremoni på Väddö 

skjutfält i Roslagen. Ceremonin inleddes 

med att brigadgeneral Christer Lidström, 

ställföreträdande chef för Systemledningen 

vid FMV, överlämnade två symboliska 

nyckelknippor till generalmajor Björn Hedskog, 

ställföreträdande chef för Försvarsmaktens 

Krigsförbandsledning. 

Det är viktigt att betona att lånet av de två 

utländska artillerisystem inte är början på 

någon tävling eller utvärderingsprocess mellan 

de två aktuella pjäserna. Istället är det 

början på den kompetensutveckling som 

Stefan Bratt är informatör vid 

Artilleriregementet. 


Leasade utländska pjäser 

till artdemoprojektet 

följer med hänsyn till vår nya kompetensorganisation. 

En process som ska leda till 

att Försvarsmakten och företrädare för den 

indirekta eldfunktionen om några år skall 

kunna ställa rätta krav på framtidens artillerisystem. 

Det är två av världens mest moderna artilleripjäser, 

tyska Panzerhaubitz 2000 och engelska 

AS 90 Braveheart som har leasats under 

en period av två år. Pjäserna kommer att ingå 

i Artilleridemonstratorprojektet, berättar 

överstelöjtnant Peter Wennersten, tillförordnad 

projektledare. 

Pjäser med avancerade förmågor 

Efter den formella ceremonin följde en 

förevisning, som visade vilka förmågor som 

kan innehållas av det framtida artillerisystem 

som nu börjat studeras av företrädare 

för Artilleridemonstratorprojektet. 

Morgondagens krig kommer att utkämpas 

på distans, i nära realtid och med krav på 

15

Artdemo 

AS 90 Braveheart (nedan) 

bekämpar ett fingerat rörligt 

sjömål. Kravet på bekämpning 

av rörliga mål ingår 

inte i de två utländska 

pjäsernas originalkoncept 

utan är ett krav som ställts 

av Försvarsmakten. 

16 

Den svensktillverkade haubits 

77 BD/L 45 deltog i förevisning 

med s k MRSI-skjutning, vilket 

innebär att flera granater 

avfyras för att landa samtidigt i 

målterrängen. 

Två av världens modernaste artilleripjäser, 

tyska Panzarhaubitz 2000 

(bilden nedan) och engelska AS 90 

Braveheart, har Försvarets Materielverk 

leasat för att under en period av 

två år ingå i 

Artilleridemonstratorprojektet.

Polska artilleriet 

beslutade för en tid 

sedan att köpa den 

modernaste varianten 

av AS 90 Braveheart. 

Polen kommer att 

montera 

Bravehearttornet på ett 

eget moderniserat 

chassi. 

Brigadgeneral Christer Lidström, 

ställföreträdande chef för Systemledningen 

vid Försvarets Materielverk, 

överlämnade i samband 

med en ceremoni två symboliska 

nyckelknippor till Försvarsmaktens 

företrädare, generalmajor 

Björn Hedskog (längs till höger), 

ställföreträdande chef för 

Krigsförbandsledningen. 


Med blicken mot en framtid 

som inspirerar. Löjtnant 

Jörgen Blomqvist är en av de 

unga officerare som nu 

utbildas till förare av AS 90 

Braveherat. 

17

Artdemo 

hög precision. Därför är det viktigt att redan 

nu starta utveckling av de förmågor 

framtidens artilleri kräver, konstaterade 

överste Anders Carell, chef för Artilleriregementet. 

Viktig del av det nya Försvaret 

Projektet är en del i ominriktningen av 

Försvarsmakten. De studier och försök som 

genomförs ska ligga till grund för att utforma 

en kravspecifikation för ett nytt system för 

indirekt eld. Artdemoprojektet involverar bl 

a personal från Artilleriregementet, Norrlands 

Artilleribataljon, Skaraborgs Regemente 

(P 4) och Vaxholms Amfibieregemente 

(Amf 1). 

Skjutförevisningen var uppdelade i tre olika 

moment. Först ut var den Boforstillverkade 

haubits 77 B monterad på ett terränggående 

chassi, haubits 77 BD/L 45. Pjäschefen, 

kapten Jan Silvander visade tillsammans med 

sin servis hur pjäsen kan skjuta fyra skott 

inom loppet av 30 sekunder med ett samtidigt 

nedslag i målet (MRSI ) och lämna 

grupperingsplatsen 20 sekunder efter sista 

skottet. Skjutmetoden kallas ”multipel 

round simultaneous impact” och innebär att 

granaterna skjuts med minskande elevation 

och ökad utgångshastighet, så att de träffar 

målet med mindre än fem sekunders tidsmellanrum 

(se även bild sida 27). 

Krav på rörlig mål-förmåga 

Gästerna kunde också se att de fyra 

vattenkaskaderna ungefär nio kilometer ut 

till havs uppstod i stort sett samtidigt. Än 

tydligare blev de samtida nedslagen i mål- 

18 

terrängen i samband med BD:ns avslutande 

MRSI-skjutning. 

Efter att 77 BD/L 45 skjutit den första 

MRSI-salvan var det dags för dagens huvudattraktion 

att göra entré. 

