Omslag 4

När chefer styrs med uppdrag i stället för
detaljorder, när de (stödda av en stab) agerar
djärvt och oförutsägbart, finns förutsättningar
att passera snabbare i beslutscykeln
än vid motsvarande centraliserad metod. En
centraliserad metod torde innebära mer
friktioner och längre ledtider i olika
beslutscykler.
Om det på grund av internationella insatser
är nödvändigt att hantera en annan metod
t ex targeting-processen, med långsammare
beslutscykler, blir det troligen ett mindre
problem än det omvända. Att centraliserad
planering och styrning tillsammans med
decentraliserat genomförande verkligen
innebär manöverkrigföring kan ifrågasättas.
Det är tveksamt om beslut som inte tas på
genomförandenivån verkligen kan minska
beslutscykeltider och reducera friktioner och
på så sätt bidra till att uppkomna situationer
snabbt kan utnyttjas till egen fördel.
För att få effekt på stridsfältet torde en decentraliserad
och funktionsinriktad metod
vara att föredra. Metoden behöver inte vara
lika, eller tillämpas på samma sätt, på de
olika nivåerna, men måste medge kommunikation
mellan nivåerna. Metoden på respektive
nivå bör anpassas till vilka beslutscykeltider
som hanteras. En viktig del i metoden
är att känna igen ”tillräcklig” och
”rätt” information och på så sätt skapa sig
möjligheter, att hitta balansen mellan information
och behovet av att agera. Detta torde
komma att accentueras i en framtida
nätverksbaserad försvarsmakt.
De operativa systemen för bekämpning bör
utformas så att samordnade system verkar
mot motståndaren på för denne oför-
Artilleri & Luftvärn
delaktiga villkor. Ett antagande är att de mål
som skall bekämpas kommer att vara små,
rörliga och mer utspridda än idag. Skillnaden
mellan militära och civila mål kommer
att minska och de militära målen kommer
att uppträda i civila miljöer.
Den tekniska utvecklingen går mot allt
dyrare och färre operativa system.
Risken att förlora eller inte nå verkan
med dessa exklusiva system kan
innebära att beslutstiderna för insats
kommer att öka till följd av ett ökat
behov av information före insats. Om
systemen blir exklusivare och samtidigt
målen blir fler uppstår ett motsatsförhållande.
Vapensystemen och stridsdelarna
blir så få att varje insats måste
lyckas och måste ske mot ett mål som
är värdigt vapensystemet eller stridsdelen
varför beslutstiderna kan komma
att öka. Om då motståndaren inte har
operativa system på samma tekniska
nivå kan det innebära oförutsedda
problem med grund i teknisk assymetri.
Räckvidder och insatstider måste anpassas
till de relativa beslutscykeltider, som finns
på de olika nivåerna, och vilken förmåga att
agera på stridsfältet och att angripa mål som
de olika nivåerna har. Då en av den operativa
nivåns uppgifter är att skapa förutsättningar
för den taktiska nivån att bl a med
bekämpning avgöra på stridsfältet, innebär
det att operativa system måste finnas på åtminstone
dessa bägge nivåer.
På operativ nivå bör systemen ha förmåga
att verka i samtliga nivåer och kunna kraftsamlas.
En viktig fråga är hur de operativa
systemen skall fördelas mellan mark, sjö och
luft och hur de effektivt skall samordnas.
9