Från en skogsglänta snett bakom åskådarna 

dundrade pjäschef, kapten Marcus Eliasson, 

fram mot skjutterrängen med sin AS 90 och 

pjäschef Åke Palm med sin Panzerhaubitz 

2000. Tysktillverkade PZH 2000 och 

engelsktillverkade AS 90 Braveheart hyrs av 

Försvarets Materielverk (FMV) från Krauss- 

Maffei Wegmann resp engelska BAE 

Systems. 

Gästerna fick se prov på både bekämpning 

av sjömål, fingerat rörligt sjömål samt bekämpning 

av markmål med målväxling. 

Först sköts tre plus tre skott mot markmålen 

innan pjäserna omgrupperade längre ut på 

udden och genomförde skjutningen mot det 

bogserade sjömålet. Eldledningen av målen 

gjordes av amfibiekårens sensorer, lasermätstationen 

ArtE 740 och radarmätstationen 

ArtE 727 som betjänades av personal från 

Vaxholm amfibieregemente. 

Förmågan att skjuta mot rörliga mål ingår 

inte i de utländska systemens originalkoncept 

utan är krav som Sverige har ställt. 

Totalt sköts 34 skott under loppet av knappt 

20 minuter. 

Förevisningen bekräftade att det svenska 

artilleri nu tagit sin rättmätiga plats inom 

utvecklingen av det Nya Försvaret.


19

Lv-kompetens 

Göran Wahlqvist 

20 

Överstelöjtnant Göran Wahlqvist är chef för 

LvSS vid Luftvärnsregementet. 

Luftvärnet på väg mot en kunskapsorganisation 

–ett utbildarperspektiv 

Läget nu 

Att beskriva hur luftvärnet intar en kunskapsorganisation 

är i mångt och mycket att 

beskriva en tankevärld där hittills enbart små 

delar förverkligats. Mycket finns bara som 

tankar, på väg att omsättas i planer för att i 

ett senare skede förverkligas. Försvarsmaktens 

omstrukturering har för luftvärnet inneburit 

inte bara avveckling av huvuddelen, 

utan också att truppslagets utbildnings- och 

utvecklingsorganisation LvSS, flyttats och 

omorganiserats. I dag återfinns det ”gamla 

LvSS” funktioner på Luftvärnsregementets 

LvSS (Kursavdelningen) och Luftvärnsutvecklingsenhet, 

LvUtvE, (bl a Taktik- och 

Utvecklingsavdelningarna). 

Denna artikel speglar bara utbildningsaspekter. 

Andra områden såsom arbetet med 

organisations- och metodförsök liksom 

utvecklingen av demonstratorer ingår självklart 

i begreppet kunskapsorganisation, 

men behandlas inte i denna artikel. 

Flytten av LvSS har lett till stora personaloch 

därmed kompetensförluster. För de 

verksamheter som prioriterats högst, det taktiska 

programmet (TaP) och yrkesofficersprogrammet 

(YOP), har situationen kunnat 

hanteras med ingen eller ringa tempoförlust. 

För andra verksamheter, exempelvis 

studieverksamheten och de ”nya” delarna i 

utbildningssystemet såsom fackprogram och 

fortsatt befattningsutbildning, måste ny 

kompetens skapas med tempoförlust på ett 

till flera år. Det är angeläget att vi internt i 

luftvärnet lyckas prioritera dessa verksamheter 

tillräckligt de närmsta åren då de är 

essentiella för en omstöpning till en 

kunskapsorganisation. 

TOEM och dess giltighet 

Försvarsmakten ändrar fokus, från att ha 

övat och förberett ett invasionsförsvar till 

att bli en kunskapsorganisation. Detta 

innebär, bland mycket annat, att vi måste 

skaffa oss en ny och vidare syn på TOEM 1 

och dess giltighet som likare för varje

utbildningsårs resultat. Vår uppgift förskjuts 

från att ha producerat färdighetsmässigt 

väl definierade förband att ingå i 

en krigsorganisation, till att successivt 

spräcka TOEM gränser och utveckla vår 

förmåga att möta framtidens hotbild. Eftersom 

grundutbildningstiden (handen på 

hjärtat) egentligen aldrig räckt till för att 

ge förbandet färdighet motsvarande 

TOEM, räcker tiden ännu mindre nu med 

ökade krav på komplex utbildning. 

Utbår 

VPL-lagen 

och 

ped.förmåga 

sätter 

gränser 

Utveckling 

TOEM 

Utbildningstidens längd, utbildningshjälpmedlen 

och vår pedagogiska förmåga sätter 

gränserna för att uppfylla TOEM´s krav. 

Detta ”problem” har vi under invasionsförsvarets 

tid löst genom att prioritera 

förbandets förstahandsuppgift, ett synsätt 

som inte längre är giltigt. Alla förband skall 

kunna lösa alla typförbandets uppgifter? 

Dessutom ligger i kompetensorganisationen 

att vi skall fokusera, inte mot 

morgondagens hotbild utan mot en som 

ligger 5, 10 eller kanske 20 år bort i tiden. 

Detta ställer stora krav på utveckling. I bilden 

ovan tenderar kravrutan att växa, bli 

allt större och få ett allt mera komplext 

innehåll. Även om vän av ordning kan invända 

att en hel del ”gamla” förmågor kan 

”städas ut”, håller nog de flesta med om 

att morgondagens förband blir mer 

1 Taktisk-organisatorisk ekonomisk målsättning (för 

krigsförband). 


kunskapsintensiva, komplexa och resurskrävande 

att utbilda. 

Att nu, när den allmänna värnplikten urholkas, 

hävda att värnpliktstidens längd 

måste ökas, är knappast en framkomlig väg. 

Andra lösningar måste sökas. 

Utbildningens ingående delar 

Under 90-talet genomfördes försök med 

förkortad grundutbildning. Försöken var 

upplagda så att man delat in grundutbildningen 

i de tre faserna: 

• Grundläggande soldatutbildning GSU, 

• Befattningsutbildning BU och 

• Förbandsutbildning FU. 

De olika ingående försöksförbanden fick 

uppgifter att lägga olika ambitionsnivå på 

de olika utbildningsdelarna. Försökets syfte 

var att se om de ”överhoppade” utbildningsdelarna 

skulle vara möjliga att ”vänta med” 

till en återtagning. Stora delar av försöken 

lades ned innan de ens påbörjats. Mycket 

av resultat kan man därför inte tala om, men 

vi kan av denna försöksverksamhet ha inspirerats 

eller frestats till att ta genvägar i 

GSU och BU för att tjäna utbildningstid 

till den allt komplexare förbandsutbildningen. 

Mina slutsatser av denna 

försöksverksamhet och allt utnyttjande 

av genvägar är att det är bara är pedagogiskt 

möjligt att bygga kunskapen 

nedifrån och upp. Förbandsutbildningen 

måste vila på en gedigen grund av väl 

genomförd soldatutbildning. 

Något som ytterligare accentuerar detta 

krav är divisionschefens prioritering av 

21

Lv-kompetens 

soldatutbildningen. Denna prioritering är 

ett resultat av bl a det ökande kravet på 

välutbildade soldater till internationell 

tjänst. Luftvärnet har ännu inget eget ansvar 

för internationella förband, men de 

soldater vi utbildar skall kunna ingå i dessa 

förband med de kunskaper och färdigheter 

som en soldat i internationell tjänst 

måste ha. 

Vi summerar resonemanget så här långt. 

• Ett enskilt utbildningsår räcker inte att 

till fullo uppnå de krav som TOEM ställer. 

Uppgifterna tenderar att bli mer 

komplexa samtidigt som våra allt färre 

förband måste göras mer allsidiga. 

• TOEM-kraven tenderar att växa. 

• Förbandsutbildningen måste utgå från en 

gedigen soldat- och befattningsutbildning. 

Ett möjligt alternativ 

För att komma till rätta med bristen vad 

avser utbildningstid kan en möjlighet vara 

att blicka över mer än ett utbildningsår. 

Om t ex fyra utbildningsår utnyttjas för att 

hantera TOEM alla krav kan man tänka 

sig följande principiella uppläggning. 

Ett enskilt utbildningsår: 

22 

Taktik 

”Lägsta förband” 

GSU 

Bilden t v visar 

utbildningens 

ingående huvuddelar 

sett över 

tillgänglig utbildningstid. 

Genom 

att bygga en homogen 

grund av soldatutbildning 

och förbandsut- 

bildning upp till ”minsta byggklots”, alltså 

upp till stridsteknik för grupp och tropp, 

skapas inte tillräcklig tid att i ett ettårsperspektiv 

uppfylla TOEM alla krav. Detta 

är huvudorsaken till att de grundläggande 

delarna av utbildningen, kanske främst i 

specialtruppslagen, givits en allt mer styvmoderlig 

behandling under de senaste åren. 

Här finns en hel del utbildarkunskap att 

återta. 

Med flera utbildningsår 

till förfogande: 

Bilden nedan symboliserar fyra efter varandra 

kommande utbildningsår. Här har 

också lagts in TOEM krav för att åskådliggöra 

hur dessa förhåller sig till vad som är 

möjligt att få ut av ett utbildningsår. Genom 

att öva olika stridsuppgifter på 

förbandsnivån skapas möjligheter att hantera 

alla TOEM krav. 

År 1 

TOEM krav 

Taktik 


GSU 

År 3 

TOEM krav 

Taktik 


GSU 

År 2 

TOEM krav 

Taktik 


GSU 

År 4 

Taktik 


GSU

Det synsätt på utbildningen som här 

redovisats bygger på att de kaderorganiserade 

krigsförbanden måste underordna 

sig den övergripande styrning och 

systematik som funktionsutvecklingen 

kräver. Det är också självklart att ett 

enskilt utbildningsår inte ger ett färdigt 

krigsförband, därför att den värnpliktiga 

personalen bara har den kompetens 

som det aktuella utbildningsåret gav. 

Om man däremot hanterar officerarnas 

kompetensutveckling på ett genomtänkt 

sätt kan stora delar av kompetensbehovet 

på sikt ändå tillföras krigsförbandet. 

Vad är ”rätt kunskap”? 

Kommen så här lång i resonemanget är det 

naturligtvis intressant att fråga sig vilken 

kunskap organisationen skall besitta och hur 

skall man gå tillväga för att med någon säkerhet 

kunna påstå att detta är rätt kunskap? 

För att få svar på den frågan arbetar vi i 

Utveckla internationell förmåga 

med syfte att 2002 anmäla lvförband 

till PARP 

PARP 

▼ 

Utveckla förmåga inom 

luftförsvaret att bekämpa Xrobotar 

typ 1 med de system 

som disponeras idag 

FOCUS X-rb 

typ 1 

▼ 

BAMSE- 

”DEMO” 

RMA, DBA och TELEKRIG 


luftvärnet med en ”målbild”, som för närvarande 

kan visualiseras enligt bilden här 

nedan. 

Målbilden bygger på antaganden om vår 

och en tänkt angripares tekniska och 

taktiska förmåga i olika tidssnitt. 

Antaganden bygger på rön från tillgängliga 

källor (MUST m fl) och på rön från 

egna studier. Bl a därför är tempoförlusten 

i inledningen beklaglig. 

För att tydliggöra kopplingen mellan det vi 

gör idag och målbilden kan följande processbeskrivning 

användas. Det är, särskilt nu när 

kopplingen till krigsuppgifter blir allt otydligare, 

viktigt att förklara för officerare och 

värnpliktiga varför man övar på det sätt man 

gör och hur de olika utbildningsåren är beroende 

av varandra för att skapa en helhet. 

Målbilden bygger på antaganden om vår och 

en tänkt angripares tekniska och taktiska 

förmåga i olika tidssnitt. 

DGA-BASERAT 

LV-SYSTEM 

SPLITTERSKYDDAT 

LV-SYSTEM 

Utveckla förmåga att inom luftförsvaret 

bekämpa X-robotar typ 2 bl a inom 

ramen för FOCUS övningar 

NYA LV-SYSTEM 

Utveckla förmåga mot 

”ballistiska missiler” 

2000 2004 2010 2015 

Utveckling av ledning luftvärn såväl i luftförsvars- som understödsroll 

Utveckling av internationell förmåga med luftvärn 

23

Lv-kompetens 

C Lv 6 Beslut i stort ger prioriteringar för 

de kommande årens verksamhet och 

anger på detta sätt vägen mot målbilden. 

Studieverksamheten, vilken bör 

drivas med bred representation, syftar 

till att successivt förtydliga/förändra 

målbilden och göra den mer detaljerad. 

Övningsseriernas innehåll har valts så 

att de ingående övningarna bär mot 

målet enligt de riktlinjer som återfinns i 

beslutet i stort. 

Om målbildstänkande är gammalt så ligger 

innovationen i tekniken att med 

övningsserien välja övningar, styra innehåll 

och omfattning på ingående övningar på 

ett sådant sätt att den årsvis återkommande 

verksamheten successivt styr mot målbilden. 

På samma sätt måste funktionens 

officerare matchas under övningsserien så 

att deras förmåga bildar en helhet som svarar 

upp mot kravnivån i TOEM(+). 

Kompetensutveckling 

Vi upplever att vi har hittat några väsentliga 

steg på vägen i officerarnas kompetensutveckling. 

24 

23P 

LvMR 

Studier 

Lvint 

C Lv 6 BIS 

C Lv 6 BIS 

Övningsserien 

2001 2002 2003 2004 

Målbild 

Vision 

1 En genomtänkt plan för vilka befattningar/arbetsuppgifter 

officerare i olika 

nivåer skall bestrida under övningsserien. 

Alltså, hur årets ledningsorganisation i 

fält skall se ut och hur ansvaret fördelas 

när det gäller att leda de olika delarna av 

verksamheten. Här ger vi förtur åt officerare 

under nivåhöjande utbildning: 

YOP 2, FB 6, TaP, FB 5 och FB 4 2 . Men 

dessa täcker inte på långt när hela behovet. 

– Under rubriken innovation kan 

möjligen också nämnas hur vi avser genomföra 

FB 4 och FB 5. Dessa 

utbildningar blir för luftvärnets officerare 

3 inte någon ny kurs i traditionell bemärkelse, 

utan en styrning till rätt befattning 

eller rätt arbetsuppgift under 

övningsserien. 

2 Bemanningen av de truppförande 

befattningarna för övningsserien är hela 

luftvärnets angelägenhet. Strävan är att 

minst 30% av individerna skall överlappa 

i bataljons- eller kompaniledning till nästa 

utbildningsår. 

Att påstå att detta en universallösning på 

officerarnas kompetensutveckling vore naturligtvis 

förmätet. Men det är ändå viktiga 

steg för att anpassa utbildning och utveckling 

till den nya verklighet som vi lever 

i. 

2 FB står för Fortsatt Befattningsutbildning och 

siffran 4, 5 resp 6 står för nivån i officerskarriären. 

FB 4 är truppslagets fortsättning på Stabsprogrammet 

(SP) och inriktad mot bataljonsledning. 

FB 5 är på motsvarande sätt en fortsättning 

av det Taktiska programmet och inriktad mot 

kompaniledningsnivå. 

3 Således också de som genomfört sin nivåhöjande 

del av utbildningen, (TaP resp SP) i annan funktion.

Nils-Ove Gustafsson 

Överstelöjtnant Nils-Ove Gustafsson har varit kurschef 

på TaP Art och tjänsteförrättande skolchef på ArtSS. 

Sedan 01-07-01 tjänstgör han vid Högkvarteret som 

produktionsledare på Krigsförbandsledningen. 


Kompetensutveckling inom artilleriet 

Artilleriet – med där det händer 

Efter det senaste årets hårda nedskärningar 

inom Försvarsmakten i allmänhet och 

Artilleriet i synnerhet, kan många tro att 

kompetensutvecklingen för Artilleriets vidkommande 

är i fara. 

Visst är det så att organisationen krympt till 

ett minimum och visst är det så att Försvarsmakten 

tappat – och fortfarande tappar – 

ett stort antal mycket kompetenta artillerister. 

Och visst är det så att materielanskaffning, 

övningar och verksamheter ställs in 

p g a underskott i kassan. Målsättningar 

sänks för varje nytt krav på besparing. Snart 

har vi kanske inte ens medel för att förvara 

personal i kasernerna. Det ser mörkt ut. 

Men är det verkligen så illa? Visserligen har 

vi inte samma situation som tidigare, där 

grundutbildningsbataljonerna övade flitigt, 

och där officerarna drog ut på krigsförbandsövningar. 

Det är nya tider, men det är trots 

allt inte helt hopplöst. Trots att brigaderna 

ställer in flertalet av sina övningar genomförs 

fortfarande några där det finns behov 

av artilleristers engagemang. Bekämpningskompetens 

efterfrågas till alla övningar där 

systemet indirekt eld har en funktion. 

Det är faktiskt så att artilleriet i några fall 

har tvingats avböja inbjudan om deltagande 

p g a att vi är för få. Samtidigt som det erbjuds 

mycket fina övningstillfällen ska vi 

• driva utbildning av grundutbildningsbataljonerna 

(Kristinehamn och Boden), 

• genomföra skolverksamhet vid Artilleriets 

Stridsskola, 

• genomföra organisations- och metodförsök 

och utvecklingsprojekt vid Artilleriutvecklingsenheten 

samt 

• genomföra demonstratorprojekt. 

Så visst finns det många tillfällen för kompetensutveckling 

för den enskilde artilleristen. 

Men alla tillfällen kan alltså inte utnyttjas. 

Och själva tvingas vi också – av besparingskrav 

– att avstå från vissa övningar. Eftersom 

utbildningsrytmen för värnpliktiga är 

den samma för oss och alla de förband som 

vi ska understödja räcker vi inte heller till 

25

Art-kompetens 

för alla de slutövningar, där det ställs krav 

på vår medverkan. 

Prioriteringar 

Vad gör vi åt problemet? Inom artilleriet ser 

vi ”bara möjligheter” genom att prioritera. 

På vissa övningar deltar artilleriet endast med 

spelgrupper och artillerichefer i syfte att den 

indirekta eldfunktionen ska finnas med som 

ett medel i striden och att chefer och stridsledare 

på divisions-, brigad- och bataljonsnivå 

ska tvingas att tänka och agera inom 

ramen för bekämpning. Exempel på en sådan 

övning är brigadstridsövningen som 

Markstridsskolan genomför under februari 

månad på Skaraborgsslätten. 

Andra övningar deltar vi i med större, mera 

kompletta artilleristaber på regements- och 

bataljonsnivå i syfte att kompetensutveckla 

organisationen och även systemet, t ex vårens 

stabs- och sambandsövning (som är 

Försvarshögskolans ”examensövning”) på S1 

område. 

Därtill deltar Artilleriförband, staber, bataljoner 

och även demonstratorförband, i större 

samövningar (nu senast Snöstorm) där hela 

Artilleriet och bekämpningsfunktionen övas 

och prövas. Det genomförs dessutom övningar 

helt och hållet i Artilleriregementets 

regi både vad avser understöds- och förbandsledning, 

t ex brigadunderstödsövning. 

Till dessa övningar inbjuds chefer och stridsledare 

från brigaderna. 

Universitetspedagpogik 

Årligen erbjuds utbildningar på ArtSS för 

kompetensutveckling – skjutledarkurs, 

eldlednings- och sensorkurser m fl. 

26 

I och med införandet av nytt utbildningssystem 

– som i korthet innebär en civil 

högskoleanpassning – ska lärare vid 

ArtSS genomgå universitetspedagogisk 

grundkurs vid något av våra universitet. 

Syftet med utbildningen är att utveckla 

utbildningsmetodiken och ge lärarna 

behörighet att examinera studenterna 

vid våra militära skolor. 

Kaptensutbildning – nivåhöjande 

kompetensutveckling 

Jag har nämnt bekämpning ett antal gånger. 

Med bekämpning avses ett system som innehåller 

sensor-, lednings-, indirekt eld- och 

underhållskompetens (med allt vad det innebär: 

ammunitionsförsörjning, transporter, 

sjukvårdstjänst mm, jfr Hagman sida 6 ff). 

Officer som ska genomföra nivåhöjande 

utbildning för att kunna befordras till kapten 

kan kompetensutvecklas inom en speciell 

funktion. Detta visar inte minst den nya 

officersutbildningen som hålls vid ArtSS. Till 

det Taktiska Programmet för Artilleriet, TaP 

Art – kaptensutbildningen – söker idag 

många officerare utanför Artilleriet. Anledningen 

till detta är att de vill arbeta med 

bekämpning vid sina hemförband. Det kan 

bl a vara som chef för eldledningspluton, 

granatkastarpluton eller som bekämpningschef 

i bataljonsstab. 

Artilleriet medverkar på detta sätt till 

kompetensutveckling av ”bekämpning” 

över gränserna. Vi får vara med att 

forma våra ambassadörer inom andra 

truppslag – detta är bra. 

På samma sätt får artillerister genomföra sin 

kaptensutbildning vid andra truppslags-

Ny teknik och nya metoder parat med 

förmåga att tjänstgöra i internationella 

missioner ställer efterhand nya och större 

krav på våra officerare. 

skolor än ArtSS. T ex har vi artillerister som 

vill utveckla sig inom underhållstjänsten vid 

TaP Uh i Halmstad och officerare som vill 

utveckla sig inom ledning vid TaP Sign i 

Enköping. 

En kapten som utbildats på TaP Art kan titulera 

sig ”bekämpningsofficer” – oavsett vad 

som anges på kragspegeln. Det händer 

mycket spännande inom utbildningsväsendet. 

Modernisera nu 

Även om det påstås att Artilleriet är väl försett 

med officerare så är numerären för liten 

för att kunna delta i all den verksamhet som 

erbjuds. Vi tvingas ibland till prioriteringar 

och att avstå från att delta i vissa verksamheter 

för att personalen ska kunna hämta 

krafter. 


Jag tror att för att uppleva sin egen 

utveckling måste det finnas möjlighet att 

göra ett bra jobb, få tid till att reflektera 

och inventera sina egna utbildningsbehov. 

Det är först då man kan ta till sig 

all den kompetensutveckling som 

erbjuds. 

Jag är också övertygad om att när vi får balans 

i vår ekonomi och nytt artillerisystem 

levereras kommer stämningen att stiga. 

Artilleriet behöver nya fräscha system som 

känns rätta i tiden. Att utveckla ”artillerikompetens” 

(artilleriskjutning) med gammal 

materiel och gamla metoder blandat med 

nya system för ledning och manöverkrigföring 

är inte stimulerande. Nya flygande 

obemannade sensorsystem, nya autonoma 

pjässystem, ny smart långräckviddig 

ammunition och nya ledningsfordon är 

några av de saker som står högt på önskelistan 

– inte minst för att det Svenska 

27

Art-kompetens 

Artilleriet ska kunna bli världsledande inom 

funktionen bekämpning. 

Internationell tjänst 

I och med att Försvarsmakten ökat sitt internationella 

engagemang har många 

artilleriofficerare utvecklat sin kompetens att 

arbeta i internationella staber. Kravet på att 

kunna verka inom bekämpningsområdet har 

ökat. Svenska officerare ska kunna leda flygunderstöd 

och indirekt eld med såväl eget 

som annan nations artillerisystem. 

Svenska metoder är inte längre till 

fyllest, vi måste lära oss att hantera 

metoder som är kompatibla med andra 

nationers. 

Årligen låter vi svenska artilleriofficerare utbilda 

sig i Norge, Danmark och USA för att 

ge organisationen kompetens som är användbar 

i internationella sammanhang, men 

det måste till avsevärt fler för att täcka behovet 

för våra internationella styrkor. 

Kanhända vi – om det internationella engagemanget 

ökar ännu mera – ska fundera på 

att byta ut våra metoder mot mera internationellt 

anpassade. Jag tror det är dags att 

anpassa den lilla försvarsmakt som är kvar 

och helt gå över till en ny standard. Nya 

metoder kommer i så fall att generera ett 

helt nytt behov av kompetensutveckling för 

Artilleriet och dess personal. – Vi är där, 

snabbare än vi anar. 

Sammanfattning 

Efter flera års tjänstgöring i olika befattningar 

på ArtSS under en synnerligen turbulent 

tid skulle jag kunna formulera ”Chefens 

ArtSS syn på kompetensutvecklingen 

28 

inom Artilleriet”. Jag vågar påstå att artilleriet 

har mycket goda förutsättningar för att kunna 

genomföra adekvat kompetensutveckling 

för officerarna. Jag anser också att det finns 

mycket goda möjligheter att kunna 

kompetensutveckla organisationen (men det 

kräver att vi får det nya artillerisystemet 

snart). 

Det nya utbildningssystemet medger att 

den enskilde officeren kan välja vilken 

specialkompetens han/hon vill uppnå. Vi 

deltar i utvecklingen av bekämpningsofficerare 

vid förband utanför Artilleriet 

genom att välkomna officerare med 

intresse för indirekt eld till vår TaP. 

Vi är med i utvecklingen av nya system 

för bekämpning. 

Kompetensutvecklingen pågår ständigt 

inom artilleriet. Artilleriofficerare deltar i 

allt större utsträckning i de förband, som 

Sverige beordrar ut i internationella 

uppdrag. Så långt resurserna medger 

deltar artilleriet i verksamheter där vi 

inbjuds att öva, med både förband, 

skjutande enheter och staber. 

Jag kan naturligtvis ha fel, men jag tror på 

framtiden och med den kompetensutvecklingen 

inom artilleriet. Artilleriet satt 

inte med armarna i kors när beslutet om 

ominriktningen kom, vi var faktiskt väl förberedda 

och jag vet att vi har en bra och 

konkret vision om det framtida artilleriet – 

vi kan agera och vi agerar. 

Organisationen måste dock göra det möjligt 

för artilleriofficeren att göra medvetna 

val för egen kompetensutveckling – då 

kompetensutvecklas också artilleriet.

Karl G Hjerpe 

Civilingenjör Karl G Hjerpe är f d luftvärnsofficer 

och kapten i Fälttygkårens reserv. 

Si vis pacem para bellum 

Rubriken är hämtad från en romersk lärobok 

i krigskonst från 400-talet: Om du vill 

fred bered dig för krig! 

Terroristangreppen på USA klargör inte bara 

en allmän osäkerhet – de pekar också på det 

civila samhällets skrämmande sårbarhet 

(elförsörjning, telekommunikationer mm). 

Ett betydande antal oroshärdar ligger nära 

rektangeln Kazakstan – Arabien, där 2/3 av 

världens oljereserver finns. Möjligheten till 

allianser mellan stater, som har en negativ 

grundinställning till den dominans som 

USA och Västeuropa etablerat, är en osäkerhetsfaktor, 

som man inte kan blunda för. 

Den senast tidens många vapentekniska genombrott 

är både oroande och imponerande 

(t ex den ryska ubåtstorpeden/ 

undervattensmissilen ”Shkval” med marschfart 

över 100 m/sek – idag världsledande). 

Att USA och Storbritannien denna höst placerat 

militärhistoriens största order någon- 


sin för utveckling och leveranser av nästa 

generation stridsflygplan (värd mer än 2000 

miljarder kronor) betyder att dessa länder 

beslutsamt bereder sig för en oviss framtid. 

Och lika fullt – framtidsanalyser tycks vara 

minst lika svåra som tidigare. ”Att veta att 

man intet vet är vishetens begynnelse” sade 

Sokrates. 

En av hörnstenarna i försvarsbesluten 2000- 

01 är att försvaret skall kunna anpassas inför 

en ökad riskexponering eller alarmerande 

hotbild. Den snabba utvecklingen av vapentekniken 

och annan utrustning i teknikens 

frontlinje – ett av de nödvändiga villkoren 

för framgång – medför ett motsvarande krav 

på kvalificerad personal med rejäl teknisk 

kompetens och specialutbildning – en annan 

och bredare professionalism än tidigare. 

Vid en anpassning gäller detta naturligen 

även för reservofficerare och åtskillig annan 

personal – liksom inom civilförsvaret. Dessutom 

fordras att anpassningen går snabbare 

och effektivare än under 1900-talet, vilket 

29

Debatt 

innebär krav på en tillräckligt stor personalreserv. 

Ett sätt att etablera den nödvändiga tillgången 

till reservofficerare och d:o ingenjörer 

vore att återinföra och utvidga s k varvad 

utbildning, där en årlig kvot av civilingenjörer 

vid tekniska högskolor erbjuds att 

under studiegångens sommaruppehåll genomgå 

en parallell utbildning till 

reservofficerare eller ingenjörer vid sitt 

truppslag resp civilförsvaret. 3-4 sådana perioder 

skulle kunna erbjudas dem, som har 

kvalificerat sig under sin värnpliktsutbildning. 

Liknande system finns bl a i Schweiz 

och Österrike – och har funnits i Sverige för 

mariningenjörer, militärläkare m fl. 

30 

För att fylla kvoten fordras förvisso att 

denna frivilliga insats görs ekonomiskt rejält 

attraktiv. Men vid en kommande anpassning 

ger denna investering i brett utbildad 

personal säkerligen ”highest return 

on investment” – än mera så vid mobilisering 

och krig. 

Och detta ligger ju faktiskt också i linje 

med höstens försvarsproposition! 

Lästips: 

Zbigniew Brzezinski: The Grand 

Chessboard (10/1998 Basic Books). 

En geostrategisk framåtblick över nästa 

kvartssekel – med fokus på den 

euroasiatiska kontinenten mm. 

Kursgård 

Lvbyn Väddö 

Öppen 15/4-15/10 

Naturskönt belägen vid Ålands hav 

Tel. 

0176-542 19 alt. 0708-99 06 32 

Ring för information eller offert!


31

Artilleriklubben 


Tidskrift för Artilleriet och Luftvärnet • Utgiven av Artilleriklubben 

Artilleriklubbens medlemmar erhåller Artilleri-Tidskrift utan kostnad 

Redaktör, ansvarig utgivare och annonsansvarig: 

Överstelöjtnant Lave Malmgren, Säter Änggården, 541 91 SKÖVDE 

Tel och fax: 0500–461 761 E-post: lave.malmgren@swipnet.se 

Biträdande redaktör: 

Överstelöjtnant Lennart Gustafsson, ArtSS, 681 82 KRISTINEHAMN, tel 0550-355 03, 

E-post: lennart.gustafsson@artreg.mil.se 

Ekonomichef både i klubben och tidskriften*: 

Överstelöjtnant Bo Arvidsson, Bjurtjärnsgatan 7, 681 33 KRISTINEHAMN 

Tel: 0550–141 71 (bost) 352 06 (arb). Fax: 0550–350 31. E-post: bo.arvidsson@artreg.mil.se 

Redaktionskommitté: 

Redaktör, bitr redaktör, ekonomichef, sekreterare samt representanter för 

Art överste Anders Carell, Artilleriregementet, 681 82 KRISTINEHAMN tel 0550–350 14 och 

Lv överstelöjtnant Roland Jostrup, Lv 6, Box 1515, 301 80 HALMSTAD tel 035–266 38 01 

Redaktionsadress: 

Post adresseras till redaktören enligt ovan, i ekonomi- och prenumerationsärenden till 

ekonomichefen enligt ovan. 

Artilleriklubben 

Adress: 

c/o Bo Arvidsson 

Bjurtjärnsgatan 7 

681 33 KRISTINEHAMN 

Ordförande: 

Överste Anders Carell, 

Artreg, 681 82 KRISTINEHAMN 

Tel: 0550–350 14 

Sekreterare 

Överstelöjtnant Sören Möller, 

Bergsgatan 20 A, 761 42 NORRTÄLJE 

Tel: 0176–145 09. 

E-post: soren.moller@swipnet.se 

Medlemsavgifter: 

Årsavgift 125 kr 

Ständigt medlemskap 1 000 kr 

Medlemsavgifter betalas till 

Artilleriklubbens postgiro 5 47 31–5 

©2001 Artilleri-Tidskrift 

Utdrag ur tidskriften får göras med angivande 

av källa. 

32 


postgiro 19 09 19-1 

bankgiro 833-4278 

Prenumerationspriser: 

Inom Sverige 150 kr per år 

Inom Norden 175 kr per år 

Utom Norden 200 kr per år 

Lösnummerpriser: 

Enkelnummer 70 kr 

vid köp av minst 10 ex 50 kr 

Dubbel-/Temanummer 90 kr 

vid köp av minst 10 ex 70 kr 

* meddela din e-postadress 

till ekonomichefen 

ROLF & CO TRYCKERI AB, SKÖVDE 2001

MS033-01 

RO Defence 

South Mead Road 

Building 281, Filton 

Bristol BS34 7RP 

United Kingdom 

Telephone: 

+44 (0) 117 317 3702 

Facsimile: 

+44 (0) 117 317 3708 

in collaboration with 

BS Dnyamics Consulting KB 

Telephone 08 630 1135 

RO Defence - providing total systems capability. RO Defence provide 

Training, Test and Support 

Facilities and a complete 

range of logistic services 

to armed forces worldwide 

Ammunition 5.56mm - 155mm 

Self Propelled Artillery 155mm 39/52 Calibre 

Towed Artillery 105mm, 155mm 

Tank Guns 105mm, 120mm 

Mortar Systems 51mm, 81mm, 120mm 

Military Vehicles 

Naval Systems 

Rocket Launchers, Motors and Warheads 

Small Arms 

Unrivalled Capability 

www.baesystems.com

Från Saab till FLIR 

Fram till 1:a juli i år var vi Optronikdivisionen vid 

SaabTech Electronics AB. Nu heter vi FLIR Systems 

AB, Optronics, och ingår i FLIR Systems Inc., en av 

världens största tillverkare av IR-kameror. Vår 

personal och våra produkter förblir desamma, 

samtidigt som vi får tillgång till ett bredare spektrum 

av produkter hos FLIR. Vi fortsätter att fokusera på 

IR-kameror för applikationer med höga krav på 

siktlinjestabilitet och hantering i militär miljö. Genom 

FLIR har vi också ett starkt stöd för vår utveckling av 

sikten och kameror baserade på tredje generationens 

IR-teknologi och vi ser fram emot att fortsätta att 

betjäna både våra gamla och nya kunder. Till 

årsskiftet finns vi kvar i våra gamla lokaler på Lidingö 

men flyttar sedan tillsammans med FLIR Systems AB 

(f.d. Agema) i Danderyd. 

FLIR Systems Inc. är ett världsledande företag inom 

IR-området med verksamhet inom termografi 

övervakning, helikoptermonterad spaningsutrustning 

och nu även militära IR-sikten. 

LIRC, en kompakt 3:e generationens IR-kamera 

för siktestillämpningar i stridsfordon m.m. 

FLIR Systems AB, Optronics SE-181 84 Lidingö Sweden 

Tel +46 8 731 60 00 Fax +46 8 731 05 30 

E-mail stig.enander@flir.se www.flir.com 

Posttidning B 

Artilleri-Tidskrift, c/o Bo Arvidsson 

Bjurtjärnsgatan 7, 681 33 KRISTINEHAMN 

BIRC, världens första QWIPbaserade 

militära IR-sikte är 

nu i serieproduktion för det 

svenska försvaret. Här 

monterat på ett Rbs56 BILLsystem 

FTI, en handhållen 3:e generationens IRkamera 

ingår i ett eldledarinstrument som 

utvecklas i samarbete med Simrad 

Optronics och Leica.

Omslag 4

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?